Historia skrevs igår när jag bärgade Crescendo Velos första mästerskapsmedalj. En vacker (tror jag när jag ser den) bronspeng i H30-klassen. Glöm allt jag sa igår om att det är fånigt att köra ECI-milen som mästerskap. Jag vänder kappan efter medaljerna och säger att det är jättebra!
Ok, jag skall sluta fåna mig.
Jag körde ECI-milen igår som sagt och gjorde det två sekunder bättre än förra veckan. Sakteliga kryper jag nedåt. 10.48 slutade jag på. Det kändes horribelt i benen efter tre dagars hårdträning, och med det sagt är jag faktiskt ganska nöjd även om jag tycker att jag borde kunna cykla banan avsevärt snabbare. Nästa år så...
Hur som helst så gjorde jag inte det. Det räckte dock som sagt till tredje plats. Fick duktigt med däng av 1an och 2an som rullade in cirka 20 sekunder före.
Vinnaren i elit slog mig med 56 sekunder - men han var också i en klass för sig.
Fast lite bisarrt är det att jag tar medalj i ett tempolopp. Faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar