Cykla, vara ute i solen, möta andra cyklister - ja. Pressa mig - nej. Jag började signalera min ovilja ganska tidigt och meddelade att det kunde nog vara så att jag den här gången faktiskt tänkte utnyttja depåerna. Det gick så långt att jag ringde Silva och sonderade terrängen. Depåstopp, sällskapscykling? Det blev tyst i luren och sedan fick jag svaret att "Nja... Kanske inte. Får se när loppet är igång."På plats. Det kändes lite tråkigt att inte vara mer sugen på att starta. Tänker att loppet är lite väl dyrt. Det ingår inget speciellt i startavgiften heller. Startar, bromsar, accar, bromsar, accar. Det är väldigt ryckigt i början och det luktar bränt gummi. Redan från början känner jag mig tung, seg och lat och det blir inte bättre heller. Inser att det här kan bli en tung runda, men har inga planer på att stiga av. Solen skiner och jag mår inte illa även om benen inte svarar som sig bör.
Sedan visar det sig att jag har lite tur där andra hade otur. Niklas frambroms hade släppt i vajerinfästningen och han hade gått omkull utan att skada sig så mycket. Silva tyckte klungan var oredig och hade släppt den. Eksilstuna 324 hade varit sjuk och var inte i tävlingsform, utan var dragvillig och ett trevligt sällskap. Helt plötsligt hade jag sällskap under depåstoppet och under en stor del av rundan av folk som villigt höll mitt inte så snabba tempo. Det fanns andra trevliga cyklister med oss också, men det var inte alla som ville stanna i depå (bullarna var väldigt goda för övrigt).
Cykelcitys Gran Fondo brukar betyda att jag vinner något som jag sedan inte använder, men lyckan var inte med mig denna gången. Synd, men jag är nöjd med att ha hittat en orsak till den sega kroppen. Här sitter jag nämligen med ont i halsen och med säkert 6 timmars vaken tid idag. Sömn är fint för klena kroppar ibland, även om det känns synd att sova bort dagar av sol. Det är väl dags att gå till jobbet imorgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar