Träning i veckan

Blir bättre än förra veckan i alla fall. Sprang 14 kilometer igår. Höll på att få värmeslag. Tid runt Brunnsviken blev cirka 1.04 (+ till och från KI) vilket ger 4.35 fart ungefär. Klart godkänt med tanke på hur lite jag springer, den lugna farten i början och banans karaktär. I morgon kanske jag ger mig på en cykeltur. Kors i taket.

Mer om cykelsperma

Nu har jag läst artikeln som DN med flera refererade till igår och känner mig något lugnare.

Jag stör mig som fan på hur nyheter rapporteras ibland. När jag läser artikeln i fråga så kommer jag fram till följande:

• Studien är gjord på triathleter, vattenpolospelare och "fysiskt aktiva" (alltså fritidssportare) med väsentligt olika träningsmängd. Från 20 timmar/vecka till 3 timmar/vecka (triathleter - "fysiskt aktiva".
• Det fanns signifikanta skillnader i antal spermier, men den stora skillnaden var i "sperm morphology", alltså hur spermierna ser ut. Där var triathleter överlägset sämst, och det är det som lett fram till DNs nyhet.
• Triathleter hade så låg mängd normala spermier att det riskerade påverkas deras fertilitet - de är till och med att betrakta som "subfertila". Alltså nedsatt reproduktionsförmåga.

Så långt allt väl. Stenhård träning verkar påverka reproduktionsförmågan och det är inte mycket nytt i det.

Min huvudinvändning är att ingenstans så framgår att det är cyklingen som orsakar skillnaden. Snarare lägger författarna in en brasklapp och säger att det inte går att utröna vilket av momenten hos triathleter som orsakar förändringen. Uttalandet av författaren i DNs artikel är sålunda inte lett i bevis utan är månne en arbetshypotes. Precis som de i artikeln också spekulerar i att vattentemperaturen kan påverka spermiekvaliten hos vattenpolospelare.

Så jag förhåller mig fortsatt skeptisk till att sadelgnidande är det som orsakar infertilitet.

Det roligaste i artikeln var för övrigt uttalandet: All semen characteristics such as odor and color were normal in all cases.

Har de en professionell spermaluktare i forskargruppen? Som de där som luktar på kaffebönor på rosterierna.

Full ref: Diana Vaamonde et al. Response of semen parameters to three training modalities. Fertility and Sterility. In Press

Saxat ur DN

Män som cyklar långa sträckor riskerar att bli infertila. En ny spansk studie visar att män som cyklar minst 30 mil i veckan kan få så dåliga spermier att de nästan blir infertila. Endast fyra procent av deras spermier har normalt utseende.

- Ju längre sträckor desto fler dåliga spermier, säger spanska forskaren Diana Vaamonde som presenterar studien på fertilitetskonferensen i Amsterdam.

Problemen orsakas troligen både av friktionen mot cykelsadeln och av värmen under tajta cykelbyxor.

- Tävlingscyklister behöver troligen få i sig antioxidanter och kanske lägga upp sin träning så att de får längre viloperioder. De bör också frysa ner spermier inför framtida försök att göra barn, säger Diana Vaamonde

Hmm, undrar om det stämmer? Kommer ihåg hur Anders Adamsson kommenterade detta under ett cykellopp för nu ett ental år sedan. Han menade att han hade cyklat mycket men minsann fortfarande hade "bra klös i sadelstolpen".

Velogames

Jag har med mitt tippande under SM visat att jag är lite av en cykelguru. Så nu bjuder jag in till allmän kamp i Velogames årliga Fantasy Tour de France tävling. Gå in på www.velogames.com och sätt ihop ditt eget mästarlag. Jag kommer sen skapa en mini-league som heter cykelmuppar.se - där du lägger till ditt lag och mäter krafterna mot mig. Försten till triumfbågen vinner.

Jag kommer även ha en egen tävling för den som lyckas få med flest dopade cyklister i sitt lag. Ett urval av gamla kanyler står på spel!

Nya tröjor i laget

Saxo Bank hade något av julafton när nationsmästerskap avgjorts runtom i Europa den gångna helgen. Det lär bli svårt att se ut som ett lag när alla mästratröjor skall på cyklisterna. Förutom den svenska mästratröjan stoltserar de också med den Schweziska, Luxemburgska, Norska och Danska tröjan. Plus någon jag säkert missat. Tre av dem får vi se i touren, synd att Ljungqvist inte får köra.

Lance

Snälla, snälla, snälla, snälla. Jag säger snälla, snälla, snälla.

Jag har massor av respekt för Lance prestationer på cykeln - men det blir bara mer och mer uppenbart att karln totalt saknar sinne för stil. Men så är han ju också amerikan, och därmed i viss mån ursäktad. Det är dock tråkigt att märka att det blir värre och värre. Lite som när MTV cribs är hemma hos nyrika pop- och hip-hop-stjärnor och filmar deras hem. Det brukar ofta vara en orgie i smaklöshet. När de når ikonstatus och deras rådgivare inte längra törs säga emot deras nycker så slutar det ofta i en visuell katastrof.

Kanske kunde han lägga en del av sina miljoner på en stylist? För nu är måttet snart rågat. Bara hojjen nedan är skäl nog för att utestänga honom från Tour de France.

Cykel-SM

SVT körde ett inslag om Gotland igår. Kul att se lite TV-bilder från SM. I dagens DN nämndes tävlingen inte ens.

Jag gillar Fredrik Ericsson som cyklist och han verkar också vara en schysst kille. Men inte kan han spurta inte. Det kom inte som någon överraskning för invigda i sporten, men blir smärtsamt tydligt när man tittar på spurtuppgörelsen mellan honom och Markus Ljungqvist. Synd att han inte kan det, för jag unnar honom verkligen ett linje-guld. Nästa år får han gå loss solo.

Orättvist

Idag var det fyra ungtuppar som korsade tegelbacken samtidigt. Vid passering centralen låg vi tre stycken i bredd. Ingen skänkte den andra så mycket som en blick, låtsades helt oberörda. Efter passering McDonalds satte jag in rycket och tryckte på. Nådde trafikljuset vid LO-borgen först. 1-0.

Förbereder mig för fortsatt kamp - men vad händer. De andra två skippar trafikljusets röda sken och sätter av. Vafalls. Känner mig som Emma Johansson i helgens SM - när man är favoriten kan man inte förvänta sig att folk spelar schysst.

Ser att ena kombatanten tar samma väg som jag tänkt och när det blir grönt släpper jag loss vargen inom mig. Är ikapp innan Bonnierhuset, ställer honom snart därefter. Vid sista trafikljuset innan Solnabron kommer han ikapp igen - kör åter mot rött - jag låter honom gå. Den moraliska segern är ändå min.

Perspektiv

Älskar mina sneda perspektiv. På ESDUU-cupen kom jag två placeringar sämre än Parik Morén vid deltävling 2. Idag kom Patrik 3:a på SM. Stort grattis till honom och grattis till min femteplats på Sverigerankingen! Kanske har det inte gått så dåligt i år trots allt.

Inte ett rätt

Fyra lopp tippade jag på SM - noll rätt.

Inte mycket cykelrätt i helgen heller. Har mest tagit det lugnt och badat en herran massa. Totalt typ 2 timmar träning denna veckan. Minsta på jag vet inte hur länge.

Nästa vecka blir det skärpning.

Hård morgon

Verkade som det skulle bli en lugn cykling till jobbet - men ack så jag bedrog mig. Fram till Tegelbacken allt lugnt, men där samlades några vildhästar och sen var kampen igång. Jag undrar varför cyklister snällt kan vänta på grönt för att komma över första vägen, men vid trafikljuset över Vasagatan kör hälften helt plötsligt mot rött.

Jag lovar, det lönar sig inte för då missar du gröna vågen på Vasagatan. Tro mig, jag har provat alla varianter.

Hur som helst. Jag svänger ut ganska långt efter de första cyklisterna, som inte väntat på trafiksignalens gröna skimmer. Innan Kungsgatan är jag ikapp och förbi samtliga. Vi hejdas dock alla vid trafikljuset vid LO-borgen.

Sen drar vi iväg. Jag hamnar bakom buss medans konkurrent ett tar bussen på utsidan (våghalsig men snabb väg) och konkurrent två tar trottoaren (blir stängd av några fotgängare). Konkurrent ett leder med 50-talet meter men till Bonnierhuset är jag ikapp efter en oerhörd forcering. Jag frihjular lite nonchalant bakom och märker hur han försöker öka. Lönlöst tänker jag, här ligger jag och har det bra i din vindskugga.

Vid passering Odengatan börjar han mattas och jag sätter in dödsstöten. Vi passerade odengatan lite sent vilket betyder att det gäller att stå på för att ta alla tre trafikljus. Jag ser min chans att avgöra kampen för dagen. Gubben hänger med huvudet, han är trött, lite överviktig och det går svagt uppför.

Jag tar sista trafikljuset perfekt innan det slår om. Konkurrent ett hinner inte, han blir fast och kampen är över. Konkurrent två har jag inte sett sedan Bonnierhuset. Jag rullar i maklig takt mot KI, trampar om en hurtig MTB-are på slutet. Bara för att.

DN skriver cykel

Eller var det kanske TT? Hur som helst. Intervju med Lövkvist om att han inte får köra touren.

"Det medför att jag skulle sitta som hjälpryttare och dra på slätten och det vill de inte använda mig till."

Är det jag eller Thomas gotländska som ställer till det? Eller journalisten. Men nog hoppas vi att Thomas sa slätan. För annars låter det som att vi skall ut och köra jordbruksmaskin.

Mmmmm, Sollerön

Saknar Sollerön. Det var så himla mysigt. Inte sånt här 27 grader och sol trams. Nä, där kände jag att jag levde.

Nu har jag kommit ur mitt koma och laddat upp alla bilder från förra helgen. Håll till godo - de finns här.

Gesunda visar upp sin bästa sida

Gubbsen spurtar - jag var sedan länge ombytt

Till alla ni tempofantomer

Graeme Obree, hjälten som nyligen filmatiserats i "The flying Scotsman" gör vid 43-års ålder ett nytt försök att slå timrekordet som han innehaft vid ett par tillfällen. För ändamålet har han byggt en jävligt hård hoj, med hyfsat stor framklinga...

Kör så det ryker!

Photo Andy McAndlish

Photo Andy McAndlish

Tack till MO för tipset.

Hjälmtvång

Varför är det så att folk som inte cyklar gärna påpekar för oss som cyklar att man måste ha hjälm? Diskuterade häromdagen med en kvinna som bor i Tadjikistan, dit vi alltså skall flytta i höst, om möjligheterna att cykla där.

Hon sa "det går säkert bra, men du måste ha hjälm förstås".

För det första undrar jag varför jag måste ha hjälm där? Kanske är det en lag som reglerar det, men det tror jag knappast. För det andra så har jag alltid hjälm när jag tränar. För det tredje så har hon aldrig själv cyklat i Tadjikistan. Kanske för att hon inte hade någon hjälm? Jag tror jag skall köpa en hjälm till henne.

Fel fel fel

Emilia Fahlin besegrade Emma Johansson på SM-tempot igår. Stor överraskning - i alla fall för mig. Vilken satans tilltvålning - som Klungan skulle utryckt det.

En annan höjdare från nämnda humorgrupp är historien om varför Västerbottningen int' ber om hjälpen.

Cykelsmak

Alltså det var nog inte bara den här med en en infektion i kroppen som väntade på att bryta ut som gjorde att Gran Fondot i Falun fick en så motionsloppsbetonad utgång. Jag har ju inte heller varit ett under till cyklist, som i sadeln producerat den ena effektiva cykeltimmen efter den andra. Det har väl snarare varit ganska få timmar med tanke på årstiden, men det händer så mycket annat. Det går dessutom att ha lite cykeltema på tillvaron trots att aktiv tid på vägarna är sorgligt låg.

Vad kan man göra då för att få lite cykelsmak i tillvaron mellan allt annat som pressas in i livet?

Man kan begrunda den här parkeringsskylten. Här fick bilar stå hur länge de ville, men en liten oskyldig cykel får högst parkeras i 30 minuter. Det kanske är en uppmaning till att få ut cyklarna på vägarna istället. Att användas istället för att parkeras.


Eller kan man beundra en fint dekorerad husbil. Lägg märke till temat Tour de France med poängtröjan, bergatröjan och ledartröjan samlade.


Sedan kan man notera att chokladbutiken tycker att uppmärksamhet, det får man genom en udda cykel i skyltfönstret.


Alla bilderna är tagna under midsommarhelgen när tre set med cykelkläder packades ned och endast ett set användes.

Missa inte!

På Happymtb är det någon som vill köpa en carbongaffel gjord av kolfiber. Hmmm, det torde man väl kunna ordna fram, även om de blir mer och mer ovanliga.

//tack till Jocke för tipset.

Väderomslag

Efter målgång. Solen skiner fortfarande. Vänner, cyklar, kaffe, som det ska vara alltså.



Mindre än 30 minuter senare insåg vi att vi hade stannat 10 minuter för länge på den där utlottningen, där ingen av oss vann något. Klippan Stickan hittade i och för sig både tak och fäll medan vi väntade på att regnet skulle dra förbi.

Gran Fondo Falun 2009

Liksom förra året var jag inte speciellt sugen på att cykla det där loppet, fast den här gången var det värre. Jag vaknade på morgonen och kände att jag mest ville ligga kvar i sängen. Seg i kroppen och humöret. När jag vände mig om möttes jag av den här synen och då kände jag att jo, cykla det ville jag nog, men inte ville jag flänga runt och pressa kroppen.

Cykla, vara ute i solen, möta andra cyklister - ja. Pressa mig - nej. Jag började signalera min ovilja ganska tidigt och meddelade att det kunde nog vara så att jag den här gången faktiskt tänkte utnyttja depåerna. Det gick så långt att jag ringde Silva och sonderade terrängen. Depåstopp, sällskapscykling? Det blev tyst i luren och sedan fick jag svaret att "Nja... Kanske inte. Får se när loppet är igång."

På plats. Det kändes lite tråkigt att inte vara mer sugen på att starta. Tänker att loppet är lite väl dyrt. Det ingår inget speciellt i startavgiften heller. Startar, bromsar, accar, bromsar, accar. Det är väldigt ryckigt i början och det luktar bränt gummi. Redan från början känner jag mig tung, seg och lat och det blir inte bättre heller. Inser att det här kan bli en tung runda, men har inga planer på att stiga av. Solen skiner och jag mår inte illa även om benen inte svarar som sig bör.

Sedan visar det sig att jag har lite tur där andra hade otur. Niklas frambroms hade släppt i vajerinfästningen och han hade gått omkull utan att skada sig så mycket. Silva tyckte klungan var oredig och hade släppt den. Eksilstuna 324 hade varit sjuk och var inte i tävlingsform, utan var dragvillig och ett trevligt sällskap. Helt plötsligt hade jag sällskap under depåstoppet och under en stor del av rundan av folk som villigt höll mitt inte så snabba tempo. Det fanns andra trevliga cyklister med oss också, men det var inte alla som ville stanna i depå (bullarna var väldigt goda för övrigt).

Cykelcitys Gran Fondo brukar betyda att jag vinner något som jag sedan inte använder, men lyckan var inte med mig denna gången. Synd, men jag är nöjd med att ha hittat en orsak till den sega kroppen. Här sitter jag nämligen med ont i halsen och med säkert 6 timmars vaken tid idag. Sömn är fint för klena kroppar ibland, även om det känns synd att sova bort dagar av sol. Det är väl dags att gå till jobbet imorgon igen.

Tippar SM

Att göra listan på jobbet har fått sig en riktig omgång och efter att ha bockat av alla saker utom en unnar jag mig lite cykelsurfande.

I veckan är det SM i Götene. Jag tror tempoloppet inte bjuder på några stora överraskningar utan Fredrik Ericsson försvarar sitt SM-guld från ifjol. Enda stora hotet är Gustav Larsson och han är inte föranmäld. Mitt hjärta klappar för Lövkvist, men jag tror inte riktigt på honom.

Däremot är jag helt övertygad om att det är Thomas som tar hem linjet. Det är mellan Cykelcity och Capinordic som kampen kommer stå och jag tror Thomas går segrande ur den striden. Om han missar blir det någon av bröderna Stevenson som tar hem det. U23 guldet går till Vallentuna av den enkla anledningen att de starka yngre förmågorna i Cykelcity och Capinordic kommer att få köra slut på sig för att säkra seniorsegern. Vallentuna räcker tyvärr inte till för att slåss om det stora guldet, men belönas istället med U23 guld.

På damsidan blir det en dubbel för Emma, allt annat vore vansinne att tippa. Hon sopar hem tempot lika lätt som ifjol och kommer köra skiten ur alla på linjeloppet.

Vad tror ni?

Dags att landa

Har funderat hit och dit och kommit fram till att jag kommer trappa ner på cyklandet för ett tag. Av flera anledningar. Jag ger ett par exempel.

Jag hinner inte. Helt ihålig ursäkt men jag kör den ändå. Måste nu fokusera på att bli klar med mitt avhandlingsarbete. Träningen utgör en ventil här, men att känna ett måste för träning gör det inte.
Det är få tävlingar kvar. Som bekant flyttar vi i augusti, och eftersom jag inte kör Veteran SM är det inte många tävlingar kvar på rimligt avstånd från Stockholm. Jag åker till Kina en vecka i juli och dit får cykeln inte följa med. Och sen drar vi söderut på semester. Månne försöker jag klämma in ett GP i skånetrakten om det går att synka planeringen.

Detta betyder alltså inte att jag kommer sluta träna, jag kommer bara att sluta träna lika rabiat. Hinns det inte så hinns det inte och jag kommer inte stressa upp mig och klämma in pass bara för att.

Hitills har årets prestationer varit sämre än förhoppat, men så är det ibland och det är bara att ta nya tag. Nästa säsong har jag ju möjlighet att träna ännu mer och det är högst troligt att jag dyker upp på en del tävlingar i Sverige - även om vi bor i Tadzjikistan. Air Baltic flyger nu direkt från Riga till Dusjanbe och plötsligt blev långtbortistan mycket närmare stan.

Ut på landet

Får se hur det blir med både tränande och bloggande kommande vecka för vi drar ut på landet. Nu ligger förvisso landet på lagom avstånd från hemmet, ungefär 10 minuters cykelfärd, så i realiteten kanske effekten blir omärkbar.

Min ömma moder har en kolonilott på Södermalm, närmare bestämt nedanför Södersjukhuset. Nu när hon så är på resande fot har jag och S lagt beslag på den. Det är som att flytta ut på landet mitt i stan - helt fantastiskt. I morse vaknade jag på loftet och tittade ut över den stilla Årstaviken. Läste en stund i Bradley Wiggins självbiografi för att sen äta frukost ackompanjerad av sång från knappt flygkunniga talgoxungar.

Ikväll väntar en joggingtur runt viken, kanske följt av ett bad. Kanske inte.

Skitlopp i skitväder

Solleröloppet. 8 grader och regn regn regn. David var sjuk så vår taktik fick ändras. Det regnade, så vår taktik fick ändras. Jag bröt, så min taktik gick åt helvete.

Det kändes ok i början, jag var med därframme och höll koll på saker och ting. Gick in som 3a i Skeer-backarna, allt enligt plan. Men när farten så ökades så svarade det inte. Helt dött i benen fastän pulsen var under kontroll. Stelfrusna ben kan bete sig så.

Jagade ikapp täten efter backe 1, men när vi så gick in i den andra så tappade jag kedjan och då var det godnatt. La på den igen och jagade i 500 meter bara för att inse att det var kört. Surade lite men var sen glad att det hände där det hände så jag kunde hoppa in i Davids bil och återfå normal kroppstemperatur.

Det positiva med detta är att jag har en del bilder men de kommer vid senare tillfälle.

Jocke var den enda i klubben som kom i mål och gjorde det på en hedrande 13e plats i ett lopp där det var en smärre bedrift att bara härda ut till mål.

Kola-Tom

Det är tydligen långt ifrån klart huruvida Boonen är välkommen till Tour de France efter hans senaste snort-historia. Uppenbart är att Tornado Tom har lite svårt att säga nej till förbjudna godsaker på fritiden och han kanske borde ta sig både en och två funderare över sitt beteende. Samtidigt vetitusan om jag tycker att det är fog för att utestänga honom från Touren.

Jag är helt för strikta dopningsregler. Samtidigt verkar det rätt uppenbart att Toms förkärlek för vitt pulver är en fritidssysselsättning. Och jag tycker nog att även proffscyklister har rätt till en sådan. Fritid alltså. En fritid där inte sporten ställer sig till doms över individers mer eller mindre moraliska beteende. Det blir konstigt när Christian Prudhomme skall göra sig till överdomare i moraliska och etiska frågor. Sen har givetvis både hans arbetsgivare Quick Step såväl som juridiska instanser i Belgien rätt att ha sin uppfattning, men ingen av de verkar ha något problem med att Boonen kör touren.

Boonen i touren - oh yes

Morgondominans

Extremt bra pendling i morse. Knäckte alla på Vasagatan men fick sen kille på Bianchi (campa utrustad) på rulle uppför Torsgatan. I höjd med St Eriksplan var det ställningskrig och han valde vägbanan och jag cykelbanan. Såg för en stund ut som att han gjort rätt val tills han blev blockerad av ett par bussar. Efter det var det inget snack om saken. På Solnabron gick han ikapp, men jag tryckte på lite extra och segern var aldrig hotad.

Sju pappersservetter senare börjar jag torka upp. Tur att jag inte delar rum med någon idag.

Dagens intervaller

Även idag blev det en kortis på gymmet. Sista hårda passet innan Sollerön. Efter det här är det taper taper taper. Förhoppningvis så hinner jag rulla lite på riktiga cykeln i morgon och sen så skall vi väl cykla uppför Gesundabacken en gång på torsdag kväll - bara för att liksom.

20x30/60 på 430 watt körde jag idag. Hårt som det skall vara, men benen känns ganska bra. Vad det betyder på fredag återstår att se. Jag är fortfarande på tok för novis inom cykel för att fatta när jag är i form eller inte - det har blivit smärtsamt tydligt vid ett par tillfällen i år.

Suboptimalt

Klockan är snart halv åtta och jag är kvar på jobbet - inte opti.

Men visst har jag fått en fräsig ny dator!

Gårdagens intervaller

Det är tråkuppladdning inför Sollerön. Alltså inomhuscykling i kortformat. Tidsbristen för träning diskuteras på mången blogg - man får inte ihop det - så man får göra så gott man kan.

Igår blev det därför spinningpass. Spinningledaren var en mupp så jag skötte mitt längst bak längst bort. 3 längre intervaller på hög puls hann jag med, plus några kortare.

Jag tror mycket på att träna på det man vill bli bra på. Något som jag vill bli bra på är att kortare accelerationer från en redan hög intensitet. Ni vet när det går på och någon plötsligt höjer farten. Det är i sådana lägen som lopp avgörs, och det gäller att kunna växla tempo och gå med. Därför brukar jag i mina intervaller ibland lägga in små korta accelerationer för att sen gå tillbaka till ett jämnt hårt tempo. Det gör intervallen roligare, och jag simulerar lite real-life situationer.

Sollerön igen

Det ramlar in fler och fler anmälningar till Sollerön. Nu +150 startande i senior. Säkert ett tiotal där som typ kan köra hem hela skiten solo (jag är inte en av dem om ni undrade). Det kommer bli så hårt så hårt.

Planen är därför att hamna mitt i midsommartrafiken för att komma fram så sent som möjligt och därigenom inte ha så mycket tid till att hetsa upp mig på. Jag tänker också låta bli att byta bromsgummin för att vara säker på att jag inte lockas att bromsa för mycket. På Eurosport Vättern GP var jag den som bromsade absolut mest. Något skall man vara bäst på.

Jag och Robbie

Jag gillar att jämföra mig med proffsen. Nu läste jag på Cyclingnews att Robbie McEwen kör trainer och det gör ju jag också. Så rätt Robbie.

Problemet är ju bara att han kör det som rehab innan han är tillbaka i "riktig" träning.

1000 anledningar att fira

Det här är inlägg nummer 1000 på cykelmuppar.se. I drygt två år har vi förgyllt tillvaron för er cykelfanatiker runtom i landet.

Denna milstolpe kommer firas med tårtrester från lördagens kalas. Eller rester och rester. Jag skäms för mina vänner som endast lyckades inmundiga en av de två tårtor jag köpt, en hel hallontårta blev alltså över. Mina arbetskamrater jublar.

Stort tack till alla er som läser bloggen!

PS: Jag vet att om man räknar antalet publicerade inlägg så blir det inte exakt 1000 - diskrepansen förklaras av att det finns några inlägg som ligger sparade som utkast, men jag räknar också dem. Har ni tur får ni läsa dem någon gång.

Sweet spot

Ser ut ungefär såhär

De där topparna på slutet är tre hederliga maxspurter. Max 915 watt idag.

Bytte mot Sweet

Dagens tänkta distanspass mot sweet spot intervaller på trainern.

Det här med sweet spot intervaller är något jag snappat upp efter att ha läst lite cykelbloggar. Det lät så trevligt att jag började läsa lite mer - och ju mer jag läste desto mer förvirrad blev jag.

Sweet spot utgår från FTP, functional treshold power, typ den effekt du kan hålla under en timmes arbete. Syftet med Sweet Spot är att öka din FTP, alltså att trimma dieseln snarare än att göra dig till en GP-jävul.

Nivån för sweet spot träning hittar man under sin FTP, men exakt var är inte helt enkelt att veta utan att göra ett test. Hur som helst så handlar det om sub-tröskel-intervaller så jag körde på puls och la mig sub-tröskel. 3x15 minuter med 5 minuters vila bestämde jag mig för. Snittpuls 177,179 och 180. Min teoretiska tröskel ligger ju någonstans runt 180, men jag vet att jag kan ligga betydligt högre än så under tävling - så jag tyckte det var lagom med att ligga precis under 90%.

Sweet spot är ganska sweet. Det är jobbigt, men man kommer in i det. Och det är inte i närheten lika mycket lidande inblandat som att köra intervaller över tröskel.

Genrepshelg

I dag skulle vi genrepa inför Sollerön med hårt distanspass. Men vad händer - jo syndafloden har kommit och vi bangar kollektivt ur. Att kalla det regna är att underdriva. David konstaterade att på Ekerö har till och med grodorna flytt upp i träden. Så illa är det.

Så nu blir det sängfrukost och film istället.

Fetpisk

Eller fetpiskad.

Jag körde ju Eurosport Vättern GP igår och det gick åt helvete. Stenhårt från start, men det var jag beredd på. Att jag sen inte hängde med så länge som jag hade velat är bara att beklaga. Fick mig ännu en lektion i cykelåkning.

Vad behöver jag?

1. Bättre tryck
2. Vassare armbågar

När Andreas Lindén rullade upp brevid mig och sa "ta det lugnt" vad gör jag? Jo jag tar det lugnt och ger honom min plats i klungan. Mesfaktor på det? Från mitten av klungan till längst bak på ett varv, det måste vara något av ett rekord.

Drygt en vecka kvar

En vecka drygt kvar till ett av årets största mål - Solleröloppet. Preliminära startlistor ligger uppe på Sollerö IFs hemsida.

Jag säger bara herregud - det kommer bli stenhårt.

I seniorklassen, där vi kör, är det 137 föranmälda och många bra namn på startlinjen. Vi har börjat skissa på en taktik och har klart för oss hur vi vill påverka loppet. Förra årets misstag skall inte upprepas. Men det är många om budet och det kommer vara lättare sagt än gjort att få loppet dit vi vill.

Jag är ohyggligt glad att jag inte kör elit för där skulle jag ha ännu mindre än normalt att hämta. Capinordic kommer hem med sina starkaste svensknamn. Detta kombinerat med ett urstarkt Cykelcity och hemmasonen Axelsson på startlinjen bådar för grym slakt i backarna.

Jag kör

Har funderat hit och dit och kommit fram till att det är värt 50 mils bilande för att köra Eurosport Vättern GP. Kollade precis in startlistan och det är många namnkunniga med. CC mönstrar nio man, inklusive alla de hårdingar som precis kört Ringerike GP.

Tjohoo, det kommer bli åka av. Jag borde träna på kurvtagning.

Jag är precis som Lövkvist

Jag har kommit fram till att jag är precis som Lövkvist. Inte vad gäller kapacitet att utveckla kraft i ett par vevarmar kanske, men i det att jag inte håller för ett tre veckors etapplopp.

I början av girot tittade jag massor och var helt inne i det. Som vanligt när det gäller etapplopp är det som roligast då. I takt med att veckorna går så tappar jag intresset och orkar inte titta, hur gärna jag än vill.

Precis som Lövkvist.

Att man sen väljer att avsluta en tre veckor lång cykelfest med ett tempolopp är helt värdelöst. Hur tänkte man där? Med största sannolikhet är ju loppet redan avgjort vid sista etappen, och det vara ju bara tur att Menchov bjöd på lite onödig spänning.

Nej, jag vill ha fetplatt bana, gärna med kullersten. Hög fart och klungspurt. Jamen det låter ju precis som på Touren! Fast inte ens på touren håller jag i tre veckor, men där brukar jag ta en paus för att sen återkomma med fullt engagemang till sista etappen.

Dagens intervaller

Visst - jag kör fortfarande sådana.

Igår blev det spinning och jag körde 3x8 minuter på 90-93%. Toppade ur på 96% vilket är att betrakta som högt. Jag var fruktansvärt trött efteråt, tröttare än normalt vilket jag skyller på de lättare allergiska besvär som jag dras med. Jag har inte haft allergier i min barndom, men nu på senare år har jag kännt att jag under vår och försommar dras med rinnande näsa och kliande ögon. Så jävla dags.

Idag blev det intervaller i hemmets lugna vrå då jag arbetar hemifrån. Dammade av trainern. Eller jag dammade inte av den - jag tog bara fram dem och körde på den dammig, vilket framkallade en något bränd lukt.

Vet att det kan vara stor skillnad på wattvisning beroende på vilka däck man har. Läste på Tom Ws blogg om det negativa med trainerdäck eftersom effekten sjönk så dramatiskt (alltså visad, inte reell effekt - hoppas jag). Jag upplevde precis tvärtom. Jag har tidigare kört med Vittoria Rubino däck på samtliga träningspass men idag körde jag på Zipp-hjulen som har Tufo Elite limmade.

Effekten var högre än normalt och om det är en däck-effekt eller ett tecken på att trycket är bra vet jag inte riktigt. Jag kände mig förvisso stark, men vem gör inte det när jag ligger och hoovrar runt 450 watt på 30-sekundersintervallerna. Sista tänkte jag att nu jävlar och trycket dryga 600 i 30 sekunder. Med mersmak.

Men såja Jesper, ner på jorden igen, det är ju bara materialet som spökar.

Cykel-Fashion

Sara är ingen cykelfantast men väl en fashionista av guds nåde. Hennes senaste kreation fick mitt hjärta att klappa. Frågan är bara vad kollegorna på jobbet tyckte?

Hur fan får man ihop det?

Lätt snorig
+
Sömnbrist
+
För mycket jobb

som skall kombineras med:

Höga träningsambitioner

Hur får man ihop det? Jag kommer ihåg min kompis Rick favoritdevis - "You have got to stop working man". Det vore underbart men inte riktigt smart just nu så jag behöver andra alternativ!

Stolt frånvaro

Jag har varit cykelledig i helgen, men övriga klubben har försvarat färgerna med heder.

- Göran S cyklar in på en fin andraplats i H30 på Falkenloppet. Klubbens första pallplats i år - det var på tiden!
- David represent i elit och gör det med heder och rullar in på en 23e plats

Sen också stort grattis till Alexander Gingsjö som tvålade dit stora delar av sverigeeliten på Luma GP och tog sin första - men säkert inte sista - seger i elitklassen. Du är välkommen att göra fler gästspel i svart/vitt...

Den årliga rundan till Leos gatukök i Tollarp

Återigen så samlade den Tollarpsrundan med Pex i spetsen ett antal deltagare. Det blev inte fullt 20 mil som tanken var, men vi hade en härlig runda. Dagens maskinhaverier bestod bland annat av en punktering. Bike repair man var med oss och det enda jag behövde göra var att pumpa i luften på slutet. För övrigt får jag säga att jag var fullt inställd på att byta slangen själv, men nu är det så att om någon erbjuder sig frivillig att hjälpa till så säger inte jag nej. Tack snälla bike repair man. Nummer två i haveriordningen var ett ekerbrott i det vackra, nordöstra skånelandskapet. Rhododendron blommar och solen skiner. Ekerbrott är inte hett eftertraktade, men om man nu ska ha dem, så är det här en vacker omgivning att få dem i.


Nu till lördagens scoop. Medan majoriteten av klungan stannade till vid Leos gatukök, så åkte gourméerna vidare till Carolas Café. Medan vi sitter där i solen, så visar det sig att en av gästerna fyller år och det dröjer inte länge förrän den intressanta skapelsen på bilden nedan uppenbarar sig. Mannen på fotot får en födelsedagsgurka, vackert dekorerad med drinkparaply och geléhallon.


Tyvärr hittade vi inte någon jordgubbsförsäljning i år, vilket vi lyckades med förra året, men ändå - en bra runda.

Cykelboom my ass!

Här tror man att det är cykelboom i landet. Så får jag ett mail om att Köpings GP är inställt på grund av för få anmälda.

Surt värre. Alla är väl inte och kör Ringerike...

Vi drar till Blekinge

Det blir som sagt inget tävlande i helgen. Jag och S drar till Blekingen för att gå på bröllop. I samband med detta skall vi också kolla på en stuga. Förlåt - lantställe - som det heter i Stockholm.

Men det är en stuga.

Hur som. Stuga är bättre term eftersom man då kan lägga till "klubb" och vips har man en klubbstuga. Alltså en samlingsplats för framtida träningsläger. Jag har redan räknat med att vi kan hysa in åtminstone 8-10 pers där.

Grisväder + knävärmare = ont

Ja, mina lår är precis så vita.

En kvart om dagen

Skulle köra intervaller på FRA med Göran och David ikväll. Hade ett tajt schema som totalt spolierades av den tjocka trafiken ut på Ekerö. Ta aldrig bilen, det visste jag men jag var tvungen. Och resan från Karolinska Institutet som tar drygt 20 minuter på cykel tog 45 i bil.

Men det blev två varv i mjölksyrans land och 15 minuters mjölksyra är bättre än ingen mjölksyra - även om jag hade hoppats på minst dubbel dos.

Gårdagens intervaller

Igår var det fartpass med Valhall igen. Ni som bor i Stockholm vet hur vädret var här igår. Klart cykelovänligt. Trots detta så samlades säkert 30 cyklister vid Slussen för en tur via Årsta Havsbad.

Jag gillar verkligen inte att cykla fort i stadsmiljö när det regnar. Jag blir feg och ligger långt bak och är rädd för att krascha och dö. Det gör att jag såklart får jobba mycket, särskilt vid alla igångdrag.

Efter spurten vid Årsta Havsbad, när vi rörde oss på närmast bilfria vägar, kaxade jag till mig och var framme och sprätte lite. Inte så mycket, men jag tog några förningar och hämtade in nåt attackförsök. Så fort som det går på de här passen så behöver man inte jobba så mycket för att bli trött.

Vid Farsta vek jag av för jag ville köra maxspurter på vägen hem och jag hann med sex eller sju stycken under nedrullningen.

Summa summarum. Formen är ganska god känner jag. Nu var jag förvisso feg igår, men jag kände att jag hade ganska bra tryck i benen när jag väl körde, och återhämtningen mellan kraftansträngningarna är god. Skall bli kul att köra lite köttar-gp nästa vecka.

Comesso och jag

Jag brukar ibland få hör att jag ser ut som Salvatore Commesso på cykeln. Så där lite satt och osedvanligt biffig alltså. Det går ju att ta som en förolämpning, men inte jag inte. Jag har alltid kännt mig stolt över liknelsen, killen har ju trots allt vunnit två etapper på touren och blivit Italiensk Mästare inte mindre än två gånger. Så nog kan han cykla alltid.

Numer kör Commesso i kontinentalcirkusen och förra helgen blev han femma i ett lopp i Estland. Kan från bilderna konstatera att liknelsen numera är mindre smickrande, för han har lagt på sig en del.

Commesso förra veckan

Commesso när det begav sig

Solleröuppladdning

Det är bara drygt två veckor kvar till Sollerön. Och eftersom jag missar helgens Luma och Falken så anmälde jag mig idag till både Eurosport Vättern GP och Köpings GP för att få ett par tävlingar till innan det är dags.

Båda är elitlopp så det lär bli åka av. Hoppas jag inte åker av.

Hata busy dagar...

Igår var en sådan där dag då jag bara sprang runt och ojade mig. Fick ingenting gjort och hade ingen tid. Allt strulade, från banker till vaccinationstanter.

Vi förbereder flytten och var därför på UD/Sidas läkarmottagning för provtagning och vaccination. Jag fick mig en Difteri/Stelkramp- och en Tyfoidrackare av "Meta-Raket" som damen kallas för att hon vaccinerade så attans snabbt.

Sen på kvällen kom flyttbolaget och inspekterade vårt bohag som skall följa med till Tadzjikistan. Jag har känt viss oro för mina cyklar men det stillades av den cykelälskande dansken som skötte inspektionen. Han lugnade mig och förklarade att inte var det några problem att ta med några cyklar inte. Så nu får cross, mtb och racer alla följa med på turen.