Gummiporr - eller hur låter ett diskhjul

Att internet är en guldgruva för cykelnördar - ja det visste jag redan. Jag blir dock fortsatt överraskad över vilka skatter som gömmer sig därute.

http://www.student.lu.se/~ihm04aol/dischjulsimitation.mp3

Bra att ha i vintermörkret

(tack D för tipset - det gjorde min kväll)

Having fun with wheels

Wheels are fun - that's a given. It should have been made clear beyond doubt now that I am in a "wheel period" in my life. There are of course other important parts of your life, like puberty, menopause (not for me I hope), retirement etc. The wheel period, however, can come at any time in life and reoccur an unlimited number of times. Sometimes it is intense and overwhelming, other times it just cruises by almost unnoticed.

The current one is a biggie though. It won't pass for some time i think.

So what can you do when you are in a wheel period? Well, there is really nothing you can do to cure it, you can only manage it. You have to let it run its course, but you can treat the symptoms by talking about wheels (check), reading about wheels (check), discussing wheels (check), dreaming about wheels (double-check), comparing prices of wheels (check check check) and buying wheels (yes - check).

Fun wheel reading today was http://www.boraart.campagnolo.com/jspboraart/vota.jsp

Its a competition where cycle fans all over the world make their own design for a campa Bora wheel - and you can vote for the winner! The Bora wheel is beautiful to start with and it could be discussed if one should really change it. I leave that to each and every one of you to decide. My two personal favourites are below.

Been there, done that and he got the t-shirt

I was to write a long piece about this mountain. This legendary peak, but you know… I don’t feel like it, so all I do is recognize the facts that I did it. Been there, done that and I didn’t get the t-shirt, but he has the jersey and I’m looking at it admiringly. Don’t be surprised if something similar ends up in my wardrobe sooner or later.

Den inbillade sjuke

För er som inte visste det så är hypokondri smittsamt. Det smittar mellan människor och jag är säker på att det är Jonas som på något sätt har överfört sina tvivel över formen och hälsan till mig. Det har på något sätt också gått vidare till att även gälla oron över förlängningen av mig. Jag är numera inte bara lätt hypokondrisk när det gäller mig själv (ständigt detta halsont och numera ont i vänster vadmuskel), utan jag känner också att Volan är på väg att drabbas av något. Glappar det inte lite i framnavet? Är det hajtänder jag ser på kassetten där bak? Känns inte växlingen lite mindre distinkt och visst är det ett underligt ljud som fortplantar sig om inte via min hörsel så åtminstone via min fantasi. Jag känner det i kroppen när jag är ute med henne? Hur jobbigt är inte detta? Jag hade redan fullt upp med mina egna förkylningssymptom och svaghetstecken, men det är klart - Det kanske bara är ett evigt sökande efter undanflykter.

Gotta have?

I got an e-mail from a friend today about a "must have". It's a new set of racing wheels from Lew Racing weighing in at an incredible 736 grams per pair. The price is a mere 15,000 dollars - but with this ever declining exchange rate that is soon less than 100,000 SEK. What a bargain!

Up until a few weeks ago I had never heard of Lew racing. Now I'm completely convinced that one day I have to own a pair of their wheels. What made me come to this decision? Well, the obvious is of course the lightness of the wheels. The "all carbon" is not bad either. And I completely SWALLOWED the arguments "of minimized drag", "lateral stiffness" and "spoke rigidity" presented by Paul Lew himself in the video below.



It seems that when it comes to cycling my brain is very selective in sorting information. Like during yesterday's training session when one of the guys said

"your chain can't come off because you ride with Campagnolo components"

and I did not understand that he was just being sarcastic.

Shimano riders are so bitter.

Apropos of singlespeeds

I have a dream that one day we will have a velodrome in Sweden. In preparation for this grand happening perhaps I should get myself a track bike.

I just realized that I would look extremely cool going to work on a track bike. Especially a Bianchi Pista which is unbelievably beautiful. You can get them in the US for next to nothing (like 700 bucks).

I really really have to dig deep to not come to the conclusion - "why not".

mmmmmmmmm

Pumparnas pump

Pumpen är viktig för en cyklist. Särskilt när man kör på tubdäck eftersom de tappar luft så fasligt fort.

Sålunda behöver man en bra pump och jag vet ingen bättre än en Rennkompressor. Sug på namnet bara. Det låter ju precis sådär brutalt som namnet på en pump bör låta.

Med en Rennkompressor kommer du aldrig ha problem att få i 14 bar i tubdäcken. Det går som geschwinnt. Och när jag nu får mina nya snabba racinghjul ja då kommer det bli ett fasligt pumpande.

Nu finns Rennkompressor i en jubileumsversion - in på bike24 och beställ en du också.

Projekt singlespeed

Jag håller på som alla andra.
Bygger singlespeed.

Idag blev den klar. Ramen skulle lackas i "british racing green" vilket vi alla kan konstatera att ramen inte är... Nåja, den blev helt okej.

Moderna detaljer som kolfiberstyre blandas med mina gamla vevarmar och bromsar. De klassiska tätekrade hjulen gör sig också bra tycker jag.

Skulle vilja ha en klassisk Cinelli-styrstam med emblem på. Om någon har en att sälja - hör av er!

Master-Mupp - Roslagshösten 2007

I söndags kördes Fredrikshofs motionslopp Roslagshösten. Jag hade funktionärsåtaganden att uppfylla (det är dealen för att klubben ska betala anmälningsavgifterna vid tävlingar) så jag hade tackat ja till att vara ledare för en av Mastergrupperna.

Ville trots allt cykla lite fort - kanske var det årets sista distanspass - så jag valde den snabba gruppen med en målfart om 30+ km/h. Vi var många ledare denna dag, kanske tack vare det vackra vädret, så jag, Kenneth, Björn och Carl tog tillsammans hand om 11 cyklister. Lyxigt värre.

Hela rundan blev väldigt trevlig. Några i gruppen var helt nya till cykling i grupp och efter några smärre incidenter som dock inte ledde till något allvarligare än hjärtan i halsgropen de första kilometrarna så fick vi in en fin rytm.

Målsättningen (30+) klarades med råge, även om gruppen splittrades sista milen. Jag är mäkta imponerad av alla cyklisterna i gruppen. Det är otroligt starkt att som en av deltagarna komma på MTB, med dämpad framgaffel, och harva runt i 14 mil i 30 kilometer i timmen.


Några få bilder till från vår grupps färd hittar du här.

Mavic R-Sys

När Jesper beställde nya fin-hjul, så kunde inte jag vara sämre. Det blev Mavics nya top of the line modell R-Sys. Jag tycker de ser riktigt hårda ut! Med sin 1350 gram för paret är de hela 300gram lättare än mina Zonda, och ska enligt Mavic vara 10% lättare och hela 30% styvare än Ksyrium SL. Såklart har jag surfat runt en hel del och läst om vad folk tycker om hjulen. Åsikterna verkar vara delade, i vanlig ordning. En del är rent lyriska medan andra inte är särskilt imponerade. Lite nervört är det allt! Hur kommer de att kännas? Komer skillnaden att var stor(Hoppas!)? Om de skulle behöva service(verkligen OM, alltså), kan de fixa det på cykelcity? De har ju trots allt inte de hjulen i sortimentet ännu! Nåja, lite nojjigt ska det väl vara när man köper så dyra saker. Hoppas nu bara de kommer snart så jag hinner prova dem ordentligt innan vintercykeln ska fram!

Ändrade planer

Beslutet var i princip redan taget. Ingen träning. Vänstervaden skulle få vila efter gårdagens distanspass. Satt i soffan med en bok och utanför sken solen emellanåt, då telefonen ringde. Cykelkompisen berättade om mannen med hammaren och hamnade sedan i en utsvävning om hur suggestivt det kan vara att ta en solorunda. Som vanligt ingen motståndskraft, för solorundor kan få mig bortom tid och rum ibland. Flexade vaden, tog ett beslut och klädde den i lycra.

Solen skiner. Det blåser lätt. Lite för varmt klädd. Hälsar på en klubbkompis som sitter i en bil. Jag har det bättre. Lyckas ta det lugnt i princip hela rundan. Vaden känns rätt okay. Så kommer den där backen. Rätt in i motvinden också. Det hugger till lite i benet. Inser dumheten, men leendet finns kvar. Det var kul. Det var dumt. Ler fortfarande. Analyserar lite. Segheten finns där och styrkan. Saknar explosivitet och uthållighet under hög belastning. Styrkan som finns där varar inte tillräckligt länge. Funderar på om jag har vad som krävs för att köra tempolopp. Misstänker att med målmedveten träning skulle jag kunna klara den fysiska biten rätt bra, men undrar om jag verkligen har den mentala biten. Skulle jag verkligen kunna köra så att jag tar tvärslut lagom till målgång? Jag som alltid brukar spara lite kraft för säkerhets skull. Skulle jag kunna köra så att jag får blodsmak i munnen? Tävla i klunga är inte hälsosamt. Då vurpar man och bryter nyckelben, revben och handleder. Sedan toppar man med lite skrapsår här och var.

Lyckas fortsatt hålla rätt låg belastning. Tar återigen beslutet att inte riskera något bara för att komma över 1000 mil i år. Är inte villig att få någon långvarig muskelskada bara för att jag ska cykla ett visst veckosnitt året ut. Solen skiner fortfarande. Trycker på lite igen i backen mot trafikljusen. Bara lite. Snart hemma.

Kom aldrig in i det där meditativa tillståndet, men hade en bra runda ändå. Stretchar vänstervaden. Muttrar lite åt den och bestämmer mig för att inte reflektera över om jag gjort en dumhet eller inte.

Ändrade livsmönster

Jag har tidigare varit inne på ändrade referensramar och nu kommer en utsvävning om det igen. Alltså, jag kom på häromdagen att jag köper väldigt lite kläder nuförtiden.

I juni köpte jag ett par ruggigt snygga byxor (Munthe plus Simonsen) och sedan... Ingenting! Jo för all del – Det blev en väst, lite strumpor och en keps för ett tag sedan. Behöver jag tillägga att det var klubbkläder, dvs cykelkläder? Det dröjde ända till träningslägret med cykelklubben.se härom veckan, innan jag kom att göra nästa inköp. Återigen ett ruggigt snyggt plagg, en tröja från Maloja, vilket för övrigt är ett märke som nyligen gjort entré i Sverige och ni kan hitta det via importören SWIP.

Vad som krävdes för att jag skulle ta steget fullt ut och handla kläder igen var
- För det första att det fanns ett klädställ där i princip alla plaggen tilltalade mig väldigt mycket (jag kan bli lite försvarslös när jag ser många plagg som jag vill ha och inte vet vilket eller vilka jag ska välja).
- Vi erbjöds väldigt bra priser.
- Kläderna flyttades till mig och jag behövde inte bege mig till en affär. Helt plötsligt fanns den där Malojasamlingen hängandes på en ställning nära mig och såg frestande ut.

Jag kände att jag hamnade i någon slags ”shoppingfrenzy” och ändå köpte jag bara en tröja. Jag kan direkt säga att det faktiskt är cyklingen som huvudsakligen är orsak till att klädinköpen blir alltmer sällsynta. För det första så tillbringar jag mindre tid i affärer. Det finns ju så mycket annat man kan göra (läs cykla). Helger som tidigare kunde ägnas åt en dag på stan med shopping och fikapauser med kompisar går nu istället åt till distanspass med fikapauser med andra, mer cykelintresserade kompisar. För det andra bedömer jag plaggen mer kritiskt, för jag har ju trots allt en del i garderoben redan och då lägger jag hellre pengar på en resa till Frankrike eller Italien än på mer kläder. Det krävs något extra av plaggen för att jag ska orka engagera mig, för att jag ska triggas tillräckligt för ett köp.

Det positiva med det hela är att jag minimerar risken för felköp. De senaste två (icke-cykel) klädköpen är riktigt lyckade och jag är väldigt nöjd med både mina byxor och min tröja, jag har hyfsat med plats i garderoben sedan den senaste utrensningen och jag har en ursäkt som jag brukar dra varje gång jag vill handla något cykelrelaterat. Nya hjul – jamenvisst varför inte? Italienresa, jamen självklart! Något ska jag ju lägga pengarna på.

Bra cykeldag igen

Vid Bosarp finns en sjö och vid sjön finns en klubbstuga där Sjövikens IF (fd Sjövikens MGK) håller till. När vi kom förbicyklandes i helgen så var det bangolftävling där och solen sken, men på dörren till stugan så informerade en lapp om att kaféet var stängt och skulle öppna i maj nästa år igen. Det var lite retfullt för vi var kaffesugna och vissa var lite mer kaffesugna än andra. Jag hade tack och lov bottnat ganska bra på morgonen med en rejäl balja. Vi tog snabbt fram kartan för att konsultera den då vi ville hitta ett säkert kaffestället och kom fram till att i Tollarp måste det finnas öppna fik. Medan vi stod där och pekade och funderade så kom en man fram till oss och frågade om vi ville ha något. Vi förklarade att vi var på kaffejakt, men att vi hade sett skylten, så vi var på väg vidare. ”Det ska vi nog kunna ordna”, sa han och så försvann han i stugan och när han kom tillbaka så sa han att det fanns kaffe och wienerbröd om vi ville ha. Det var så omtänksamt och jag blev väldigt glad av det. När vi sedan frågade damen inne i stugan om det var henne vi skulle betala till visade det sig att de bjöd oss av vad de hade där inne. Hela dagen visade sig bli en strålande cykeldag och det är en underdrift att säga att bemötandet vi fick hos Sjövikens IF inte gjorde dagen sämre.

Our mystery reader

I have talked before about the beautiful tool Google Analytics. It is sort of a spyware, allowing you to probe into the netsurfing habits of people visiting your website.

One beauty of the tool is that it tells us where in the world people are accessing our site from. We have the odd visitor from the most remote places in the world, nothing strange in that. But we also have a very faithful visitor from Mountain View, California. At least a few times a week the site is accessed from this pitoresque american small town.

But hold on now. Mountain View California is also where Google Corp have their headquarters - right? And Google owns Blogger, and definetly they own Google Analytics.

So we have a few options: 1) we have a cycling fan in Google Corp, probably an expat Swede who just can't get enough Swedish cycling nostalgia. 2) Google is monitoring our website activity and sell the information to the Department of Homeland Security - "preserving our freedom". They found us searching for "shaved legs" which is also a code word for terrorism. 3) Google automatically visits all webpages on their server for no reason whatsoever.

I really hope its not the last, that seems really boring.

Tune 190/75 Zipp 303 Sapim CX-ray

Ni som vet vad jag pratar om har antagligen redan börjat dregla.

Jag har beställt nya hjul. Och det är inte vilka hjul som helst utan riktiga finhjul. Lätta rackare till racinghjul som skall göra skillnad på Sollerön nästa år. Studsar jag inte med uppför dalbackarna med dessa hjul, ja då kan jag i alla fall inte skylla på materialet.


Inom en vecka ska de skickas från hjulguden i Tyskland. Två finfina tubdäck ingår också.

Undrar om inte så här fina hjul kräver en finare ram...

Hur hittar du en cykelmupp?

För att övervaka besöksstatistiken på cykelmuppar.se använder vi oss av verktyget Google Analytics. Det är ett alldeles underbart litet verktyg som ger detaljerad information om hur många besökare vi har, varifrån de kommer, vilka sidor de läser och så vidare.

Google Analytics ger också information om vilka sökord på Google som leder besökare till vår sida. Några är självklara - en sökning på exempelvis "cykelmuppar", "cykelmupparna" och så vidare leder ofelbart till oss.

Idag gjorde jag dock en fullständig genomgång av sökorden och fann några särskilt intressanta. Bland annat har folk hittat till oss genom sökningar på:

Först har vi "tröskelwatt" - vid inte mindre än 7 tillfällen har detta sökord varit ingången till cykelmuppar.se
Sen hittar vi "sexiga cykelbilder" - tre besök kom via denna sökning - och personen i fråga surfade runt på sajten i över 14 minuter.

Hey, det är inte bara jag som tycker trikåer är sexigt...

Mer otippat var sökningen på "ventilhattar med ljus till cykeln" som fört två besök till vår sida.
Vi har en sökning på "fräcka cykelbilder" - där har vi något att erbjuda i alla fall.

Förvånande nog har "Knäckt skallben" tydligen också fört någon till vår sida.

Allra roligaste sökningen - enligt mig - var dock att någon googlat "jesper sundewall singel". Hmm, har jag en hemlig beundrare? Eller var det singel som i singelspeed (bara lite felstavat).

Själv håller jag givetvis på beundrarteorin.

Välsignade sjukdom

Det är ju alltid trevligt att hälsa på uppe i Stockholm, särskilt när cykeln har följt med i bagaget. Alltid härligt att kunna samordna två så trevliga saker som att träffa familjen och att ägna sig åt extremt cykelnörderi. När jag satte mig i bilen på torsdag eftermiddag för att köra de 60 milen till Stockholm, så hade jag tre dagar fyllda av cykling och social samvaro framför mig. Detta var givet, detta var vad jag förväntade mig. Mina förhoppningar såg något annorlunda ut, om än baserade på mina förväntningar.

Eftersom min käre bror, Jesper har visat så god form så hoppades jag att kunna hålla jämna steg med honom på cykelturerna. I bästa fall kanske till och med tvåla till honom några gånger. Våra senaste testresultat var i stort sett exakt likvärdiga, så det kändes inte som helt orimliga förhoppningar. Dock inte så enkelt då Jesper är känd för att ha hög mjölksyratålighet och ett väldigt tjockt pannben. Han är en jäkla tjurskalle helt enkelt!

Hur gick det då? Tja det gick väl som förväntat och inte som jag hoppats. Men bara lugn! Jag har ursäkter.

Första dagen, på fredag, blev det en runda på sju-åtta mil med två fartsträckor. Vi stack ut rätt tidigt på eftermiddagen så vi fick bara med oss en kille till. Jag blev avhängd precis i slutet på båda fartsträckorna. Båda gångerna hade jag varit uppe och dragit hårt och var på väg bak för lite vila när det plötsligt brantade till(uppför). Jag klarade inte att hålla rullen när de andra tryckte på i motlutet och fick släppa. Alltså var det på grund av okunskap om terrängen och inte bristande form, som jag inte klarade att hänga med. Puh! Det var ju för väl!

Andra dagen, Lördag, körde vi intervaller på ett varv ute i förorten. Jag hängde med hela tiden och tog även en del förningar, även om jag måste erkänna att Jesper var den starkare av oss (aj, det gjorde ont). Fan, kom inte på någon bra ursäkt!

Sista dagen var det dags för gruppträning. Vi samlades i Farsta och delade in oss i två grupper. Naturligtvis valde vi den snabbare av de två. Allt kändes hur bra som helst och snart var det dags för den första fartsträckan. Det var en lång och kuperad sträcka som ingick i linjeloppet på Fredrikshofs klubbmästerskap. Ungefär halvvägs tog det stopp. Benen bara slutade fungera. Jag hörde en av de som låg bakom mig när det hände, beskriva det som att ”någon längre fram drog i handbromsen”. Tråkigt att höra. Tråkigt att bli så totalt ifrånkörd. Efter det blev jag i stort sett avhängd varje gång farten drogs upp, eller när det brantade till. Lite bättre kändes det efter en rejäl fikapaus. Men då låg jag bara långt bak i gruppen och hängde med. Jag var allt lite knäckt efter det. Är jag inte bättre än så? Jag hade ju inte en chans!

En sju timmars bilresa senare hade jag kommit över nederlaget. Ingen idé att sura för länge! De tävlar ju mer än mig. Det måste vara därför…där ligger skillnaden. Okej, jag kanske inte hade kommit över det HELT!

Så glad jag blev då jag vaknade på måndag morgon med ordentligt ont i halsen! Där har vi det! Jag hade en infektion i kroppen! Hur ska man kunna prestera då!? Aldrig tidigare har jag väl känt mig så nöjd över att bli sjuk!

Nu måste jag bli frisk snabbt så jag inte tappar vad som måste ha varit en rätt bra form. Bara väl maskerad.

Gruppen behöver dig

Du kan omöjligen ha missat den senaste hypen - Facebook.

Jag fick tidigare i år höra att jag var "för gammal för att använda Facebook" så dröjde det till i sommar innan jag hakade på trenden. Nu är jag långt ifrån äldst, till och med pensionärer har hittat dit.

Startade givetvis genast en grupp - Stockholm Road Cycling. Så är du på Facebook, hänger i Stockholm ibland och gillar att cykla. Ja då är det bara att gå med.

Schvinigt roligt

Alltså jag kom ju från Norrland, närmare bestämt Holmsund. Emellanåt kan man glömma detta och då är det på sin plats att påminna. I Norrland säger vi saker som ”Fyyyy Faan” med eftertryck. I Norrland är vi också, som alla vet, fåordig. En ork liksom inte säg mer än som behövs.

Alltså, det jag försöker göra är att förklara mitt beteende i förrgår när Anette, euforisk smsade om att hon åkt med snabba gruppen. Klart jag visste att hon inte ljög, jag vet att Anette är en jävel på att suga sig fast på hjulet som en slemmig snigel (inget ont i jämförelsen, jag är bara från Norrland och har problem med att uttrycka känslor). Så självklart har hon gjort det. Sen tyckte jag ju också att det var roligt att reta henne lite för jag visste att hon skulle reagera – och det gjorde hon också. Det renderade till och med ett blogginlägg. Schvinigt nöjd.

Jag hade besök av cykelmuppen Jonas, tillika min bror, i helgen. Det var som vanligt jävligt trevligt och cyklarna stod i fokus. Det var fredagstur på hantverkartider, det var lördagsintervaller i Skuru och det var distans med Farstagänget på söndag. Totalt 25 mil på tre dagar. Säsongen är absolut inte slut vilket en del andra vill hävda.

På söndag tar dock tävlingssäsongen officiellt slut. Det är sista tävlingen i almanackan nämligen Ramnäs ”sista chansen”. GP, 20 varv, 3 mil. Gott om kurvor har jag hört vilket kommer innebär många tunga igångdrag.

Detta innebär att jag skulle vilja ha ett par igångdragshjul. Alltså ett par schjuuukt lätta kolfiberhjul, gärna tokstyva, att sätta på hojen. Men det har jag ju inte, utan istället kommer det bli mitt äckligt tunga Khamsinframhjul och det något lättare Zondabakhjulet som får hänga med.

Ris och veckans ros

Jaktsäsong på Jeppe
Jesper är en Stockholmsbaserat normalt trevlig cykelmupp. Min teamkompis, men i helgen hände det något. Det är inte skottpengar på Jeppe, men om någon skulle vilja ge honom ett tjuvnyp som gör lite ont då och då inom den närmsta tiden, så opponerar inte jag mig.

Vad föranleder då detta? Jo, jag körde med snabba gruppen på lägret med cykelklubben.se i helgen och då snabba gruppen delades upp efter ett tag så valde jag den snabbaste gruppen. Tänka sig att jag fanns bland de starka och de snabba och det kändes fint. Sista biten in var ett rent nöje (tack för hjälpen m sidovinden) och lätt upprymd messade jag till Jeppe om hur fint livet var och att jag minsann kört med snabbaste gruppen.

Svaret var ”Hårt. Finns det vittnen”, som om det inte skulle vara trovärdigt. Vilket påhopp! Jag ber er dock att se till att han inte får några bestående men, nu när det är fritt fram för er att ge er på honom (fast bara lite).

Hurra för cykelmuppar som engagerar sig så att andra får härliga upplevelser
Om det var någon som betvivlade seriositeten med ovanstående ris, så kan jag dock försäkra er om att rosen är ett äkta varmt tack till alla dem som anordnade och hjälpte till vid helgens träningsläger i Klitterbyn utanför Ängelholm. Suveränt och vad som mer gläder mig är att det redan talas om ett vårläger. Dessutom fanns det många andra sympatiska cykelmuppar på plats som förgyllde vistelsen. Hej alla. Vi syns till våren igen (om inte förr).

Helgen med cykelklubben.se

Det har varit träningsläger i Ängelholm och jag var där. För min del började träningen redan på fredagen då jag och Ola cyklade till Mölle från Klitterbyn. Där klättrade vi den trevliga stigningen upp till fyren och väl nere igen satte vi oss i hamnen och åt. Under tiden började det regna, vilket det fortsatte att göra hela vägen hem till Klitterbyn igen. Jag för min del var lycklig och råkade bräka något om hur bra det var att vi hade möjligheten att ta ledigt hela fredagen och att det kändes så fint att vi hade flera pass framför oss. Att vi sedan hade medvind gjorde ju inte saken sämre. Det är dumt att le med riktigt blöta vägar som hamnar i munnen och knastrar mellan tänderna, men så var det för mig. Ola däremot utbrast något om att ”Det här är fanimig det blötaste, jävla passet i år”. Han hade inte samma problem med grus mellan tänderna som jag, men han bet å andra sidan ihop käkarna lite mer bistert än jag. Vi var ett alldeles utmärkt exempel på att vissa behöver härdas lite, behöver helt enkelt lite mental träning, medan andra bara behöver lite mer styrka i benen. Ola drog i princip hela vägen tillbaka.

Dagen efter fortsatte den mentala träningen med rejält mycket vind. Det ryktades om en medelvindstyrka på 15 m/s med kastvindar på mellan 20-25 m/s. Hur som helst var det jobbigt och resultatet av den rundan sitter numera i mina spända axlar. Det är inte direkt avslappnande att behöva parera vinden hela tiden, men det var en bra runda ändå. En förmiddagstur för att testa krafterna inför eftermiddagsrundan, som visade sig bli helgens bästa. För mig kändes det också skönt att veta att jag orkar flera pass och att ”lugn och fin”-konceptet verkar ha fungerat. Jag är inte helt och hållet tillbaka, men jag är definitivt på väg. Det var fler än jag som uppskattade rundan. Notera de lyckliga leendena direkt efter.
Söndagens pass innebar ett regnpass till, men återigen på härliga vägar och eftersom jag inte frös det minsta så var regnet inte något större problem för mig. Vilka vägar det finns i regionen vid Kulla- och Bjärehalvön. Vackra kustvägar och så Hallandsåsen strax intill. Nya lyckliga leenden efter passet och det är inte undra på.

Alltså den här möjligheten att få komma iväg och cykla på vägar du normalt inte tar, tillsammans med andra landsvägcyklister, där en del inspirerar dig och andra ger dig möjligheten att känna dig som en riktigt erfaren cyklist. Att få prata cyklar och cykling och få massor av tips på material och resor och vägar och träning och allt. Att få allt serverat, som ordnat boende, mat, gruppledare som håller ordning på bra rundor (Åstorps CK med sina gula tröjor gjorde ett eminent jobb) och så en del kvällsunderhållning i form av en ”mekshow” och presentation av en fantastisk cykelresa i Australien. Ja, det blir bra ibland och den här helgen var det så bra för mig och massor av andra cykelmuppar.

Känns bra

På vår arbetsplats så har vi en tavla som upplyser om var man är. På möten, utbildning eller liknande. Ibland kan det bli för mycket information och ibland känns det bara bra. Den uppmärksamme läsaren ser kanske att det verkar hända något den 5-12 oktober också. Det blir nog bra det med.

C- Columbus

Ett självklart val – Columbus Vola. Första bilden på underverket (innan jag skaffade mina fina, fina hjul). Jag refererar helt enkelt till mitt inlägg om den här källan till glädje.

Eftersom Jeppe har en Columbus Carbono, så får det bli en bild på en cykel till under bokstaven C. Bilden är tagen på Alpe D’Huez från Tour de Cykelmuppar tidigare i år. Lägg märke till Volan med sina nya fina hjul.

Muppigt miljötänkande - endast vagt relaterat till cykling

Alltså, jag blir så upprörd! Kanske helt utan anledning…men jag tror inte det. Förra veckan beställde jag några pulsklockor av det billigare slaget från bike24. De skall användas för att träna upp mina patienters kondition med tuffa pulsintervaller. Nåväl! Bike24 brukar alltid skicka mina paket med posten så att jag i lugn och ro kan hämta ut de på den lokala ica-affären, efter att den cykelburne brevbäraren konstaterat att det inte går ner i brevlådan. Den här gången hade de dock skickat paketet med DHL. När jag kom hem igår så låg det en lapp i brevlådan där det stod att paketet inte kunde levereras eftersom att ingen var hemma klockan 10.15, och att det ska hämtas av mig på deras central i Malmö.

Varför blir mitt miljösamvete så upprört? Ärligt talat så grundar det sig på två antaganden.

1. Antagligen har DHL kört med lastbil till lund för att ringa på min dörrklocka klockan tio. Bara för att konstatera att jag inte var hemma.

2. Chauffören hade sannolikt med sig ett större antal liknande försändelser, vars mottagare inte heller var hemma mitt på dagen en vardag.

Den valda lösningen måste trots allt vara den sämsta tänkbara. Först får DHL åka fram och tillbaka mellan Malmö och Lund med mitt paket, och nu måste jag sätta mig i bilen och göra samma resa en gång till. Ett kort telefonsamtal hade minskat koldioxidutsläppen för min försändelse med ganska många procent (i alla fall om man, lägligt nog, bortser från att det rimligtvis transporterats på ett miljövidrigt sätt från Tyskland).

När jag tänker efter så är väl klockan säkert tillverkad i Taiwan eller nåt, och sedan växthusgasteleporterad hit i vanlig ordning. Så det kanske är fånigt att låta sig uppröras över en onödig bilresa på ett par mil… Fan, det är svårt att vara miljömedveten!

Pendang till gårdagens lyckliga utsvävning

Tänk att jag på morgonen funderade på att jag eventuellt skulle avstå från att cykla senare på dagen. Helt oförståeligt. Jag fick en underbar tur igår. En solotur i vackert, knivskarpt sensommarkvällsljus eller kanske tidig höstkvällsljus. Hur som helst total, mental avslappning. Ingen pulsklocka. Brydde mig inte direkt om kadens eller hastighet. I balans – andas, se, dofta, intryck. Avslappnad, alert, välbefinnande.

Förresten jag är över 700 mil nu, som passerades i lördags.

Lyxliv för livsnjutare

Vad ska jag säga? Frankrike i somras var ju helt fantastiskt och visst skulle jag kunna vara nöjd med det, men så fick jag tips om Italienresan och den verkade vara så väldigt bra. Inte kunde jag väl avstå från den? För att jag inte ska behöva vänta så länge på den så passar jag på att åka på en träningshelg för motionärer med cykelklubben.se. Sedan har vi den gångna helgen. Ni vet när man kör distanspass och börjar bli så där vansinnigt hungrig att precis allt smakar bra, då stannade ju inte vi var som helt utan vid Brummers krog och det är ett ställe som jag verkligen kan rekommendera - mycket god mat, mysig miljö och väldigt charmig personal. Det stora leendet infann sig. Att lugn och fin konceptet verkar ha fungerat och att jag faktiskt orkar lite mer nu igen, känns också meget fint. Jag känner mig mycket privilegierad just nu. Livet är gott.

Välbehövlig motvikt till cykelfanatism

Bakgrund+Bortförklaring: I våras träffade jag en tjej som vi kan kalla Jenny (eftersom det är så hon heter). Jag har efterhand blivit allt mer förtjust i henne, och den senaste tiden har vi träffats varje dag. Som ni förstår har jag alltså en, i mina ögon, fullgod ursäkt till min blygsamma aktivitet på bloggen. En av Jennys bästa sidor(hon har många) är att hon, utan att dela mitt intresse, accepterar att jag är helt insnöad på cykling. Oftast lyckas hon till och med se intresserad ut när jag berättar om mina bravader på den senaste gruppträningen Hon anser såklart att det är ganska nördigt, men avstår oftast från att kommentera det. Trots att hon är en så förstående person så dämpas nog min besatthet av att hon finns där. Många av er kommer att säga emot mig, men jag väljer att se detta som något positivt.

Problem: Nu är det så att Jenny precis har gett sig av till Jordanien i tre månader för att arbeta som volontär. Detta gör mig lite orolig. Nu kommer jag att få massor med ytterligare tid till träning och annat cykelnörderi. Jag har inget annat att göra än att cykla, tänka på cykling, prata om cykling, surfa cyklar, cykelstyren, cykelsadlar, hjul, vevpartier, styrstammar, etc, etc. Ja, ni förstår! Hur ska det sluta? Har nog ansett mig rätt så ordentligt fast i cykelträsket redan som det var. Kommer jag verkligen att kunna hantera det här?

Cykling är ju som de flesta vet ingen billig hobby. Det kostar en del även när man inte sitter och surfar cykelgrejer hela kvällarna. Tänk så många saker det finns som jag inte visste att jag inte kan vara utan. Jag vill ha, jag vill ha… jag måste ha! Gaaagh!

Resultat: Så nu har min cykelhjärna fått helt fritt spelrum i ungefär ett och ett halvt dygn. Detta har lett till att jag måste ha en ny carbonram, en tempocykel med lightweight-hjul, en mountainbike, mavic r-sys hjul, ny sadel, vinterjacka, fan, fan, fan! Det tar aldrig slut!

Just ja - jag bangade

Lördag morgon. Uppstigning 0730 bara för att mötas av ett evinnerligt smattrande mot rutan. D bangade, han var min tänkta skjuts. G bangade också, han var back-up alternativet. Återvände till sängen och degade fram till 13 istället. När hände det senast?

Idag KM Linje. Vädret var lite bättre. Rapport kommer...

Snabb, snabbare, snabbast

I morgon är det klubbmästerskap.

Tempo.

30 kilometer.

Jag laddade upp med ett besök på Cykelcity. Jag var inställd på att köpa liniment, vilket också gjordes. Med i påsen hamnade dock också lite annat. Det visade sig nämligen att det fanns lite smått och gott av Fredrikshofskläder i något slags restlager. Kom därför därifån med både en tempodräkt och klubbens skoöverdrag i bagaget.

Det är jävligt butch med tempodräkt. Låren, magen, röven, allt, ser lite brutalare ut. Lite fetare också, men framförallt brutalare. Snabbt.

Sprang hem och rakade benen. Uppladdningen total.

Tappade sen fokus och gick på sunkgrek och drack två mellanöl.

I morgon så.

Det har börjat balla ur fullständigt

MO har kontakter som inte går av för hackor. En riktig cykelgud i Tyskland som verkar kunna ordna fram det mesta. Och det till bra priser också. Det har gjort att fler fått upp ögonen. Nu senast jag själv och alldeles innan hakade D på också.

Så det som ursprungligen b a r a var tänkt att bli en ny cykel (förvisso en Colnago C50) till MO har nu blivit en betydligt mer urballad historia. MO har valt ut både tränings- och racinghjul som inte går av för hackor (Campa Neutron Ultra respektive Bora Ultra). Själv är jag så nära att lägga en order på ett par spreulans nya Mavic R-Sys. Kolfiberekrar, kanttråd, 1350 gram... 30% styvare än Ksyrium ES... D är dock värst, han vill ha ett custombygge baserat på Tunenav, Sapimekrar och Corimas kolfiberfälgar. Det allra värsta är att han ska ha dem som träningshjul. Damn.

Så cykelguden, aka Henning, sitter nog i Schermbeck och gnuggar händerna. Och vi fortsätter fjäska och tillbe honom. Som MO sa: "man skall inga andra gudar hava".

Italienresan och dess sätt att locka tjejer

Jag tycker om att shoppa och jag tycker om spaverksamhet, men jag älskar min cykling. Det här gör att jag småler lite åt sättet som de försöker locka mig att följa med på cykelresan till Italien. För att jag ska följa med så finns det möjligheter till att åka på alla möjliga utflykter. Shopping, spa, vinslott och besök i furstendömet San Marino. Allt är säkert mycket trevligt och jag tror att jag hade uppskattat alla av utflykterna, men de har ingen chans i konkurrens med cyklingen. Tror någon att jag ska välja utflykter framför möjligheten att cykla i Italien?

Vi cykelmuppar hade innan Tour de Cykelmuppar pratat lite om behovet av vilodagar och möjligheten att till exempel testa lite aktiviteter som forspaddling. Jag propagerade bestämt för att besöka ett vinslott i Provence. Det blev slutligen en vilodag. Det var dagen efter Monsterrundan och då slöade vi rätt rejält. Det var aldrig någon diskussion om att vi ville göra något annat än cykla i de omgivningarna vi befann oss i. På något sätt så var det som de var gjorda för att cykla i och allt annat var felprioriteringar.

Tillbaka till Italien och okay - vinslottet kanske får sig ett besök av mig och det finns visst en shoppingtur som jag vill följa med på. Den till den stora cykelshopen!

Cyklisterna i mål

Några eftersläntrare i touren nämligen de odopade cyklisterna, har nu äntligen tagit sig i mål.

Läs om deras äventyr här

Hur man tappar formen på tre dagar

Någon som vill veta hur man tappar formen på 3 dagar?

Jo, det kan jag berätta för er. Åk till Frankrike.

I sommar var jag i Frankrike och hurtade utan dess like. Helgens utflykt var snarare en studie i skörlevnad. Vi hann med "kom inte i säng förrän klockan 6 -festen" och även "hänga med fransmän som röker massa hasch och inte pratar engelska -festen". Även om jag själv höll mig från de olagliga substanserna befann jag mig i något slags passivrökningsdimma.

Droppen som fick kroppen att slutligt kapsejsa var Ryan Air. Det tar två timmar att flyga mellan Beauvais (som de kallar Paris) och Skavsta (som de kallar Stockholm). Dörr till dörr tar dock resan över 8 timmar.

Nu har jag exakt fem dagar på mig att hitta formen till klubbmästerskapen. Schvinigt lite tid, men det får gå.

Lugn och fin i helgen

Helgens uppdrag som hjälpryttare i Kävlingetrampen passade mig alldeles utmärkt, då jag än så länge fortsatt köra med temat lugn och fin. Emellanåt tillåter jag mig att bara trycka på lite och inser att lugn och fin kommer att få gälla ett tag till. Jag är på väg tillbaka, men det går inte snabbt. Inte tillräckligt snabbt på långa vägar i mitt tycke.

Rundan bjöd på strålande sol och när vi gick i mål så såg jag en hjälm, som hade Olas hjälms färgsättning, på prisbordet.

”Titta, där är din hjälm", sa jag.

Alla med jobbig ordhumor måste reagera på ett inkorrekt användande av ”din hjälm” jämfört med ”liknande hjälm, som din”, vilket Ola givetvis också gjorde.

”Nej, för min hjälm sitter på mitt huvud.”

I det här fallet hade han helt fel och jag helt rätt, för det visade sig att Ola hade vunnit hjälmen på sitt startnummer och inte nog med det. Vi var fler i gruppen som vann. Malin vann en keps och Pär vann en cykel. Största överraskningen var att jag hade vunnit en tröja, för jag brukar aldrig vinna när det lottas ut saker. Mindre överraskande var att de inte hade någon i min storlek, men efter lite förfrågningar här och där så följde den med Pär hem. Helt otroligt - Jag vann i en utlottning. Nästa gång ska jag gå för cykeln.

B - Bianchi

Jag hade redan en bild föreberedd. En fin vårbild på en fin silverfärgad Bianchi i den ljusa grönskan, när jag ändrade mig. Bianchin ska ju vara celestefärgad och jag byter från racer till Bianchi Milano. Anledning till det är att Jeppe tydligen har en sweet spot för just denna glidarhoj. Han var inne på en blogg och lämnade lite spår efter sig, som såg ut som följer:

”Vad fan - blir grymt avundsjuk. Var på vippen nära att köpa en Bianchi Milano när de kom 2000 men hade int råd då jag var fattig student. Sen försvann de från svenska marknaden men nån gång per år har jag kollat in möjligheterna att köpa en från USA. Dock aldrig kommit till skott. Den är meget fin och komforten är superb. Underbart Celestevacker är den ju också. Oj oj, vill du sälja den - säg till!”

Någon dag efter skickar jag den här bilden till honom. Två samtidigt! Det som saknas nu är bara att jag får tag i en före honom, eller nå’t...