fredag, april 30, 2010

Hammaröspekulationer

Idag körs prologen på Hammarö, deltävling 2 i seniorcupen. Prologen i sig ger inga poäng i cuptävlingen, men den kommer ge en fingervisning om vilka som blir farliga.

Jag har tidigare snackat om Glenn Dahl och Gustav Jeansson - förra årets 2a och 1a. De är säkert bra i år med. Sen skall det bli spännande att se vad trean från Östgötaloppet, Johannes Carlsson, kan ställa till med. Äger han en tempocykel? Tar han med den? Hur fort kan han köra på den?

Jonas Eriksson, tidigare Brudpiga nu Borlänge, kan också köra cykel fort som fan. Tillsammans med Janne Jakobsson (en av de flitigast tränande i klungan tror jag) och några till från Borlänge kanske de kan göra det jobbigt för andra. Markus Porath - förr Cyclecomponents och nu Uddevalla - cyklade fort för ett par år sedan, hur mår han idag? Jonas Gartman och Petter Eiring i Åstorp kan både cykla snabbt på tempo och klara sig bra i en lång utbrytning - är det ett vinnarecept.

Jonas Aspman, Brudpiga, var totaltvåa för två år sedan. Han kan vinna spurter om det blir sådana och det blir det ofta på Hammarö, men jag tror inte några bonussekunder räcker för honom då han kommer få ordentligt med däng på tempot.

Med 120 föranmälda har jag säkert missat många andra duktiga. Efter prologen ikväll vet vi mer.

torsdag, april 29, 2010

Räknat lite på't

Jag har tagit min extrapolerade halvmaretid på 1.33 och försökt sätta in den i ett av mig konstruerat sammanhang.

Den tiden hade givit mig en 762:a plats på Stockholm Halvmarathon 2009. Eller 12,85 percentilen. Sammar percentil på Stockholm Marathon 2009 var plats 1372. Vad hade då en snubben för tid är nu den stora frågan.

Joooo 3.31.25.

Helvete heller. Men faktum är att det stämmer ohyggligt bra med Studenternas omvandlingstabell.

3.12 ger plats 434. Det är ändå ganska bra bland drygt 11.000 startande män.

Såja.

Det var väl inte så svårt att springa en mara på 3.12. Sprang 15 kilometer idag med målet att gå under 1.11 och landade på 1.08. Första tuffa milen med backarna avklarades på 45 minuter, men det fick jag sota för sen och sista fem kilometrarna var en enda lång pina. Funderade på att lägga av vid 12, så illa var det.

Så nu vet jag vad som krävs för att springa en mara på 3.12, och det kan sammanfattas med: en hel del.

Till min nackdel: Det uppenbara, jag har ännu inte gjort det, inte ens varit nära.

Till min fördel: Jag tränar på 850 meters höjd, jag har inte provat springa långt "toppad", det är en månad kvar, jag behöver inte hålla farten själv i Stockholm, jag får dricka en gång i kvarten istället för en gång i timmen, marken är platt och jämn, jag blir inte omkörd av dammande lastbilar. Jag är en tjurig jävel när jag är på rätt humör.

Och som sagt, hur kul är det att sätta upp lätta målsättningar?

Jag hoppade

Det kanske framgick ändå - men jag hoppade över gårdagens löppass på grund av bensmärtor. Men idag blir det mina avslutande 15 kilometer. Skall bara hinna med att slutföra 1,2,3 jobbuppgifter först.

onsdag, april 28, 2010

Stöd cykelsporten i Tadzjikistan!

Det roligaste med att skriva i Kadens är respons från läsarna. Efter artikeln om Tadzjikistan i senaste numret så fick jag ett mail från en läsare som gillade den och uppmanade till att starta en kampanj för att stödja cykelsporten i Tadzjikistan.

Sagt och gjort - kampanjen är ett faktum och det lanseras i nästa nummer av Kadens (Nr 5). Men för den som redan nu är entusiastisk så kan man gå med i Facebook-Gruppen startad för detta ändamål.

Och gillar man inte Facebook så kan man helt enkelt skänka en slant genom en insättning på följande konto i Swedbank:

Clearingnummer: 8327-9
Kontonummer: 914 811 229-6

Alla bidrag dit går oavkortat, genom min försorg, direkt till det cykelförbund som Rinat och Bakhrom håller på att starta upp.

Sprid gärna detta till dina vänner och cykelentusiaster du känner. Flera små bidrag kan göra stor skillnad. Jag försöker föregå med exempel och skänker som ett första bidrag delar av mitt honorar för artikeln och bilderna. Så det finns redan 2.000 somoni (cirka 3.200 kronor) i potten.

Rinat tillsammans med framtida storcyklister?

SCF ändrar regler

Glenn skriver idag om att SCF ändrar sina regler så nu får veteraner välja själva vilken klass de vill köra i när både veteran- och seniorklass erbjuds.

Likt Glenn gillar jag regeln, men kanske kan man gå ännu längre och helt fimpa H30 när seniorklass erbjuds? Då slipper folk undra vilken klass de skall välja, med risk att hamna i ett litet startfält. Kanske fimpa H40 när vi ändå är på gång?

Hammarö 3-dagars - Startlistor


Startlistor inför Hammarö 3-dagars ligger uppe nu. Tävlingen utgör deltävling två i Crescendo Velo Seniorcup 2010.

120 föranmälda i seniorklassen borgar för tuffa tuffa tävlingar. En snabb titt visar att där finns många starka tempocyklister, normalt ett måste för att ta hem totalen då det är hart när omöjligt att komma loss på GP:t och svårt som fan på linjet. Förra årets mästare är där, hans vassa vapendragare, liksom Glenn Dahl. Åstorp mönstrar också ett par starka cyklister.

Mer noggrann analys av listan kommer. Du hittar den här.

tisdag, april 27, 2010

Jag vet exakt vad som krävs. Nästan.

Nu vet jag exakt. Nästan. vad som krävs för att springa en mara på 3.15.

Tanken mån-ons är att springa en mara uppdelat på tre pass med en totalfart runt 3.15. Den här planen utkristalliserade sig efter gårdagens pass.

Sagt och snart gjort.

Igår - 16 km 1.10.45
Idag - 11,2 km 53.19

Så jag har alltså sprungit 27.2 kilometer på totalt 2.04.04. Skall jag göra maran på 3.15 så behöver jag i morgon springa 15 kilometer (ni ser, jag var smart och tog de där försmädliga 200 metrarna redan idag) på 1.10.56. Alltså ungefär samma tid som jag igår sprang 16 kilometer. Ingen match kan tyckas - men det återstår att se.

Dagens löpning var hyfsat snabb men rackarns jobbig. Det kan förklaras med att jag efter mina 16 kilometer igår stack och körde cirkelträning i 1.15. Och hopp och skutt och arm och ben i en timme gör hela kroppen mör.

Jag har lite ont i benen nu och kommer om det håller i sig skjuta morgondagens pass till torsdag. För en mara på 3.15 i all ära, nu är det viktigaste att hålla sig hel fram till den 5 juni.

Mekanikerintervju

Många har redan skrivit om den eminenta intervjun i sju delar på Talk of Bike, så jag säger inget mer än att jag sträckläste den i morse. Intervjuer skall uppmuntras och jag gör det med ett stort TACK till mannen bakom bloggen.

Minst lika roligt var att följa Gurra Gs cykelbygge på Happymtb. Han går loss med borren på en Canyon-ram för att dra kablarna till sin Shimano Di2 invändigt. Tråden får mig att återigen inse att jag aldrig skall försöka bli bra på att meka. 1) Det är inte roligt och 2) Det finns så många som redan är så mycket bättre än vad jag någonsin skulle kunna bli.

God läsning!

måndag, april 26, 2010

Dagens träning

Det var alldeles för länge sedan jag sprang i bra fart och inte hade jag tänkt det idag heller. Planen för veckan är att springa måndag, tisdag, onsdag för att trötta ut benen ordentligt - på onsdag skall känslan i benen påminna om känslan man har (tror jag) efter 3 mil på en mara.

Men när jag sen började springa så kände jag för att springa fort och så slutade det med 16 kilometer på 1.10.45. Det vill säga cirka 4.25 fart. Första 10 snittade jag 4.33 för att sen gå ner på 4.15 ungefär. Sista kilometern på 3.59 indikerar mersmak.

Om man extrapolerar till en halvmara och tänker att jag borde kunna hålla 4.30 i de 5,1 kilometer som återstod så landar man på 1.33.45 på halvmaran. Enligt Studenternas tabell har jag då en mara på 3.32 i benen. Hmm, fortfarande inte bra nog.

Å andra sidan. Tänker man att jag med dagens ben nog hade en 40-minutersmil i benen - kanske till och med bättre - så har jag helt plötsligt enligt samma tabell 3.18 i kroppen.

Nej, jämförelsetabeller i all ära, de verkar säga väldigt lite om verkligheten. Speciellt när man är en oerfaren löpare som jag . På fredag måste jag kanske göra ett kilometertest för att få ännu fler variabler att jämföra med för att komma fram till felaktiga slutsatser.

Dagens verifierade vätskeförlust: 2 liter. Lite drygt.

söndag, april 25, 2010

Hammarö 3-dagars

Nästa helg är det dags för deltävling två i seniorcupen. Startlistorna är inte ute - så spekulationerna får vänta lite till. Det är dock allmänt känt att Glenn Dahl är i kalasform så skall man slå honom så får det nog bli till att gå på utbrytning på linjeloppet. Som förra året, då utbrytningen där så när kastade om sammandraget kapitalt.

Vem tror ni vinner? Blir farlig? Floppar?

Distanssöndag

Solen sken, vinden lyste med sin frånvaro. Redan klockan 8 segade sig termometern över 20-strecket. Nya däck på cykeln. Upplagt för en perfekt dag.

Det blev 10 mil i sadeln med närinpå dubbla hastigheten hem. Tog vägen mot Varzob och vände efter fem mil, då hade jag cyklat i två timmar och tio minuter. Sen bar det utför och med rygg på en lastbil var jag hemma igen på 1 timma och tjugo.

Nu skall jag fira det hela med en finpizza på Hyatt Regency Hotel. Det är till lyxhotellen vi åker för att käka pizza. Äre finkrubb så äre.

lördag, april 24, 2010

Sprang

30 kilometer igår. Nytt längdrekord för sträcklöpning. Det var varmt och jobbigt och jag tappade uppskattningsvis 3,6 liter vätska enligt in och utvägning. Kompenserade med knapp en under passet så ni kan förstå att jag kände mig lite urlakad. Tiden var inget att skryta med, men jag tror det är sånt här som geeeer.

fredag, april 23, 2010

Ny morgon, ny träning

Hade en punkabetonad rullsession med Baxa igår där han fick visa sina flinka fingrar. Han har jobbat som cykelmekaniker i Turkiet så första punkan klarade han på mindre än fem minuter. Andra tog lite längre tid eftersom vi inte hade någon fler slang, tur som var hade han med sig lagningslappar.

Slutsatsen var att jag måste byta däck. De har tjänat mig väl på både trainer, lvg och cross så jag köpte det resonemanget. Men jag bävar inför att kränga på mina nya Michelin, vis av tidigare erfarenhet hur jävliga de kan vara att få på. Kommer ihåg hur jag hade ont i tummarna en vecka efteråt.

Idag är det distanslöpning som gäller. Solen skiner och det är kanske lite väl varmt, men jag skall ändå försöka mig på tre mil om jag inte får solsting innan dess.

Blås bort den dumma dumma punkan

torsdag, april 22, 2010

Morgonvikt

148 pounds, 66,6 kilo. Plötsligt känns inte det där målet om att nå 65 kilo innan maran så himla avlägset längre.

onsdag, april 21, 2010

Att samarbeta med en vulkan

Askan ställde in en resa till Stockholm och en work shop å yrkets vägnar. Det må vara hänt, men när det gäller den stundade resan till Toscana, så verkar det gå vägen. Nu ska man bara se till att den där vulkanen puffar ut lite mer aska om en dryg vecka så att flygen från Italien blir inställda nästa helg, så att man nödgas tillbringa ytterligare några dagar i Italien (inte väntandes på en flygplats utan cyklandes i härliga omgivningar).

"Dear Iceland
I would like to order some ash to Italy the coming week, ETA April 30th...
"

Dagens

Eling Kling presenterar dagens outfit, jag dagens träningspass.

Det blev enligt samma modell som igår, bara lite kortare för det var regnigt och dant, och jag ville inte överanstränga mig för mycket - för på fredag är det låååång distans.

Så det blev 12 kilometers löpning med en fartökning på tre kilometer samt en backspurt på slutet. Höll 4.50 fart och tyckte det hela kändes kontrollerat och okej. I morgon cykling för att sen satsa på 3-milen på fredag. Fotledes alltså.

tisdag, april 20, 2010

Min egen träning

Trodde ni jag slutat träna kanske? Så illa är det inte även om mitt höghöjdsläger i Khorog i huvudsak tillbringades vilandes. Bo högt, träna lågt, har jag hört är grejen. Så nu tränar jag lågt igen.

Sprang 16 kilometer idag men en fartökning inlagd. Pulsen var ovanligt hög på den lugna biten, men ganska normal under fartbiten. Fartbiten låg på 4.15 per kilometer i fyra kilometer och den kom åtta kilometer in i passet. Sen lugnade jag ner mig igen och joggade hem sista fyra för totalt 16 på 5.04 snitt.

Tyckte jag orkade lite för lite, men jag tror jag är en smula undernärd efter maten i Khorog. Benen kändes dock bra och jag orkar bättre och bättre de långa distanserna.

Efter passet så vägde jag mig och var snudd på under 65 kilo. Kompenserade girigt med en massa vatten så jag tog igen en del, men även morgonvikten på 67 är på historisk låga siffror. Tror inte jag vägt under 67 kilo på 10 år. Men med lite mer deffande så är det snart dags. Det är alltid morgonvikt (efter urinering) som räknas, men det visste ni väl redan.

Kobra om cykel

Äntligen släpps cykeln in i kulturens finrum. Kobra ikväll (SVT 21.30) handlar om cykel, cykel och cykel. Se det då, jag skall försöka kolla på SVT Play i morgon.

Lagtävlingen i seniorcupen

Östersunds CK tog en klar ledning i lagtävlingen efter Östgötaloppet, men många tävlingar återstår. Och helgens segrare har redan aviserat att han inte kör i seniorklass på Hammarö.


Ställningen:

1 Östersunds CK 103
2 CK Dainon 60
3 Värnamo CK 58
4 Mariestad Cyklisten 56
5 Skövde CK 55
6 Team Cykelcity 54
7 HSG Uni Greifswald 51
8 Team CK Mumien.se 45
9 IK Ymer 36
10 CK Norrtälje 30
11 CK Uni 28
12 CK Valhall 26
13 Vallentuna Cycling Team 24
14 Söderköpings SK 22
15 Oskarshamns CK 20
16 Almby IK 18
17 Jönköpings CK 16
18 CK C4 12
19 CK Wänershof 10
20 Fredrikshofs IF CK 6
21 Glasriket CK 6
22 Kolmårdens MTB 3
23 Mölndals CK 2

Som kuriosa kan nämnas att det var bara CykelCity och Värnamo som hade ett helt lag (3 cyklister) på poängplats.

måndag, april 19, 2010

Poängställning seniorcupen - Efter deltävling 1


Om två veckor väntar Hammarö 3-dagars. Där står mycket poäng på spel - totalt 175 för den som tar storslam.

Men jag då

Mina egna bravade har hamnat lite i skymundan av Seniorcupen, men följande har hänt:

Tisdags: Sprang 28 kilometer - nytt rekord för sträcklöpning igen. Det går bättre och bättre men jag blir fortfarande trött precis överallt. Dock ingen större träningsvärk vilket är ett gott tecken

Onsdag-Fredag: Vi åkte till Pamir och jobbade långa dagar. Vackert som en dröm, men ingen tid för träning. Flög helikopter för första gången i mitt liv.

