Trodde igår att jag var på gränsen till frisk, men från halsen har nu övervägande del av sjukdomsbördan förflyttat sig till nästrakten. Nåja, det känns inte som något långvarigt (hö hö).
För övrigt så läste och såg jag på cyclingews.com om Quick Steps nya hojar. Inte många tummar upp till den. FFWD gör säkert bra och förhållandevis prisvärda hjul, men det är ena anskrämliga rackare. Ja ja, de kör på campa i alla fall.
Snart börjar det. Byggandet av cykeln som gör att mitt cykelstall kan bli mindre snarare än större. Crossramen som gör att Meridan kan pensioneras efter väl utfört vinterarbete. Det ska bli skönt med mer plats för skärmar. Titanramen som är "stiff yet compliant" ska väl också kunna matcha Volan som en andracykel under sommarhalvåret. Det blir en pendlarcykel av rang. Sedan ges möjligheten att ge sig ut i mer terrängbetonad mark. Trots svagheten för slät asfalt och däck som suger sig fast mot underlaget i skarpa kurvor, så ska jag prova att ge mig ut på ställen där man kasar runt på cykeln. Det behövs ju inte så mycket för att jag ska känna mig som Bambi på hal is.
Om jag är nyfiken på att prova ramen? Jo men visst, efter att ha läst bland annat den här recensionen innan jag köpte ramen, finns det en viss förväntan. Okay, jag kommer inte att ha samma komponenter som cykeln som det handlar om, men ändå...
"I knew from the looks of the massive bi-axial ovalized down tube that this thing was going to be stiff. What really surprised me was how smooth it was. From the get go, I was awed by the comfort of the Lynskey's ride. The frame seemed to absorb everything the course threw at it.
[…] The almost complete absence of flex in the top tube and down tube is proof of the superior knowledge that Lynskey possesses when designing and tuning a titanium frame."
Snart kommer alltså en Columbus Vola och en Merida Road vara till salu. Du ser dem nog på blocket framåt vårkanten, men är det någon som vill ha en cykel eller två i gott skick till ett rimligt pris så hör av dig.
Jag kände det lite krypandes i fredags och igår slog det till - dock av mild kraft. Lite lite feber, lite lite halsont, lite lite allmänt seg. Så Jonas kunde vara lugn, det blev inte en endast löprunda.
Det känns dock skönt att jag kan springa igen och hoppas att jag kan klara av några 2-kilometersrundor denna vecka också för att sen kunna springa lite längre med lillebror över julhelgen. Marathonplanerna fick sig ju ett ordentligt avbräck. Jag hade tänkt att vara igång och träna på 3-timmars programmet från och med denna vecka, men nu är jag nöjd om jag kan komma igång med det i mitten av januari. Ja ja, det ger mig fyra och en halv månad att bli löpare på elitmotionärsnivå. Samtidigt som jag tränar cykel. Hur svårt kan det vara.
Cykel 42 kilometer
Löpning 2 kilometer
Armhävningar 65
Som ett mini-triathlon Dusjanbe-style. Foten känns bra och kanske vågar jag mig på 4 kilometer i morgon då Sara aviserat löprunda.
Filmade när jag gjorde armhävningar. Det ser helt ok ut, även om rabiata personer nog skulle vilja att jag gick ner lite djupare. Särskilt under de sista 15-20. Men det är okej att fuska när man är trött säger jag.
Jag växte upp som ett stort hockeyfan, men även om känslorna lagt sig en smula så kan jag fortfarande glatt minnas stunderna framför TV:n och hockeyspelet. Min bror förfärades över att jag var så fruktansvärt opportun under Hockey-VM. Jag hatade nämligen att inte ha rätt så jag "hejar på det lag som vinner". Så när Sverige spelade mot Tjeckien så ändrade jag mig under sändningens gång beroende på vem som var bäst för tillfället.
När Sverige spelade mot Sovjet så visste man ju hur det skulle gå. Sovjet med sin superfemma: Kasatonov, Fetisov, Larionov, Makarov och Krutov var ju alltid alltid bäst. Kom de in i power-play så var det nästan alltid mål.
Vad hände sen? Efter att murar, järnridåer och sovjetmakter fallit så tog de chansen och stack till NHL. Makarov blev rookie of the year, Kasatonov var en habil lirare i bland annat Boston, Larionov och Fetisov spelade länge länge i ligan sen blev den sistnämnde minister i Putins regering. Krutov, han var inte lika ambitiös och ett tag lirade han division ett (eller var det två?) hockey i Östersund. Pffff, miljoner schmiljoner, jag vill bo mitt i Sverige och spela amatörhockey! Det passar min kroppshydda lite bättre.
Nu skriver DN idag att Fetisov vid 51 års ålder gör comeback i CSKA Moskva. Stort. Eller inte. Hur som helst så hittade jag den här bilden på gänget som återförenats på ålderns höst. Krutov längst till vänster och Kasatonov (2a från höger) verkar må sådär. Kasatonov ser lite ut som en duktigt plufsig Alex Baldwin - tycker ni inte?
Jag gillar det faktum att jag är fyra timmar före Sverige. Det innebär att jag går och lägger mig lagom till att de flesta cykebloggar jag följer börjar aktiveras. Sålunda kan jag gå upp på morgonen och sätta mig med kaffet vid datorn och ägna en myshalvtimme åt att surfa ikapp. Vem har uppdaterat idag? Vad har de skrivit? Vad skall jag göra? Är kaffet slut? Kanske en kaka efter frukost? Livets allra viktigaste frågor.
Har precis tryckt i mig för mycket Paneer för mitt eget bästa. Paneer är som vi alla vet en indisk färskost som man gör lätt som en plätt av tjock-mjölk och citron. Fascinerande upplevelse att se hur ostmassan skiljs från vattnet (vassle och löpe eller vad de finare namnen nu är) och blir till en liten kletig klump.
Hur som helst. Jag gjorde den inte själv idag utan köpte hos den lokala indiska restaurangen. Det tillsammans med saffranris, chicken tikka masala och naan gör att jag nu känner att jag måste köra distanspass i morgon. Oljan fullkomligen rinner ut genom öronen. Greasy.
