Carrera Vårklassiker

Snart bara två veckor kvar till årets trevligaste motionslopp! Det tål inte att missas - gå nu in på www.crescendovelo.se och anmäl dig så du kan dra nytta av vårt fantastiska erbjudande. Alla som föranmäler sig får 10% rabatt på hela sortimentet på ECI. Mer detaljer på hemsidan.

Har jag missat någon?

Startlista Hammarö

Nu ligger startlistan för helgen ute. Många farliga namn, bland annat Brudpiga mönstrar ett starkt lag.

19.15:30 på fredag startar jag prologen. 30 sekunder bakom en av helgens favoriter i seniorklassen, Glenn Dahl. Jag siktar på att gå ikapp så fort som möjligt.

Ciao Davide

http://www.cyclingnews.com/news.php?id=news/2009/apr09/apr29news

Och det avslutade cykelsurfandet för ikväll.

Ovärdigt slut. På surfandet alltså.

En sväng på tempojonnen

Tog en sväng på tempocykeln ikväll. Några varv på gärdet där jag tryckte på i medvinden och tog det lugnt i motvinden. Har inte cyklat ute på tempohästen sen i augusti och det var en härlig känsla. Flög fram i 50+ på rakan förbi gärdet, utan att behöva jobba ihjäl mig.

Det blev totalt 5x2 minuters hårt jobb. För första gången på länge kände jag mig ganska stark och pulsen svarade fint.

Nu ser jag fram emot fredag.

Man lär sig något varje dag

Och idag var det begreppen "halvhjula" och "stötförning". Allt courtesy of Öijer's cykeskola.

Bloggvärdet

Fick tips om www.bloggvarde.se där man kan kolla vad en blogg är värd. Enligt denna så är cykelmuppar.se värd hela 2951 kronor enligt dagens kurs. Flera hundralappar mer än t.ex. Glenn Dahl men 300 kort från Öijer.

Det är dyra bloggar vi snackar om.

Bikesnobnyc värderas till knappa 200.000 spänn. Nu börjar vi snacka.

Romandiet Runt

Ett av mina tidiga cykelminnen är från Romandiet Runt 2001. Jag såg etapp två som slutade i den lilla staden Vevey, annars mest känd för att det är här huvudkontoret för Nestlé ligger.

Hur som helst. Det häftigaste för dagen var att se Mario Cipollini up close. Jag fick även lite närkontakt med den lille sprätten Laurent Dufaux som är en av få personer här i världen som är kortare än mig själv.

Jag riskerade också livet för att hämta en vattenflaska. När tätklungan passerade så slängde någon en flaska, fast på andra sidan vägen. Jag tittade snabbt vänster, höger (som att någon skulle komma därifrån), vänster och rusade över vägen. Min första cykeltävlingstrofé.

Det här med flaskan är ett sorgligt kapitel. Jag använde den något år senare för att ta med mig sprit till en förfest i. Sådär lagom depraverat kan tyckas men jag erkänner det i alla fall. Flaskan glömdes kvar och värdinnan förstod inte värdet i souveniren utan SLÄNGDE den. Tänk, en flaska som kanske lejonkungen druckit ur hamnade i sopkorgen. Fruktansvärt.

Idag startar årets upplaga av TDR. Kul att notera är att Fuju Servettos Fredrik Kessiakoff verkar köra som team leader i sitt stall. Hoppas han levererar något stort.

Etappen till Vevey 2001 vanns av Savoldellli
Bild: cyclingnews.com/Fabrice Coffrini

Ett inslag av allvar

Ibland måste jag pusha lite för den del av mitt liv som inte handlar om cykel. Så när ni kommer hem på söndag, med trötta ben efter en helg av hårt tävlande, vad passar då bättre än en dokumentär om porträtt av en galen professor som jobbar med världshälsofrågor?

SVT söndag 3 maj kl 20

Dagens intervaller

Fyra dagar kvar till vårens största mål - Hammarö 3-dagars.

Kan inte påstå att laddningen varit som förhoppad. Har snarare känt mig lite seg, trögstartad och svag. I viss mån tror jag det bygger på att mina egna förväntningar på vinterträningens utfall varit för höga. I viss mån på att jag kanske kört lite väl hårt. I viss mån på att jag behöver några omgångar för att komma igång och få upp farten.

Nåja, 3 hårda omgångar har jag fått och farten är bättre. Får jag bara hålla mig frisk, mycket skit i luften nu, så skall jag säkert kunna göra en helt okej tävling.

Tänker köra ganska lugnt hela veckan fram till Hammarö. Det blir fortsatt intervaller i passet men det blir färre och mer tid för vila emellan. Som idag när jag cyklade på lunchen. Körde en halvtimme uppvärmning och sen enminutersintervaller på stegrande intensitet med två minuters vila. Sista på 400 watt.

Resten av veckan ser ut som följer:

Tisdag: Tempocykel. Testa utrustningen inför fredag, den har inte fått cykla ute sen i höstas.
Onsdag: Längre rullpass med en del intervaller
Torsdag: Kort pass med lite fartinslag här och där
Fredag: Hammarö prolog

ESDUU Kårsta - Seniorklassen

Har haft en lugn helg. Igår cyklade jag 3,5 timmar, mestadels lugnt, med paus i mitten för att titta på ESDUU cupens 3:e deltävling. Startade inte, för det raspar lite i halsen och jag vill inte inte inte bli sjuk inför Hammarö.

Hann istället ta lite bilder och de hittar du på länken nedan

Elitcoolingarna väntar på att seniorerna skall gå i mål så de får ge sig iväg. Visst ser de sjukt laddade ut.

Bilder från seniorklassen hittar du här

Cyklingen vinner mark på matfronten

För den skånska traditionella cyklisten finns det numera spettekaka i bakficksformat.

Så bra

Solen skiner och ska enligt uppgift göra det under dagen, som lovar härliga vårtemperaturer och en del vind. Haltar runt lite lätt här hemma. Jag har fått ont i en trampdyna under foten - En sådan där löjlig liten krämpa som man inte ordar så mycket om, utan mest mumlar om när någon frågar varför man haltar. Ursäkta paradoxen, men cykelskon sitter som en smäck. Ingen anledning att ställa in några distanspass idag inte. Så bra.

Vilodag

Nu har jag inte tränat på snart 48 timmar och då kickar genast vilodagsaffekten in. Idag är det Piratebay-domen som är målet för min ilska.

Att gå in i detalj i debatten är för tidskrävande och jobbigt men i korta drag tycker jag:

1. De flesta tycker nog inte att det är oskäligt att musiker eller andra kreatörer får betalt för sitt skapande. Men som det ser ut idag är det en ytterst begränsad del av en boks eller skivas pris som tillfaller själva skaparen. Förhållandet mellan distributionsbolag och kreatör diskuteras dock sällan. Och de som stämmer Piratebay är inte kreatörerna utan skiv- och filmbolagen.
2. Jag är av naturen skeptiskt till mål där stora multinationella företag uppmålas som de stora offren. Det är ungefär som när läkemedelsindustrin försökte stämma Sydafrikas regering för patentbrott när de själva började tillverka bromsmediciner för Aidssjuka.
3. Aaaargh, det är bara så dumt dumt dumt gjort av musik- och filmbolagen.

Nej kära kreatörer. Utnyttja tekniken och sälj er musik direkt till konsumenterna vetja. Då kan vi fimpa mellanhanden och ni skulle kunna ta ett par kronor per låt och dra in lika mycket pengar ändå.

Kul läsning i ämnet av Fredrik Strage i DN idag.

Appropå ingenting

Malmö är en trevlig stad. Man kan hitta allt möjligt intressant där.

Vägen hem

När vi cyklade hem från Farsta igår så frågade jag en av mina cykelcompadres vilken väg han skulle ta hem. Frågan föranleddes av att jag tyckte han gjorde lite konstiga vägval för att nå sin hemadress. Han svävade inte på svaret:

"Den där så många som möjligt ser mig"

Så rätt.

Träning och tävling

Jag häpnar gång efter annan över skillnaden i intensitet och fart mellan träning och tävling. Det är väl därför, såklart, som det är så viktigt att tävla mycket för att bli bra.

I tisdags tränade vi i Farstakrossen och igår tävlade vi på samma bana. Båda dagarna körde jag, tycker jag, så hårt jag kunde.

Nu kollade jag lite på snittfarter uppför den backe som man passerar på varje varv. Backen är cirka 400 meter lång och man tar en 12 höjdmeter. På träning i tisdags var högsta snittfart 32,2 kilometer i timmen uppför backen. Igår under tävling tog vi den som snabbast i 36,8 km/h. Det är skillnad det.

ESDUU-cupen: Elitpremiär

Så idag gjordes den. Elitpremiären. Kom på ganska många anledningar och ursäkter för att dra mig ur, men jag stod kvar vid mitt beslut. Som tur var kom Joachim försent så jag fick sällskap i elit. Ett 15-tal startande inklusive Patrik Moren som är sådär halvbra halvproffs. Det gick på från början. Snabbare än senior när det går snabbt, men också långsammare när det går långsamt. Eller det sista kanske var en överdrift. Attackerna var i alla fall hårdare, inget snack om det. Och det gick undan uppför backen flera gånger.

Vi satt med i klungan, lite upp lite ner. Jocke kom som en raket i nedförsbacken varje gång och klippte kurvan i hastigheter jag bara kan drömma om. Många som hade problem att hålla hans hjul där.

Efter en kvart drygt så gick en utbrytning iväg som Jocke körde in solo för ingen ville hjälpa till. Valhall körde som ett lag, och då blir det lite svårt när de utgör halva klungan. När vi kom in i backen så försökte jag mig då på en attack och fick med mig hela klungan på hjul. Hade inte riktigt ben att spräcka fältet, men det var kul att försöka. Jocke åkte av i samband med detta. Jag kände mig ganska bra, men två varv senare fick även jag ge mig. Funderade på att bryta men Jocke som kört på bra kom snabbt ikapp och eldade på. Då hade det stannat av i klungan och det var sånär att vi kom ikapp igen. Men då kom backen och hejdå till klungan, men å andra sidan var det bara två varv kvar. Rytz åkte av och körde med oss sista varvet. Jocke drog upp för att jag skulle tvåla till honom i spurten men han tog mig, killen har bra tryck. Han kan trycka 1200 watt i fem sekunder berättade han sen och det är några fler än mig. Men jag kryper uppåt.

Summa summarum. Jag är nöjd även om jag åkte av. Snittfarten var exakt densamma som i seniorklungan, men det var hårdare attacker och hårdare fart uppför. Däremellan stod vi snudd på stilla ibland.

Jag måste bli bättre på kurvtagning

Mycket bättre.

ESDUU-cupen. Bilder från seniorklassen

ESDUU deltävling 2 gick av stapeln ikväll. Jag gjorde elitpremiär, mer om det senare. Martin var enda startande från vår klubb i senior och han satt med fint i klungan och fick sin första finish i klungan - kul! Spurten vanns relativt enkelt av Patrik Dahl som även piskade underteckna i finishen i ESDUU Fiskartorpet förra året. Synd man inte fick sitta med och spurta... Thomas i Hofvet 2a, även han har bra pulver i benen i en spurt.

Bilderna är från starten - tvyärr det enda jag kan erbjuda för sen var jag tvungen att värma upp. Det var inte varmt i afton. Heller.

ESDUU Farstakrossen 2009

En orolig morgon

Sitter hemma och jobbar idag men har en krypande obehagskänsla. Det är något på tok. Börjar undra om mina RSS-flöden fungerar som de skall för Öijer verkar inte ha uppdaterat sin blogg idag. Alltså klockan är snart halv 11 och inte ett enda inlägg. Fog för oro.

Annars har morgonen gått åt att känna mig småsjuk (ren hypokondri), funderat på MTB (och insett att jag inte vet vad jag håller på med när det gäller MTB) samt diverse småjobbande.

Ikväll är det deltävling 2 i ESDUU-cupen och jag har ju gjort utfästelser att köra Elit. Tänker stå för dem även om det lockar sisådär när prognosen lovar +2 och jag är hypokondriker.

Jävlar i min blindtarm

Intervaller med ECI i Farstakrossen ikväll. Upplägget var enkelt: 20 varv, dra ett varv kvar. Skall det tryckas på så gör man det på platten i motvinden.

Det var lite olika drag i benen på oss som var med - och jag var inte starkast. Folk flög av till höger och vänster och så också jag efter varv 12 då dagens starke man hade dragit i vansinnestempo. Några varvs rull i all ensamhet blev det å sen på't igen. Vi avslutade med en spurt och den vann jag inte heller.

Grymt bra uppladdning inför i morgon. Då tävlas det på samma bana. Det blir max 30 minuter + 1 varv. Alltså hälften så länge som idag ungefär. Piece of cake.

PS. Pluspoäng till den som vet från vilken låt rubriken på detta inlägg kommer. Utan att googla det.

Jag älskar Skatteverket

Precis hemkommen från informationsträffen på Skatteverket. Det var ett hundratal entusiaster från ideella föreningar där. Tillställningen hade allt.

1. Torra skämt om Skatteverket "till kaffet bjuder vi på en liten kaka, se det som en liten skatteåterbäring".
2. Tanten som ställde 1000 frågor av egenintresse.
3. Äldre herren som inte kunde överlåta åt en ung byråkrattjej att göra sin presentation ifred utan var tvungen att flika in ibland och rätta henne "men visst finns det tillfällen då en verksamhet är inkomstskatteskyldig fastän den är momsbefriad..."

Ja, ni hör. Allt!

Sen lärde jag mig lite också. Som att inkomster kan bli skattebefriade av hävd. Så nu kommer vi på innovativa sätt att finansiera vår verksamhet, ser till att få en kritisk massa med oss och sen driver vi caset i regeringsrätten. Jag tänker till exempel modelljobb - cykelmodeller är stekheta just nu.

Bakre raden var besatts av tanter och jag. Gubbsen satt längre fram där de kunde få orera mer.

Nästa resa

Jag brukade ju skriva ihop en del efter varje resa, men nu är jag mer inriktad på vad som komma skall. Både efter den underbara Cinque Terreresan (rekommenderas) och nu efter två fina veckor i Italien så har inte skrivinspirationen direkt flödat.

Istället tänkte jag delge er vad som är på gång i juli. Det är den gemytliga staden Colmar som hägrar och tänka sig att jag ska dit samtidigt som Le Tour ska besöka staden. Etapp 13 och etapp 14 avlutas och påbörjas när jag är där.

På bekräftelsen för boendet står det "Hotellet har bekräftat att det finns ett rum där cyklarna kan låsas in." Ni kan ju förstå vad det innebär. Förutom de stigningar som nämns under etapp 13, så har vi ju alla "ballonger" i närheten. Petit Ballon, Grand Ballon, Ballon d'Alsace och Ballon de Servance. Nu lär vi väl inte besöka alla, men någon liten stigning kommer det definitivt att bli utöver tourtittandet.

Känns bra!

Man ska inte

Man ska inte jämföra sig med proffsen. Nej. Men det är kul att göra det.

Bert Grabsch hade startat i 32 tävlingar innan Paris-Roubaix
Louis Sanchez hade kört 561 tävlingsmil innan Paris Roubaix

Så innan Paris-Roubaix:

Starter: Proffsen-Jesper, 32-0
Tävlingsmil: Proffsen-Jesper 561-0

Hammarö Maxtest #4

Maxtest nummer fyra klarades av idag. Jämnaste insatsen hittills vilket var resultatet av ett mycket mer väldisponerat "lopp".

Nu gäller det att toppa formen i knappa två veckor. Det kommer göras med hårdkörning i morgon, tävling på onsdag och lördag och sen lite blandat däremellan - både lugn distans och fartträning.

Hammarö maxtest # 1: snitt 362 watt, max 450 watt
Hammarö maxtest # 2: snitt 385 watt, max 562 watt
Hammarö maxtest # 3: snitt 380 watt, max 483 watt
Hammarö maxtest # 4: snitt 386 watt, max 427 watt

Case study - Svenska Rättsfall

Hur skulle ni tolka följande situation som kanske kanske är hämtad ur verkligheten.

Yster cyklist köper en bil som han efter avhämtning tar till sin arbetsplats. Eftersom cyklisten är en laglydig person betalar han för sig. Planerar parkera två dagar så han betalar det brukliga 35 kronor per dygn, alltså totalt 70 kronor, och trycker ut en biljett.

På biljetten ser han dock att han endast fått parkering för 1,5 dygn. Fundersam börjar han granska automaten, jo nog står där "personal - 35 kr/dygn". Hmmm, konstigt. Det står förvisso en klisterlapp "OBS Ny Taxa" på maskinen också, men ingenstans informeras om någon ny taxa och hur länge den där lappen suttit där är omöjligt att säga.

Cyklisten resonerar som så att priset som anslås borde gälla, och att det är lite man kan göra när man väl står där med biljetten i handen.

Givetvis så får cyklisten böter under de tre timmar som bilen hade obetald avgift... Han överklagar ögonaböj med motiveringen att anslaget pris borde gälla och att biljetten då är att betrakta som giltig.

Kommentarer eller juridisk rådgivning mottages tacksamt.

Att snabbt besöka ett Gran Fondo

Vi var några stycken som hade bestämt oss för att åka den vackra panoramavägen mellan Cattolica och Pesaro och när vi arbetat oss uppåt en bit så kom plötsligt en ledarbil och fullt med motorcykelpoliser. Sören vädrade direkt tävling och kom med en del förhoppningar om hårda tävlingscyklister. Vi halade fram våra kameror ur bakfickorna och väntade. Det kom många övervakningsfordon och vi väntade lite till.


Sedan kom de glada motionärerna och ambulans och oberoende mekaniker och fler motorcyklar och fler motionärer. Jag har tänkt tanken förr - Varför har inte vi en cykelkultur som den här i Sverige?


Vi insåg att vi kunde vända och ta en annan väg eller helt enkelt klämma oss in i det där motionsloppet. Ganska snart så hade vi hamnat bakom ledarbilen och där låg vi lätt frustrerade och funderade på vilket som var snyggast - att snällt stanna bakom bilen eller att faktiskt ge sig iväg och inte ligga där i klungan utan nummerlappar. Eftersom vi egentligen inte hade så stor lust att ligga bakom bilen, så trampade vi förbi när tillfälle gavs och oj vad panoramavägen var tom på fordon. Vi hade flertalet motorcyklister framför oss som rensade vägen. Det var väl kanske inte riktigt meningen att vi skulle vara där, men det var ingen som försökte stoppa oss. En helt okay upplevelse även om jag inte har några direkta planer på att genomföra det igen.

Tillbaka från Italien - resans bästa vägval

Här sitter jag med två skarpa ränder på benen och några fler på armarna. Man skulle kanske kunna sluta använda handskar enbart pga estetiska skäl, men det känns rätt bra att ha dem där trots allt. Inte en dag av regn under cyklingen de två veckorna på plats i Misano, även om det regnade dagen jag anlände och sista dagen kryssade vi oss fram på soliga vägar mellan regnmoln. Av jordskalvet märkte jag ingenting och det var först när oroliga sms började trilla in som jag förstod att det kanske var lite allvarligare än jag först insåg.

Ibland är det det dagar med oplanerade turer som bjuder på de bästa överraskningarna. Resans bästa vägval skedde en dag under andra veckan, när jag sliten blivit avhängd ganska kvickt. Jag tror knappt att jag höll mer än en timme innan jag lättad såg ryggarna försvinna bort i fjärran. Det var faktiskt skönt att bli av med dem denna underbara dag i ett underbart landskap. Det var en dag som skulle ägnas åt att njuta av livet och med det bästa av sällskap fortsatte jag med en bra karta i handen och med en nyfikenhet på vägarna. Vi stannade till vid ett vägskäl för att hitta en kort men brant stigning som jag ville visa mitt sällskap, då en italienare stannade och rekommenderade oss att fortsätta. Hans sammanfattning av omgivningen var vackert, kuperat och bilfritt. Vi hittade en underbar slinga där vi passerade Onferno, Gemmano för att sedan fortsätta färden mot Montefiora Conca och den lilla stigningen som jag ville visa. Färden mot Onferno var fantastisk. Själva på en åsrygg och med en väg som fortsatte in i fjärran.


Upp och ner gick färden. Branta, men inte så långa stigningar hela tiden. Upp i en by och sedan tvärt ned i dalen igen för att få beskåda vyer som dessa. Jag vet inte om den slingrande vägen syns så tydligt, men det var härligt att stå inför den så där lagom matt. Trött, men med krafter kvar och med en nyfikenhet på hur det skulle se ut vid nästa topp.



Att få ha sådana dagar. Att efter att ha vikit av från en trafikerad väg, med häpnad se landskapet öppna upp sig. Att inse att bilförarna har ratat dessa vägar som smeker sinnena. Sådana dagar är lyx. Kaffet avnjöts i Montefiora Conca och var kärleksfullt anrättat av en äldre man med darrande händer. Han visste vad han sysslade med.

Bilder från elitklungan på Östgöta

Innan start hann jag med att plåta lite

Bilder finns på min picasa, länk nedan. Väl bekomme.

From Östgötaloppet 2009 - Elit

Östgöta once more

Ok, eftersom mina loppreferat är så oerhört hett eftertraktade spiller jag ingen tid.

Kände mig mindre nervös än väntat före start, antagligen eftersom fiaskopremiären avklarades redan i onsdags, det kunde väl ändå inte gå värre idag? Och nej det gjorde det inte heller trots sega ben till en början.

Början ja. Vi var väl 80-90 man som satte av kl 14.15. Cykelcity sjukt proffsiga med sina radios. Vi uppspelta och taggade. Också Mariestad, Valhall, Värnamo och Fredrikshof mönstrade större trupper.

Så satte det iväg och första kilometrarna gick det löjligt lugnt, ingen ville krascha direkt. Sen gick det också ganska lugnt där förra årets jättevurpa hände. Sen blev det åka av. Jag var livrädd för vinden, min näsa gillar inte den. Såg vad den hade ställt till med i elitklungan som var en spridd skur av grupper runt hela banan efter bara fyra mils åkning. Jag tyckte det var jobbigt och många med mig men det var ändå kontrollerat jobbigt vilket är ungefär så mycket som jag kan hoppas på, bättre är jag inte.

Tanken var att vara offensiva från start men vi blev låsta långt bak. Det kräver lite mod att trycka sig fram i klungan på de smala slingrande vägarna. Och jag höll mig medvetet bak för tanken var att jag skulle bida min tid och eventuellt vara med och leka i en spurt.

Lite ströattacker och Göran täckte förtjänstfullt upp. Sedermera kom fler och fler ur klubben fram och gick även loss i kortare eskapader men inget fick något utrymme. Tyvärr brände vi en hel del krut på detta och när en utbrytning gick iväg med 3,5 varv kvar hade vi ingen med. Jag körde på tillsammans med Göran och vi knappade in lite granna. Gick sen ner för att mana på mannarna att nu måste vi köra, för det här är på allvar. David och Jocke körde sen stenhårt tillsammans med några Wänershofvare och det var sånär att det gick ihop igen när vi gick ut på sista varvet. Finns det något bättre än att sitta i klungan och åka förbi speakern som skriker ”och nu körs det på hårt i klungan, det till och med spricker av!” och veta att det är mina klubbkamrater som grillar de andra. Fan vad gött.

När jag insåg att det inte skulle bli någon spurt om segern gjorde jag några tafatta försök att stöta ikapp solo bara för att titta bak och finna Cykelcity och Valhall som frimärken i rumpan på mig med stängda munnar. ”Låt mig vara” skrek jag men de lyssnade inte på det örat.

Så vi gick in i allen cirka 30 sek bakom utbrytarna och jag sket i att spurta och rullade i mål vad jag tror sist av alla i huvudfältet. Enligt resultatlistan var jag typ fem minuter bakom. Det var de kortaste fem minuterna i mitt liv.

Summa summarum. Det var mer race än förra året, inget tivel om det. Mer sofistikerad lagkörning och allmänt kul. Ganska disciplinerad klunga så inga incidenter.

Bilder har jag inga. Till skillnad från under Solleröloppet så gavs ingen tid för fotograferande på denna fikaturen. Men jag är säker på att andraa har. En del bilder från elitklungan kommer under morgondagen.

Tro inte på resultatlistan

Östgöta avklarat. Tro inte på resultatlistan - jag rullade i mål med klungan. Jag tycks inte ha någe flyt med resultatlistorna så här i början av säsongen.

Mer om loppet senare.

Paris Roubaix

Jag missade Paris Roubaix i söndags men snälla Martin hade spelat in så igår avnjöt jag det i lugn och ro. Och vilket lopp det var. Hade allt förutom regnvåt pavé.

Bilden nedan är från Arenbergskogen där Haussler enligt Roberto Vacchi körde som om han var ute på en fikatur. Och han såg verkligen löjligt avslappnad ut där han gick ut på sidan och körde om och ifrån allihop. Inklusive självaste Boonen. Men mighty Tom visade senare vem som var hårdast av alla.

photo:www.sirotti.it

Hamilton

Jag har ju vid tidigare tillfälle beklagat mig om Tyler Hamilton - har aldrig gillat honom som cyklist. Idag kan jag bara beklaga Hamilton. Han har åkt fast i ett dopningstest igen. Denna gång för ett anti-depressivt medel. Nu är karriären antagligen över för honom. Och det kanske är lika bra det för han verkar ha lite att ta itu med på det personliga planet. Jag kommer inte sakna honom som cyklist, men jag hoppas innterligt att han finner ro i tillvaron.

En detaljstudie av årets pundarpulka. Köpt av en helt stabil person och inte Allan Ballan. Kanske kan man hoppas att jag slipper obehagliga överraskningar.

Ses snart på en cyketävling nära dig.

Deklarera

Fick brev från skattemyndigheten: Är det du som skall deklarera för er ideella förening i år? Och det är det ju. Jag är kassör och det förpliktar.

Skatteverket bjöd därför in till informationsträff och nu har jag anmält mig. Jag har en hel drös högskolepoäng i ekonomi men det är tyvärr ingen gratisbiljett för deklarerande. När jag anmälde mig så insåg jag att Skatteverket erbjuder en sanslös mängd informationsträffar. Ganska imponerande och något man antagligen borde utnyttja mer. Jag är nämligen lite allergisk mot den här attityden att skattemyndigheten jagar folk. Mitt intryck är snarare att de är duktiga byråkrater som försöker göra vad de kan för att utföra sitt jobb enligt regelboken. De skriver ju sällan densamma så klander riktar jag hellre åt annat håll.

När vi bildade CK Crescendo Velo så hade jag en interaktion med en av dessa duktiga byråkrater. Vår ansökan om organisationsnummer drog ut på tiden så jag ringde och hamnade hos Bosse, Lennart eller vad handläggaren för vårt ärende nu hette. Han redogjorde, skamset, för hur ärendet hade missats och hur det helt och hållet var hans fel. Jag ringde vid 15-tiden och i posten nästa morgon låg vårt intyg - behandlat och klart. Jag kunde nästan höra hur Bosse, Lennart pryglade sig själv för sin byråkratiska miss. Men han tog sitt ansvar och handla ärendet pronto.

Heja Skatteverket.

Resultat ESDUU

Är nu färdiga. Jag är inte ens med. Skönt! Alltså hamnade jag efter en del som jag vet aldrig gick i mål - men som är med i resultatlistan.

Det är inte alltid lätt det här med resultat från cykeltävlingar, det förstår jag. Särskilt när de arrangeras under enklare former. Men givet hur proffsigt det i övrigt var och hur mycket folk det faktiskt var där och tittade tycker jag nog att man skulle kunna haft lite bättre koll.

Hur som helst så var det en trevlig tillställning - tack för det! Och det var en bra, för att använda ett förbjudet uttryck, genomkörare.

Påskrapport

Johan Månson har varit i Italien över påsken och rapporterar nedan om ett episkt träningspass. Ser ut som lång läsning, men klart värt. Blir du inte cykelsugen efter ha läst detta så lär du aldrig bli det.

Det är en sval påskdagsmorgon – åtminstone med italienska mått, mätt. Efter dagar av sommarvärme och sol har vi plötsligt svala vindar och mulet väder. Cyklisterna som står i klungor utanför Bar Roma är klädda i toppluvor och benvärmare. Jag borde kanske anat oråd när jag ser raderna av blänkande nya Time, Cervelo och Pinarellos med maffiga, svarta, högprofil hjul, men efter 10 dagars träning och en begynnande form, kan man drabbas av hybris. Det ser ut som pre race bilder från Cyclingnews.Com, tänker jag när jag hälsar på cyklisterna. Där står Parker Pre, Ali Verti, Tarducci och några andra duktiga amatörlag från Versilia och samtidigt som jag försiktigt ställer mig bland ”amatörerna” de som inte har klubb ställ och högprofil, glider den stenhårde kaptenen, Guiseppe, för Cicli Maggi upp. Förra årets tempomästare för amatörer. Med sig har han två andra uttryckslösa, muskulösa killar med svarta glasögon på sina små FWR hojar. De nickar och pratar lite med några av de andra lagen.

Ut från Bar Roma kommer så ledaren, Massimo, med sig har han sin äldre bror, Franco. Massimo har cyklat 2 försäsonger på ”try out” för olika proffslag men inte platsat. Han är fårad och solbränd – som alla den här dagen, och utan hjälm. Som många andra den här dagen. Han kliver upp på sin Cannondale med Lightweight och så rullar vi ut ur stan mot den breda, platta kustvägen. Vi ska hämta upp Petacchi. Vi ”ofrälse” tar platserna längst bak. Jag kurar i
blåsten och tittar ut över havet och den blygrå himlen. Hela tiden möter vi andra ”gruppos” som
vinkar och hälsar. Massimo och Franco håller farten och täten, fastvuxna på sina cyklar som cyklande cowboys, ungefär. Så ringer Massimos mobil – Petacchi är på g. Vi ökar farten och sträcker på oss lite extra. Och där, mycket riktigt– lite längre bort på den breda landsvägen kommer den långe, smale Petacchi. Han har 2 svartklädda killar med sig på svarta Pinarellos
– mycket effektfullt – som sällskap. Petacchi är säkert i slutet av sin karriär och har inget motvapen mot den unge Cavendish raketspurter som han tränat upp efter år som bancyklist, men han är ändå Petacchi. Och han har redan vunnit 8 etappsegrar i bra lopp den här säsongen…

Petacchi har LPR dress utan benvärmare och sladdriga, tunna armvärmare. Runt huvudet har han en ”krona” av blå ull, ett gigantiskt svettband/öronvärmare. Han bänder sig fram på tunga växlar på en ny blå/vit prototyp de Rosa som ska vara ännu styvare för att matcha hans kraft och körstil. Så här i början på passen verkar han arg, sur och inte alls kompis med sig själv eller hojen. Han nickar kort åt Massimo, och sen tar han spets – pang, utan förvarning eller uppvärmning är vi uppe i 40 km/h.Solen bryter plötsligt fram ut molnen och Petacchi som står upp och mosar på badar i solljus som en strålkastare. Cyklisterna som möter oss eller blir omkörda ropar: Ale, Ale Forza! Grande campione! Petacchi bara tittar rakt fram, och borrar sig
framåt i motvinden på den breda, platta kustvägen upp mot Ligurien. Rödljusen rusar förbi, som tur är kan jag alla hål och faror på vägen, så jag kan bara njuta och ta hjul.Solen bryter fram på allvar efter en timme, vi har snittat 40 km.

Jag har lyckats förstå att de duktiga amatörerna och exproffsen är här för att sparra Petacchi för Girot. Inga berg, bara branta kullar och småberg och hög fart på slätan – i fyra timmar och utan hänsyn till den allt mer tilltagande helgtrafiken på vägarna. Mina tankar störs av att min granne ropar: Cuorto me dura (kort men hård), 24%!! Vi svänger plötsligt in till första backen, en liten
trång, slingrande, asfalterad cykel väg genom lövskogen upp mot ”himlen”. Alla går in full fart,
axel mot axel, man hör flåsningarna och ropen. De svartklädda killarna tar täten med Petacchi bakom. De är fruktansvärt brant, framhjulet lättar hela tiden och jag försöker stå och sitta som de andra, de som är vana vid + 20 stigningar. Lungorna skriker och mjölksyran kommer smygande, men så är vi äntligen uppe och racet går vidare, för det känns inte som träning direkt. Och de andra killarna är sammanbitna och tysta numera… Efter 2 timmar har jag börjar räkna ”hjälmar och mössor” – hjälmarna faller mest bort, men också några mössor. Vi är ca trettio kvar. 8 av dom är ”hjälmar” Jag tar inte en enda förning och försöker att inte titta på fartmätaren. Eller klockan så mycket. Så rullar v på i 40 – 50 med de olika lagen som tar var sin förning. På nåt sätt vänjer man sig, inbäddad som man är i gruppen, det är nästan uthärdligt.

Efter 3 timmar och några mindre berg är det så dags för kaffe och coca cola. Petacchi har sitt favoritkonditori med söta tjejer som gör kaffe och hembakta kakor och små bakelser i rader.
Ingen sitter ner av oss, bara Petacchi. På nära håll är han lite trött och härjad, han är orakad men glad. Han börjar skämta med sina kompisar medan han äter små fyllda canelonis och dricker sin espresso. Hans bara armar är fulla av sårskorpor och ärr, benen likaså. Hans ena knä är lite svullet och på vänstra knäet löper ett stort vitt ärr som minne från 18:e etappen av girot för 2 år sen när han spräckte knäskålen i en vurpa på såphala bergsvägar men ändå cyklade in som topp 20 den dagen…Han är så smal tänker jag, och har nästan inga vader. Men så stark och snabb. 35 och snart pensionär i en av världens hårdaste sporter, lansdvägscykling, sitter han här i tio minuter och skämtar och skrattar och berättar om olika tävlingar. Han är nöjd med farten och oss. Idag i alla fall.

Så är det dags för finalen: vi ska köra sista timmen, 90 minuterna hem. Petacchi vill ha race
fart och ett berg, säger han och de svartklädda killarna på sina Pinarellos nickar. Vi kör ut på
asfalten igen, jag hinner se att träden i allen ut mot den större landsvägen slagit ut och att bergen långt borta har vita toppar och barnen som vi möter har fina, glansiga påskägg klädda med cellofan. Sen bryter helvetet ut.Vi är snabbt uppe i 50-60 utan hänsyn till trafik, kurvor, vägarbete eller rondeller. Petacchi piskar på; han glider upp och ned i gruppon – alltid på insidan. Det ser ut som han ler bakom sina stora, vita Silka solglasögon. Han är som en ljusgrå
rocka som glider förbi och sen piskar upp farten ytterligare. Skriken tilltar för att vi ska hitta och varna varandra. Alla är nere i bocken och benen pumpar. Det går fort. Alldeles för fort. Efter en halvtimmes tokkörning är vi framme vid Ortonovo en snäll, vacker stigning mellan vingårdar och olivträd. Farten går ned men de svartklädda är hela tiden uppe och kör ihop med Maggi och Petacchi. Vi kvarvarande hjälmar försöker haka på, men det finns ingen kraft kvar. På trötta ben rullar vi så in i Forte dei Marmi. Upplyfta, glada, svettiga. Hungriga och fruktansvärt trötta. Petacchi står säkert redan i duschen, tänker jag. En vanlig dag på jobbet. Inget mer.

//Johan Månson

Gårdagen

Studerar pulsfilen från igår. Noterar att om man kollar på den så borde jag knappt varit trött. Har nog aldrig legat så lågt i puls under en tävling - när jag tagit i. Innan start var jag helt spattig och hade skithög puls - och under loppet var den inte mycket högre. Får fundera över hur jag skall tolka det.

Finfina intervaller

Körde med Valhall på Gärdet igår. Kände efter gårdagens mangling att jag behöver mer fartträning och Valhall är ett ypperligt sällskap för detta. Många starka cyklister som kan plåga varandra.

Vi körde catch-up. Alltså två personer sticker iväg och ges en lucka på ca 20 sekunder. Sen jagar övriga 4-5 i lagtempoform ikapp. Mina ben imponerade inte heller idag, men jag gjorde absolut inte bort mig.

I morgon blir det lite rullande samt spurtträning. Lite som det där sista simpasset innan en tävling då man mest rullade lugnt och sen maxade några 25:or.

Daniel Rytz var och tränade. Han har ju skrivit på sin blogg att det är tub som gäller i år och visst körde han själv tub. Det gjorde ju även jag. Såklart. Sen hade jag inte min tub lika föredömligt rullad som han. Och den sitter fast med en klarblå rem från Järnia. Not so snyggt, men högst funktionellt.

På allmän begäran...

Obs, inte min arm. Men mina ben kändes så igår.
Kanske borde man börja raka armarna också?

Bilder...

Hittade lite bilder från igår courtesy of Gunnar Hovmark. Man måste vara medlem i Funbeat för att komma åt dem - så nu har jag erkänt att jag är det...

Jag sa ju att jag låg först vid minst ett tillfälle. Sneglar också lite åt vänster, ni vet som man gör när man kommer först in på upploppet. Eller jag har sett det på tv i alla fall.
Foto: Gunnar Hovmark

Jag kan i alla fall inte anklagas för att ta vind, sticker knappt upp över rumpan på folk
Foto: Gunnar Hovmark

Lite jobbigt här. Vill inte prata om det.
Foto: Gunnar Hovmark

Körv

Såg på nätet att någon hade tatuerat in "Körv" på armen. Coolt.

Jag kände mig som en körv idag när jag körde ESDUU. Fan gick det undan i senior eller var det bara jag som hade filmjölk i benen? Vallentunas GP-bana är en tuff rackare med en jobbig målbacke som passerades 15-talet gånger. Alla gånger kördes det som satan och i alla fall en gång var det jag som stod för farthållningen - dock utan att lyckas skapa något. Jocke var loss i två varv, men fick aldrig något utrymme.

Efter halva loppet gick jag in i överlevnadsmode. Tänkte spara mig till spurten. Men så roligt blev det inte för jag flög av klungan med två varv kvar. Ni kanske har varit med om den där situationen när man tror man sitter mitt i klungan baserat på hur många man har framför sig. Men när man tittar bak så inser man plötsligt att man är sist, för övriga har redan flugit av. Aj. Inte bra.

David försökte släpa tillbaka mig men jag kunde inte ens hålla hans hjul på platten, så dåliga var benen. Försmädligt med två varv kvar. Men man behöver ju inte skämmas när man rullar i mål tillsammans med en SM-medaljör, eller hur funkar det?

Funderar på att straffa mig själv med att starta i elitklassen i nästa deltävling. Då får jag i alla fall ett fem minuter längre träningspass.

Tävlingspremiär

Ikväll smäller det. Grosser Preis and der Golfbahn, första deltävlingen i Stockholm CF:s ESDUU cup. Har fått lite inside info om banan. Vet vad som väntar och har taktiken klar. Vi blir fem som kommer till start från klubben så vi har fina chanser att vara med och ställa till lite oreda.

Laddningen mentalt är bra, hur benen står sig vet vi cirka 19.30 ikväll. Vet inte hur ni fungerar men min puls kan rusa några slag bara jag tänker på att jag skall köra en tävling. Så var det till exempel igår kväll när jag för jag vet inte vilken gång i ordningen gick igenom tävlingsscenarier för kommande säsong. Skall bli skönt när man kommer igång att tävla, då brukar en del av hetsen släppa.

"I don't understand why the fuck you haven't won Roubaix"

Jag önskar någon skulle ställa den frågan till mig. Allvarligt menat.

Skulle ha tränat

Idag men total avsaknad av arbetsmoral samt moderns födelsedag har ändrat planerna. Nu kanske ni undrar hur avsaknad av arbetsmoral kan göra så att träningen blir lidande? Jo, moralen har sviktat så till den grad att jag nog måste sitta kvar på jobbet ända till 18 idag. Och sen blir det direkt till kalaset. Får se om jag kan rulla lite trainer ikväll. Vill hålla igång benen inför helgens tävling.

I morgon är det tävlingspremiär light då halva klubben ungefär åker till Vallentuna för att köra ESDUU-cupen. Det blir 25 minuter mjölksyra i GP-format.



EDIT: Bara för att förtydliga, jag tycker inte på riktigt att jobba till 18 är att jobba sent. Men jag drömmer om en mer arbetsfattig och pliktlös vardag.

Dagens intervaller

Idag blev det fartpass på Ingarö. Vi var fyra som körde i lugnt distanstempo dit och sen bombade på i 3x10 minuter. Jag var den enda som körde i korta brallor vilket jag till en början ångrade men sen kände jag mig som Tom Boonen och glömde bort kylan.

Vi avslutade med fika på ett vårpackat Nytorget. Extra packat nu när de renoverar torget. Jag tycker fler cyklister borde posera på stadens torg under vår- och sommarmånaderna. Det är så snyggt och man river ner några trånande blickar (och några skeptiska).

Tour of Blekinge - part II

Dag 2 i Blekinge bjöd också den på strålande sol och mysväder. Var ute i två timmar och dryga sex mil. Hann på den tiden med lite intervaller nämligen 20 x 20/10 + 10 x 30/30 + 20 x 20/10. Sen lite spurter på det så var fartträningen maxad.

Bilder nedan från när jag körde vilse vid Johannishus slott.

Östgötaloppet - prel startlista

På ckhymer.com kan man titta på den preliminära startlistan till Östgötaloppet.

Värt att notera från seniorklassen:

• Fjolårssegraren är med, likså förr årets tvåa.
  
• Värnamo, Fredrikshof och Valhall mönstrar alla stora trupper, arrangörsklubben dock endast tre man. 
  
• Cykelcity.se har inga namn i listan
  

Det ser ganska öppet ut på papperet.

Noterat i elitklassen: Valhall har 18 åkare anmälda. Nästan så man börjar undra om det bör finnas begränsningar på antal startande per klubb.

Tour de Blekinge

Utforskade trakterna kring Ronneby och Blekinge igår och kan berätta att de bjuder på finfina cykelvägar. Jag körde fem mil med lite fartlekar och spurter. Känner mig lite raspig i halsen och nog är snoret gulare än vanligt så jag tog det lite försiktigt.

Provade dock 10 minuter 20/10 för att se hur det känns. Det är ungefär som att köra 25:or när man höll på och simmade (även om de gick avsevärt fortare). 10 sekunder vila är ju löjligt lite, särskilt om man kör hårt. Och det gjorde jag så klart, skall man köra så korta intervaller är det poänglöst om man tar det lugnt. 

Sen på vägen hem så körde jag fem maxspurter. Har som ambition att avsluta varje pass med några spurter. Försöker träna på att verkligen maxa. Tydligt startpunkt och målpunkt och vid målet kastar jag fram cykeln. Har också försökt träna på att gå lågt i spurten a la Cavendish och det är inte helt enkelt. Känns som att det kompromissar lite på kraften, men det kanske också bara är en vanesak.

Idag blir det liknande runda och liknande upplägg. Hoppas jag mår prima på måndag för då skall det köras som satan.

Gärdet var de ja

Vårträning tänkte jag men det kändes snarare som höst. Snålblåst och ingen värme alls gjorde att vi alla kom i jackor, benvärmare, the lot. Så det kändes som en transitionsträning där man inte kände sig sommarsnabb men inte heller vintertung.

5 x 5.40 blev det på ett ungefär vilket ger ett snitt på 40 runt Gärdet. Inte jättesnabbt, men givet blåst och temperatur helt okej.

Jag kände mig allt annat än snabb och Göran och Jonas fick mig att lida. Men mest led nog Martin, jag led bara näst mest. Pulsmätaren kajkade totalt så jag har inga siffror på hur mycket jag led, men det var mycket.

Vanans makt

Man blir helt skadad av att träna mycket. Nu börjar jag känna mig lite otränad, säckig och ur form. Eller känna mig och känna mig, jag börjar tänka det. Så funderar jag lite mer och inser att i söndags tränade jag 3 timmar. I måndags ingenting. Och så igår i 45 minuter.

Hmm, kanske ingen jättefara på taket ännu. Särskilt med tanke på att ikväll stundar intervaller på Gärdet. 5-6x4-5 brukar det bli. Åtminstone tre klubbkamrater dyker upp vilket borgar för att det kommer gå fort.

Om man funderar på det, och det gör jag ju, så kommer jag då fram till att jag kommer behöva dra ungefär 1.20 per intervall, alltså totalt 6-7.20 minuters jobb i spets på hela passet. Låter ju hur lite som helst, men samtidigt vet jag att det kommer vara så jobbigt så jobbigt.

Kanske skall tugga lite styrlinda ikväll.

Kollar igenom licenslistan

Rotade snabbt igenom licenslistan på SCF. Kul att se att några av förra årets veterankombatanter likt mig i år tagit ut elitlicens. Skall bli spännande att se vad deras ambition med detta är. Fredrikshof har en hel hög licensierade åkare i år, närmare 80 stycken vilket är betydligt fler än vad det var när jag tävlade för dem.

Saknade också några namn från ifjol i listan men de kanske dyker upp allteftersom säsongen kommer igång. En del är ju snabbare än andra med att teckna licens.

Ni såg väl Flandern?

Har inte kommenterat Flandern Runt. Dominerade Quick Step eller vaddå? Boonen sa efteråt att han inte kunde göra något för "me and Pozzatto were killing each other". Och det gjorde dom verkligen och det var stor cykelunderhållning. När de höll på med det så stack Devolder iväg, och som han stack. Han är ingen vacker cyklist att titta på, tekniken är lite rå och kantig, men oj så fort det går.

När han hängde av Quinziato där på Muuuuren så visade han också klass när det kom till pavékörning. På 100 meter tappade Quinziato typ 10 sekunder när han till synes inte fick fäste på stenarna. Man måste kanske vara Belgare för att få till det?

photo: cyclingnews.com

Avklarat

Visade upp cykelbrännan i gymmet på lunchen. Det är något visst med cykelbränna och linne - drar till sig ögonen liksom. Snyggt säger jag, vad andra tänkte kan jag bara gissa.

Det är vilodag för benen men körde lite överkropp. Gav mig på mina 3x10 chins igen och idag nådde jag hela vägen, men det var fan på håret att jag inte orkade dra mig upp den där sista gången.

Berlin, Tegel flughafen

En måndagskväll på Tegel, den flygplats som vän av actionfilmer känner igen från Bourne Supremacy. Jag sitter i något slags annex där begränsat antal flyg avgår från - och därmed finns det också begränsat med nöjesmöjligheter.

Efter att ha blivit utskälld av cafépersonalen för att jag inte tydligt visade att den bakade potatisen inte var min så har jag roat mig med att jobba ordentligt för första gången på en vecka. Har läst, kommenterat, skrivt och gjort allt det där som en forskare cum konsult cum bullshitare gör hela dagarna.

Till slut stod jag dock inte ut längre utan köpte mig en timmes svindyr onlinetid och nu är jag i IT-träsket igen. Mina trogna klubbkamrater hade förstås hunnit skicka 15 mail om tävlingar, boende, nästa års cykelläger osv under de närmare sju timmar jag varit offline så nog hade jag att göra.

Aaaah, liebes flughafen

Tankar när man är ensam på rummet

Sitter här och väntar på att få åka hem. Frukosten precis inmundigad i sällskap med Värnamos trevliga cykelgäng.

När man varit på Mallis och tränat hårt som fan så inser jag (igen) hur hårda proffsen är. Fan vad det måste slita att träna så hårt, så länge. Att cykel är hårt behöver väl knappast poängteras, men jag gör det ändå. Det är så jävla hårt.

Sen så känns det som att alla är så bra. Alltså inte bara proffsen utan även alla glada amatörer, (såna som jag men mig själv exkluderat), är grymma. Det finns så många som kan köra uppför, utför, dra på slätan så jag blir helt matt. Och så tänker jag att hur ända in i norden skall jag kunna hävda mig mot alla dessa.

Men sen tänker jag att det är väl inte så svårt. Bara att hänga med ett tag och sen attackera och gå solo in i mål. Eller sitta på rätt hjul och sen ta hem en perfekt tajmad spurt.

Sista dagen - kustvägen

Sista dagen på Mallorca idag. Jag och Göran var de enda två kvar på ön. Från vår klubb alltså. Körde äntligen den infernaliskt vackra kustvägen som det talats så mycket om. Vädret innan har inte inbjudit till åkning bland backar längs vindexponerade kuststräckor. Men idag var det bara underbart. 3 relativt lugna timmar, så lugnt det kan bli med 1400 höjdmeter. Jag vet inte hur ni funkar, men jag har problem att ligga under 80% när det lutar mer än 5%. Men det är gott så, det skall ju vara träning också.

33 timmar cykel blev det på 9 cykelpass. Är helt klart nöjd med det. Fokus har varit på distans men har tryckt på uppför vilket gett några långa tuffa tröskelintervaller. Har också slängt in en del 30/60 på de kortare passen samt lite spurtträning.

Vi hade hoppats träna mer lagtempo, men vädret bjöd återigen inte till någon lust till sådant. Nåja, det kan vi göra hemma också.

I morgon bär det hem till allvar och ansvar. Jag bävar. Bilder från idag nedan.

Det var en vecka sen sist.

Men nu är solen äntligen tillbaka. Idag blir det cykla av.

Italien nästa

Jahaja, då var det mesta packat. Eller cykeln är klar i alla fall, så nu ska bara resten knölas ner någonstans i någon väska. Väderprognosen för Skåne är strålande sol och svaga vindar och så väljer jag att åka ner till regniga Italien. Tyck inte synd om mig, för det är det verkligen inte. Cykeln har fått sin fina Wolfgaffel utbytt mot en 3T och jag har två veckor framför mig i Italien. Vad ska jag säga - Vattentäta strumpor är nedpackade tillsammans med vita cykelskor. En annan är förberedd för vått och torrt. Livet känns bra och snart så återser jag många cyklister som jag trivs väldigt bra med. Halsen gör lite ont i och för sig. Jag kanske skulle ta en glas av Le Dic'otto Lune, den godaste grappa jag någonsin smakat, som bara råkar befinna sig hemma hos mig. För halsen och för att det är gott. Skål! Måste packa klart. Återkommer om två veckor eller så.

Nåååågot bättre väder

Igår regnade det bara lite - och i morgon skall det bli sol. Kors i taket. Benen möra efter många timmar med både berg och platt. Formen imponerande i laget, skall bli kul att se hur det går när det är dags för tävling.

Aprilskämt?

Det går inte att tolka det som något annat. Nu har det regnat i dagarna tre och både jag och cykeln är less på det. Det regnar inte då och då, utan hela tiden. Och det är inte varmt utan kallt. Precis vad jag inte kom hit för.

Skall man se något positivt med det så är det väl att jag kommer väl förberedd till Östgötaloppet. Fattas väl bara att det blir 20 grader varmt och sol då.

Idag blir det 4-5 timmar. Det verkar bli blött. Och kallt.