Men inte till cykels utan till fots.
Fick ett sms från Baxa igår: "Lets run a Marathon tomorrow". Jag ringde upp och förklarade att det kanske inte var en bra idé för våra stackars ben och prutade ner det till knappa hälften. Sagt och gjort, 18 kilometer stod på programmet.
För att vara hyfsat snabb på cykeln har Baxa inget löptryck att skryta med och vi sprang i maklig 6-minutersfart. Det var småtrevligt om än stökigt och slaskigt. Sprang i två decimeter nysnö för att i nästa sekund bli nedsprejad av en bil. Folk skrek och tjoade saker jag inte förstår.
1.47 senare var jag hemma. Sprang sista kilometern på 4.30 bara för att få ner snittet under 6 minuter per kilometer. Baxa lämnade jag med glansiga ögon. Han hade fyra kilometer hem och såg ut som att han bara ville krypa upp i närmsta snödriva och somna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar