Idag sprang jag mitt längsta sammanhängande lopp någonsin. 23,7 kilometer utan att stanna eller gå en enda gång. Det som bara skulle bli ett lugnt pass utan fartkrav spårade i vanlig ordning ur allteftersom kilometerna gick och benen kändes bra.
Bestämde mig för att springa 11 kilometer ut ur stan och sen vända. Det är skönt för då har man gjort det värsta när man är halvvägs - det är svagt uppför och motvind hela vägen. Första milen gick på 53.16, inte något att skryta med. Efter vändpunkten kändes det lättare då det var svagt utför och medvind. Kilometerna rullade på och jag började inse att jag kunde komma ner under 5 minuters-tempo om jag ville. Så jag ökade successivt och mil nummer två gick på 45.35. Alltså 20 km på 1.38.50.
4.55 senare passerade jag halvmara-märket på 1.43.45. 2006 sprang jag Stockholm Halvmarathon på 1.42.22 och var helt färdig. Idag kände jag mig inte ens så väldans trött. Jag skulle ljuga om jag sa att det var en barnlek, men det var med mersmak. Och tur är väl det för jag måste ned 8.45 per halvmara om 3.10 målet skall bli verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar