Vårträning tänkte jag men det kändes snarare som höst. Snålblåst och ingen värme alls gjorde att vi alla kom i jackor, benvärmare, the lot. Så det kändes som en transitionsträning där man inte kände sig sommarsnabb men inte heller vintertung.
5 x 5.40 blev det på ett ungefär vilket ger ett snitt på 40 runt Gärdet. Inte jättesnabbt, men givet blåst och temperatur helt okej.
Jag kände mig allt annat än snabb och Göran och Jonas fick mig att lida. Men mest led nog Martin, jag led bara näst mest. Pulsmätaren kajkade totalt så jag har inga siffror på hur mycket jag led, men det var mycket.
4 kommentarer:
Smärta är vekhet som lämnar kroppen.
Jag brukar lura mig själv med att tro att alla andra också lider när det är tungt...
Ja, det är i sanning att lura sig. För jag tycker alltid att när jag lider så sitter folk bakom/bredvid/framför på cykeln och betraktar mig samtidigt som de andas Boonen-style.
Eller som Fucking Vandenbroucke på den här videon Fredrik Ericsson hade på sin sida nyligen:
http://www.youtube.com/watch?v=t8MOQuF4_BI&eurl=http%3A%2F%2Ftoppfysik%2Eblogspot%2Ecom%2F&feature=player_embedded
När du är trött - spela oberörd.
När du är pigg - se riktigt sliten ut.
Det var inte bara du å martin som led J!!! usch va jobbigt att stöta bort komfortzonen :-)
Göran O
Skicka en kommentar