Gran Fondo Kungsbacka

Det är lika bra att erkänna det med en gång. Jag är inte speciellt nöjd med min insats, så nu väntar jag med spänning vad jag ska dra för något ur ursäktstombolan. Vad för spännande bortförklaring kan finnas till tröga ben och seg cykelprestation?

Trumvirveln tystnar och på lappen står det...
"Jag är inte i bättre form än så här just nu."

Jaha, rätt i ansiktet. Fast, ja, så är det ju. Jag hade hoppats på en bättre insats, men med facit i hand - I den form jag var igår kunde jag inte ha gjort ett mycket bättre lopp. Hade inte loppet startat genom en grind hade jag haft en samlad klunga som jag hade kunnat haka på längre, men jag hade inte gjort en bättre insats, utan klungan hade gjort det åt mig.

Vem förresten lägger starten så att man kör genom en grind det första man gör? Mycket av det roliga med Gran Fondon för mig är att jag hakar på stora klungor som jag vet att jag inte kommer att orka köra med hela loppet, men jag får smaka på farten och jag trivs där. Det känns fint helt enkelt. Igår var det en lång, utdragen svans och tack och adjö direkt. Inte alls i min smak och om någon av "Di snabbe" tyckte att det var en bra idé, kan jag hälsa att ni kan gott dras med oss svagare en stund. Tids nog blir ni av med oss. Det är bara en fråga om hur länge ni vill bjuda oss på nöjet att följa med innan ni skakar av oss (med oss menar jag åtminstone mig). Den här gången kan jag inte ens säga att jag blev avhängd, för jag var aldrig med i matchen.

Hur som helst, dagen startade tidigt igår, väldigt tidigt och klockan 5.30 stod jag klar att hämtas av Niklas. Vi hade planerat att ha med oss mat och äta i god tid innan start. Det var i alla fall planen, men när vi hade parkerat, hämtat ut nummerlappar och satt ihop cyklarna, så var det i princip bara att glida iväg mot startområdet. Vi hann klämma i oss lite av maten precis innan vi gav oss iväg och jag hade det stora nöjet att vara hungrig, samtidigt som jag hade en klump mat i magen som låg och skvalpade. Vi kom lagom in i startfållan någon minut innan starten gick. Ett tips - "Just in time" är inte alltid att rekommendera. Jag ska inte gnälla om det, för Niklas gjorde en bra insats under Gran Fondot, medan jag i princip direkt kände att jag inte hade mycket att komma med.

I det läget kunde jag tjura för att jag var sämre än under de två tidigare loppen i Eslöv och i Falun eller kunde jag konstatera fakta och köra på så gott det gick. På något sätt lyckades jag stoppa undan den där irritationen över att jag inte orkade speciellt mycket i bakhuvudet och inte låta den ta över min upplevelse och mitt lopp. Irritationen dök givetvis upp då och då, men vad ska jag säga? Solen sken, det var vackra vägar och jag har verkligen en underbar cykel.

Faktum är att trots att jag är missnöjd med min egen insats kan jag knappast säga att jag var missnöjd med dagen. Cyklister, cyklar, ovan nämnda underbara sol och omgivningar = bra kombination. Det som var mindre bra annars var väl att det inte fanns så mycket tid att prata med alla som jag hade önskat. Det är klart, hade jag kört snabbare, så hade jag varit i mål tidigare och på så sätt fått lite mer tid över, men orsaken till att det inte skedde har redan dryftats.

Sviten med utlottade vinster fortsatte och den här gången blev det en cykeltröja. För stor förvisso, men den har redan fått ett gott hem hos ett av mina favoritbakhjul, anfört av mannen med den stabila kursen. Inget vingel där inte. Nu har jag mutat honom med en tröja och berömt honom offentligt, så jag hoppas på att kunna färdas tryggt bakom det där hjulet i många mil till.