Som tur är finns det en kaffemaskin i köket fylld av italienska bönor och Skåne bjuder nu på en del cykelevent. Idag kördes Ringenloppet i Hököpinge. Även om jag inte tävlar själv är det alltid kul att köra dit och hälsa på alla cykelvänner som finns på plats.
På hemvägen stannade jag till för att fota Jonas i det skånska landskapet. När jag trampade ikapp honom igen passade jag på att öka pulsen lite och det var med mjölksyra upp i höfthöjd ungefär som jag nådde honom. Jonas hade kastat blickar bakåt medan jag närmade mig honom och sakta ökat farten för att anpassa sig till mig. Han när ju som bekant en rent sjuklig drift att haka på alla ryck. Min tempoökning hade triggat den impulsen och när jag gled förbi sa han. "Nu, kör vi på lite." Jag hade räknat med att kunna gå tillbaka i prattempo när jag kommit upp jämsides med honom, men nu blev jag grillad en bra stund istället, medan mjölksyrahalten steg i blodet. Jag gjorde misstaget att glida förbi honom i en korsning och genast sjönk farten, pulsen och motivationen att trycka på medan fartvinden pressade tillbaka mig och försökte övertala mig att slå av rejält på takten. Jonas var uppe och förbi rätt så snart igen och jag sög mig åter fast vid hans hjul. Det var en rätt matt version av mig som bara nickade när han tecknade att vi skulle sakta ner, innan vi gled hem sista biten genom staden. Här är bilden som orsakade allt. Fast kul var det att upptäcka att det finns lite tryck i benen.
Imorgon är det Elisedals GP och som det ser ut nu så kommer jag befinna mig där med (utom tävlan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar