Gästbloggare Per om velodromcykling

Per dök upp för första gången i min cykelvärld under Nove Colliresan i år på en Merida med väldigt gröna flames. Vi är många som länge har vetat att Per är värd en bättre cykel. Sagt och gjort - nu har han tagit pick och pack och flyttat ner till Tyskland på jakt efter sin drömcykel (bland andra aktiviteter som jobb och sådant som vi brukar beröra ganska flyktigt här på bloggen). Här kommer en lägesrapport som damp ner i mailboxen nyligen. Det är med skräckblandad förtjusning som jag skådar kurvdoseringen på fotona. Jag vill med.


Jag har i veckan debuterat som velodromcyklist. Detta fenomen är nog rätt så sällsynt i Sverige, men här i Tyskland desto vanligare. Man har ju bara sett det på tv tidigare men jag kan ju säga att det var med en viss nervositet jag grenslade fixie-hojen, en gammal relik som som jag hyrde för 5 Euro. Inget frihjul och inga bromsar.

Man måste ligga i minst 30 för att inte ramla ner i kurvorna så det vara bara att mata på. Tror doseringen är anpassad till ca 50 km/h som ger cykeln ett vinkelrät läge mot banan. Med cirka 20 cyklister på banan samtidigt i varierande farter fick man passa sig så man inte körde ihop, men de flesta var rutinerade och höll sina spår. Värst var det när man tvingades upp på ett stort yttervarv under omkörning eftersom sträckan snabbt blir längre ju högre upp i svängen man ligger.

Efter två timmar var jag både yr och trött men kul var det! Inomhuscykling på vintern behöver inte betyda spinning eller trainer ;-)

Tävling i tanke och aktion

Det finns vissa som bara funderar och snackar (hrm, host, det finns fler än jag) och så finns det de som verkligen gör något, som vår kära stödmupp Silva. Det är återigen dags för en gästblogg.

Mitt försök att leka tävlingscyklist!

Det är juni och vi har avverkat 10 deltävlingar i veterancupen, jag har varit med på åtta och ligger på en 3e plats sammanlagt! Men alltså, helt seriöst, det gör jag bara för att jag är flitig deltagare, inte för att jag gör bra resultat!!


Varför gör jag det här då? Ett skäl är att vi är ett glatt och trevligt gäng som håller ihop och hjälps åt i vått och torrt, vi bor trångt, vi delar på frukost, skratt och massor av galenskaper, kul har vi i alla fall! Vi har ju lyckats fått med två tjejer till som tävlar och det är så himla roligt, inspirerande och trevligt! För att inte tala om alla glada människor man träffar från Sveriges alla hörn!

Sen nånstans så är det ju kul, det är roligt att se tider, helst när man ser att man förbättrar sig. Men ack så enormt tråkigt det är när man inte orkar med de andra uppför backen på ens första varvet.. och backen ska tas fem gånger :-/
Det är då det gäller!! Kom ihåg den här känslan när man kör tråkiga träningspass i vinter.. jag ska ta backen med klungan nästa år.. kom ihåg känslan, visualisera och motivera.. jag ska fixa det här.. Typ..

Ett annat skäl till att pyssla med tävlingar är ju att det lär mej något! Jag utvecklas.. eller jag inser vilken fegis jag är på kurvtagning t ex! Luma GP var ingen barnlek, men jag testade iaf! Får väl småskryta med att jag stod på startlinjen med OS Klara Sara Mustonen.. kan det ge extrapoäng tror ni? Som parentes kan jag tillägga att hon varvade mej på fyra varv.. FYRA varv på en lite drygt en kilometer lång bana.. Det är liksom inte bara klasskillnad.. det är liksom universumskillnad! Och vi ska köra tillsammans?! Shit.. mer tjejer till sporten så det blir nån ordning på klasserna! :D

Nästa mål är ju SM.. Jo faktiskt, jag ska vara med där är det tänkt! ParSM har varit ett mål under året. Jag och Katarina har varit och provkört banan.. och alltså.. eeh.. Backtempo tycker jag det är och att köra det i par blir skitsvårt! Utför har man kommit upp i 90 knyck! Blir något att bita i det! Jag ska dagen till ära få låna den där superfina tempocykeln, Orbeas nya Ordu, som tagen ur startrek eller nåt! Vi har kört tillsammans en gång förut och det funkar kalasbra! Men jag är nervös..


Innan SM så ska midsommar passera! Då kommer vi få fint besök av Anette o C:o, vi ska äta gott, tjuvköra banor och bara må allmänt gott! En perfekt uppladdning i goda vänners lag!

Tingeling!!

Silva via Anette

Stödmuppen Silva har

Återigen har vår Stödmupp Silva Sjödin fattat tangentbordet och författat ett inlägg här på cykelmuppar.se. Hon minns tillbaka på 2007 och levererar ett insiderreportage från Svenska Cykeldagarna bland hedervärda aktiviteter och kända personers vanor.

Här kommer en Exklusiv rapport från ett spinningtillfälle i höstas

Det glada gänget från Göteborg som samlade in en massa stålar till förmån för Rosa Bandet, fick idén att fortsätta insamlingen genom att köra ett exklusivt spinningpasss i Jönköping, i samband med Svenska Cykeldagarna!

Självklart anmälde jag mig omgående! Va kul!! Att få träffa dessa inspirerande människor, träffa gamla bekantingar och alla nya glada positiva människor! Visste att en viss cykelmuppstjej var jääääättesugen på detta pass, men hon satt i en bil och hade en bit kvar när vi körde igång!

Så släpps nyheten, Mr Vacchi ska komma och delta och DIREKT växer hornen i pannan! Man har ju hört hur han klär sig när han ska ut och cykla! Så... ut med budskapet! Cykelbrallan ska sitta ut och in! Sagt och gjort!

Blev en hel del fnitter i omklädningsrummet vill jag lova! Sen stegade jag iväg. Vi blev färre och färre som skulle ställa upp på detta. ( Om det beror på att vissa är mer tjurskalliga än andra vet jag inte, och egentligen vill jag helst inte spekulera i det! )Vem möter man då när man är på väg till spinningsalen?? Jo Mr Vacchi himslef.. åh han stönade och mumlade nåt i stil med... "oohnoo.. not again.." typ..

Det blev ett roligt pass men jag kan ärligt erkänna att de extra cykelbrallorna åkte av ganska fort. Det blev helt enkelt för knöligt och bökigt att cykla med blöjan på utsidan... Extra tungt blev det när syret tog slut! Instruktören Alexander ritade smileys på fönstret, efter en timme slogs ventelationen igång och jag tror att ALLA drog en suck av lättnad när luften fylldes av syre igen!

Det här blev en kul start på en helg som ANDADES cykel i varenda por! Ser fram mot detta års upplaga av Svenska Cykeldagarna!

Silva (via Anette)

Stödmuppen Silva reflekterar - Himla mycket snack om ben på sidan!!

Då hjälper vår Stödmupp Silva oss att förgylla bloggen igen. Hon vaknade till när vi började publicera bilder på vadmuskler och delar med sig av erfarenheter från cykelvärlden. Silva berättar:

Jag vill minnas en 'liten' kille med starka ben som absolut inte blivit av med oskulden i Italien.. Men han var intresserad, så intresserad så att halva församlingen av folk kom med goda råd och svar på alla hans frågor!! Att han dessutom trodde PB rand var något att vara stolt över gjorde ju att HELA församlingen tjöt av skratt. Hans min när han fick höra att PB rand rent av är ett skällsord är HELT obeskrivlig!!

Vill också minnas att Fröken Cykelmupp no 1, ganska ivrigt bad honom visa sina vader, hon satte sig ner på knä för att ta kort på den just nämda PBranden!! Flexa lite.. sa hon minsann!!

Efter det här mycket roliga samtalet i foajen på ett hotell i Italien så försvann unge herrn.. och kommer ner till frukost med nyrakade ben och en hel del skärsår runt knäna!
Att han blev smått förtjust över processen kan man INTE tvivla på... för ibland säger en bild mer än 1000 ord!!!

Nu.. bara FEM veckor kvar!!

Silva (via Anette)

Lite förtydligande från min sida kan vara på sin plats. Alltså, det var en jättefin PB-rand (på ett väldigt fint ben). Den täckte en stor yta av benet och i princip hela randen var väldigt tydlig. Det var ett jättefint foto som skulle ha publicerats här och nu, om jag inte hade förlorat mobiltelefonen med det väldigt fina fotot av den väldigt fina randen.

Bara 5 veckor kvar är det till en av de cykelresor som är inplanerad i år med CykelTours. Vi är några stycken som med obruten energi talar om för varandra hur lång tid det är kvar.

Silva en stödmupp som gästbloggar

Idag presenterar vi vår första gästbloggare. Allt i syfte att utveckla och bredda bloggen. Det kan vara en person som kan inspirera oss till nya infallsvinklar eller någon med intressant kunskap om cyklingens historia, teknik eller träning, bland annat. Allt vi egentligen vill är att vår gästbloggare tillför en extra dimension till bloggen.

I samband med att vår första gästbloggare Silva Sjödin, som numera är officiell stödmupp, tackade ja till att skriva för oss förbereddes en presentation av henne. När Silva sedan skickade texten till oss, infann sig vissa tveksamheter om det var en så lysande idé att börja konceptet gästbloggning med just det här inlägget. Samtidigt vill vi inte styra våra gästbloggare, så nu faller det sig så att den första gästbloggningen handlar om mig – Anette och presentationen av Silva skrevs av mig - Anette.

Här satt vi på varsin kammare i olika delar av Sverige och skrev om varandra. Det kan anas en antydan av en klubb för inbördes beundran, men det är mer än så. Det är faktiskt två cykelmuppar i olika delar av vårt avlånga land som har hittat varandra och funnit att det är gott så.

Anette för cykelmuppar.se
_________________________________________________________
Anette om Silva

Efter Olas och Niklas Nove Colliresa med CykelTours förra året dök det plötsligt upp någon intressant i persongalleriet. En person som jag aldrig hade träffat, men som fick så gott omdöme att min nyfikenhet väcktes. Efter lite historier och då speciellt den om hjulen som inte mådde så bra, så surfade jag visst in på Silvas blogg. Medkänsla på förtvivlans brant och när jag läste kommentarerna som följde, så insåg jag snabbt att det här är en person som är omtyckt och som väckte viljan hos andra att hjälpa henne.

Redan tidigt fanns idéen om att be Silva att gästblogga hos oss, vilket hon gärna ville. Det är rätt intressant att få intryck av en person som du varken har träffat eller kommunicerar direkt med, men som vet om att du finns och som är nyfiken på dig (på oss cykelmuppar i teamet) i sin tur. Första kontakten var nog en hälsning via Ola om jag inte missminner mig, andra steget var lite msn-messande och till slut, så träffades vi på väg ned mot Italien. Vad ska jag säga? Jag blev inte besviken.

En cyklist och en person som vi mer än gärna engagerar som stödmupp här på cykelmuppar.se, Silva Sjödin._________________________________________________________
Silva om Anette

Jag hade hört talas om HENNE innan resan, det kändes lite som att jag hade koll på vem HON var och vad HON gick för! Mycket snack hade föregått sig via MSN och jag visste t o m hur HON såg ut någotsånär, eftersom det hade tjuvtränats på ett cykelklubben.se läger i Skåne några helger innan!

Så kommer bussen äntligen fram till Helsingborg, tittar ivrigt ut genom fönsterrutan.. ser en hel hög med folk som ser ut att höra till oss, alla har cyklar i sin närhet! Hoppar glatt ut ur bussen och springer runt.. nehe.. ser ingen som passar in.. cyklarna lastas i släpet och jag blir lite orolig.. HON har väl inte missat..Men vänta lite, det stod två stycken på andra sidan.. Jag springer dit, ser direkt att NU har jag hittat HENNE!!

Vi hälsar på varandra och så börjar vi pladdra, det är som att vi känt varandra i alla tider!
När vi får läge så stämmer vi av både det ena och det andra, vår gemensamma bekant Ola, har det inte så lätt!! HAN sitter hemma och våndas när två av hans tjejpolare leker cyklissor på heltid i Italien! Och har kul!! Så innibänken!

Första dagen så cyklar vi i samma grupp! Jag är ganska långsam uppför.. det märks att det finns backar i Skåne, för HON är vass uppför!! HON tycker också att mina försök att få lite lugnare cykling genom att försöka få folk att titta på utsikten är bra! Mer sånt sa HON.. härligt.. en soulmate!

En kväll kommer HON på besök i rummet! Min äldsta dotter säger med glad röst:
Det syns att Du cyklar! HON sträcker på sig stolt och glatt.. så fyller dottern i med.. DU har samma cykelbränna som mamma har!!

Vi hade en riktigt rolig tid där nere i Italien! Och ska jag sammanfatta det hela så säger jag att mitt första möte med en äkta Cykelmupp har verkligen givit mersmak!

Nu är jag inne på att stödköpa en av HENNES cykelmuppströjor bara för att visa hur det ska gå till på spinningen i Jönköping.. MEN trots att det känns som att vi kan hänga ihop i vått och torrt och trots att jag har en lättare, å sexigare :-) cykel än HENNE.. är jag helt klart tyngre.. bredare.. större.. så en smalltröja.. den passar nog inte Sjödinskan!

Cykla lugnt...
Silva