Beslutet var i princip redan taget. Ingen träning. Vänstervaden skulle få vila efter gårdagens distanspass. Satt i soffan med en bok och utanför sken solen emellanåt, då telefonen ringde. Cykelkompisen berättade om mannen med hammaren och hamnade sedan i en utsvävning om hur suggestivt det kan vara att ta en solorunda. Som vanligt ingen motståndskraft, för solorundor kan få mig bortom tid och rum ibland. Flexade vaden, tog ett beslut och klädde den i lycra.
Solen skiner. Det blåser lätt. Lite för varmt klädd. Hälsar på en klubbkompis som sitter i en bil. Jag har det bättre. Lyckas ta det lugnt i princip hela rundan. Vaden känns rätt okay. Så kommer den där backen. Rätt in i motvinden också. Det hugger till lite i benet. Inser dumheten, men leendet finns kvar. Det var kul. Det var dumt. Ler fortfarande. Analyserar lite. Segheten finns där och styrkan. Saknar explosivitet och uthållighet under hög belastning. Styrkan som finns där varar inte tillräckligt länge. Funderar på om jag har vad som krävs för att köra tempolopp. Misstänker att med målmedveten träning skulle jag kunna klara den fysiska biten rätt bra, men undrar om jag verkligen har den mentala biten. Skulle jag verkligen kunna köra så att jag tar tvärslut lagom till målgång? Jag som alltid brukar spara lite kraft för säkerhets skull. Skulle jag kunna köra så att jag får blodsmak i munnen? Tävla i klunga är inte hälsosamt. Då vurpar man och bryter nyckelben, revben och handleder. Sedan toppar man med lite skrapsår här och var.
Lyckas fortsatt hålla rätt låg belastning. Tar återigen beslutet att inte riskera något bara för att komma över 1000 mil i år. Är inte villig att få någon långvarig muskelskada bara för att jag ska cykla ett visst veckosnitt året ut. Solen skiner fortfarande. Trycker på lite igen i backen mot trafikljusen. Bara lite. Snart hemma.
Kom aldrig in i det där meditativa tillståndet, men hade en bra runda ändå. Stretchar vänstervaden. Muttrar lite åt den och bestämmer mig för att inte reflektera över om jag gjort en dumhet eller inte.
2 kommentarer:
aj aj.. hade kunnat gå illa.
Man ska lyssna på kroppen annars finns det risk för större skador( läs: mindre cykling).
Vila är ju också träning
/Johan G
Nejmen hej Johan. Allt väl?
Så sant, så sant och ändå... Nu när det gick bra så ångrar jag mig inte. Undrar om jag någonsin ska kunna skaffa mig en bra träningsdisciplin?
Hur går det för dig?
Skicka en kommentar