Lördag: Morgonjogg i Pamir - 8,5 kilometer med tre intervaller. Intervallträning på 2.200m meters höjd är fan jobbigt.

Söndag: Det händer ingenting

Måndag: Sitter på ett hotellrumi Khorog (provinshuvudstad i Pamirs). Kollar ut på den afghanska gränsen och undrar när vi skall kunna åka hem. En bro har rasat så vägen är avstängd och planen går när de går - inget man vet i förväg...

Seniorcupen - segerintervju


Kort intervju med segraren Mikael Andersson, Östersund CK.

JL: Joachim Lyth, MA: Mikael Andersson


JL: Hur var ditt lopp idag Mikael?

MA: Jo tack fint! Vi var 4 st som lyckades få en liten lucka i toppen på backen när man precis svängt ut på långa varvet. Det var väl egentligen inte tänkt att gå loss redan där, men passade rätt bra. Tänkte att det vore fint att lyckas hålla undan till bondgården innan Borensberg, det är några trixiga kurvor där och klungan brukar splittras då.

JL: Vad var planen när ni satt där i utbrytningen?

MA: Vi trodde nog att en grupp skulle gå ikapp så att vi blev flera att dela på dragjobbet, men ingen kom…

JL: Hur funkade samarbetet mellan er?

MA: Bra! Vi tog korta förningar hela tiden, men gick ändå inte på absolut max. Inte jag i alla fall!

JL: Efter ett tag var ni bara 3…

MA: Ja, en kille släppte mot slutet (Kai Sokolowski, HSG Uni Greifswald) så då var vi bara tre, jag, Stefan Stengård – CK Dainon och Johannes Carlsson – Skövde CK. Ute på sista varvet så ökade jag lite uppför efter bron och då släppte Skövdekillen och Stengård. Men Stefan segade sig ikapp och vi var tillsammans hela vägen till 2 km från mål. Då gjorde jag en lite fuling i 180-graderskurvan, hade sett att Stefan var lite stel där tidigare varv, så jag stötte och fick en lucka direkt som höll hela vägen in i mål.

JL: Grattis! Hur ser resten av säsongen ut? Nu är du ju Cupledare…

MA: Nja, till Hammarö kör jag Elit. Tanken är att jag ska hjälpa David Ekholm (fd skidskytten) som gör en satsning i Elitklassen, så det blir kul!

JL: Tack för intervjun och lycka till framöver på tävlingarna!

söndag, april 18, 2010

Preliminär topp fem på Östgötaloppet


1 Mikael Andersson, Östersunds CK
2 Stefan Stengård, CK Dainon
3 Johannes Carlsson, Skövde CK
4 Kai Sokolowski, HSG Uni Greifswald
5 Magnus Gustavsson, Mariestadscyklisten

Noterbart att ingen av de "stora" klubbarna hade någon med i utbrytningen som höll hela vägen.

Och ledaren är...


Den första ledaren i seniorcupen 2010 är....

Mikael Andersson, Östersund.

Ett stort grattis önskar vi! Han sopade hem Östgötaloppet efter att ha varit med i en grupp som gick loss efter bara tre kilometer och höll hela vägen till mål. Blåsiga förhållanden och ett högt tempo från start gjorde loppet till en oerhört tuff tillställning.

Två var Stefan Stengård från Ck Dainon.

Mer kommer inom kort - nu är det igång.

Dags för första deltävlingen


Bloggskrivandet har legat nere i några dagar då jag är på resande fot med begränsad access till nätet. Nu har det dock blivit ordning på torpet igen.

Tack för den positiva responsen på seniorcupsidéen! Många har hört av sig med hejjarop vilket vi är mycket glada för. Vi skall göra vårt bästa för att det skall bli ett roligt inslag i årets cykelsäsong!

Idag körs den första deltävlingen och det skall bli spännande att se vem som blir den första ledaren någonsin av seniorcupen. Vis av tidigare lopp törs jag inte tippa något, men rapport och aktuell cupställning återkommer så snart vi har en resultatlista.

tisdag, april 13, 2010

Det finns en seniorcup!


Välkommen till 2010 års Seniorcup!

Som en satsning för att hetta upp kampen i Seniorklassen i landsvägscykling så presenteras här 2010 års inofficiella Seniorcup. Inspirerad av många röster inom cykelsverige har Joachim Lyth och Jesper Sundewall i cykelklubben Crescendo Velo satt ihop ett program för den första utgåvan av Crescendo Velo Seniorcup – presented by cykelmuppar.se


Mer information och fullständiga regler hittar du här!

Vi ser fram emot en spännande säsong i seniorklungan!

måndag, april 12, 2010

En dubbeldag

Två pass idag.

Först löpintervaller. Det var ett tag sedan men nu släpade jag mig bort till backen för Szalkais backintervaller som skall förbättra löpsteget och ge mig mer "tryck". Var inte alls peppad, men så kändes benen ganska bra under uppvärmningen så jag blev med ens lite hoppfull.

2.31 på första intervallen visade att jag var stark för dagen. Då gick jag inte ens på max - vilket inte heller var tanken, jag skulle ju träna löpsteg och "tryck". Inspirerad av detta gick jag all in på den andra intervallen för att slå ett präktigt personligt rekord. 2.31 var för övrigt redan personligt rekord, men jag kände att där fanns mer.

2.18 slutade intervall två på vilket ger en kilometerfart på cirka 3.50. Och det med 40 höjdmeter avverkade. Jag tycker det är rätt snabbt faktiskt.

Intervall 3-5 fick jag sota för min ysterhet och la mig på ett 2.50-tempo vilket var nog så jobbigt.

Totalt blev det 11,5 kilometer och en sådär 15 minuters riktigt hårt arbete i backe. Helt okej.

Sen var det hem och en banan senare var jag på väg till cirkelträningen. Vi körde stationer och allt annat roligt som vi alltid kör och jag mosade skiten ur de stackars muskler som inte hade fått sig en omgång ännu.

I morgon är det distans. Så långt jag bara orkar och hinner - kanske blir det tre mil?

Min bror - demontränaren

Jag har ju stolt berättat om min lillebror som agerar demontränare i Innebandy. Nu nöjde han sig inte med att ta upp Sandåkern i Allsvenskan utan av bara farten coachade han igår Västerbottens juniorlag till SM-guld. Stort grattis!

Jag vill också vara en smart cyklist

Fabian krossade igår. Han är så smart och vet precis när han skall sätta in en attack. Igår såg det så enkelt ut. Han attackerade ju knappt, bara höjde farten till en nivå som ingen annan klarar av. Svårare än så är det inte.

Cancellara har en förmåga, precis som Freire, att få det svåra att se ohyggligt enkelt ut. Jag drömmer ju fortfarande våta drömmar om Freires första VM-guld. Attacken där är nog en av de bättre som gjorts under de senaste 15 åren. Fabians Milan San Remo seger kommer som god tvåa. Under en bråkdels sekund ser de läget och tvekar inte. Pang så har de tillräckligt många meter för att det hela skall vara över innan konkurrenterna förstått vad som hänt.

Har läst att en del tyckte Paris-Roubaix var tråkigt igår. Inte för mig, för jag såg det inte. Jag fick nöja mig med att i efterhand titta på klippet när Cancellara "attackerade" och det var inte det minsta tråkigt.

Det blev lite distans

3,5 timmar blev det. Ungefär. Min Garmin hade slut på batterier tre timmar in i passet. Det som började i mulet och regn hängande i luften slutade med strålande sol och en röd näsa.

Fick min första punktering någonstans i bergen och när jag stod och lagade den så blev jag föremål för allas intresse. Någon ville ha den punkterade slangen som jag glatt gav bort. Någon annan ville köpa min cykel. Jag skojar inte. Jag står där och lagar punka och en bil stannar. Ut hoppar en fet Tadzjik i träningsdress - värsta maffia-style. Han har ett gäng hundradollar-sedlar i handen och undrar hur mycket jag skall ha för cykeln. Jag blir lite orolig för en sekund och undrar om ett nekande svar kommer leda till att jag får ståplats i Varzob-floden. Men mitt nekande föranleder bara ett obegripligt garv, och så drar de vidare mot Buzkashin som går av stapeln i närheten.

Efter att ha blivit jagad av en hund vände jag runt och tog en annan väg tillbaka till Dusjanbe. Massor av höjdmeter och sådär lagom småtrötta ben senare var jag hemma.



söndag, april 11, 2010

Någon fler än jag som skall köra distans idag?

Jag har inte kört distans på cykeln på länge, men idag är det dags. Och då är vädret det sämsta på en vecka, vilket i och för sig betyder uppehåll och +15. Baxa är en solskenscyklist, så vi får se om han dyker upp. Planen gör jag allteftersom jag rullar. Men det blir norrut, eller nord-nord-väst.

fredag, april 09, 2010

Dagens tur

En sväng upp i bergen helt enkelt. 6,5 kilometer backe på 90%, sen hem igen. Inga krusiduller, inga konstigheter. Stilla och vackert.


Rykten


Något säger mig att nästa kommande nummer av Kadens kan vara riktigt bra. Hos prenumerant 16 april, i butik några dagar senare. Köp köp köp.

Skvaller

Skvaller är alltid roligt, även om man emellanåt kan råka i blåsväder för att man diskuterar märkesvalet bland mer eller mindre kända cykelprofiler. Nu är det snart dags för första tävlingen på hemmaplan och det är på sin plats att skvallra och spekulera lite.

Från elitfältet noterar jag följande:

1. Mattias Westling gör comeback, denna gången i Örebrocyklisternas färger. Fredrik Eriksson har tidigare utfärdat en liten varning för superspurtaren som tydligen hängde med klungan runt på ett Kermess-lopp i Belgien nyligen. Vi får i alla fall hoppas formen är bättre än i fjol, för då blev han avhängd från Skandisloppet före mig. Och då var man inte med länge kan jag lova.
2. Vallentuna saltar klungan ordentligt och ställer upp med en hel uppsjö åkare. Flera av dem har tränat riktigt bra under försäsongen berättar säkra källor, så de blir antagligen tuffa att tampas med.
3. Cykelcity har ganska få föranmälda åkare, men jag tror Patrik Stenberg blir livsfarlig på allt han ställer upp i, så jag hissar en varningens flagg för honom. Eller Martin Halvarsson.
4. Henrik Åbom i Borås har visat fin form i loppen han kört i Belgien, skall han ta hem det hela.
5. Det blir ingen hemmaseger som förra året, inte en chans.
6. Hur bra är Motala i år?

Loppet är långt i år eftersom det är cup-tävling. 162 kilometer skall köras och det kommer sålla agnarna från vetet. Jag tror på en utbrytning med två åkare från cykelcity (stenberg och halvarsson?), en-två från Vallentuna, en från Mölndal (Jimmy Rönn eller fjolårets femma (?) Erik Saeden?), en från Borås (Åbom) + 2-3 till från övriga klubbar. Cykelcity tar hem det efter att Halvarsson drar en långrökare med varvet kvar.

Seniorfältet då?

Jo där hittar vi några elitcyklister som klivit ner, till exempel Andreas Stillfors och Kristian Hansen i CK Fit For Fight och David Marklund Vallentuna samt några till. Fredrikshof, Valhall och Cykelcity har en hel uppsjö åkare med och jag tror scenariot blir lite som de två senaste åren. Stötigt och stökigt första fyra milen, sen någon gång på kortvarven går en utbrytning iväg som håller till mål. Den kommer innehålla alla de nämnda klubbarna samt förhoppningsvis någon från CK Crescendo Velo. Och det är då mest troligt Joachim Lyth som kommer visa grymma ben i år. Jag tror också att Jerker Strömqvist från Oskarshamn blir grymt farlig. Går han i utbrytning är han svårslagen i spurten och blir det klungspurt är han också ganska vass.

Det skall bli intressant att se hur west coast och east coast falangerna av Cykelcity lyckas koordinera sina styrkor. Västkusten har några riktigt åkstarka cyklister, east coast har taktiskt smarta cyklister och flera duktiga spurtare.

Kommer loppet streamas live undrar man nu?

torsdag, april 08, 2010

Trötthetsfrustration

Jag har enormt svårt att förlika mig med att jag blir trött fastän jag inte är trött. Det jag refererar till är gårdagens löptur. Den var högst måttlig i fart och puls, och jag var inte sådär utmattningstrött som man blir av stenhårda intervaller. Och tidsmässigt låter ju inte 2,5 timmar heller särskilt respektingivande. Lik förbannat var jag jättetrött. Det tar på kroppen, på alla sätt och överallt, att dunka fötterna i asfalten sådär +20.000 gånger i rad. Jag antar att det är en trötthet som kanske boxare känner av att få många (dock inte lika många) hårda (fast de får hårdare) smällar i rad.

Så dagens glädjeämnen: Jag har inte träningsvärk i lår och ljumskar vilket jag tidigare haft efter långpass. Jag har heller inga känningar och knän och fötter som tidigare gnällt lite. Istället är jag trött som fan i rygg och rumpa. Alltid är det något.

onsdag, april 07, 2010

Prågress

Det går nog framåt trots allt. Jag har misströstat lite, men så sprang jag långt idag igen och det kändes lite bättre. Fick lite mindre ont, börjar nog vänja mig vid skorna. Hade också koll på pulsen, känns som att jag orkar lite mer.

Målet med dagens löpning var långt i tid utan krav på fart. Det slutade med 2 timmar och 24 minuter och 27 kilometer. 27 kilometer är en bra löprunda och det tvingade fram lite innovativa krafter för att hitta roliga löpvägar och inte bara fram och tillbaka.

Trots att jag satte farten åt sidan, kollade inte förrän efter 20 kilometer hur fort det hade gått, så gick det inte mycket långsammare än förra veckans långrunda. Höll ett 5.20 snitt som den flinke redan räknat ut. Det är inte snabbt, men å andra sidan så höll jag också pulsen i schack på för löpning högst måttliga 80-85%. Ibland var jag till och med nere under 80%.

Pratade med Jonas igår om mål och jag beklagade mig över att 3.10 fan är ett tufft mål som blir svårt att nå. Han svarade klokt:

Hur kul är det att sätta upp enkla mål?

Nej, just det.

tisdag, april 06, 2010

Instabil Cav eller dålig medierapportering

Cav enligt The Guardian/Cykelnytt

– Jag var ganska förbannad på Greipel efter kommentarerna som han fällde efter Sanremo. Om han ansåg att han kunde ha vunnit så borde han ha sagt det före loppet och inte efteråt. Det var på grund av otur, och inte brist på form, som gjorde att jag inte vann i år. I fjol vann jag med fingret i näsan och det fanns en möjlighet till seger även den här gången. Chansen att Greipel vinner en av de stora klassikerna finns inte överhuvudtaget.

Men pluttefnutt Cav då. Enligt dig själv i senaste Cycle sport kunde du inte gå ordentligt på två dagar efter Milano-San remo förra året för att det var en av de där 3 spurterna då du körde allt, du menade verkligen allt, du hade.

Sen så sa du i samma intervju att det inte fanns en chans att du skulle vinna tävlingen i år eftersom du ligger efter med träningen.

Kanske är de där "personliga problemen" som Cycle sport artikeln refererar till inte helt utredda ännu?

Dagens tur

Det blev 1.50 och dryga fem mil. Det blommar här så jag bjuder på lite träd med rosa blommor. Fråga mig inte vad det är för några bara.


Angående löpning

"På 60-talet introducerade den nye zeeländske tränaren Arthur Lydiard något som kom att kallas LSD, inte drogen men väl som en förkortning av ”Long Slow Distance”, som grunden för all långlöpning. Hans adepter höll ingalunda låga farter under dessa pass. I själva verket föreskrev mängdträningens guru att ”bästa sättet att utveckla nödvändig uthållighet är genom att löpa, teoretiskt precis under maximal syreupptagningsförmåga,runt sexton mil (100 miles) per vecka, såväl som annan kompletterande löpning som löparen känner att han vill utföra”. Det översatte han till att en manlig elitlöpare skulle hålla 3:10-3:45/kilometer på distanspassen, som Lydiard alltid förespråkade framför intervaller. Men även om Lydiard tillstod att det är mycket bättre att springa för sakta i början än för fort, så skulle ”slow”i LSD senare misstolkas till att man kunde, till och med borde, springa så långsamt som möjligt. Det gav säkerligen den första joggingvågen en stor skjuts, men blev också till ett gissel för de löpare som satsade på en elitkarriär. Lydiard förespråkade också att börja med att räkna tid i stället för kilometer, fram till dess att man sprang ett pass om dan på en till två timmar med ett helgpass på två till tre timmar."kom att kallas LSD, inte drogen men väl som en förkortning av ”Long Slow Distance”, som grunden för all långlöpning. Hans adepter höll ingalunda låga farter under dessa pass. I själva verket föreskrev mängdträningens guru att ”bästa sättet att utveckla nödvändig uthållighet är genom att löpa, teoretiskt precis under maximal syreupptagningsförmåga, runt sexton mil (100 miles) per vecka, såväl som annan kompletterande löpning som löparen känner att han vill utföra”. Det översatte han till att en manlig elitlöpare skulle hålla 3:10-3:45/kilometer på distanspassen, som Lydiard alltid förespråkade framför intervaller. Men även om Lydiard tillstod att det är mycket bättre att springa för sakta i början än för fort, så skulle ”slow”i LSD senare misstolkas till att man kunde, till och med borde, springa så långsamt som möjligt. Det gav säkerligen den första joggingvågen en stor skjuts, men blev också till ett gissel för de löpare som satsade på en elitkarriär. Lydiard förespråkade också att börja med att räkna tid i stället för kilometer, fram till dess att man sprang ett pass om dan på en till två timmar med ett helgpass på två till tre timmar." (tack till Göran O för tipset)

Intressant att jag läste detta just idag för jag och bror har precis diskuterat löpträning och hur lång tid det tar att vänja kroppen vid mycket löpning, hur jävla mycket hårda löperintervaller sliter och så vidare. Jonas hade läst i Runners World om någon löptränare som menade att för nya förmågor rekommenderade han, likt Lydiard, lugn distans i något år typ. Sen kunde man fundera på att börja med hårda intervaller.

Anledningen att jag skriver detta nu är att mina ideer om flera löpintervallpass i veckan har fallit platt. Jag pallar helt enkelt inte, det sliter för mycket på kroppen. Så jag har kommit fram till att bästa sätt för mig att bli redo (eller så redo jag kan bli) för en mara är att vänja kroppen att springa länge. VO2 max kan jag träna på cykeln, men till fots kommer jag fokusera på distans, i tid räknat, inte distans.

Idag skall jag cykla

För jag vet inte vilken dag i rad så har vi strålande sol och +25. Tanken idag var löpning, men jag känner att kroppen är sliten efter gårdagen och då lämpar ett cykelpass sig bättre. Jag skall, enligt Wieselbladarens modell, åka ut och bara njuta. Inga som helst krav på prestation eller struktur, bara stil och estetik.

Benen är därför rakade enligt gängse cykelnormer. Lurvet hade sedan senaste avhårning växt sig så långt att dubbla sessioner fordrades. Det blir korträmat med flaska i bakfickan (min racercross har ju inga flaskställ). Inga handskar, för att se lite mer köttspurtare ut.

måndag, april 05, 2010

"Skönaste förlusten ever"

Fick precis ett sms från storebror som är i Umeå och kollar på Innebandy. Lillebror gör karriär som demoncoach och har nu tagit Sandåkerns SK Innebandy från Division tre till allsvenskan på tre säsonger. Andra play-off matchen mot Hässelby SK är precis färdigspelad och det blev förlust 5-6, men vad gör det när man hade tre mål att gå på från förra mötet.

Högst ocykelrelaterat, men jävligt underbart kul.

Frisk

Glömde säga att jag är frisk. Magsjukan blev en endagsaffär men jag tog det lugnt även igår, bara för säkerhets skull.

Idag kör jag istället en liten trestegsraket. Det blev 6 km löpning i morse. Sen 30 km cykel i eftermiddags och nu ikväll väntar 1,5 timmar cirkelträning. Den muskel som inte arbetat när denna dag är till ända finns antagligen inte. Eller så behöver jag den inte.

Jag kom på det!

Nu kom jag på vad det var i Velo News som irriterade mig. Det var faktiskt inte i själva tidningen utan i bilagan från Colnago som följde med. Där presenterade Colnago sina värstingmaskiner och under cross-varianten stod att läsa "this bike was developed in close collaboration with Sven Nys".

Alltså jag är lite skeptisk till det här med att proffs inblandning i utvecklandet av cyklar per definition skall ge en bättre cykel. I grunden så antar jag att de flesta tillverkare är inne på att göra en lättare, styvare, komfortablare skapelse som har bättre "respons" och så vidare. Så det lär de försöka göra, med eller utan Sven Nys. Sen antar jag också att de som tillverkar cyklar faktiskt har lite koll på det sen tidigare. Kanske till och med bättre koll än Sven Nys.

Nog förstår jag väl att proffs som i princip bor på sina hojjar kan ha vettiga synpunkter på hur de kan förbättras, inget snack om det. Men det finns faktiskt risk för att Sven gör hojjen sämre. Det är inte alls säkert att proffset specifika önskemål faktiskt stämmer så väl in med hur man bör designa en hoj för den stora massan. Man kanske skulle kräva någon ingenjörsexamen innan man låter cyklisterna blanda sig i cykeldesignandet.

Sen undrar jag hur mycket skillnad det egentligen är på hojjarna över huvud taget. Ta till exempel det här med tempojonnar, Cervelo och Fabian var ju ett recept för "världens bästa tempohoj för världens bästa cyklist". Men nu kör Fabian tempo på en Specialized, och man skulle nästan kunna säga att det går snabbare än någonsin.

-----------
För övrigt var Fabians avställning av Boonen bland det grymmare som skådats på cykel på ett bra tag. Nästa för bra för att vara sant. Det skulle vara helt katastrofalt om det var för bra för att vara sant.

söndag, april 04, 2010

Cykeltidningskommentarer

När jag läser cykeltidningar ger det gärna upphov till kommentarer. Ofta för att jag blir irriterad över något. Nu har jag precis gått igenom senaste Cycle Sport och senaste Velo News. Irritation skapades av båda.

Först Cycle Sport. De hade en lång intervju med Cavendish och jag är ledsen att säga det, men han framstod som lite larvig. Jag har lite svårt för för mycket av överdrifter och kaxerier. Cavendish är grym, jag älskar hans spurter, men när han framställer sig själv som tre, fyra, fem klasser bättre än alla andra så blir det lite fånigt. Han menade att det var bara tre spurter förra säsongen under vilka han gick absolut max. Milano - San Remo, första etappvinsten på touren, och sista etappvinsten på touren. I övrigt gick han inte max, för att han inte behövde och för att han skulle spara energi. Han menade att en maxspurt tar så mycket ur en, citat "jag kunde inte gå på två dagar efter Milan San Remo.

Det jag vänder mig emot är att Cavendish inte riktigt verkar fatta, eller så framställs det bara så, att det är en konst att ta ut sig absolut max. Det är mycket möjligt att han inte körde max på de etapper han nämner, men det kanske inte var för att han inte ville, utan för att han inte kunde. Sen räckte det ändå. Men det ter sig lite larvigt när han försöker låtsas som att han alltid har ytterligare en växel till att lägga in. Han sa något i stil med att "Farrar säger att han är bättre i år, men då får jag väl köra på 85 istället för 80%". Ledsen Cav, du är fan grym, men så bra är du inte.

Nu har jag glömt bort vad som irriterade mig så till den grad i Velo News, så det får jag återkomma till.

lördag, april 03, 2010

Dusjanbe express

Det var ett tag sedan någon hade den, men nu ligger jag här med en mage som är i olag och som framkallar frekventa toalettbesök. Turligt nog inföll den på vilodagen, och om jag repar mig under dagen är det lugn distans som gäller i morgon. Men fram tills dess alltså - kvideri.

Anmälan Carrera Vårklassiker nu öppen!

Det är dags att anmäla sig till Carrera Vårklassiker! Missa inte årets bästa motionslopp. Klicka på bilden för mer information.

fredag, april 02, 2010

Gårdagens träning

Visste inte riktigt vad jag skulle göra igår. Cykla var ju tanken, men motivationen tröt. Så samtalet från Baxa 14.30 var perfekt tajmat och 15 mötte jag upp honom för två timmar i sadeln. Vi började lugnt och det hade nog fortsatt lugnt om jag inte hade satt in en perfekt attack några kilometer från Varzob. Jag pangade inte på allt jag hade, för jag ville ha Baxa på rulle. Om han släppte så skulle det inte bli lika jobbigt för varken han eller mig.

Baxa lät mig dra länge och väl och jag började bli duktigt trött när motattacken kom. När en lastbil passerade kastade sig Baxa in bakom, men turligt nog för mig körde den för snabbt, så han fick inte vindskyddet han sökte. 10 plågade sekunder senare lyckades jag ta hans rulle igen. Där låg jag i kanske fem sekunder innan jag tänkte "jag är jävligt trött, men det är nog han också". Så i med tyngsta växeln, ned med händerna i bocken. Jag gav precis allt och han släppte ganska omedelbart.

Sen var vi igång. Hela tillbakaresan var en enda orgie i mjölksyra och attacker. Snabbaste passet hittills i Tadzjikistan.

torsdag, april 01, 2010

Skärpning!

Det får ju finnas måtta på galenskaperna. Knappt har snön försvunnit förrän SMACK-serien drar igång. Igår körde dårarna tempo utanför Märsta i 3 grader och dimma. Och inte nog med det, Roadrunner menar till och med att det var kul!

Vet ni vad det mest störda i hela ekvationen är? Jo det faktum att jag är lite lite lite avundsjuk. Trots att jag sitter med solsken och +23.

Vann gjorde Simon Galle från Fredrikshof som nog kan överraska lite i sommar i elitklungan med sin alltid hänsynslösa (och emellanåt huvudlösa?) körning.

På ömma ben

Benen var ömma igår, men inte så ömma att jag inte kunde röra dem. Så jag och Sara sprang en liten vända i vad vi väljer att kalla "vårt nya liv". Jag har en idé om att jag skall deffa ner mig lite inför sommarens konditionsdrabbningar, kanske kan jag nå 65 kilo för första gången på många år. Det är ju bara det att det är så vansinnigt tråkigt att deffa, så det finns stor risk att jag defaultar redan efter någon vecka. Hitills har jag klarat mig i tre dagar.

Solen skiner och det är hur fint som helst, så blir jag klar med jobbet i tid (ja, ni hörde rätt, jag jobbar för närvarande) så blir det en cykeltur vid 16-tiden.