Lugn och fin i helgen

Helgens uppdrag som hjälpryttare i Kävlingetrampen passade mig alldeles utmärkt, då jag än så länge fortsatt köra med temat lugn och fin. Emellanåt tillåter jag mig att bara trycka på lite och inser att lugn och fin kommer att få gälla ett tag till. Jag är på väg tillbaka, men det går inte snabbt. Inte tillräckligt snabbt på långa vägar i mitt tycke.

Rundan bjöd på strålande sol och när vi gick i mål så såg jag en hjälm, som hade Olas hjälms färgsättning, på prisbordet.

”Titta, där är din hjälm", sa jag.

Alla med jobbig ordhumor måste reagera på ett inkorrekt användande av ”din hjälm” jämfört med ”liknande hjälm, som din”, vilket Ola givetvis också gjorde.

”Nej, för min hjälm sitter på mitt huvud.”

I det här fallet hade han helt fel och jag helt rätt, för det visade sig att Ola hade vunnit hjälmen på sitt startnummer och inte nog med det. Vi var fler i gruppen som vann. Malin vann en keps och Pär vann en cykel. Största överraskningen var att jag hade vunnit en tröja, för jag brukar aldrig vinna när det lottas ut saker. Mindre överraskande var att de inte hade någon i min storlek, men efter lite förfrågningar här och där så följde den med Pär hem. Helt otroligt - Jag vann i en utlottning. Nästa gång ska jag gå för cykeln.