Jag har kommit fram till att jag är precis som Lövkvist. Inte vad gäller kapacitet att utveckla kraft i ett par vevarmar kanske, men i det att jag inte håller för ett tre veckors etapplopp.
I början av girot tittade jag massor och var helt inne i det. Som vanligt när det gäller etapplopp är det som roligast då. I takt med att veckorna går så tappar jag intresset och orkar inte titta, hur gärna jag än vill.
Precis som Lövkvist.
Att man sen väljer att avsluta en tre veckor lång cykelfest med ett tempolopp är helt värdelöst. Hur tänkte man där? Med största sannolikhet är ju loppet redan avgjort vid sista etappen, och det vara ju bara tur att Menchov bjöd på lite onödig spänning.
Nej, jag vill ha fetplatt bana, gärna med kullersten. Hög fart och klungspurt. Jamen det låter ju precis som på Touren! Fast inte ens på touren håller jag i tre veckor, men där brukar jag ta en paus för att sen återkomma med fullt engagemang till sista etappen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar