Återhämtning

Som jag tidigare berättat så kraschade jag hårt under linjeloppet i lördags. Men tro inte att jag är modfälld. Nu när sårskorporna är skönt krispiga och nackstelheten börjar ge med sig har cykelsuget kommit åter.

På söndagen var jag duktigt seg, yr och trött. Konsulterade läkarkollegor på jobbet (det är bra att ha sådana ibland) och de rekommenderade hemvistelse så jag tillbringade måndagen i sängen bland annat tittandes på en dokumentär om Stefan Fernholm på svt.se. Kommer ni ihåg Stefan Fernholm? Diskuskastaren på 80- och 90-talet som plötsligt dog 1997. Vi får följa hans strävan och längtan efter att bli bäst i världen och diskussionen om hur friidrottare på den tiden tog sig dit (dopning så klart). Mycket steroider poppades. Tragiskt livsöde men en fin dokumentär som gav värdighet och respekt till Fernholm.

Det var nog bra att jag var hemma för antagligen fick jag en lättare hjärnskakning vid kraschen vilket förklarar yrheten och huvudvärken. Nu har den lagt sig men jag tänker vila ett par dagar till innan jag trycker upp pulsen på allvar. Blir alltså ingen cykling förrän helgen.

Tävlingssäsongen börjar redan lida mot sitt slut. Hej vad fort det går. Jag har planer att köra Stafett-SM och Anundsloppet, men utöver det finns inget planerat. Två ynka tävlingar kvar alltså.

I november bär det av till Zambia igen. Lämplig tidpunkt minst sagt. Förhoppningsvis blir det en repris på förra året då jag körde Zambiska Mästerskapen i mitten av November.