Lahom och halva M6 - dag 3

Tredje dagen gällde Sydhalland Runt och oj vad mina ben var slut så fort en längre backe visade sig. Jag tror bestämt att det räckte att jag informerade dem om att en längre backe nalkades, så började de släcka ner funktionaliteten hos sig. Någonstans mellan 20-30 minuter så försvann tätklungan utom synhåll och jag var mest bara glad över att slippa försöka hålla skenet uppe. Det var en märklig dag. Nedför, på platten och i så korta uppförsbackar att jag kunde utnyttja energin som jag hade med mig in i dem, var jag helt okay. Jag hade till och med mina ljusa stunder i fronten av den massiva klunga som bildades. Fast så var det det där med uppförsbackar som var lite längre. För att använda ett slitet uttryck, jag sjönk som en sten i fältet och eftersom jag trivdes ganska långt fram i klungan, så passerade i princip alla mig varenda gång jag segade mig uppför ett längre backskrälle (verkade det som i alla fall). Inte krävdes det så mycket lutning heller innan jag kände att benen protesterade. Som tur var, så var det färre mastiga uppförsbackar denna dag.

Det lottades som sagt ut en del vinster varje dag och vanlig ordning så räknade inte jag med att vinna något, men det verkar inte stämma så bra längre. Förra året i Kävlinge, så vann jag en tröja. Visserligen oanvändbar för mig, men bara det att jag vann den var ett otroligt steg framåt. Sedan i Eslöv under Gran Fondot vann jag ett par däck, visserligen väldigt ljusblå, men fullt användbara på någon cykel inomhus eller under årets mörkare period, så de inte syns så mycket (i alla fall om de skulle sitta på mina cyklar - alltså ljusblått fungerar inte där). Nu vann jag igen och den här gången var det ett pris som passade mig hur bra som helst. Jag fick en fristart i Kungsbackas Gran Fondo och dit hade jag ändå tänkt att åka.


En liten reflektion bara. Då jag lätt kunde ta med mig cykeln uppför backar eller smidigt kunde hantera den genom en serie kurvor tänkte jag att det är verkligen en bra cykel. Den har de egenskaper som jag eftertraktar och den gör arbetet lättare för mig. Då jag däremot inte hade någon kraft i uppförsbackar eller var tvungen att släppa rullen (bakom JonW och Inge till exempel), så tänkte jag genast att det här måste jag bli bättre på. Jag måste bli starkare, uthålligare, tåligare, etc. Ser ni mönstret? Bra utfört arbete - bra cykel. Dåligt utfört arbete - inte tillräckligt bra ryttare. Alltså det här kan bli ekonomiskt lönsamt för mig, för jag kan inte direkt köpa mig till bättre egenskaper som cyklist på samma sätt som jag kan köpa och uppdatera utrustningen och den är ju bra som den är. Blygsam? Nej, nej, inte alls. Bara ekonomiskt förutseende.