Schvinigt roligt

Alltså jag kom ju från Norrland, närmare bestämt Holmsund. Emellanåt kan man glömma detta och då är det på sin plats att påminna. I Norrland säger vi saker som ”Fyyyy Faan” med eftertryck. I Norrland är vi också, som alla vet, fåordig. En ork liksom inte säg mer än som behövs.

Alltså, det jag försöker göra är att förklara mitt beteende i förrgår när Anette, euforisk smsade om att hon åkt med snabba gruppen. Klart jag visste att hon inte ljög, jag vet att Anette är en jävel på att suga sig fast på hjulet som en slemmig snigel (inget ont i jämförelsen, jag är bara från Norrland och har problem med att uttrycka känslor). Så självklart har hon gjort det. Sen tyckte jag ju också att det var roligt att reta henne lite för jag visste att hon skulle reagera – och det gjorde hon också. Det renderade till och med ett blogginlägg. Schvinigt nöjd.

Jag hade besök av cykelmuppen Jonas, tillika min bror, i helgen. Det var som vanligt jävligt trevligt och cyklarna stod i fokus. Det var fredagstur på hantverkartider, det var lördagsintervaller i Skuru och det var distans med Farstagänget på söndag. Totalt 25 mil på tre dagar. Säsongen är absolut inte slut vilket en del andra vill hävda.

På söndag tar dock tävlingssäsongen officiellt slut. Det är sista tävlingen i almanackan nämligen Ramnäs ”sista chansen”. GP, 20 varv, 3 mil. Gott om kurvor har jag hört vilket kommer innebär många tunga igångdrag.

Detta innebär att jag skulle vilja ha ett par igångdragshjul. Alltså ett par schjuuukt lätta kolfiberhjul, gärna tokstyva, att sätta på hojen. Men det har jag ju inte, utan istället kommer det bli mitt äckligt tunga Khamsinframhjul och det något lättare Zondabakhjulet som får hänga med.