söndag, november 30, 2008

Gårdagens distanspass

Med inläggen om träningsmängd färska i minnet konstaterade jag att gårdagens distanspass ökade träningsmängden i november med 50%. Det ger en ganska tydlig indikation på hur aktiv jag har varit denna månad. Det har blivit en del annan träning, för första gången på väldigt länge, i och med att jag har köpt kort på Gerda (många pass att välja mellan där). Annan träning än cykel räknas dock inte i min träningsdagbok. Där gäller tid på landsvägscykel, då den används till det den är ämnad att göra. I trainer eller på vägen, men inte då jag ställer in sadeln eller cyklar hem den från tåget efter Laholm M6. Ungefär så räknar jag och konstaterar då att efter tre månaders vila (dec, jan, feb), på grund av någon konstig åkomma som jag fortfarande inte vet var det var - rivstartade jag i mars. Under 2008 distanserar jag Jeppes maxmånad med inte mindre än 4 månader; 62, 63, 66 och så max i juli med 70 timmar. I november tog allt tvärslut- Tre ynka distanspass blir det om 4 timmar vardera och det var tre veckors uppehåll innan jag äntrade cykeln igår. Det märktes. Alltså tåligheten på många fronter var väl inte inte den bästa.

Vi möttes upp i Lödde inför FitForFights distanspass och väl där upptäckte vi att vi lika gärna hade kunnat ta macken i Bjärred för det var tre Bjärredsbor och så jag. Det söta Bjärredsgänget, det vill säga de vanliga kompanjonerna samlade för första gången på jag vet inte hur länge. Alltså vad ska jag säga? De är... suck... så söta. När de tre kommer igång är det bara att tystna, lyssna och njuta mellan de okontrollerade fnissanfallen. Ibland kan jag inflika en och annan replik för att få dem att fortsätta.

Det var ett tag sedan Niklas cyklade. Han hade glömt bort en del av den grundläggande tekniken och under tiden han experimenterar med den, så fotoduellerar Petter och Ola.

Det började dugga efter en timme, men vägarna höll sig ganska torra i början och så länge det bara duggade störde det inte nämnvärt. Då var det värre med annat. Häcken hade glömt att den ska sluta sända signaler till hjärnan om att den inte mår så bra, kroppen hade glömt hur fettförbränning går till och skrek efter kolhydrater och jag hade glömt att ta en dos oxis. Det här passet går inte till historien som ett av mina bästa. Tack Ola för den Snickers som tog mig ur den där prestationsdalen som inte var helt behaglig att vistas i.

Efter att ha vinkat av killarna i Bjärred kom en riktigt obehaglig del av passet. Givetvis regnade det mer, jag var genomblöt och hade hunnit kylas av vilket innebar att jag började skaka. Gissa vem som inte såg fram emot sista biten hem - alls. Det tog knappt 10 minuter innan jag slutade skaka och kunde slappna av igen och det var för att jag glatt lämnade tanken med distanspass och såg till att börja svettas lite mer.

Det är något meditativt med den rörelse man utför på cykeln. Trots att jag fortfarande frös kunde jag uppskatta det och framför allt så uppskattade jag min förmåga att gå in i rörelsen och skärma av annat runt omkring. Intrycken försvinner inte helt, med de dämpas betydligt. Jag inser att jag fryser och känner av det. Jag väljer bara att ignorera det så mycket som möjligt. Ibland fungerar det och sista biten hem gick det riktigt bra. Inte för att det var totalt njutbart, men det var acceptabelt och där insåg jag att jag hade kunnat fortsätta länge till trots kyla och väta. Inte för att jag hade lust med det, men det hade gått på grund av att rörelsen på cykeln är så fantastisk, ett flöde. Trots det så klarar jag mig alldeles utmärkt utan det flödet idag. Det är blött ute och jag ska till köket och kreera en varm espresso.

fredag, november 28, 2008

Chris Hoy intervaller

Läste i Cycling Weekly om hur Chris Hoy tränar intervaller. Ganska hårt var slutsatsen. Man fick se bilder där han körde på trainer med galen tränare skrikandes bakom och när han var klar hade han en jympamadrass liggande nedanför cykeln som han bara rasade ner på och sen låg han där och kved.

Man fick också ta del av lite träningstips och jag funderar på att inkludera lite Chris Hoy - intervaller i mitt träningsschema, bara för att hedra en snubbe som kan ta ut sig till max.

onsdag, november 26, 2008

Lust att cykla

Behovet att cykla har inte varit så vansinnigt intensivt den senaste tiden och jag är inte speciellt stressad över det. Av någon anledning så triggade det här mig i fredags.


"Ge mig en cross eller en MTB nu! Jag vill ut nu!"

Inte så konstigt att jag var på gott humör. Snöfall har den effekten, men det är ju inte så att jag någonsin har varit ute och sladdat i snön med riktiga däck och passande cykel (har ingen). Just där var jag faktiskt mer sugen på det än på torra asfaltsvägar, vilket normalt är mitt element.

Träningsmängd - hur räknar jag?

Tack för alla kommentarer om träning. Jag är sjukt imponerad av att en del kommer upp i så många timmar. Men som flera påpekat beror det ju mycket på hur man räknar. Statistik kan dölja mycket.

Följande guidar mig:

  • Cykling räknar jag aktiv cykeltid. Jag stänger alltid av klockan vid pauser, ja till och med vid kisspauser. Snittfarten måste upprätthållas!
  • Vid annan träningsform räknar jag uppvärmning + själva träningen. Nedvarvning, stretchning med mera ingår inte i tiden.
  • För att träning skall räknas som två pass måste jag ha vila emellan. Sen tycker jag dock att antalet pass i sig inte är så intressant.
Att föra dagbok är bra för att se när jag egentligen tränar. Jag hade till exempel årets mest cykelintensiva månad i februari då jag var i Zambia. Hann denna månad med 49 cykeltimmar. Minst träning var i september och oktober med cirka 20 timmars träning och då mest styrketräning och spinning. November kommer bli den mest cykelintensiva månaden sen maj.

Håll diskussionen levande.

tisdag, november 25, 2008

Mavic R-SYS - knakelibrak.

Jag har ett par R-SYS som i många avseenden är ett par skitfina allroundhjul. Hade dock problem med att framhjulet knakade och höll på. Två vändor på den lokala cykelbutiken gav ingen förbättring så till slut skickade jag det till Varberg för vård hos generalagenten. Nu är hjulet hemma och knakfritt. Vad de gjorde med det är jag dock inte helt klar på.

Nu läste jag i en brittisk cykeltidning - månne var det cycling weekly - härommånaden om en person i UK som hade haft samma problem. Det hade knakat från framhjulet likt mina oljud. Personen i fråga sände också hjulet till Mavic och fick till svar att de tidigare exemplaren av R-SYS hade problem med axeln i framhjulet. Så de bytte helt sonika axeln.

Jag vet inte om jag hade samma problem - men det lät onekligen snarlikt. Kan isåfall tycka att det är dåligt av företaget att inte informera bättre om detta om det nu är ett generellt, eller i alla fall vanligt, problem. Nu rättade de förvisso till det, men det hade varit bra om återförsäljarna hade blivit informerade om problemet så de visste vad de skulle göra.

Så har du ett R-SYS som knakar, hör av dig till Mavic.

Lätt som en blodplätt

Var och körde spinning på lunchen. Har haft en veckas vila sedan hemkomst från Zambia och kände mig därför i praktslag. Hård träningsperiod på hög höjd följd av vila = kanonkänsla. Har man känt det förut?

För första gången på länge maxade jag upp pulsen över 200. Faktiskt ända till 201 vilket ju är min senast uppmätta maxpuls. Benen kändes grymma, allt gick lätt. Snittpulsen för passet slutade någonstans kring 92%. Då har man fan tagit i.

måndag, november 24, 2008

Träningsmängd - hur mycket tränar du?

Satt och surfade runt och hittade följande timstatistik på JanneJ:s Place. Det är antalet träningstimmar som dalmasen mäktat med de senaste åren.

2000 593 tim
2001 751 tim
2002 731 tim
2003 701 tim
2004 619 tim
2005 659 tim
2006 728 tim

Alltså, jag tycker jag tränar ganska mycket men tjena tjena. Janne spöar mig med hästlängder.

Nu är ju kvantitet inte allt och mycket kan gömma sig i statistik. Men hur man än räknar är jag imponerad över tiden träning givet att det finns annat i livet. Som just ett liv.

Jag gjorde en snabb check och inser att jag i år landar mellan 350-400 träningstimmar vilket är helt ok. Det är ungefär lika mycket som förra året med den stora skillnaden att i år har jag tränat hårdare. Fler kortare och hårdare intervallpass.

Skriv gärna en kommentar om hur mycket du själv tränar. Alltid kul att stressa andra. Eller bli psykad själv.

PS. Timmarna inkluderar inte cykling till och från jobbet om cirka 100 timmar per år.

onsdag, november 19, 2008

Cykelporr

En bra sak med resor via London Heathrow är att man kan grotta ner sig i cykeltidningar till okej priser. På vägen till Zambia köpte jag Cycle Sport, Cycling Plus och Cycling Weekly. På väg hem tre veckor senare hade det kommit en ny Cycling Plus och även en ProCycling. Allt till det blygsamma priset av 22 pund, alltså cirka 250 kronor. Underbart.

Inte nog med det, jag köpte också Bradley Wiggins bok "in pursuit of glory" som kommit ut alldeles precis. Har inte kommit så långt, men den skall handla om hans väg till OS-guld i bancykling 2004 och 2008 - men också om hans frånvarande far och dennes hastiga död i januari 2008. Återkommer med en redogörelse av denna!

måndag, november 17, 2008

Att dissekera ett par trotjänare

För några månader sedan så var det tack och adjö för mina första cykelbyxor, vilket även omnämndes i bloggen. Inlägget hade lagt sig dubbelt, så de ratades till förmån för andra. De lades i en liten, knölig hög i väntan på att dissekeras och se nu hittade jag dem igen och kom på att jag hade lite tid över till en sådan nyttig och nyfiken övning.

Ta-da! Den nyfikne kan skåda resultatet nedan. Lätt klibbigt, mjukt, fast spänstigt var inlägget.


söndag, november 16, 2008

Tyst

Har det varit fran mig. Internettillgangen under all kritik och mycket att gora.

Pa tisdag aker jag hem, da blir det battring. Ungefar 100 mil hann jag med har i Zambia. Och pa kopet fick jag en schysst branna som far flagna av lagom till jul.

Hoppas det gar bra for alla med vintertraningen!

söndag, november 09, 2008

Något mindre cykelmässa


Gott sällskap. Solen sken. Träffade folk som var roligt att återse. Fick snacka cykel och fick lite råd och alternativ om hur jag skulle kunna göra, vilket gjorde att ett beslut togs på stående fot. Jag hade en skön dag, men mässan - den kan inte skryta med att vara någon större attraktion. Om vi ansträngde oss gick det att förlora varandra ur synfältet, men då fick vi böja en del på nackarna och titta ner i golvet.


Såg deltabromsar IRL för första gången, klämde lite på Campagnolos 11-delade och tittade på vansinnigt dyra sadlar från Selle Italia. Vissa var inte ens prissatta.


Hur som helst ett trevligt besök, men jag ska nog inte tillbaka och besöka den mässan förrän den har växt till sig en del. Konstigt att ett såpass stort cykelland som Danmark inte har en större mässa som allmänheten kan gå till. Det är ju inte så att intresset saknas.

lördag, november 08, 2008

Man skall ha det bra

Har kommer ett blogginlagg utan tre bokstaver - hoppas ni begriper anda.

Jag ar i Zambia och jag har det bra. Riktigt bra. Det ar nagot javligt gott over att fa 2 veckors sommarcykling i november innan man gar in i vintermorkret.

Mina dagar ser ut ungefar sa har. Uppstigning 05.30. Snabb frukost och sen ett par timmars cykling. Hemma for ytterligare mat vid 8 och sen kan jag jobba hela dagen. Idag ar det lordag sa jag unnade mig lite mer ledighet. Steg darfor upp kl 4 och var i bilen pa vag till motesplatsen kl 5. Avfard 05.30 for 12 mils cykling. Vi var en stor grupp idag med tva cyklister som precis kommi tillbaka fran UCI-lager i Sydafrika. De ar tva lovande 18-aringar som redan skrivit pa proffskontrakt med stall i Sydafrika.

Pa dagens enda langre klattring, upp till Kafue Gorge, visade de sina kvaliteer. Jag blev fett avhangd. Men a andra sidan vager ena killen 50 kilo. 50 kilo! Jag brukar anses som en lattviktare i klungan men kom igen... Mina ytterligare 18 kilo blev smartsamt uppenbara nar lutningen krop uppemot 12%

Fordelen ar dock att 50-kiloskillar inte har det basta slatdraget. Det har inte jag heller, men jag lyckades anda stalla av en av dem pa hemvagen och kom in som fin tvaa i nagot som inte var en tavling.

50 mil den har veckan, lika manga nasta. Bruna ben, brunare armar. Man skall ha det bra.

Hur har man tänkt här egentligen?

Danmark är ett fint cykelland ibland. Härom veckan var jag över i Köpenhamn och såg en fin gammal ram med trevliga komponenter, men medan jag stod och beundrade bygget upptäckte jag något. Hur tänkte man här egentligen? Å ena sidan tycker jag att det kan vara skönt med en värld som inte är fylld av fanatiska, renläriga märkessnobbar å andra sidan så ne-ej. Inte här. Inte så här.

onsdag, november 05, 2008

Gästbloggare Per om velodromcykling


Per dök upp för första gången i min cykelvärld under Nove Colliresan i år på en Merida med väldigt gröna flames. Vi är många som länge har vetat att Per är värd en bättre cykel. Sagt och gjort - nu har han tagit pick och pack och flyttat ner till Tyskland på jakt efter sin drömcykel (bland andra aktiviteter som jobb och sådant som vi brukar beröra ganska flyktigt här på bloggen). Här kommer en lägesrapport som damp ner i mailboxen nyligen. Det är med skräckblandad förtjusning som jag skådar kurvdoseringen på fotona. Jag vill med.


Jag har i veckan debuterat som velodromcyklist. Detta fenomen är nog rätt så sällsynt i Sverige, men här i Tyskland desto vanligare. Man har ju bara sett det på tv tidigare men jag kan ju säga att det var med en viss nervositet jag grenslade fixie-hojen, en gammal relik som som jag hyrde för 5 Euro. Inget frihjul och inga bromsar.

Man måste ligga i minst 30 för att inte ramla ner i kurvorna så det vara bara att mata på. Tror doseringen är anpassad till ca 50 km/h som ger cykeln ett vinkelrät läge mot banan. Med cirka 20 cyklister på banan samtidigt i varierande farter fick man passa sig så man inte körde ihop, men de flesta var rutinerade och höll sina spår. Värst var det när man tvingades upp på ett stort yttervarv under omkörning eftersom sträckan snabbt blir längre ju högre upp i svängen man ligger.

Efter två timmar var jag både yr och trött men kul var det! Inomhuscykling på vintern behöver inte betyda spinning eller trainer ;-)


tisdag, november 04, 2008

CykelSportMessen

Dags för CykelSportMessen i Roskilde till helgen.

Jag kommer att vara där. Kommer du?

söndag, november 02, 2008

Premiär

Igår var det dags för världspremiär för det första officiella träningstillfället för CK FitForFight.se. Det blev ett distanspass som lockade 7 personer, varav två av klubbens styrelsemedlemmar och grundare och några av de tävlingscyklister som samarbetar med FitForFight. Det blev ett härligt pass och jag gladdes åt att ha sådana klungkompanjoner.


Innan det var dags att vända hem igen, så fikade vissa av oss på Vid ån, ett mysigt ställe i Kävlinge med trevlig personal och en knastrande brasa. Vill ni prova stället i dess nuvarande regi, så gäller det att göra det innan jul, för antingen är det ägarbyte som gäller eller stänger de.