onsdag, december 31, 2008

Gott slut!

Sitter här i gott cykelsällskap. Aktiviteterna är långt ifrån konditionshöjande - men det är så det skall vara. Gott nytt år, vi ses i det nya året!

Gott Nytt År

Vilken runda det blir idag? Det kan ni se här. Vissa kan det där med planering och jag behöver inte dra det minsta idag. Solen skiner!

lördag, december 27, 2008

När hade jag feber senast?

Kommer inte ihåg - det var ett tag sedan. I alla fall som jag hade feber i dagarna 4. Och nu när jag har feber så kommer jag ihåg varför jag tycker det är så fruktansvärt. Det är värre än det värsta mjölksyrapasset. Julträningen kom på skam, istället har jag varit sängliggande sen julaftonskvällen. But I'll be back.

onsdag, december 24, 2008

God Jul

Ja, God HJul också.

måndag, december 22, 2008

Aj

Dryga timmen in i passet så händer det. Knät vill inte vara med längre. Antagligen en konsekvens av att jag inte har tränat så mycket annat än cykling under lång tid och ligament, muskelfästen, ja sån't där krafs ni vet som brukar krångla, är inte så tåliga som de en gång har varit. Jag fick snällt hoppa fram till ledaren och fråga om det fanns någon linda jag kunde få, så jag kunde linka hemåt. Bekymrad ledare frågade hur det var med mig. "Just a fleshwound." Ni vet stenhård som man är som cyklist... Eller hur det nu ska vara? Ja, hur som helst här sitter jag med lindat knä och känner mig inte det minsta seg och stenhård.

Annars går det hyfsat med den träningen. Magmusklerna hälsar att de är på väg tillbaka i gammal god form, medan armmusklerna tar det lite lugnare med återväxten. Som väntat alltså.

Förresten vid skador ska man prata med folk som själv tränar. Personen som lindade mitt knä sa att nu fick jag vila lite innan jag kunde träna som vanligt. För att försäkra mig om att vi har samma definition på vila, så frågade jag om jag kunde dra igång med promenader och cykling med lätt belastning i princip med en gång. Svaret blev att imorgon bör vila som i stilla gälla, men annars är det bara bra om jag kan börja röra på mig med en gång och se till att det är en bra blodförsörjning till knät. Jag kommer själv känna om det gör ont på ett sätt som gör att jag bör låta bli. Går det inte över så får jag höra av mig och boka tid hos sjukgymnast. Bra svar.Precis vad jag ville höra. Ett råd jag tänker följa. Tyvärr innebär det här att mina årliga löprundor i skogen när jag hälsar på föräldrarna kanske inte kan genomföras. Jag kanske blir bra på några dagar... eller inte.

Kontentan av detta inlägget är väl ett råd som alla kommer att följa. Ta det försiktigt när ni byter träningsform. Det är ju så lätt att råda andra ibland. Det är liiiite svårare att följa dem själv.

söndag, december 21, 2008

Nu har det vänt

Årets kortaste dag har inträffat, vilket innebär att ljuset är på väg tillbaka i lite större mängder. 13:04 idag inträffade vintersolståndet och jag var ute och cyklade, slängde en blick på klockan och gladdes vid tanken.

lördag, december 20, 2008

Julbloggande

Som vanligt i jultider går bloggandet ner rejält. Så även för mig. Vi är i Umeå och firar jul med familjen och då blir det inte mycket skrivet. Träna försöker jag dock göra ändå - som i morgon då vi skall göra spinning på Umeås gymstolthet IKSU - studenternas egna sportanläggning som har ALLT, inklusive inomhusbeachvolley.

Så vart ni än är och vad ni än gör. Hoppas ni får en trevlig, fin och träningsfylld jul. Tack för att ni läst bloggen i år och vi ses/hörs snart igen!

onsdag, december 17, 2008

Intensiva tider

Det är mycket nu och jag står inför några svåra val. I februari skall jag disputera och vill/måste efter detta söka ny försörjning. Som nyutexaminerad PhD har jag ganska bra läge och det är på sätt och vis nu som jag skall grundlägga en framtida karriär. Med andra ord känns valet av arbetsgivare ytterst viktigt.

Problemet är bara att även om jag tycker mitt jobb är sjukt intressant och spännande så vill jag helst inte jobba. Just nu vill jag mest vara ledig. Om det är ett resultat av överarbetande på senare tid eller en effekt av att vara någorlunda nykär och nybliven sambo, eller kanske en kombination av de tu, jag vet inte. Hur som helst så är det så det är.

En ytterligare komplicerande faktor är att alla jobböppningar jag har innebär en hel del resande. Resa är kul och en ynnest, men det tar samtidigt både tid och kraft och kompromissar stringent och fokuserad träning. Det kan också ställa till det med tävlingskalendern.

Som ni hör så är det inte lätt det här. Om någon sitter på ett någorlunda välbetalt jobb som är intellektuellt stimulerande men kräver måttlig arbetsinsats - hör gärna av er! Jag lovar er procent på mina framtida förtjänster som proffscyklist!

söndag, december 14, 2008

Gran Fondo 5 Terre och CykelTours


Någon har visst anpassat sig till italienska tidsförlopp, för aktualiteten på inläggen sker med en viss tidsfördröjning. Från Gran Fondo 5 Terre som gick av stapeln i september (i år, dock i år), skickas det nu ut foton på deltagarna. Ingenting har hamnar i mitt brevinkast, men jag har fått se andras, vilket uppskattas. Själv räknar jag med att mina bilder kommer i april alternativt att de är borta för alltid. Det var ju egentligen meningen att det vid det här laget skulle ha skrivits ett inlägg om hur loppet gick för mig och visst kan det komma att hända så småningom, men tillsvidare kan jag citera en text som finns på loppets hemsida.

"Il secondo aneddoto da ricordare riguarda il vincitore del trofeo come gruppo più numeroso. La Cykel-Tours Sweden è arrivata a Deiva dalla fredda Svezia con i suoi 28 ciclisti, che hanno sicuramente riscaldato l'uggiosa giornata deivese."

Ser man på om inte CykelTours är omnämnt, då vi vann pokalen för lag med flest deltagare. 28 cyklister, som hade anlänt från kalla Sverige (och så vidare). Vi vann sedan logiskt även pokalen för utländskt lag med flest deltagare och så lyckades PH sopa hem pokalen för snabbaste icke-italienare. Det var en lätt nöjd PH som mötte oss andra i mål.

Själv syns jag på inte mindre än två bilder på samma sida, där de beskriver årets upplaga av evenemanget. Först som en prick i startfållan och sedan som en tydligt urskiljbar hästsvans bakom Pedale Bianconero-damerna.

fredag, december 12, 2008

Kommentarer

Läste i kommentarerna till mitt inlägg om licensbyte
Anonym Anonym sa...

Man blir inte bättre cyklist bara för att man byter från senior/veteran till elitlicens! Man blir bättre cyklist genom att cykla mycket!

Nedrans - måste jag träna också?

torsdag, december 11, 2008

Löpning

En av Stockholms bästa, centralt belägna, löprundor är Brunnsviken runt som lägligt nog ligger precis bredvid Karolinska Institutet där jag arbetar. Ännu bättre är att jag har vältränade, löpstinna kollegor som gillar att lunchspringa. Det gjorde vi igår - 14km löpning får igång aptiten.

Fan vad jag älskar flexibla arbetstider

Nu snackas det

Det snackas om träning och nästa säsong. Glenn skriver att det tränas hårt på västkusten och att det kommer bli tufft i veteranklassen nästa år.

Men för egen del tänker jag öppna upp för ännu tuffare tag. Nu under perioden för fria licensövergångar bytte jag från veteranlicens till elitlicens. Mest för att det är roligt, men också för att utvecklas som cyklist.

Jag kommer i huvudsak köra i seniorklassen men vid väl valda tillfällen prova på att piska mig själv i elitklassen. Något cyklande i veteran vet jag inte om det blir, det återstår att se om jag ändrar mig under säsongens gång. Det är väl inte helt otroligt att jag kommer på bättre tankar efter lite smisk.

onsdag, december 10, 2008

En ovanlig syn

I morse blev jag för ovanlighetens skull omcyklad på väg till jobbet. Killen på bilden blåste förbi mig på Vasagatan - klart han gjorde, han hade ju tempohjälm och allt!

Bäckstedt Bygger

Läser på Garmin/Slipstreams hemsida där Big Mag säger:

“I’ve gone back to the basics. After the Tour of Britain, I took a month off the bike completely–something I haven’t done in years. I am back in the gym to try and put some bulk back on my upper body which has been pretty devastated by injuries in recent years.”

No track this year? “Not for me. I’m totally focussed on a big year on the road next season, so it’s all for that. I looked at pictures of myself when I won Paris-Roubaix in 2004 and have decided to beef myself up a bit. I figure that another few kilos of muscle will make a big difference in the sprints and for the Classics.”

Nu är ju mitt problem inte att det saknas muskler på överkroppen - snarare tvärtom. Jag är ju snarare lik Commesso eller Dumoulin än Gustav Larsson och Andy Schleck om man säger så. Inget ont i det, men mina gymaktiviteter under vintern kommer fokusera på benen och inte överkroppen...


Commesso är så jävla hård

Dumoulin ger oss små köttbullar hopp om livet (och segrar)

tisdag, december 09, 2008

En variant av Glenn

Glenn tänker köra tungt i vinter och hänger på extravikter på jonnen. Jag är skeptisk till att befläcka en cykel - oavsett standard - med blypaket, men samtidigt gillar jag att dra tungt. Bestiger därför min militärcykel varje morgon och tänker glad i hågen att vad kan vara bättre start på morgonen än ett halvtimmes pass på en 20-kilos single speed? Det är så roligt att rejsa med hugade cykelpendlare i reflexväst och Nishikis senaste citybike, de blir otroligt stressade av en kille på gulmålad militärcykel som låtsas att han inte är andfådd.

Lättroad?

Ny katalog


Har du bläddrat i senaste Trimtexkatalogen? Färsk från pressarna - inte ens på Webben ännu...

måndag, december 08, 2008

Cyklistkänslor

Säga vad man vill om Armstrong, men killen väcker känslor. Jag har aldrig gillat honom något vidare. Trots han episka etapper i touren, i såväl berg som på tempo, har han aldrig vunnit mitt hjärta.

Det är konstigt det där varför man gillar vissa idrottare och inte andra. Vissa gillar jag av uppenbara anledningar (som Pantani) medans andra inte går hem (som Abraham Olano). Jag avgudar till exemple Freire men har inga som helst känslor för Napolitano eller Bennati. Zabel är väl sisådär men fick växande respekt under senare år bara för lång och trogen tjänst.

Jag gillade aldrig Heras, Rubiera och resten av US Postal (månne undantaget Hincapie). Om det var för att de var färglösa eller för att de cyklade med Lance (eller blev färglösa pga detta) vet jag inte.

Jag gillar inte Landis eller Hamilton (gällde även innan dopningsavstängningar) men jag diggar Zabriskie och Vande Velde.

Jag ogillade Kohl och Schumacher på rent estetiska grunder.

Jag tycker Rebellin är stenhård - men det är inte kärlek.

Jag är inte förtjust i Gustav Larsson - hans insats på OS-tempot till trots. Men jag älskar förstås Cancellara.

Som ni ser är det komplicerat det här, tror att det tar tid att vinna min gunst. Eller egentligen inte. Egentligen är det nog ganska lätt. Attackera skiten ur dig. Gång på gång. Då lovar jag dig min kärlek och respekt.

söndag, december 07, 2008

Höstträning

Den bästa träningen är den som blir av. Eller???

Mail till vännerna som var ute på distanspass med FitForFight under lördagen:

Var själv ute knappa två timmar idag och antingen har jag rasat totalt eller har jag en förkylning på gång, för jag är inte i slag alls, men den goda nyheten är att jag trots detta trivdes på cykeln. Det regnade lätt på mig och när fötter och händer signalerade att de tänkte börja frysa rejält, så vände jag hem. Varför har jag som har historiens varmaste mage och inte röker begåvats med kärlkrampsfötter och dito händer??

Det regnade när jag gav mig ut och det visar väl på att jag trots allt har kvar ett visst sug efter cyklingen. Det är verkligen något speciellt med det där rörelsemönstret som får välmåendet att åka rundor i kroppen. Vad är det som gör det? Att trycka och dra lite i pedalerna framåtlutad i en konstig sittställning. Fast vem bryr sig egentligen varför? Eller jo, jag är nyfiken på vad som händer i mig när ett lugn och en vakenhet sprider sig så snabbt i kroppen.

Den alternativa träningen som har dykt upp så här under vintertider sker inomhus på ett stället som jag inte har varit på flera år. Det är säkert runt 5 år sedan jag var aktiv på Gerdahallen senast. Då var det styrkegympan som gällde tillsammans med en del danceaerobicspass. Just styrkegympan var ett kapitel för sig. Då var det ett träningspass där man ofta såg samma personer, där man blev träningskompisar, liksom i en klunga.

Vet ni, den första som jag springer på är Jot, ett välbekant ansikte, som möter mig med kommentaren att det var kul att synas och det var väldigt längesedan sist. "Du cyklar väl bara nuförtiden?" Vi konstaterade att han är totalt hängiven den trevliga materialsporten havskajak och ska vara försiktigt med att droppa kommentarer om att vara insnöad på något. Sedan drog passet igång. Det var lite som att komma tillbaka till sin gamla hemstad efter några års frånvaro. Vissa finns kvar, andra har försvunnit och nya ansikten har tillkommit.

Konstaterade snabbt armmusklerna förtvinat en del och att bänkpress fortfarande inte är min avdelning. Mage och rygg var rätt starka som vanligt, men tyvärr har de tappat lite. Nåja, det ska väl gå snabbt att träna upp igen. Allt det här och lite till uppmärksammades medan passet fortled och jag kämpade och myste om vartannat. Senast jag var där dök J upp också så nu saknas bara V och M och sedan är kärntruppen samlad igen. Det här vill jag fortsätta med. Sedan har vi trainern som väntar. Jag ska bara intala mig att det är en rolig träningsform först och det kan ta lite tid. Utöver det vill jag hinna cykla en del utomhus när vädret är gynnsamt. Givetvis finns det det en hel del annat som lockar och som inte är träningsrelaterat. Kan man få dra ner på arbetstiden med bibehållen lön? Det hade varit en alldeles utmärkt lösning!

torsdag, december 04, 2008

Stillösa Lance

På http://www.elizabethkreutz.com/main.php kan man se bilder från Lance Comeback. Fina foton av duktig fotograf - om det säger jag ingenting.

Men Lance stil lämnar en del att önska. Killen flyger privatjet och försöker vara allmänt cool. Han tränar också i eget Livestrong-kit och speciallackad cykel. Så långt allt väl, även om jag inte är imponerad av Livestrongdesignen. Men när jag kommer till bild sex blir jag bedrövad. Killen cyklar runt på sin säkerligen apdyra cykel som är utrustad med sadelväska!

Tjena. Killen har en hel stab runt sig och en proffsfotograf som ligger i busken och plåtar men inte har han vett att plocka bort väskan. Trots att följebilen säkert lurar runt hörnet.

Rikedom köper inte stil och god smak - om någon nu trodde det.

PS. Och bild 37 - testar han hur lurviga ben påverkar aerodynamiken i vindtunneln? Caramba!

Så rätt

För att citera (valda delar) en kommentar:

Jag skulle säga att ganska rätt är halvhöga (typ 303)... Speciellt i kombo med vitt. Det kommer smiska rätt rejält.


Men vänta - det där är ju min cykel!

onsdag, december 03, 2008

Rykten i Veteranklungan

  • Har hört att CK Valhall filar på en ny klubbdress och nu jobbar med ett förslag som går mer i svart.
  • Har också hört att stilledarna, CK Crescendo Velo, jobbar på en finputsning av stilkonceptet
  • Sen ryktas det om att en utbrytargrupp från Fredrikshof vill starta egen klubb
  • Och säkra källor säger att halva Veteranklungan kommer köra på Ligthweighthjul nästa år
  • Men ännu säkrare källor säger att lågt är det nya högt (precis som vitt förra året var det nya svart). Så bli inte förvånad om du ser en hel del handbyggda lågprofilhjul. Tub förstås.
  • Sen hävdar en källa att det är mycket rykten nu

tisdag, december 02, 2008

Hur man fuckar up ett dopningstest

Läste på cyclingnews:

Evidence also emerged that Leogrande had put soap on his wrist prior to entering the doping control station and that, while giving his sample, he put some of the soap into the stream of his urine, thinking the soap "would f*** up the test." This came after the 31-year-old had asked Sonye (team soigneur) where testosterone patches could be bought, as the testosterone gel he had earlier tried had not been as effective as he had hoped.

Ha ha ha

Dopning - igen

Igår kom nyheten att Sella (som var dopad under Giro d'Italia) blir avstängd i ett år. Ett jävla år! Löjligt om du frågar mig, halva avstängningen är i princip redan avtjänad och killen kan tävla igen nästa år. Detta för att att han förstörde halva nöjet med Girot.

Han fick kortare avstängning för att han samarbetade. Jag vet inte om jag är ett fan av det här med kohandel med dopade cyklister. Det sägs att Sellas samarbete har lett till ytterligare undersökningar. Undersökningar om vad? Klart man måste jobba systematiskt med dopningsfrågor och sätta dit folk i alla led, men samtidigt har information från påkommna cyklister begränsat värde.

Nej, skall det kohandlas får det göras från vettiga nivåer. Typ "om du samarbetar blir du inte avstängd på livstid".

Basta!

Fuckin förkylning

Jag är förkyld. Inte mycket men tillräckligt för att ge mig själv träningsförbud. Surt, men samtidigt en ypperligt vältajmad off-season-förkylning.

måndag, december 01, 2008

Konkurrerande verksamhet

Så var den avklarad. Flytten. Jag är numera sambo på 59 kvadrat på Tjärhovsgatan. Lägenheten är fantastisk och jag har redan hittat hörnan för mina cyklar och trainer. På något sätt verkar jag och S båda finna plats för våra dyraste ägodelar.

Att flytta tar på krafterna. I lördags var vi på IKEA och köpte garderober. 300 kilo garderober som skall svälja den sanslösa mängd kläder vi har. Jag har rätt mycket kläder, S har mycket mycket mer. Tillsammans blir det - a lot. Garderoben bars upp i lördags, igår resten av sakerna med god hjälp av vänner. Idag känner jag mig som överkörd av tåget och den latenta förkylningen är nu påtaglig. Det blir några vilodagar till innan decemberträningen kommer igång på allvar.

Hur som helst så kommer den garderobsvägg som nu är under uppbyggande svälja det mesta och bakom den kommer en hörna att skapas som kan bli den mest inspirerande trainerhörnan i Stockholms innerstad. Totalurban miljö där grannar på andra sidan den trånga gatan kan se mig träna på första parkett.

Trainern som det skall lidas på framöver kom per post i fredags. Nu skall jag bli lite mer strukturerad i träningen har jag tänkt och köra mer wattbaserade intervaller. Det blir inte SRM-nogrannhet, men det blir bra nog. Och framförallt bra mycket mer uppstyrt än tidigare.

söndag, november 30, 2008

Gårdagens distanspass

Med inläggen om träningsmängd färska i minnet konstaterade jag att gårdagens distanspass ökade träningsmängden i november med 50%. Det ger en ganska tydlig indikation på hur aktiv jag har varit denna månad. Det har blivit en del annan träning, för första gången på väldigt länge, i och med att jag har köpt kort på Gerda (många pass att välja mellan där). Annan träning än cykel räknas dock inte i min träningsdagbok. Där gäller tid på landsvägscykel, då den används till det den är ämnad att göra. I trainer eller på vägen, men inte då jag ställer in sadeln eller cyklar hem den från tåget efter Laholm M6. Ungefär så räknar jag och konstaterar då att efter tre månaders vila (dec, jan, feb), på grund av någon konstig åkomma som jag fortfarande inte vet var det var - rivstartade jag i mars. Under 2008 distanserar jag Jeppes maxmånad med inte mindre än 4 månader; 62, 63, 66 och så max i juli med 70 timmar. I november tog allt tvärslut- Tre ynka distanspass blir det om 4 timmar vardera och det var tre veckors uppehåll innan jag äntrade cykeln igår. Det märktes. Alltså tåligheten på många fronter var väl inte inte den bästa.

Vi möttes upp i Lödde inför FitForFights distanspass och väl där upptäckte vi att vi lika gärna hade kunnat ta macken i Bjärred för det var tre Bjärredsbor och så jag. Det söta Bjärredsgänget, det vill säga de vanliga kompanjonerna samlade för första gången på jag vet inte hur länge. Alltså vad ska jag säga? De är... suck... så söta. När de tre kommer igång är det bara att tystna, lyssna och njuta mellan de okontrollerade fnissanfallen. Ibland kan jag inflika en och annan replik för att få dem att fortsätta.

Det var ett tag sedan Niklas cyklade. Han hade glömt bort en del av den grundläggande tekniken och under tiden han experimenterar med den, så fotoduellerar Petter och Ola.

Det började dugga efter en timme, men vägarna höll sig ganska torra i början och så länge det bara duggade störde det inte nämnvärt. Då var det värre med annat. Häcken hade glömt att den ska sluta sända signaler till hjärnan om att den inte mår så bra, kroppen hade glömt hur fettförbränning går till och skrek efter kolhydrater och jag hade glömt att ta en dos oxis. Det här passet går inte till historien som ett av mina bästa. Tack Ola för den Snickers som tog mig ur den där prestationsdalen som inte var helt behaglig att vistas i.

Efter att ha vinkat av killarna i Bjärred kom en riktigt obehaglig del av passet. Givetvis regnade det mer, jag var genomblöt och hade hunnit kylas av vilket innebar att jag började skaka. Gissa vem som inte såg fram emot sista biten hem - alls. Det tog knappt 10 minuter innan jag slutade skaka och kunde slappna av igen och det var för att jag glatt lämnade tanken med distanspass och såg till att börja svettas lite mer.

Det är något meditativt med den rörelse man utför på cykeln. Trots att jag fortfarande frös kunde jag uppskatta det och framför allt så uppskattade jag min förmåga att gå in i rörelsen och skärma av annat runt omkring. Intrycken försvinner inte helt, med de dämpas betydligt. Jag inser att jag fryser och känner av det. Jag väljer bara att ignorera det så mycket som möjligt. Ibland fungerar det och sista biten hem gick det riktigt bra. Inte för att det var totalt njutbart, men det var acceptabelt och där insåg jag att jag hade kunnat fortsätta länge till trots kyla och väta. Inte för att jag hade lust med det, men det hade gått på grund av att rörelsen på cykeln är så fantastisk, ett flöde. Trots det så klarar jag mig alldeles utmärkt utan det flödet idag. Det är blött ute och jag ska till köket och kreera en varm espresso.

fredag, november 28, 2008

Chris Hoy intervaller

Läste i Cycling Weekly om hur Chris Hoy tränar intervaller. Ganska hårt var slutsatsen. Man fick se bilder där han körde på trainer med galen tränare skrikandes bakom och när han var klar hade han en jympamadrass liggande nedanför cykeln som han bara rasade ner på och sen låg han där och kved.

Man fick också ta del av lite träningstips och jag funderar på att inkludera lite Chris Hoy - intervaller i mitt träningsschema, bara för att hedra en snubbe som kan ta ut sig till max.

onsdag, november 26, 2008

Lust att cykla

Behovet att cykla har inte varit så vansinnigt intensivt den senaste tiden och jag är inte speciellt stressad över det. Av någon anledning så triggade det här mig i fredags.


"Ge mig en cross eller en MTB nu! Jag vill ut nu!"

Inte så konstigt att jag var på gott humör. Snöfall har den effekten, men det är ju inte så att jag någonsin har varit ute och sladdat i snön med riktiga däck och passande cykel (har ingen). Just där var jag faktiskt mer sugen på det än på torra asfaltsvägar, vilket normalt är mitt element.

Träningsmängd - hur räknar jag?

Tack för alla kommentarer om träning. Jag är sjukt imponerad av att en del kommer upp i så många timmar. Men som flera påpekat beror det ju mycket på hur man räknar. Statistik kan dölja mycket.

Följande guidar mig:

  • Cykling räknar jag aktiv cykeltid. Jag stänger alltid av klockan vid pauser, ja till och med vid kisspauser. Snittfarten måste upprätthållas!
  • Vid annan träningsform räknar jag uppvärmning + själva träningen. Nedvarvning, stretchning med mera ingår inte i tiden.
  • För att träning skall räknas som två pass måste jag ha vila emellan. Sen tycker jag dock att antalet pass i sig inte är så intressant.
Att föra dagbok är bra för att se när jag egentligen tränar. Jag hade till exempel årets mest cykelintensiva månad i februari då jag var i Zambia. Hann denna månad med 49 cykeltimmar. Minst träning var i september och oktober med cirka 20 timmars träning och då mest styrketräning och spinning. November kommer bli den mest cykelintensiva månaden sen maj.

Håll diskussionen levande.

tisdag, november 25, 2008

Mavic R-SYS - knakelibrak.

Jag har ett par R-SYS som i många avseenden är ett par skitfina allroundhjul. Hade dock problem med att framhjulet knakade och höll på. Två vändor på den lokala cykelbutiken gav ingen förbättring så till slut skickade jag det till Varberg för vård hos generalagenten. Nu är hjulet hemma och knakfritt. Vad de gjorde med det är jag dock inte helt klar på.

Nu läste jag i en brittisk cykeltidning - månne var det cycling weekly - härommånaden om en person i UK som hade haft samma problem. Det hade knakat från framhjulet likt mina oljud. Personen i fråga sände också hjulet till Mavic och fick till svar att de tidigare exemplaren av R-SYS hade problem med axeln i framhjulet. Så de bytte helt sonika axeln.

Jag vet inte om jag hade samma problem - men det lät onekligen snarlikt. Kan isåfall tycka att det är dåligt av företaget att inte informera bättre om detta om det nu är ett generellt, eller i alla fall vanligt, problem. Nu rättade de förvisso till det, men det hade varit bra om återförsäljarna hade blivit informerade om problemet så de visste vad de skulle göra.

Så har du ett R-SYS som knakar, hör av dig till Mavic.

Lätt som en blodplätt

Var och körde spinning på lunchen. Har haft en veckas vila sedan hemkomst från Zambia och kände mig därför i praktslag. Hård träningsperiod på hög höjd följd av vila = kanonkänsla. Har man känt det förut?

För första gången på länge maxade jag upp pulsen över 200. Faktiskt ända till 201 vilket ju är min senast uppmätta maxpuls. Benen kändes grymma, allt gick lätt. Snittpulsen för passet slutade någonstans kring 92%. Då har man fan tagit i.

måndag, november 24, 2008

Träningsmängd - hur mycket tränar du?

Satt och surfade runt och hittade följande timstatistik på JanneJ:s Place. Det är antalet träningstimmar som dalmasen mäktat med de senaste åren.

2000 593 tim
2001 751 tim
2002 731 tim
2003 701 tim
2004 619 tim
2005 659 tim
2006 728 tim

Alltså, jag tycker jag tränar ganska mycket men tjena tjena. Janne spöar mig med hästlängder.

Nu är ju kvantitet inte allt och mycket kan gömma sig i statistik. Men hur man än räknar är jag imponerad över tiden träning givet att det finns annat i livet. Som just ett liv.

Jag gjorde en snabb check och inser att jag i år landar mellan 350-400 träningstimmar vilket är helt ok. Det är ungefär lika mycket som förra året med den stora skillnaden att i år har jag tränat hårdare. Fler kortare och hårdare intervallpass.

Skriv gärna en kommentar om hur mycket du själv tränar. Alltid kul att stressa andra. Eller bli psykad själv.

PS. Timmarna inkluderar inte cykling till och från jobbet om cirka 100 timmar per år.

onsdag, november 19, 2008

Cykelporr

En bra sak med resor via London Heathrow är att man kan grotta ner sig i cykeltidningar till okej priser. På vägen till Zambia köpte jag Cycle Sport, Cycling Plus och Cycling Weekly. På väg hem tre veckor senare hade det kommit en ny Cycling Plus och även en ProCycling. Allt till det blygsamma priset av 22 pund, alltså cirka 250 kronor. Underbart.

Inte nog med det, jag köpte också Bradley Wiggins bok "in pursuit of glory" som kommit ut alldeles precis. Har inte kommit så långt, men den skall handla om hans väg till OS-guld i bancykling 2004 och 2008 - men också om hans frånvarande far och dennes hastiga död i januari 2008. Återkommer med en redogörelse av denna!

måndag, november 17, 2008

Att dissekera ett par trotjänare

För några månader sedan så var det tack och adjö för mina första cykelbyxor, vilket även omnämndes i bloggen. Inlägget hade lagt sig dubbelt, så de ratades till förmån för andra. De lades i en liten, knölig hög i väntan på att dissekeras och se nu hittade jag dem igen och kom på att jag hade lite tid över till en sådan nyttig och nyfiken övning.

Ta-da! Den nyfikne kan skåda resultatet nedan. Lätt klibbigt, mjukt, fast spänstigt var inlägget.


söndag, november 16, 2008

Tyst

Har det varit fran mig. Internettillgangen under all kritik och mycket att gora.

Pa tisdag aker jag hem, da blir det battring. Ungefar 100 mil hann jag med har i Zambia. Och pa kopet fick jag en schysst branna som far flagna av lagom till jul.

Hoppas det gar bra for alla med vintertraningen!

söndag, november 09, 2008

Något mindre cykelmässa


Gott sällskap. Solen sken. Träffade folk som var roligt att återse. Fick snacka cykel och fick lite råd och alternativ om hur jag skulle kunna göra, vilket gjorde att ett beslut togs på stående fot. Jag hade en skön dag, men mässan - den kan inte skryta med att vara någon större attraktion. Om vi ansträngde oss gick det att förlora varandra ur synfältet, men då fick vi böja en del på nackarna och titta ner i golvet.


Såg deltabromsar IRL för första gången, klämde lite på Campagnolos 11-delade och tittade på vansinnigt dyra sadlar från Selle Italia. Vissa var inte ens prissatta.


Hur som helst ett trevligt besök, men jag ska nog inte tillbaka och besöka den mässan förrän den har växt till sig en del. Konstigt att ett såpass stort cykelland som Danmark inte har en större mässa som allmänheten kan gå till. Det är ju inte så att intresset saknas.

lördag, november 08, 2008

Man skall ha det bra

Har kommer ett blogginlagg utan tre bokstaver - hoppas ni begriper anda.

Jag ar i Zambia och jag har det bra. Riktigt bra. Det ar nagot javligt gott over att fa 2 veckors sommarcykling i november innan man gar in i vintermorkret.

Mina dagar ser ut ungefar sa har. Uppstigning 05.30. Snabb frukost och sen ett par timmars cykling. Hemma for ytterligare mat vid 8 och sen kan jag jobba hela dagen. Idag ar det lordag sa jag unnade mig lite mer ledighet. Steg darfor upp kl 4 och var i bilen pa vag till motesplatsen kl 5. Avfard 05.30 for 12 mils cykling. Vi var en stor grupp idag med tva cyklister som precis kommi tillbaka fran UCI-lager i Sydafrika. De ar tva lovande 18-aringar som redan skrivit pa proffskontrakt med stall i Sydafrika.

Pa dagens enda langre klattring, upp till Kafue Gorge, visade de sina kvaliteer. Jag blev fett avhangd. Men a andra sidan vager ena killen 50 kilo. 50 kilo! Jag brukar anses som en lattviktare i klungan men kom igen... Mina ytterligare 18 kilo blev smartsamt uppenbara nar lutningen krop uppemot 12%

Fordelen ar dock att 50-kiloskillar inte har det basta slatdraget. Det har inte jag heller, men jag lyckades anda stalla av en av dem pa hemvagen och kom in som fin tvaa i nagot som inte var en tavling.

50 mil den har veckan, lika manga nasta. Bruna ben, brunare armar. Man skall ha det bra.

Hur har man tänkt här egentligen?

Danmark är ett fint cykelland ibland. Härom veckan var jag över i Köpenhamn och såg en fin gammal ram med trevliga komponenter, men medan jag stod och beundrade bygget upptäckte jag något. Hur tänkte man här egentligen? Å ena sidan tycker jag att det kan vara skönt med en värld som inte är fylld av fanatiska, renläriga märkessnobbar å andra sidan så ne-ej. Inte här. Inte så här.

onsdag, november 05, 2008

Gästbloggare Per om velodromcykling


Per dök upp för första gången i min cykelvärld under Nove Colliresan i år på en Merida med väldigt gröna flames. Vi är många som länge har vetat att Per är värd en bättre cykel. Sagt och gjort - nu har han tagit pick och pack och flyttat ner till Tyskland på jakt efter sin drömcykel (bland andra aktiviteter som jobb och sådant som vi brukar beröra ganska flyktigt här på bloggen). Här kommer en lägesrapport som damp ner i mailboxen nyligen. Det är med skräckblandad förtjusning som jag skådar kurvdoseringen på fotona. Jag vill med.


Jag har i veckan debuterat som velodromcyklist. Detta fenomen är nog rätt så sällsynt i Sverige, men här i Tyskland desto vanligare. Man har ju bara sett det på tv tidigare men jag kan ju säga att det var med en viss nervositet jag grenslade fixie-hojen, en gammal relik som som jag hyrde för 5 Euro. Inget frihjul och inga bromsar.

Man måste ligga i minst 30 för att inte ramla ner i kurvorna så det vara bara att mata på. Tror doseringen är anpassad till ca 50 km/h som ger cykeln ett vinkelrät läge mot banan. Med cirka 20 cyklister på banan samtidigt i varierande farter fick man passa sig så man inte körde ihop, men de flesta var rutinerade och höll sina spår. Värst var det när man tvingades upp på ett stort yttervarv under omkörning eftersom sträckan snabbt blir längre ju högre upp i svängen man ligger.

Efter två timmar var jag både yr och trött men kul var det! Inomhuscykling på vintern behöver inte betyda spinning eller trainer ;-)


tisdag, november 04, 2008

CykelSportMessen

Dags för CykelSportMessen i Roskilde till helgen.

Jag kommer att vara där. Kommer du?

söndag, november 02, 2008

Premiär

Igår var det dags för världspremiär för det första officiella träningstillfället för CK FitForFight.se. Det blev ett distanspass som lockade 7 personer, varav två av klubbens styrelsemedlemmar och grundare och några av de tävlingscyklister som samarbetar med FitForFight. Det blev ett härligt pass och jag gladdes åt att ha sådana klungkompanjoner.


Innan det var dags att vända hem igen, så fikade vissa av oss på Vid ån, ett mysigt ställe i Kävlinge med trevlig personal och en knastrande brasa. Vill ni prova stället i dess nuvarande regi, så gäller det att göra det innan jul, för antingen är det ägarbyte som gäller eller stänger de.

torsdag, oktober 30, 2008

Off season...?

Vissa (som jag) tar det lugnare i oktober. Vissa andra har planer på att komma tillbaka till proffscirkusen och kanske vinna sin 8:e tour. Då tränar man såhär:

Lance’s Training Outline for October 2008
2 x per week 5-5.5 hrs endurance pace
2 x per week 3-4 hrs endurance pace with 2 x 20minutes at just below LT pace (380-400watts)
1 x per week Tuesday-nighter
1 x per week 3-4 hrs with 2 sets of 4 x 20seconds max effort x 40 seconds recovery
1 x per week day off-travel, rest.

Tjena.

Tack till J för tipset!

Iväg igen

Det är mycket nu. Jag jobbar mycket och det kommer jag göra fram till februari - allt annat än opti med tanke på vinterträningen. Men så är det och förhoppningsvis får jag skörda frukterna av det nästa år.

Sen är det mycket med allt annat också. Jag har blivit sambo och flyttat in i interimsboende (halfway house?). Och sen har vi köpt lägenhet som vi flyttar till den 14 december. Allt det här är ju bara roligt, men oj vad mycket tid det tar.

Och i morgon åker jag till Zambia. Det kan ju låta godare än gött när man tittar ut genom fönstret och ser att det är kallt kallt kallt på andra sidan glaset. Nu väntar sommarcykling i 18 dagar. Kommer förhoppningsvis hem med feta cykelränder som sitter så inbrända att de håller hela vintern.

Men det blir tråkigt att åka av anledningen att det alltid är lite ensamt - och särskilt så nu när man har någon som går hemma och saknar en. Och som jag kommer sakna. Kolfiber i all ära, men det är inget universalsubstitut.

onsdag, oktober 29, 2008

Tack

Av olika anledningar har jag inte kört hållet längs med havet hem från jobbet på ett tag, men idag insåg jag att det var ju givetvis det hållet som jag skulle ta. Klara färger och medan solen sjönk i oranga toner, färgade den sidan av mitt framdäck i mustig eld.

Havsfåglarna skrin fick mig att undra vad det är i ljudet som gör mig så äventyrslysten och vad som får reslusten att komma upp till ytan och visa sig så tydligt.

Medan jag formulerade flyktiga meningar som en stor naturromantiker satte svartfåglarna igång att kraxa och när jag sedan fick se en stavgångare med en ovanlig, för att inte säga väldigt lustig teknik, så ändrades tankegången och jag kom på att jag borde skriva ett inlägg till alla de som har hjälpt till med Rosa Bandets 24 timmars-spinning.

Alla ni som har planerade, förberedde och hjälpte till att genomföra arrangemanget på något sätt - Jag hoppas att ni läser det här eller får det vidarebefordrat till er.

Ofantligt, kolossalt, gigantiskt, enormt, oerhört, väldigt stort tack för väl genomfört arrangemang, samt underbart bemötande!

Jag var inte ensam om att vara nöjd. Det var bara så bra. Tänk att få delta i något som är så bra, samtidigt som man gör en insats för ett gott ändamål. Det är fint det.

Alla ni andra som deltog. Hej till er med. Ni var ju liksom en del av arrangemanget och gjorde det till den upplevelse det faktiskt blev.

pubmedreview: Fantomen och du

Det är välkänt att den vandrande vålnaden - a.k.a. Fantomen - gärna dricker mjölk när han besöker barerna i Morristown med sin varg.

En ny studie förklarar varför: Det är nämligen så att mjölk är en utomordentlig dryck under återhämtning från uthållighetsidrottande! Mjölk under vila har positiv påverkan på proteinsyntesen i musklerna och det ger faktiskt också större (och starkare?) muskler.

Jag är ju ett stort fan av mjölk så jag sväljer dessa fakta okritiskt och föreslår ytterligare studier där man undersöker kombinationseffekten av mjölk med tre-fyra teskedar oboypulver i.

Hela artikeln hittar du här

måndag, oktober 27, 2008

Foto till Jeppe på hjälmen

Hjälm och kaffe. Kaffet ska jag prova nu och hjälmen provade jag direkt när jag vann den. Bilder ur fler vinklar hittar du i ett inlägg på hemsidan för 24-timmarsspinningen som varade 25 timmar. Direktlänken dit hittar du här.

Söndag

Igår cyklade vi tillsammans i klubben för första gången på länge. Kosan styrdes västerut till Ekerö för två timmars regncykling. Sen hem till David för lunch och cykelsnack. På TV:n i bakgrunden körde vi 2008 års upplaga av Flandern Runt. Hårt lopp med hårda cyklister.

Och hårda krascher - som Angel Gomez brutala vurpa. Aj aj aj.

Gubbig?

Anette hade kameran i högsta hugg under cyklingen i Lund för ett par veckor sedan. Som ni ser har jag anlagt ett högst icke-cykelenligt skägg. Tycker nästan jag börjar se lite gubbig ut - tur att jag cyklar i H30.

söndag, oktober 26, 2008

En vinst till

Alltså jag vann en hjälm också och den är signerad.

Med tanke på att min gamla faktiskt börjar bli just lite gammal, samt att jag visst vurpade lite på det där hopplösa spåret vid Sandskogen, Ystad förra helgen passar det alldeles utmärkt. Chanslös, när det var så där lagom regnblött och ouppmärksam som jag var, så fick hjälmen sig en lätt stöt. Cykeln klarade sig fint däremot. Jag börjar bli duktigare på det nu (vågar man skriva det?)

Nu börjar blåmärkena blekna och sårskroporna falla av och med en ny hjälm och kaffe i ryggsäcken, samt de sista två passen framför mig så känns livet fint. Tack Stickan för att jag fick ta en timme av dig.

Det verkar bli 9 spinningpass totalt, vilket fungerar bra. Det där body balancepasset däremot, fick mig inte att känna mig som någon smidig atlet precis. Hur som helst. Foton kommer. Det här är bra. Kom hit nästa år!

lördag, oktober 25, 2008

En liten liveuppdatering bara

Jodå, det är bra här. Bilder kommer kanske senare. Nej, antagligen inte så många, eftersom jag är fullt upptagen med annat än att fota.

Tåget var försenat upp hit på grund av att ett windsurfingssegel hade kortslutit ledningarna. Undrar hur det gick till. Misstänker att det var en kite surfare snarare än windsurfare, men det går säkert att läsa någonstans.

Har vunnit kaffe och det är ju inte helt fel. Snart är det dags för ett litet pass igen. Som uppvärmning inför det lite tyngre nattpasset. Vi håller fint i teamet än så länge.

Alltså det här är rätt gott alltså.

Rosa Bandet 24 timmar

Min vana trogen sa jag ja när fråga kom, "Vill du vara med på....?"

Först säger jag ja och sedan börjar jag fråga. Vad är det som jag har sagt ja till egentligen. Alltså ja under vissa förutsättningar, som till exempel att jag vill när jag fått veta vad det handlar om.

Rosa Bandet spinning i Göteborg. Ja, varför inte? Det var några stycken i laget redan. Men mig blev det fyra stycken och några till skulle det nog bli. Nu blev det inte så, men 25 timmar på 4 personer är inte så farligt. Sedan fick jag under veckan veta att Gerhard inte skulle dyka upp. Jahaja, 3 stycken alltså och sedan tänkte jag till lite.

"Men hör du Silva du håller ju i två pass också. "

"Ja och så har jag skrivit upp mig på tre timmar för Ride of Hope också."

Kan bli lite jobbigt det här. Jag hade tänkt spinna lite så där lagom, dricka kaffe och springa runt och snacka med folk. Så tog jag visst hundvakten också mellan 02-06. Det här ska bli kul. Det ska det faktiskt, men jag önskar att jag hade sovit lite mer i veckan som gått. Sömnskulden lär ju inte bli mindre i helgen. För övrigt finns det lag med en deltagare i.

torsdag, oktober 23, 2008

Dagens dopningsläsning

Intressant dopningsläsning på Pez där Edmond Hood berättar om hur han löste Kohl- och Schumacher-pusslet.

Tack till D för tipset!

Fler som cyklar

Humorgruppen Klungan, de som ligger bakom det underbara radioprogrammet "Mammas Nya Kille" har också tagit till cyklarna. I december kommer de till Södra Teatern i Stockholm för ett antal föreställningar. Undrar om cyklarna nedan är en del av föreställningen?

Foto: Klungan

Jag fick ett mail

I mailboxen i morse:

....idag hände det! vårt första möte i verkligheten. Våra blickar möttes hastigt, blygt tittade jag snabbt bort först...sedan föll jag för flörten, närmade mig sakta, försökte få det till att bara i förbifarten nudda....så där lite försiktigt, men jag föll pladask! Vilka former! Vilken utstrålning! Kunde INTE sluta tafsa!! DET måste bara bli vi!!

Nu undrar du förstås vad som framkallar sådana känslor.

Gissningar någon?

måndag, oktober 20, 2008

Anti-cykel-sysslor

Har flyttat i helgen - det är inget bra för cyklingen. Man har ingen tid plus att man blir stel så det förslår. Idag smärtar axlarna nåt förbannat och nacken känns som efter en vätternrunda. Å andra sidan tänker jag att flytten gav mig en omgång bålstyrka. Och det har jag hört är viktigt.

söndag, oktober 19, 2008

Mindre seriösa planer

Det fanns planer på något liknande redan under majresan till Nove Colli, men då var den tilltänkta gåvomottagaran en annan. Jag vet vem det var som nämnde idén först nere i Ligurien och jag var inte sen att haka på.

Vi skulle hitta ett något litet, fint som vi skulle kunna fästa vid PHs sadel innan loppet, det vill säga innan Gran Fondo Cinque Terre som veckan avslutades med.

Under veckan som gick synades flera alternativ och lika många ratades. På lördagen hittade vi den perfekta tingesten. Självklart hittade vi den på rätt ställe, det vill säga när vi var i Devia Marina på den lilla, lilla marknad av cykelsaker som de hade i anslutning till loppet. Där, precis när vi var på väg att lämna marknaden, hittade vi en nyckelring i form av en plastko. När man tryckte på en knapp på ryggen tändes ögonen och det lilla nötdjuret sa "Muuuuu"

Mycket nöjda med vårt inköp begav vi oss iväg för att hitta ett trevligt ställe att inta en espresso på.

Det var flera personer som var inblandade i kuppen. Skåda den oskyldiga uppsynen hos mannen på bilden och notera även vad han har i händerna. Det var Björn som senare med hjälp av buntband, fäste kon under sadeln på cykeln medan jag distraherade PH. Det gick mycket smidigt och PH märkte inget.

Sedan var jag ju tvungen att fotografera det hela, utan att det var för uppenbart att något var på gång. Givetvis blev bilden suddig, men här är den. Beviset för att PH stod i startfållen med en liten lyckoamulett under sadeln, en liten plastko helt enkelt.


Jag fick berättat för mig vad som hände därnäst. Innan start, så frågade tyvärr någon PH vad det var han hade under sadeln. Adrenalinstinn fick PH syn på sin nya vän. Med fragdan rinnande längsmed käkarna av tävlingsaggressivitet, slet han loss den lilla, oskyldiga gåvan och kastade ut den i vattnet. Numera en sjöko, ligger PHs lyckokossa och vaggas av vågorna vid Devia Marina. Den visade sig vara en sann lyckoamulett för PH kom in som den bäst placerade icke-italienaren och fick en stor trofé för det.

Jag höll på att glömma... Något av det bästa var att Göran först fick skulden för det med motiveringen "Jag tyckte jag kände igen hans buntband." Å andra sidan så vet alla som känner Göran att han aldrig är oskyldig, även om han inte var inblandad just den här gången.

torsdag, oktober 16, 2008

Hot

Cyklade hem igår vid 21-tiden. Jag är flyttagen så jag hade stor ryggsäck på ryggen och tung påse på styret. Fan vad glassigt det är att flytta på en apdyr kolfiberspringare.

Men hursomhelst. På väg uppför en backe ser jag fet man på övergångsstället. Saktar in för jag vill ogärna stanna med all packning. Han hinner - om han vill - men jag ser hur han tittar surt på mig och masar sig över. Jag saktar in ännu mer och när han passerat mitten smiter jag sakta förbi bakom honom. Jag hör hur han mumlar "mummel mummel mummel" men förstår inte först vad han säger. Jag är för fokuserad på all min packning och att inte välta när jag nått knappt styrfart (pga fetgubben).

Så jag cyklar vidare men efter några sekunder inser jag vad han sa. Nämligen:

"kör du på mig slår jag ihäl dig"

Alltså folk har verkligen inget vett eller hyfs. Vad säger han när han kommer hem och frugan frågar hur promenaden var?

Jodå, bara fint gumman, köpte aftonbladet, matade duvorna och hotade en person till livet. Riktigt trevligt faktiskt.

Visst, bla bla bla, han har säkert träffat på någon knäpp cyklist som nästan cyklat över honom i full fart. Eller så är han bara helt sjuk i huvudet. Men ändå - get a fucking grip - man kan inte bete sig hursomhelst.

onsdag, oktober 15, 2008

Lördagens cykling

Ett mailutskick om ett distanspass hade samlat 7 stycken intresserade cyklister.

"Om vädret är tillräckligt bra föreslår jag att vi startar i hyfsad tid på morgonen 8.30, 9-tiden kanske och ger oss ut åt något håll. 10 mil i alla fall, med möjlighet att utöka runda beroende på väder och vind. Det spelar ingen större roll vad vi styr färden, men helst på vackra, roliga, mindre trafikerade vägar."

Alltså när jag skriver minst 10 mil, så menar jag verkligen minimum 10 mil. Det kan bli ganska mycket längre. Om någon någonsin får ett mail av mig med en inbjudan till ett distanspass så kan ni tolka det på det sättet, så det inte råder någon förvirring i fortsättningen. För min del blev det över 17 mil och jag hade det så bra hela rundan.


Vi hade finbesök av Jeppe från Stockholm, som fick låna fulcykel av Jonas. Jesper tyckte att cykeln var väldigt tung, men å andra sidan matchade den hans tunga ben. Tung styrketräning tenderar att lämna spår efter sig.

Den unga mannen, som lyckades se ut som en gubbe på två av fotona som togs under dagen, kan ha trott att jag försökte kela med honom vid tillfälle, men egentligen ville jag bara känna på hans snygga klubbkläder. Alltså jag gillar verkligen crescendo velos teamutstyrsel. Den är så snygg.

Hur som helst när vi kom till Löberöd och det visade sig att det tänkta cafét inte hade fikaöppet, så gav några upp och begav sig hemåt. Vi var tre som på stående fot bestämde oss för att fortsätta till Veberöd, för där visste vi att fiket skulle vara öppet. Väl där firade Petter med att byta keps till en likadan som jag hade på mig och tillfället förevigades.


Allt som allt var det en härlig höstcykeldag. Nu på lördag kan det bli maskeradcykling om vädret tillåter. Maskeradcykling? Det inbegriper bland annat att jag kommer ha på mig ett par knickers som jag tycker är genuint fula. Det kan bli... intressant. Tolka det som; Det kan komma att se gräsligt ut. Observera att vi som planerar turen gör det frivilligt.

Ett steg till

Det regnade, det blåste motvind. Jag åkte en extra sväng, en liten en, bara för att få komma ut och köra längsmed havet. Rätt val. Vyn var grön med ett mjukt grått filter. Havet var bland annat ljusgrönt, turkost och petroleumfärgat. Allt silat genom en mjuk, grå känsla. En sidengrå, pärlgrå, drömdisig värld.

Ibland spelar det tydligen ingen roll vilka de yttre förutsättningarna är, för allt är vackert ändå. På hemväg med normalt 20 minuter kvar händer något. Det börjar regna mer, men jag är ändå snart hemma. Bakväxeln ryker och lägger sig på tyngsta växeln. Förundrat funderar jag på varför jag inte blir mer irriterad eller arg. Istället dyker tanken upp att det får väl bli lite ss/ fixiekänsla över det, men jag hade inte valt just den där utväxlingen. Vissa dagar tål man mer än andra dagar.

Hur som helst, nedan syns orsaken. Växelvajern hade gått av inne i reglaget.



Nu har jag tagit ett steg till i utvecklingen, för nu har jag bytt växelvajrar (passade på att ta båda samtidigt). Man borde kanske titta över bromsvajrarna också någon gång, men först vill jag cykla lite till.

måndag, oktober 13, 2008

Kohl och jag

Bernhard Kohl har testat "non negative" för CERA enligt Cyclingnews. Han blir därmed sannolikt den senaste i raden av dopningsfall från Touren. Att det är trist behöver knappt nämnas.

Förra året när jag var och kollade på Touren så stod vi halvvägs upp på Col du Galibier. Kohl cyklade då i gruppetton och lagom till han passerade oss dumpade han sin flaska. Jag var snabbast där och la beslag på dyrgripen. Då var jag lycklig - men nu sitter jag alltså här med en dopads flaska! Tur jag inte drack upp innehållet...

Paris-Tours

Igår gick cykeltävlingen Paris-Tours av stapeln. Phillipe Gilbert, en av mina personliga favoriter, vann så jag är glad och nöjd. Och som han vann, vilken perfekt tajmad attack och sen en hjälpryttare som körde skiten ur sig till några hundra meter från mål. Det var vackert att se.

Det andra roliga med gårdagens lopp var David Zabriskie. Killen dyker upp på startlinjen på ett 250 kilometer långt cykellopp iklädd tempodräkt. Cykeln var kittad med Zipp 808 - alltså högprofil så det räcker till och blir över.

Eeeeeh David - hade du planerat att gå i utbrytning eller?

söndag, oktober 12, 2008

Något för dig?

Jag fick ett mail förra veckan. Det sa - "Hej!
Kan ni hjälpa till att sprida detta?
"

Visst tänkte jag och skickade det vidare till några som jag tänkte det skulle kunna passa. Kul initiativ och intressant. Sedan kom jag inte längre.

Jo, just det ja. Mer än en vecka senare kommer jag ju på att jag kan publicera det på bloggen. Suck - juvenildement i kubik eller? Här följer utskicket.

Hej!

Vi söker teståkare till loppet med Sveriges högsta prissumma: 100.000 kronor - GlasrikeResan

Vilket är namnet på loppet som är tänkt ska gå 29 augusti 2009 på vägar i och runt Glasriket med start och mål i Kosta strax utanför Lessebo.

TV4 kommer att sända 30 minuter från loppet samt göra reklam för det.

Sträckan blir cirka 22 mil och delar kommer att köras på grusvägar, cirka 5-8 partier á 3-9 km långa. Dagen innan kommer eventuellt ett GP-lopp med ett annorlunda upplägg att köras, först ett tidskval, sedan final.

Prissumman i GRR är 100.000 kronor varav cirka 60.000 kr till vinnaren.

För att testa vår bana har vi tänkt att köra ett GlasrikeResan 0.0, 18 oktober klockan 10.00 i Kosta.

Allt för att få en feedback på banan. Prispengar även här? Jajamensan.

Vi arrangerar även en middag efter GRR 0.0 samt en presskonferens.


Vänligen!

Pär Edgren

fredag, oktober 10, 2008

Pubmedreview: Kadens

Gjorde en pubmedsökning efter artiklar om cyklister och hittade en massa roliga artiklar. Ambitionen är att gå igenom en del av dessa och kortfattat presentera resultaten här:

Den första handlar om kadens och presenterar resultaten från studier under 3-veckorstävlingar; Girot, Touren och Vueltan. Cykling klassificerades i tre kategorier: Bergs-, tempo- och plattcykling. I korthet belägger studien att cyklisterna håller en signifikant högre kadens under tempo- och plattcykling än under bergscykling (89-92 jmf med 72). Pulsen var signifikant högre under bergs- och tempocykling än under plattcykling (157-158 jmf med 124).

Föga förvånande kanske. Men studien, som förvisso har några år på nacken, konstaterar att cyklisternas 90 kadens under platt- och tempocykling är klart högre än det man i laboratorietester kommit fram till är mest ekonomiskt.

Varför började jag inte forska om det här istället!

Full ref hittar ni här

torsdag, oktober 09, 2008

LBS-vurmare

Jag gillar att handla cykelprylar på nätet. Jag köper överallt: Ebay, Tyskland, England, Sverige. Jag handlar också på mina lokala cykelbutiker.

När man berättar om sin näthandel, särskilt problem med näthandel, får man emellanåt reaktionen: "köp hos din LBS (lokal bike store) istället". Detta byggt på argumenten att man får bättre och snabbare service och stödjer lokala butiker. Fine, jag håller med. Problemet är bara att priset är högre, de har inte mer i lager och servicen är kanske snabbare - men inte nödvändigtvis bättre.

Låt mig ta ett exempel: I våras var jag ute efter nytt styre och styrtapp. In på LBS:en och vi diskuterade fram och tillbaka om vad som var bra och dåligt. Efter dividerande kom jag fram till vad jag ville ha men då möttes jag: "det styret har vi inte i den färgen" och "vi har inte styrtappen i den längden". Platt fall med andra ord och jag fick trava hem tomhänt. Väl hemma gick jag in på favvonätbutiken. Plockade ihop samma produkter, fick dem skickade fraktfritt på mindre än en vecka och till 60% av priset på LBS:en. Jag har många liknande exempel.

Missförstå mig nu inte är ni snälla - jag gillar mina LBS:er och jag handlar mycket där. Riktigt mycket. Och på LBS:en kan man hänga, snacka och klämma på prylar vilket är svårt på nätet. Men det finns gränser för både hur lång tid det får ta och hur mycket det får kosta.

Skulle jag vara LBS skulle jag satsa mer på att konkurrera där jag har tydliga fördelar gentemot näthandlare - nämligen på service. Där slår ingen LBS:en som ligger runt hörnet. Har jag problem med cykeln vill jag ogärna skicka den per post till Tyskland, det innebär massa omak för mig. Nej då vill jag kunna gå runt hörnet och få snabb och professionell hjälp - det är jag mer än villig att betala bra för.

onsdag, oktober 08, 2008

Debatten går varm

Ni som har följt kommentarerna kan se att debatten går varm vad gäller genvägar och senvägar. Det har den gjort på Fredrikshofs forum också. Och på andra forum. Det är ett ämne som berör - tror jag det, verkar vara fler än jag som letar efter den heliga graal som gör oss till supercyklister.

Några saker jag tar med mig från diskussionen:

  1. Tro på det du gör
  2. Gör det kontinuerligt (och gärna ofta)
  3. Lyssna på kroppen
  4. Glöm inte glädjen i idrottandet
Vad fan, sa jag just det där? Herregud, kan man bli mer klyschig... Jag skäms.

Skämt åsido. Klart att alla fyra punkterna ovan bär tänkvärda saker med sig. Men faktum är att bevekelsegrunder, sporre med mera ser helt olika ut hos oss alla. Jag till exempel tycker inte alltid att träning är roligt. För mig måste det inte vara roligt jämt. Det måste inte tävlandet heller vara.

Oftast är det roligt, och det är anledningen till att jag fortsätter träna. Men för mig handlar det om en kombination av hälsoeffekten (jag mår bättre), tävlingsmomentet (som triggar mig och ger mig adrenalinkickar) och utmaningen (att se både vad min kropp klarar och hur den svarar).

I helgen skall jag till Lund och köra mitt första långa cykelpass på nästan en månad. Så fort går tiden och gymharvandet har faktiskt pågått i tre veckor - jag som tyckte det var nyss jag började. Ska bli intressant att se hur benen mår på lördag.

Nya bloggare

Såhär på senhösten har några cyklister i Fredrikshof på allvar vaknat till liv och verkar tokpeppade inför nästa säsong. Trevligt - vi hoppas det håller i sig till nästa vår!

Två av deras cyklister - minst - har också gett sig in i bloggträsket. Det börjar bli jobbigt att försöka följa alla bloggar, tur det finns RSS.

http://hjulben.blogspot.com/ (drivs av Peter E, sympatisk och attackvillig före detta elitcyklist som ALLTID är i utbrytning - till nästa sommar skall han spurtträna)

http://xn--prulle-iua.blogspot.com/ (drivs av Magnus - som jag inte känner men säkert är trevlig).

Keep bloggin.

tisdag, oktober 07, 2008

Bombaren

Supersurfarn MO hörsammade min bön och levererade snabbt en bild på en bombkalorimeter. Så nästa gång du glufsar i dig Ballerina efter ett hårt träningspass, tänk på att den brunnit i den här maskinen för att fastställa dess kaloriinnehåll!


Ser den inte lite ut som en mix mellan en mjukglassmaskin och en soda streamer...?

måndag, oktober 06, 2008

Inlägg 600 - dopning

Noterade precis att det här är det 600:e inlägget som skrivs på cykelmuppar.se - herregud vad inläggen flyger fram.

Det 600:e inlägget firar vi med ytterligare dopning. Den här gången är det tysken Stefan Schumacher som står för underhållningen. Under årets tour där han vann två etapper testades han positivt för bloddopning.

En smula demoraliserad konstaterar jag att fem av etapperna (Ricco x 2, Schumacher x 2 och Pieopoli) togs av dopade cyklister. Minst...

Positivt är förstås att de åker fast.

Förbränning

Jag är ju amatörfysiolog på fritiden. Det kommer nog av att jag arbetar på ett medicinskt universitet. För ett tag sedan diskuterade jag och mina cykelfränder det här med kalorier. Jag undrade högljutt hur man mäter energiinnehåll i mat och la halvt allvarligt fram tesen att man nog eldar upp den och kollar.

I senaste numret av medicinsk vetenskap fick jag bekräftat att det är precis vad man gör. Man förbränner den i en så kallad "bombkalorimeter". Sicket attans coolt namn. Jag har gjort lite sökningar på internet för att hitta en bild utan framgång. Något säger mig dock att MO kan hitta en på ett kick.

Energiinnehållet som sen anges på matförpackningar är baserat på en beräkning av hur stor del av energiinnehållet som människokroppen kan tillgodogöra sig. Professor Rössner, som uttalar sig i frågan, berättar att det är lite besvärligt att man ibland måste mäta om, detta eftersom livsmedel utvecklas. Till exempel kommer ständigt nya varianter av sädesslag, och dessa har ibland ett annat energiinnehåll.

Så var det med det. Frågor på det?

fredag, oktober 03, 2008

Dagens bitcheri: träningsuppfostrare

Jag tycker det är en smula fascinerande hur många människor som anser sig veta bäst när det kommer till träning.

När jag läser på olika forum samt även en del kommentarer på mina inlägg här på bloggen blir jag förvånad över den mästrande attityden en del skribenter har. Det är inte ovanligt att inlägg där någon berättar hur de tränar bemöts med gliringar och påhopp om att personen i fråga tränar "fel".

Exempel på kommentarer:

"Man blir inte bra på att cykla av att träna i gym"
"Spinning är inte lika bra som att sitta på trainer"
"Du blir inte bättre på att cykla genom att träna löpning"

Och så vidare...

Man blir så trött. Jag försöker (ibland fallerar jag) att lyssna och lära av hur andra tränar. Jag har mina idéer och efter mångårigt idrottande i olika sporter har jag lärt mig en del om hur min kropp fungerar. Vilken typ av träning jag svarar bra på, vad jag är bra respektive mindre bra på. Detta sagt är jag på intet sätt fullärd och lär mig gärna mer. Särskilt om cykelträning där jag fortfarande är novis.

"Det finns många vägar till Rom men jag kan bara en" sa en person som jag lyssnar extra mycket på när det kommer till träning. Precis så är det. Jag kan också bara en väg och jag navigerar om allteftersom jag går framåt.

Så jag lyssnar och diskuterar gärna - men sluta gnäll för fan.

tisdag, september 30, 2008

Bättre sent än aldrig

Känns som säsongen sedan länge är över - men här kommer trots det lite bilder från min sista tävling för året, nämligen Anundsloppet.

Fan vad jag sladdade klungan. Rent pinsamt.

Bilderna här

2009 - redan nu

Läser lite bloggar. Lintala tränar på, Glenn har börjat uppladdningen för våren. Johan N är tillbaka i sadeln osv.
Själv är jag opepp som fan på att hojja. Istället är jag som berättat nu inne i gymmet och pumpar. Och det var ju tråkigt i början men nu börjar det hända grejer. Jag går in vid lunchtid och kör min timme stenhård styrketräning. 15 minuter på uppvärmningshojjen. Sen så kör jag 4-5 benövningar för quads, deltoids, hamstrings med mera. Efter det blir det lite överkropp. 2-4 övningar på biceps/rygg (två ggr vecka) och triceps, pec, axlar (två ggr/vecka). Jag avslutar med mage och stretchning.

Kör man det i högt tempo med bra intensitet hinner man på en timme. Och jag är inte mycket för att sitta och slappa i gymmet.

Tisdagar och torsdagar, de dagar jag inte kör benstyrka, kör jag några överkroppsövningar och sen ett spinningpass. Där varvar jag intervaller på ca 90% med lite styrkeövningar (spurter).

Tjohoo, det blir bara dryga fem timmars träning i veckan - men det känns som effektiva timmar. Nu skall det också bli ett distanspass i helgen, och då börjar man snabbt krypa upp mot 10-timmarstrecket. Off season var det...

söndag, september 28, 2008

Bilder från Ligurien

Så var bildarkivet uppdaterat. Foton från senaste resan till Ligurien, som avslutades med Gran Fondo Cinque Terre hittar ni under bildarkivet till höger eller här.

lördag, september 27, 2008

Ibland smakar choklad bättre än andra gånger

Låt mig ge några exempel. Förmiddagens cykling hade ställts in på grund av ett ihållande regn, men skam den som ger sig (för att använda ett slitet uttryck). På eftermiddagen gav vi oss iväg i alla fall. En kort grussejour livade upp tillvaron eller snarare sagt den skärpte fokus, men den kändes inte helt rätt denna gång. Snart var vi på asfaltsbelagd väg igen. Lätt uppför, starka ben och solen orkade titta fram längre perioder i taget. Efter en stund splittrades gruppen och vi var fem stycken som på Robertos initiativ tog en fantastisk väg till en by som hette Casarza. Tack Roberto för det. En underbar slingrande nedförslöpa precis så som jag vill ha den. "Nu måste jag nog släppa på lite", sa jag, men det gick inte för jag insåg att jag vill insupa omgivningen. Istället fortsatte jag i en lite långsammare fart. Tillräckligt snabbt för att vara roligt, tillräckligt långsamt för att kunna låta huvudet rotera fram och tillbaka. Makalöst vackert och solen sken.

Fikasugna började vi spana efter ett trevligt italienskt fik och vi fann det. På piazzan i Casarza låg det - Stället som hade den bästa chokladglass jag någonsin smakat. Efter första skeden bubblade skrattet fram. Superlativ!!! Jag var inte den enda. Leenden sprack upp i de ansikten som hade beställt denna makalösa glass. Jag var tvungen att gå in till den äldre gentlemannen bakom disken och med en fattig italiensk vokabulär förklara att den var fantastisk. Han såg mitt saliga ansiktsuttryck, förstod mig och tackade för komplimangen. Underbar cykling, sol, bella Italia och mina härliga cykelvänner. Mår man bra då?



Tillfälle nummer två. Vi sökte oss till stamstället i Moneglia kvällen efter Gran Fondo Cinque Terre (mer om det loppet senare), välförtjänta av vad vi än beställde in. Det blev varm choklad med en kupa Pampero till. En mycket härlig kombination. Faktum var att jag och Niklas hade laddat upp kvällen före loppet med en kopp av den där varma chokladen som bara var så underbar, så den här gången visste jag vad som väntade. Vi sa ingenting, men jag väntade in Pers reaktion på den varma drycken. Han tog ett litet smakprov och leendet infann sig direkt. "Det är som en smält, varm variant av glassen på piazzan", sa han och hade fullkomligt rätt i det. Tillsammans med romen fick chokladen ytterligare en dimension - en underbar förening. Vissa kombinationer ger en upplevelse utöver det vanliga. Inga cyklar i närheten, men genomarbetade satt vi och smuttade på våra drycker, avslappnade, leende.

Ned i botten

Sådär ja. En strålande vacker dag i Skåne med sol och en del västlig vind. Tid i sadeln - något över 3.5 h och inga problem med sittställningen trots att båda spacers flyttades på en gång.

Det som skär lite i det estetiska sinnet är tornet som helt plötsligt dök upp, men det får jag leva lite med ett tag och det kan jag göra. Det känns bra så här.

torsdag, september 25, 2008

Return of the Zipp

Idag, efter två månader av väntan, kom mitt Zipp 303 bakhjul tillbaka från vård i Tyskland. Stort minus för den långa väntetiden, men som plus fick jag årets fälg med snyggare dekaler. Man får vara glad för det lilla.

Sitter här och tittar kärleksfullt på hjulet. Det är så vackert så vackert. Måste nog hem och montera kassetten och testa funktionaliteten omedelbums!

tisdag, september 23, 2008

Så låt det bli höst

Cyklingen helt under isen, har inte rullat ute på över en vecka. Gymträningen har dock kommit igång på allvar och av kommentarerna att döma här på bloggen lär jag bli överöst med träningstips om jag fortsätter skriva om mina gyminsatser. Folk, inklusive mig själv, tycker det är roligt att diskutera träning.

Roslagshöst och Svealandsmästerskapen avverkades i helgen. Jag var inte med på något av dem, istället levde jag skört på Åland i goda vänners lag. Grunden till 2009 års säsong lades inte i helgen, men roligt var det.

På Roslagshösten körde Patric bra och styrde upp en belgisk kedja som hämtade in en farlig utbrytning. Det är motionslopp på hög nivå det! Utbrytning i motionslopp - vart är vi på väg? Sen körde Göran skiten ur sig på Svealands när han försökte hänga på landslagsjuniorer i hetsjakt efter utbrytare. Jag kände mig vek när jag hörde om allt hojjande och mjölksyra.

Nu laddar jag för långa distanspass i Zambia dit jag åker om 1,5 månader. Då skall första grunden för 2009 läggas med minst 3 x 3+timmar varje vecka. Och så lite jobb förstås.

fredag, september 19, 2008

Bra service

En eloge till Polar Sverige. Min CS 600 cykeldator har en knapp som slutade fungera. Inte bra, knappar är viktiga på den typen av prylar.

Jag skriver till Polar och frågar om de kan göra något. De ställer inga frågor om vart har du köpt den, hur länge har du haft den, vad har du gjort med den utan svarar bara.

Det är antagligen kontaktblecket som måste justeras, skicka in den så kollar vi på det

Servicen innehåller flera positiva aspekter:

1. De är positiva (antyder att det är en enkel sak att fixa)
2. De föreslår en väg framåt (skicka in den)
3. De tycker att det är deras problem oavsett vart, när, hur jag köpt och hanterat den.

Sen fixade de den på en vecka och skickade tillbaka den. Nu funkar den klanderfritt igen. Och de gjorde det gratis. Det är service det.

torsdag, september 18, 2008

Jeppe i gymmet

Nu har jag inlett vintersäsongen i gymmet. När jag var tonnis så älskade jag att hänga i gymmet. Vi var där före och efter simträningspass och kunde lyfta vikter precis hur länge som helst. Då var målet att få störst biceps och häftigast pecs och jag låter det vara osagt vem som vann (om nu någon gjorde det).

Idag är gymromantiken sedan länge historia. Nu går jag dit och kör min grej, men jag tycker inte att det är särskilt roligt. Visst, det är kul att träna och ta ut sig, men jag trivs inte alls längre i gymmiljön. Jag går inte därifrån med det leende på läpparna som jag kan ha efter en härlig träning på cykeln. Jag längtar inte tills nästa gång jag skall dit.

Så tänker jag att det kanske blir bättre. Kanske kommer jag in i det igen och då blir det kanske roligt och stimulerande. Men i ärlighetens namn tror jag inte riktigt på det scenariot. Snarare blir det väl så att jag gör det jag ska - med nästa cykelsäsong på näthinnan. För då, då skall jag skrämma bort alla med mina kycklingklubbor. Släng dig i väggen Chris Hoy.

tisdag, september 16, 2008

Hälsningar från Italien

SMS från en Anette i Italien ikväll:

"om du skulle råka blogga ikväll kan du hälsa att jag mår fantastico"

Nej nej, jag är inte det minsta avundsjuk...

Säsongsavslutning

Körde Anundsloppet i Västerås i söndags - årets sista tävling för min del. Det slutade med att jag rullade i mål i klungan efter ett snabbt och hårt lopp. Snittfarten i senior var faktiskt högre än i elitklassen denna gång.

Min insats kan sammanfattas som svag. Jag laddade med att springa Bellmanstafetten på lördagen och visste väl att det inte var optimalt. Nåja, kul var det i alla fall särskilt eftersom mitt jobblag sprang in på en hedrande 39:e plats i mixedklassen i konkurrens med 1150 lag. Själv sprang jag fem kilometer under 20 minuter för första gången i mitt liv. Inte för att jag försökt någon gång tidigare, men det kändes ändå som något av en skamgräns.

Så på söndagen satt löpningen i benen. Jag kunde hänga med relativt enkelt men hade inte klippet i benen för att göra något roligt i den hårda fart som drevs upp. Jag hade ett snitt på 43 på min mätare vilket jag tror stämmer bättre än den officiella 44,2 som resultatlistan angav. Hur som helst så gick det fort.

Med 2 varv kvar av 18 bestämde jag mig för att jag i alla fall måste synas i fronten någon gång under loppet och gjorde ett tafatt utbrytningsförsök. Var dock inhämtad inom några hundra meter så det blev inte mycket med det. Min klubbkollega försvarade dock våra färger med större bravur och var aktiv under hela loppet.

Nu blir det några veckor med mer sporadisk träning innan den strukturerade vinterträningen kommer igång på allvar. Har lite administrativt pyssel som lägenhetsförsäljning och flytt att ta itu med först.

lördag, september 13, 2008

Vill ha!

Det har varit cykelmässa i Tyskland - den enorma Eurobike.

Jag gillar prylar men är ingen fanatiker. Men när jag såg de här naven tänkte jag att "de där kan jag köpa och bara pryda hyllan med. Fy vad porriga. Vill ha!

fredag, september 12, 2008

En överraskning - Ett Gran Fondo till

Nu är cykeln på väg ner mot soliga Ligurien och snart följer jag. Gissa om det känns fint.

Vi är runt 30 cyklister som tar oss ner och i slutet av resan hägrar Gran Fondo Cinque Terre. Fast det visade sig att det blir ett bonus Gran Fondo på onsdagen -120 km med ett depåstopp. Det är hotellet som låter oss cykla ungefär samma bansträckning som Gran Fondo della Versilia.


"In collaborazione con Gran Fondo Della Versilia. 1 Tour Internatizionale Hotell Furtunella"

Det låter något. Bansträckning och banprofil syns nedan. Är livet bra eller?

Vett och etikett på forum

Jag frekventerar ett antal cykelforum på nätet. Faller sig rätt naturligt då mitt cykelintresse upptar större delen av mitt vakna liv. Det är också ett utomordentligt avbrott när forskarvardagen gör sig påmind.

Det är dock slående hur olika vett och etikett är på olika forum.

Happymtb är stjärnan i klassen. Det är ett aktivt forum med folk som har god nät-etikett. Det är lite cyklingens flashback. Visst kan där förekomma hårda debatter, men det är få övertramp

CK Valhalls klotterplank är också trevligt, om än inte lika informativt som happymtb's bredare forum. Och det är mest interna grejer som diskuteras, men man hittar också annat roligt emellanåt.

Sorgebarnet är Fredrikshofs forum. Och sorgligt är ordet för det skulle kunna vara ett ypperligt bra forum då klubben är stor och forumet är aktivt. Här blandas intressanta och roliga saker med övertramp av sällan skådat slag. Många diskutanter har inget som helst hyfs i kroppen när det kommer till att föra diskussion utan de för den med otrevlig ton och insuinationer. Och de allra grinigaste skriver också ofta anonymt.

övergångsperiod

Säsongen lider mot sitt slut och tävlandet avslutas för min del i helgen på Anundsloppet. Det blir ett Kermess-lopp i Västerås. Ordet Kermess härstammar från benämningen på byfestivaler i Holland och Belgien. Cykling var en given storattraktion vid dessa begivenheter - precis som sig bör. Oftast är ett Kermess-lopp ett längre GP på en kort bana runt byn.

Återstår att se om folk går man ur huse för detta evenemang i Västerås, men startfältet är i alla fall starkt och det lär bli åka av. Vårt lag är sensäsongsdecimerat och vi blir 2-3 personer som åker.

Såhär i slutet av säsongen funderar jag på off-season-träningen. Klart är att det blir mindre utomhuscykling. Det blir distans på helgen och en del intervaller kvällstid så länge ljuset tillåter. Har också börjat planera för några månader i gymet då kycklinglår på allvar skall byggas. Förra säsongen körde jag extremt lite styrketräning men har nu tänkt öka på den dosen markant. Inte för att jag vill lägga på mig en massa kilo bulliga muskler, men jag både vill och behöver bli starkare.

Lägligt nog har jag ett Friskis och Svettis 50 meter från min arbetsplats så jag kan lunchträna med arbetsgivarrabatt väldigt enkelt. På spinningpassen där springer man också en och annan hårding som Matte i Valhalls elitlag och Adam som kör elit för Wänershof, sånt inspirerar.

torsdag, september 11, 2008

Fedaia - en referenstur

Säg "episk dag" och jag kommer att tänka på 1988, Andy Hampsten och Passo di Gavia. Var jag än läser om den prestationen finns ordet episk där i kombination med andra ord som dag, ritt, klättring.

Det närmsta jag har kommit en episk klättring var i Italien när jag tog mig upp för Fedaia och framför allt när jag sakta bromsade mig nedför med händer utan känsel. Då vi i slutet av turen trampade oss uppför till hotellet i Canazei, visste jag att det här var en ritt att minnas länge, länge - Fedaia 2008.

Jag upplevde något nytt den dagen. Det händer då och då att jag fryser, det händer sällan att jag fryser så att jag skakar, men den här dagen frös jag så att cykeln skakade. Märklig upplevelse och inte det minsta behaglig. Hela vägen ner från toppen längtade jag efter den kommande stigningen som jag visste skulle följa. Det hör inte till vanligheterna.

Vi började dagen med Passo Pordoi i ett så lätt duggregn att dropparna i princip kondenserade på oss. Medan vi färdades mot Fedaia så klarnade himlen och då vi kom fram till Serrai di Sottoguda, den ursprungliga vägen till Fedaia, bröt solen fram och vi fick en oerhört vacker passage. Det var lite surrealistiskt att cykla där. Å ena sidan var det vansinnigt vackert med porlande vatten och träbroar. Å andra sidan hade de placerat ut grupper av skyltdockor med sago- alternativt mytiska teman, som jag inte kan kalla något annat än mindre genomtänkt (smaklöst). Fotgängarna dominerade vägen, men de hejade uppmuntrande på oss med glada tillrop och flyttade sig snällt om än lite långsamt. Passagen var bara någon kilometer lång och snart började klättringen upp mot toppen av Fedaia.



Här började misstagen rada upp sig i samma takt som vädret försämrades och det var egentligen samma felaktiga beslut som togs om och om igen - att inte ta på mig mer kläder medan jag fortfarande var varm. Iklädd bibshorts och kortärmad jersey var beslutsunderlaget som följer. Solen går i moln, men vi ska klättra en stund så jag tar inte på mig något. Det blåser rätt rejält och det börjar bli kallt, men jag fryser inte så mycket. Det börjar dugga, men jag orkar inte stanna och ta på mig mer, för jag fryser ju fortfarande inte så mycket. Det börjar regna rätt rejält, ett kallt regn och trots detta tänker jag att det är inte så långt kvar. "Jag kan köra lite hårdare uppför, så blir jag varmare och jag är ju nästan framme ändå." Ett av de större felbesluten den dagen visade det sig. Det fanns hur mycket kläder som helst i den lilla ryggsäcken, men där gjorde de inte stor nytta.

Dagens djurhejarklack dök upp med sina hejarklacksklockor och bestod denna dag av getter eller får. Ja, det var något som bräkte i alla fall och det var ett avbrott mot Stelvios och Mortirolos nötdjur.

Strax därefter kom ösregnet och även om jag redan var blöt, så var det som om värmen då helt försvann ur min kropp. Tillsammans med de stora kalla dropparna som landade hårt på mig, rann den ner mot vägbeläggningen. Det tog några sekunder innan jag insåg att jag absolut behövde mer isoleringslager mot kylan. I det läget åkte arm- och knävärmare på tillsammans med regnjackan. Allt blev genomblöt under tiden jag tog på mig det. Efter några minuter kom jag upp på toppen och jag var kall, kall, men vid gott mod. In och köpa kaffe och en lite att förtära. Då började det att hagla. Som tur var så haglade det inte så länge, för sedan började det visst att snöa istället.


När jag stod och väntade vid bardisken hann jag skapa en pöl på den och kvinnan som serverade tittade anklagande på mig medan jag bad om ursäkt. Så långt allt väl och jag började så småningom proceduren med att ta på mig alla kläder jag hade med mig. Vinterjacka, skoöverdrag, vintervantar, fleecemössa. Under tiden fortsatte snön att falla utanför.

Vi hade ändå tur ändå för snön hade inte lagt sig på vägen så att man slirade runt. Istället verkade all snö vilja lägga sig på armarna och benen och kylan bet hårt där snön la sig på kroppen. Då vi åkte genom tunnlarna fanns det möjlighet att borsta av det så gott det gick, men så fort vi kom ut ur en tunnel började snön bygga högar på armar och ben igen.

Det var här jag började skaka så att cykeln följde med i rörelsen. Cykel och ryttare som en enhet. Jag hade ingen känsel i mina händer utan tittade på dem då och då, för att försäkra mig om att jag fortfarande hade ett fast grepp om bromsarna. Jag försökte pumpbromsa, både för att hålla händerna alerta och för att undersöka vilken bromsverkan jag egentligen hade. Jag som normalt njuter av långa slingrande utförslöpor, ville bara att den här skulle ta slut. Fartvinden var iskall och jag ville låta kroppen arbeta hårdare igen. Vid en viss höjd övergick snön till regn, men det var fortfarande en bit kvar ned innan vi äntligen kom ner i svackan. En ganska platt sträcka följde och där kunde vi sakta jobba upp lite kroppsvärme igen. När vi kom fram till den sista stigningen upp mot hotellet klarnade det upp och cyklingen var en trevlig syssla igen. Redan då visste jag att det här var en referensrunda - En sådan runda som jag kan använda när jag stöter på dåligt väder igen.

"Det är klart att det är kallt, men det är ingenting mot när min cykel skakade i snövädret på vägen utför Fedaia, 2008."