Kommentar på tidigare inlägg
"Fel att träna intevaller 3 dagar i rad! dag 1. intervall, dag 2 distans/lättare träning, dag 3 intervall osv. Detta är ingen nyhet utan en sanning."
Jag tror mig inte sitta inne med några sanningar utan tror att det finns många vägar till VO2max lycka.
Det här med hur ofta man kan köra intervaller är intressant. I tidningen Glid #6 2006 intervjuas två norska medicinprofessorer om intervallträningens förträfflighet. De gjorde ett kontrollerat experiment på norska damlandslaget där de körde 18 intervallpass på 14 dagar. De menar vidare att intervallträning inte "hårt". "Det skall inte vara obehag vid 90-95% av maxpuls. Känner du obehag körs det för hårt, vilket ger sämre effekt. En enkel regel är att lägga in en vilodag om man får problem att komma upp i träningspuls".
Som exempel tar de skidåkaren Beckie Scott som under ett typiskt "intervallblock" kör 14-18 intervallpass under 12-14 dagar. Och det var enbart högintensiva intervaller över den anaeroba tröskeln.
Jag gillar intervaller - och denna vecka har jag inte haft några problem i att komma upp i puls.
Så på't igen nästa vecka.
9 kommentarer:
Man blir duktig på det man tränar på. Och visst är det många olika tävlingssituationer som kan liknas vid olika intervaller?
Man måste både kunna köra 4 minuter på eller över tröskel, lika väl som 30 eller 10 sekundersspurter.
Får man sen till ett distanspass eller två på helgen så är ju lyckan total!
Go man!
Kan inte bli mycket mer fel än att påstå att det är fel att köra intervaller tre dagar i rad! Sedan kan man tycka vad man vill om att köra samma typ av intervaller alla tre dagarna...
Trevlig helg!
Martin
Att man inte ska känna obehag är svårt att inte kategorisera som delvis en laboratorieprodukt. Det är antaligen applicerbart på de som verkligen tränar oändligt mycket. kör stenhårda tävlingar och delar upp sina intervaller i tiondelsprocent av laktattrösklar och watt.
För som som inte tränar fullt lika mycket så säger logik (och i viss mån erfarenhet) att obehag är en alldeles utmärkt måttstock - ju mer desto bättre.
MEN. Jag reserverar mig mot mitt eget resonemang just för att logik är inte sällan en dålig guide. Dessutom kan jag inte säga att jag provat att verkligen träna efter de principer som beskrevs ovan och sedan jämfört resultat. Jag litar oftast på vetenskapen.
Så. Några tangenttryckningar senare kommer jag fram till att jag inte kommit fram till något alls.
Hmm, obehag kan väl vara en väldigt skiftande känsla beroende på vad man tränar och framförallt vem som tränar vad. En cyklist i världstopp lär väl knappast känna samma obehag av ett rejält syrapåslag som en hyffsad motionär som nosar på samma påslag i %?
Att du gillar intervaller tyder väl bara på att du är en riktig cyklist med smått pervers böjelse för mjölksyra ;-). Kör hårt!
"En cyklist i världstopp lär väl knappast känna samma obehag av ett rejält syrapåslag som en hyffsad motionär som nosar på samma påslag i %?"
Fast om vi bortser från att man som alldeles ovan mjölksyra kan få en smärre chock, så tror jag en viss nivå av mjölksyra alltid känns obehaglig. Oavsett om den kommer vid 250 eller 450 watt.
Självklart är mjölksyra inte något man njuter av, det jag menar är att en cyklist som utsätter sig för mjölksyra både oftare och antagligen i större dos än motionären, vänjer sig vid obehaget och alltså inte tycker att det är samma hemska upplevelse som en stackars motionär. Han vet oxå att obehaget går över relativt fort när han slår av på tempot, pga av snabb återhämtning, något som en motionär troligtvis inte åtnjuter. Att vänja sig med smärta gör inte att smärtan blir mindre, men vanan gör att man inte alltid reagerar lika starkt som en ovan.
Mjölksyratåligheten är formberoende. När man är ur form gör bara den minsta mjölksyraansamlingen "svinont" - oavsett vilken nivå man befinner sig på. Sedan är ju en cyklist på toppnivå (och ur form...) tvingad att köra på "obehagliga" syranivåer i större utsträckning än en motionär som bara kan slå av när det blir jobbigt.
Därför undrar jag om det kanske inte är tvärtom - att toppcyklisten förknippar syrapåslag med smärta i större utsträckning än motionären?
Sedan kan det ju nästan vara skönt med mjölksyra när man är i form - men det gäller nog oavsett vilken nivå det gäller.
Martin
Som en vasaloppssegrare sa på tv nyss angående intervaller : javisst ska man träna intervaller även som långloppsåkare men man ska komma ihåg att intervaller sliter och inte ger någon nytta. Grundregeln är att alltid ta en "vilodag" mellan intervallerna. Vila kan ju som bekant vara aktiv.
Ja det där med mjölksyra är knepigt. När jag är i bra form kan jag köra längre med mjölksyra vilket ju så klart gör mer ont. Men samtidigt gör det mindre ont för att jag är i form... Krångligt det där.
Skicka en kommentar