Sitter här och väntar på att få åka hem. Frukosten precis inmundigad i sällskap med Värnamos trevliga cykelgäng.
När man varit på Mallis och tränat hårt som fan så inser jag (igen) hur hårda proffsen är. Fan vad det måste slita att träna så hårt, så länge. Att cykel är hårt behöver väl knappast poängteras, men jag gör det ändå. Det är så jävla hårt.
Sen så känns det som att alla är så bra. Alltså inte bara proffsen utan även alla glada amatörer, (såna som jag men mig själv exkluderat), är grymma. Det finns så många som kan köra uppför, utför, dra på slätan så jag blir helt matt. Och så tänker jag att hur ända in i norden skall jag kunna hävda mig mot alla dessa.
Men sen tänker jag att det är väl inte så svårt. Bara att hänga med ett tag och sen attackera och gå solo in i mål. Eller sitta på rätt hjul och sen ta hem en perfekt tajmad spurt.
3 kommentarer:
Glöm inte att några av de där glada ammatörerna kör med/för dig!
Ibland. :-)
Lite vila och våtvarma omslag i ett par dagar innan träningen börjar igen - så är vi nog på gång igen.
amatörerna
det kanske oftare är utgången ur komfortzonen (än kurvorna) som är de flestas största motståndare! iaf min :-)
GO-distkungen....
Skicka en kommentar