De som inte var riktigt klara vid starten

...och så de som håller koll på och förfasas över svarta strumpor och ventilhattar.

Kartan stämmer inte alltid överens med verkligheten

Reseinformation om resan genom Pyrenéerna har precis landat i mailboxen, så jag är mentalt redan på väg mot nästa upplevelse, men innan dess några ord om en dag i Alsace i området med alla dessa ballonger.

Just den här dagen som jag har i åtanke är dagen som vi åkte vilse. Normalt har jag inget alls emot det, men just den här gången åkte vi vilse i ett område som hade kasst underlag. Kasst underlag uppåt är tråkigt, men det fungerar. När det visade sig att underlaget var kasst nedför också förvandlas jag till en stel fegis, som inte gör mycket mer än sliter på bromsgummit. Det var stora potthål i vägen, som i stort sett inte var mer än ett grustag, enligt mig. Så länge som det gick uppför kunde jag njuta av den vackra naturen och det faktum att vi var själva på vägen (undrar varför...). När det vände utför, rätt rejält utför, kom jag att tänka på tävlingscyklister förr i världen som inte hade tillgång till vår trevliga släta asfalt. Imponerande insatser där. När kvaliteten på vägskrället aldrig ändrade sig till det bättre blev jag mest arg. När vi sedan kom fram till ett vägkors som vi kände igen insåg vi att vi hade åkt i en cirkel.

Hamnar ni i detta korset med landsvägscyklar, vänd genast mot bättre underlag.

Måttligt glad var jag då. Man kan säga att humöret låg någonstans i ett bottenläge under dagen vid det tillfället. En smula energikaka bättrade på humöret och vi hade en vacker klättring tillbaka. Som tur var hamnade vi snart på bättre vägar igen och incidenten förvandlades till ett komiskt minne. Nu i efterhand har jag varit inne på andra kartor och sett att dessa saknar den vägen som vår tryckta variant påstår finns.

En mycket gladare version av mig än den som hade befolkat jorden bara några tidshopp tidigare.

Vi insåg tidigt att vi tyckte så bra om området att vi vill tillbaka någon gång och cykla mer här. Vi är helt enkelt inte färdigcyklade här på långa vägar. Det är inga vansinniga stigningar à la högalper, men rejäla berg att köra sig trött i. Rekommenderas alltså.

Dagens tips - fråga på rätt ställe

Jodå, vi hade införskaffat karta, men det är inte så att den talar om vilka vägar som är vackra och intressanta cykelvägar. Det är inte säkert att vägarna som finns på kartan existerar ens, vilket jag kanske berättar om senare. I alla fall för att få lite vägledning, tog vi oss till ett ställe med hopp om hjälp - En cykelaffär.


Det visade sig att vi hittat alldeles rätt. Mannen i butiken kallade genast på en av sina cyklande kunder och sedan blev vi ståendes småpratande, säkert i en halvtimme. Efter att de hade godkänt våra vader, när de sinsemellan diskuterade om vi skulle klara stigningarna eller ej, så kom tipsen duggande. Då de blev helt lyriska när de pratade om området kring Sewen, insåg jag snabbt att jag ville cykla där. Det var för övrigt där vi kom in i en evighetsloop, när vi frångick deras råd och testade kartans pålitlighet, men som sagt, det kommer kanske mer om det sedan.

Första tipset från dem, där vi hostade något om Col de La Schlucht, följde vi helt och hållet, vilket vi gjorde rätt i. Som ni ser på kartan (som visar en del av rundan), är det trevligt slingriga vägar där. En skön första tur, som gav mersmak på området.



Först kom vi sedan kom de tuffa grabbarna. Vi slapp regnet.



Hur som helst, om ni är i Alsace och tvekar om vägval. Gå in till Velo & Oxygene i Colmar. De är hur trevliga som helst.

Tho(u)r Hushovd då och nu

Kommer ni ihåg den här killen, omnämnd sist i inlägget från 2007.


Han dök upp i år igen. Återigen i grönt, fast en annan variant. Vissa kan det där med att posera framför linsen, så är det bara. Tack för det Thor.

Lyxliv

Tänk er att cyklarna är färdiganvända för dagen och någon, ni vet inte vem, har fint bäddat om dem i väntan på nästa gång de ska användas.


Själva sitter ni på en riktigt schysst restaurang och hör bara cykelsnack på olika språk från borden runt omkring. Tänka sig, bara cykelsnack...


Lite surrealistiskt, men på ett väldigt angenämt sätt. Det är skönt att sitta och småprata lite och varva ned efter en dag fylld av intryck.


Mätta och belåtna efter en minnesvärd kulinariskt upplevelse, kan ni sedan traska hem till polarna på hotellet. Ok, de glömde att sätta upp våra namn på listan, men va fasen... Det är bara att skriva in oss på någon av de tomma raderna. Det var föredömligt tyst på vår våning. Inga högljudda partyn där inte. För övrigt tror jag att det var Osvaldo som bäddade om våra cyklar, men han erkände det aldrig för oss.

Mer resande

Medan Jeppe susar iväg till andra världsdelar nöjer jag mig med Europa och landet där det nu pågår ett stoooort etapplopp närmre bestämt. Yep, turen går till Touren och en liten pittoresk stad vid namn Colmar, belägen i Alsace. Det är mat, vin, cykling och Tour de France som hägrar. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Det känns fint, även om jag just nu bara inte orkar packa och det kommer sluta med att jag springer runt här när jag inte längre kan skjuta upp det. När blev det så tråkigt att packa?

Jag hoppas att de väderprognoser som säger åskväder är lika fel som de som sa att jag skulle få en kall, regnig start på min semester. Det är tänkt att jag ska klättra i det soliga, kuperade landskapet. Susa nedför med ett leende på läpparna och få skarpare ränder på benen.

Återkommer om någon vecka sådär, kanske...

Nästa resa

Jag brukade ju skriva ihop en del efter varje resa, men nu är jag mer inriktad på vad som komma skall. Både efter den underbara Cinque Terreresan (rekommenderas) och nu efter två fina veckor i Italien så har inte skrivinspirationen direkt flödat.

Istället tänkte jag delge er vad som är på gång i juli. Det är den gemytliga staden Colmar som hägrar och tänka sig att jag ska dit samtidigt som Le Tour ska besöka staden. Etapp 13 och etapp 14 avlutas och påbörjas när jag är där.

På bekräftelsen för boendet står det "Hotellet har bekräftat att det finns ett rum där cyklarna kan låsas in." Ni kan ju förstå vad det innebär. Förutom de stigningar som nämns under etapp 13, så har vi ju alla "ballonger" i närheten. Petit Ballon, Grand Ballon, Ballon d'Alsace och Ballon de Servance. Nu lär vi väl inte besöka alla, men någon liten stigning kommer det definitivt att bli utöver tourtittandet.

Känns bra!

Hur lång framförhållning måste man ha egentligen?

Alltså vad är det för fel med cyklister egentligen? Visst är det en trevlig bunt med folk allt som oftast, men vad är det för kontrollbehov som gör att väldigt många av dem vill boka sina cykelresor ett år i förväg?

Andra veckan i november förra året släpptes programmet för det danska bolag som jag tänker åka till Pyrenéerna med. Medan jag funderade på om jag ville åka vecka 36 eller vecka 38 fullbokades båda resorna -
På två veckor var alla platserna bokade!!

Då sattes en extra resa in vecka 34 in och där bokade jag plats väldigt kvickt -
Nästan 9 månader innan avresa!!

Vart är världen på väg egentligen? Sedan fanns det bara 15 platser kvar helt plötsligt och nu har jag via andrahandsinformation fått veta att resan är fullbokad och det finns 4 reserver, dvs personer som bara väntar på att någon ska ångra sig och avboka resan, så de får en chans att följa med.

Den här framförhållningen, ska man behöva leva med den? Det känns lite jobbigt faktiskt.

Annars känns det meget fint. Aubisque, Tourmalet, Peyresourde, med flera - Visst kan jag leva med dem.