Jag kände mig inte hundra när jag stod på startlinjen och det visade sig ganska snart att benen var tröga. På en bana där starkast vinner kan man inte ha en dålig dag men jag tänkte att jag kör så länge det går. Var fram och sprätte lite ett par gånger men det var inga seriösa försök. Skulle jag gå loss fick någon annan göra jobbet – och vad är oddsen för att den strategin går hem...
Efter att ha hängt på gärsgårn några gånger gav jag upp när vi för 6:e (eller var det 7:e) gången vi körde upp för den tuffa brana stigning som inledde varje varv. Jag släppte klungan – igen – och denna gång var jag för trött både fysiskt och mentalt för att kämpa ikapp. Resten av loppet käkade jag bars och hade det bra i solen.
Stort tack till Åsa, Gunilla, Sara med flera som langade dryck i värmen och hejjade friskt. Den proffsiga inramningen med kommissariebil och radiorapporter från banan gör helgen minnesvärd. Stort tack till Falu CK för det – raktigenom ett toppenarrangemang. Hoppas SM och Veteran SM körs ihop fler gånger. Annars får jag väl gå upp i Elitklassen då.
Starkast vinner bana var det alltså. Och alltså vann Den Där Lintala som hade visat sig klart starkast under hela veckan. Han cyklade helt enkelt ifrån alla andra.
Det är bara att åka hem och träna.
Bilder hittar ni här:
http://picasaweb.google.se/jsundewall/SMLinje2008H30
jomen nog är jag van vid att sätta fast ramnummerlappar...
Alltså jag fattar varför proffsen och gubbsen i Italien cyklar utan hjälm ibland. Sjukt snyggt. Och skönt
Inte starkast i klungan. Men bruna ben har jag.
Langning, tre följebilar och kommisarie som står och övervakari takluckan. Ovanligt snygg inramning på ett veteranlopp i Sverige...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar