Visste inte riktigt vad jag skulle göra igår. Cykla var ju tanken, men motivationen tröt. Så samtalet från Baxa 14.30 var perfekt tajmat och 15 mötte jag upp honom för två timmar i sadeln. Vi började lugnt och det hade nog fortsatt lugnt om jag inte hade satt in en perfekt attack några kilometer från Varzob. Jag pangade inte på allt jag hade, för jag ville ha Baxa på rulle. Om han släppte så skulle det inte bli lika jobbigt för varken han eller mig.
Baxa lät mig dra länge och väl och jag började bli duktigt trött när motattacken kom. När en lastbil passerade kastade sig Baxa in bakom, men turligt nog för mig körde den för snabbt, så han fick inte vindskyddet han sökte. 10 plågade sekunder senare lyckades jag ta hans rulle igen. Där låg jag i kanske fem sekunder innan jag tänkte "jag är jävligt trött, men det är nog han också". Så i med tyngsta växeln, ned med händerna i bocken. Jag gav precis allt och han släppte ganska omedelbart.
Sen var vi igång. Hela tillbakaresan var en enda orgie i mjölksyra och attacker. Snabbaste passet hittills i Tadzjikistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar