Nytt blod i klungan

Denna gång var det jag som introducerade en ny deltagare på vårt distanspass. Vi var 5 stycken varav Jonas avvek efter Bokskogen. Det hade visst något med ett liv som inte var cykelrelaterat att göra. Ja, hur som helst, Tomas klarade sig alldeles utmärkt och hann förnedra mig i några uppförsknäppar. Det var bara att ta till det tunga gardet, det som sliter lika mycket på mig som på andra - lång tid i sadeln. Det blev 5 timmar idag och vi avslutade i en kraftsugande motvind. Det var nog inte så dumt att vi fikade efter drygt halva passet var avklarat, istället för på slutet.


Det kändes lite märkligt under rundan. Inte så mycket kraft i benen, men hjärta och lungor var i trim. Så var känslan alltså. Verkligheten kan vara en annan. Annars var det en fin dag med en hel del sol och första gången för säsongen i tunna vantar. Nog känns det att våren är på gång.

Viktiga grejer

Jag och MO, min roomie här de första tre dagarna, testade chokladmjölk igår. Dyrt (till vänster) vs. billigt, den ena kostade en tredjedel av den andra.

Dyrt vann, med råge. En helt annan mjölkighet fick man för de extra slantarna. Jag betraktar mig själv som något av en chokladmjölkconnaiseur så jag vet vad jag talar om. MO har också förklarat (han gillar att förklara saker) att chokladmjölk är opti som återhämtningsdryck. Genomgången av metabolismen och samverkan mellan proteiner och kolhydrater överlåter jag dock åt honom. Jag bara dricker.

Ytterligare en toppendag

Dag två på Mallis. 16 mil i bra tempo med ben som känns bättre för varje mil. Nästan i alla fall. I morgon blir det bara 3,5 timmar. Sara kommer med 11.30 planet och jag tänkte vara tillbaka på hotellet för att möta henne så det blir en tidig start. Men det är det värt, för det är så mysigt att hon kommer.

Görans GPS har lett mig och MO till ännu en trevlig piazza att fika på. Någonstans på Mallis.

Första dagen

Det kunde inte börjat bättre. 20 grader. Solsken. 4,5 timmar. Fika. Lite backar, lite platt, lite proffs som låg på vår rulle och snackade italienska.

MO inspekterar första dagens bränna

Vackert

Framme på Mallis

Framme på Mallorca. Cykeln med och hel, allt övrigt likaså. Har precis avnjutit en buffé med överkokt pasta och konstiga efterrätter.

De är rätt vana vid cyklister härnere vilket syntes tydligt på flygplatsen som hade ett särskilt utlämningsställe för cykelväskor. Det är första flygplatsen jag ser det på.

Övriga i klubben har också anlänt och i morgon väntar ett härligt femtimmars-pass. Fy fan vad jag är cykelsugen.

Vardagskväll

Att komma hem till sin lägenhet som luktar vax och olja. Tja... Funkar. Vintercykeln har fått lite översyn och sommarcykeln förbereds inför Italien. Känns helt ok. 1,5 veckor kvar inför avfärd.

Katt bland hermelinerna?

Tittade på bilder från Capinordics Mallorcaläger. Ser ju bra ut, men vem är den där killen i blått som nästlat sig in i laget? En comebackande Jan Ullrich i traditionsenlig vårform? Han var ju känd för att ha problem med att hålla vikten under vintern.

Får. Inte. Bli. Sjuk. Nu

Nej nej nej - inte okej. S går hemma och snörvlar och jag känner mig lite allmänt hängig. Två dagar kvar till Mallis. Inte optimalt.

Aaaaargh, det skulle vara så jävla surt att bli sjuk nu.

Lugna dagar

Har bestämt mig för att ta det lugnt i dagarna tre fram till avresan till Mallis. Lugnt med konditionsträningen alltså.

Så det blev ett mini-pass på gymmet som bestod av 30 minuters cykling på 190 watt följt av lite styrkeövningar. Tänkte att det här vore en bra dag att klara de där 3x10 chinsen som jag tror jag snart skall nå. Föll på den sista då jag bara orkade 9 i sista setet. Försmädligt.

Problemet med övningar som chins är att man gör dem hårdare ju starkare man blir så det tar ett tag att se effekten. I början, när jag var klen och vek så är det lätt att fuska lite här och lite där. Men när jag orkar så tar jag ut rörelserna mer ordentligt, håller benen stilla och då blir det ännu jobbigare.

Sen stretchade jag - kors i taket - riktigt ordenligt. Har haft lite känning i en sena på vänster knäs utsida och tänkte att lite stretchingövningar a la Jonas modell kanske kan göra susen.

Bosön

Det var Bosödags igen. Intervaller med ECI och upplägget var ändrat. Istället för det vanliga 8x8 så körde vi 5x8 + 2x20. De första på stegrande fart och sen 20-minutrarna på 40+.

Jag körde med mina nya tubhjul och det gick bara fint. Återigen en eloge till D för bra bygge. Första timmen var jag dock lite nojig efter att Göran Stark på ECI frågat om jag hade limmat tuberna ordentligt. Man vill inte gärna kavla av ett tubdäck i en kurva i 40 knyck mellan betongvägg och handbollsmål. Så jag åkte runt och nojjade över det och undrade om inte däcket krängde lite. Men det var endast inbillning för jag har typ en tub lim på de stackars däcken så de sitter som satan.

Benen var inte bra idag utan sista 20-minutaren tvingades jag släppa efter 13 minuter. Störigt värre, jag ska inte behöva göra det. Men så är det ibland och det är bara att gilla läget och inte fästa för stor vikt vid det. Det är om 1,5 månader formen skall vara topp - inte nu.

Det ultimata vårtecknet

Vi var ute igår på en runda på över 4 timmar och trots avsaknaden av blå himmel och fågelkvitter, insågs lätt att våren är här för vårtecknet är här. Jonas är nämligen ute på sin Argon. Vinterskor, men utan överdrag. Behöver man säga mer?


Vi hade en trevlig mysrunda med en del acceleration här och var. Speciellt uppför små knäppar. Till mitt försvar måste jag säga att först känns det som förkylningen håller på att släppa, sedan så kändes bytet från vintercykeln värt att fira och slutligen - Jonas var med. Man skulle kunna säga att det hela var ett experiment för att se hur många ryck han tänkte haka på. Som väntat var han med på alla. Jag fick höra mycket "Jag är helt slut." " Mina ben är är som trästockar." "Jag har verkligen inget kvar." och "Mina ben är helt stumma.", innan han passerade mig.

Efter dryga tre timmar när jag motvilligt petat i mig en gel (hade aktiverat något inbyggt motstånd mot det - vi var ju på "distanstur") fick jag min belöning. I det lilla uppförslutet på Hobyvägen in mot Kävlinge stod Jonas nästan stilla och jag passerade honom stående. Han var verkligen slut. Säg den glädje som varar för evigt. 300 m senare var han tvungen att dra på en långspurt uppför sträckan mot Furulund och jag missade tåget - faktum var att jag minns mig säga "Jamen va fan Jonas." lite tyst innan han försvann. Sedan väntade jag i några sekunder och satte efter honom alldeles för sent. Jag kom inte ikapp innan han slog av på takten.

Vackraste ekipaget i klungan idag var Ola. Med fincykeln kom han insusande som en härlig föraning om vad som komma skall. Korta ben, solbränna med skarpa linjer, långturer som varar en hel dag på den där cykeln som svarar direkt. Vi var några fler än vanligt i klungan igår, då Ola hade samlat på sig personer från ck.se. Jag har en känsla av att det kan bli mycket cyklister på vägarna i sommar. Vackert!

Härlig runda och även om vinden var stark, så var vi starkare. Sista biten in mot Lund skadade det ju inte heller att den var med oss
och slät asfalt
och extraktet av java i magen
och med sommarhalvåret som stundar.

Vårpremiär

Tog en liten tur på fincykeln idag för att testa de nya hjulen. Måste säga att David gjort ett jättebra jobb, hjulen kändes kalas. Noterade framförallt hur lätta de kändes - nästan lättare än mina 303:or. Även om jag är väl medveten om att det var ren inbillning.

Tordes inte trycka på ordentligt för ekrarna skall få sätta sig lite först. Men på Mallis skall jag testa dem på allvar.

Den som förstår mig sämst är jag

Jag tycker att jag vid det här laget känner min kropp ganska väl. Att jag vet vad signaler betyder och hur jag borde hantera dem. Så långt allt väl. Problemet är bara att jag inte hanterar dem väl. Tanke och handling är helt särkopplade.

Som idag. Min mage har varit lite sisådär de senaste dagarna och jag tänker då att jag borde ta det lite lugnt rent fysiskt samt tänka på vad jag äter. Rimliga reaktioner - eller hur? Men vad gör jag? Jo förvisso har jag dristat mig till en vilodag idag, trots planerad träning. Klapp på axeln till mig. Men jag fortsätter pimpla kaffe i oförminskad styrka och när några nu efter lunchen körde upp en prinsesstårta i fejset på mig så hög jag åt mig en bit stor som ett smörpaket.

Så nu sitter jag här med ömmande mage - igen- och tänker: varför? varför? varför? samtidigt som jag vet svaret: Jo, för att det var gott.

Dagens Intervaller

Körde spinning med Adam i morse. Han är fan en jävel på att köra hårt. Vi körde våra klassiska 2x 8,7,6,5,4 med två minuters vila. Istället för en 30-sekunders spurt la vi i vilan istället in en riktig maxspurt. Alltså en sådan där som man orkar i 6-8 sekunder innan benen skriker av smärta.

Ju längre passet led desto mer prestige blev det i spurterna. Vi körde mittemot varandra och hade en 10-sekunders stare down innan vi ryckte igång. Jag vill såklart hävda att jag slog honom i varje spurt.

Nu är det inte många pass kvar innan mallis. Jag tar eventuellt TVÅ vilodagar denna vecka, både fredag och lördag. Eller kanske åker jag ut och rullar lite på lördag och testar nya hjulen - men lugnt lugnt isåfall. Sen är det Bosön på söndag och det blir ju stenhårt. Men sen blir det lugn och ostrukturerad träning i dagarna tre innan det bär av söderut om exakt en vecka.

Bäckstedt Twittrar

Kollade in Magnus Bäckstedts twitter och där stod följande.

Had a proper hard oldschool ride today! Big numbers on my Powertap!

Han är så hård. Åhhhh.

CK Valhall lyfter ansiktet

CK Valhall har gjort en ordentlig ansiktslyftning vad gäller sina kläder inför kommande säsong. Ut med det vita och in med det nya svart. Om förra årets trend var vitt så kanske det är mer åt det svarta som gäller i år?

Hur som helst så är designen i mina ögon en riktig uppryckning mot tidigare dress. Stjärnan för tankarna till ett första maj-firande och det tilltalar en proggunge som mig själv. Kanske blir det en demonstration som heter duga på självaste 1:a maj - för då körs ju prologen i Hammarö.

Bilder på tempodräkt, tröja och byxa nedan.

Om skissen stämmer så kommer temposmuttan att ha klungans kortaste ben. Eddy Merckx, släng dig i väggen.

Och så bildbeviset

Eller videobeviset.

Så här ser jag ut när jag tar i allt vad jag kan. Det ser nästan lite mesigt ut när man ser det på video måste jag säga. Eller så känns det bara så för att jag tryckte färre watt än förra gången.

Gubbvälden

Gubbvälden är alltför vanliga rakt genom hela samhället. Om man skall tro velo.se är det likadant i svensk cykelsport

http://www.velo.se/view.php?id=3120

Och jag som funderade på att gå på mötet - tur jag inte gjorde det om beskrivningen stämmer.

Hammarö Maxtest #3

Klarade av maxtest nummer 3 idag. Det kändes inte alls bra. Kändes motigt redan under uppvärmningen och kanske beror det på den oroliga mage jag haft senaste dagarna. Nåja, jag körde ändå och kom in 5 watt lägre än senast - alltså 380 watt. Bildbevis kommer snart.

Hammarö maxtest # 1: snitt 362 watt, max 450 watt
Hammarö maxtest # 2: snitt 385 watt, max 562 watt
Hammarö maxtest # 3: snitt 380 watt, max 483 watt
Hammarö maxtest # 4 ???

Snyggt, snyggare, CAV!

Såg upplösningen av Tirreno-Adriatico precis. Lövkvist missade målet, men Columbia tog i alla fall hem sista etappen i stor stil. Mina spurtarnerver låg utanpå kroppen när jag såg hur snyggt laget löste uppgiften.

Några kilometer till mål och jag tänker "var är Columbia?". De såg ut att ligga alldeles för långt ner för att ha en chans. Snack, med mindre än ett par kilometer kvar är de plötsligt i spets med fyra man. Men det går lite för sakta, det börjar krypa upp utmanare från sidorna så Cavendish lead-out får ställa sig upp och dra igång något för tidigt. Cav märker att hans lead out inte kommer orka länge nog, det är för tidigt för honom att själv dra igång spurten redan nu. Då ser han Bennati komma på högerkanten. Han lämnar sin lead out och tar Bennatis hjul i några sekunder och spurtar sen ner hela fältet. Busenkelt.

Fy. Fan. Vad. Snyggt.

Det är i princip klart nu

Att det blir flytt till Tadjikistan i höst. Några formaliteter återstår men i stort sett är allt i hamn. Jag kommer alltså från september övergå till en roll som hemmaman in främmande land. Najs. Kanske får jag anlita någon som kan hjälpa mig att lägga upp ett träningsprogram med dubbla dosen när jag inte har ett jobb att sköta.

Fast helt sysslolös vill jag nog inte vara. Kan säkert bli en del konsultande, har sin fördel att jobba i samma bransch ibland.

Har redan börjat planera för mitt drömäventyr på plats - nämligen att cykla Pamir Highway från Dushanbe till Osh. Finns arrangörer som ordnar sådana resor tydligen. Ganska ball.

http://www.redspokes.co.uk/tajikistan_cycling_holidays.htm

Dagens Intervaller

Ok, veckans träningsschema har redan skitit sig. Tänkte cykla lugnt idag men på grund av motionscykelstristess var jag tvungen att trycka på lite. Så jag körde 20x30/60 på 430 watt och blev ganska trött. Sen såg jag att Adam smugit sig in på Friskis och gömt sig i spinningsalen. Jag jagade rätt på honom och tillsammans körde vi 6 stycken max max max spurter på 10 sekunder med två minuters vila.

Sen gick han till plugget och jag fortsatte med lite magövningar och lyfte lite vikter. Så mycket för en lugn dag.

Dagens prognos

Vädret i Rimini är för närvarande soligt med temperaturer runt 12 grader. Det hinner bli varmare under de veckor som vädret har på sig att fulländas, sett ur vårhungriga cyklisters perspektiv.

Dessutom märks det att Europas vindbyar har samlats i Skåne just nu, för medan det utlovas 14 m/s i det svenska landets södra delar imorgon, ligger Rimini bättre till med beskedliga 1-2 m/s. Fartvinden lär bli starkare än det som moder natur bjuder stillastående varelser på. Med den förhoppningen antyder jag både att vinden ska hålla sig kring de styrkorna, samt att jag tänker hålla högre fart än styrfart.

Väl mött där. Mindre än tre veckor kvar.

Dagens Intervaller

Blev ett pass på gymmet idag för det hinns inte med träning hemma. Ville pusha på lite efter gårdagens vilodag så jag körde 30x30/60 på 430 watt. Alltså 10 fler än vanligt. Och visst blev det lite jobbigare, men inte så mycket jobbigare som jag hade trott. Kanske dags att börja pusha gränsen lite längre...

Sen körde jag lite magövningar och chins och sånt. Snart klarar jag 3x10 på chins tror jag, det var några år sen, eller ganska många år sen, jag senast gjorde det.

I veckan är det dags för Hammarötest #3. Tror jag skall filma spektaklet. Både för att jag och ni skall få se hur trött jag är.

Veckans plan är

Måndag: Som ovan
Tisdag: Lugn cykling
Onsdag: Hammarö Maxtest
Torsdag: 8,7,6,5,4 x 2
Fredag: 30/60
Lördag: Vila
Söndag: Bosön

Nästa vecka blir det lugnt må-to för att ladda inför Mallorca.

Vem lär av vem?

Jag har tidigare gnällt på skidåkningens masstart och sagt att de borde ta lärdom av cyklingen. Men det motsatta gäller också.

Igår såg jag på sammandraget av tempoetappen i Tirreno-Adriatico på Eurosport. Etappen tippades bli avgörande för totalsegern i loppet, och trots detta så var den totalt ospännande.

När vi kom in i loppet fick vi följa Danilo di Luca och Davide Rebellin, båda förvisso med i sammandraget men med små chanser att försvara sina placeringar då båda är relativt svaga tempocyklister. Av favoriterna fick vi följa Klöden, men helt utan information om hur han åkte - mellantidsinformation saknades helt.

Lövkvist fick vi för första gången se när han hade en kilometer kvar, dock bara kort för sen klippte man in Di Luca igen.

Nej fram för:

• Fler mellantider där man redogör för hur cyklisterna ligger till
• Helikopterbilder av en tempotrampandes cyklist är måttligt spännande - lägg istället krutet på att visa deras placeringar vid fasta stationer för jämförelser.
• Och under ett sammandrag, blanda bilder från start och mål, visa inte bara sista 30 minuterna av en tempoetapp.

Nej, urk så tråkigt det var. Loppets mest spännande etapp blev de facto nästan helt ointressant. Skidåkningen kan det här med hur lopp med intervallstart skall produceras. Lär av dem. Hur svårt kan det vara.

Dagens distans - södra distriktet

Dagens runda blev en lugn tillställning i strålande sol. Det kändes som att våren nu presenterade sig på allvar med torra vägar och sol i princip hela rundan. Till och med vintercyklarna signalerade för fullt att nu får det vara nog. Tre skärmhaverier kan inte tolkas som ett annat sätt än att det är dags att ställa undan vinterhästarna och ta fram de något mer smidiga vårditona.












Niklas framskärm lossnade från fästet och Petters haveri tvingade fram en något kreativ, men inte så funktionell placering av kompislappen. Förresten så kvalar den väl knappast in som kompislapp med den placeringen. Det är fritt fram att håna Petter för det. Om det är någon som är intresserad så har han (i sin fulla rätt) frekvent varit på mig om min avsaknad av kompislapp på bakskärmen.

Vi hade trevligt besök i klungan, som uppskattade reiseleiter Olas vägval. Efter att ha följt Bjärredsborna hem till byn, tagit en kopp java på Salami och vinkat iväg de andra Lundaborna på vägen hem, fortsatte jag själv via slingrande småvägar ytterligare dryga timmen. Det som satte stopp för den resan var ett slitet knä och händer som började tröttna. Alltså fötterna har jag problem med då och då och sadelöm är inte något helt ovanligt att vara, men händerna? Jag längtar efter min sommarcykels växelreglage. Helt otroligt att de lyckades formge dem efter mina händer, utan att komma och göra en avgjutning av dem. Sorgligt att de har ändrat designen. Inte nog med att de inte är lika sköna. De är definitivt inte lika behagliga att vila ögonen på.

Dagens distans

Avnjöts i norrort med snöglopp och stänk. En sån där tur då alla mest håller käften och cyklar på för sig själva. Men det var nice trots att jag kom hem prickig och med stelfrusna fötter.

I morgon blir det vilodag. Den första helvilan på 13 dagar. Också det är ganska nice.

Backrace på Mallis 1:a april!

Detta kom från reseledaren:

Nu är det snart dags för avfärd mot Mallorca och ett antal dagar med sol och värme och härlig cykling.

Pga att det är ett större antal cykelklubbar som kommer att vistas på Mallorca samtidigt, runt veckorna 13-14 så kommer här en inbjudan till ett backrace från botten till toppen av Sa Calobra.

Plats: Sa Calobra, längst ner mot vattnet.
Tid: Kl 11.00
Datum: Onsdag den 1 april

-Tidtagning sker!
-Anmälan på plats
-ingen avgift; )

Nej, det är ingen riktig tävling utan ett kul inslag för de som vill ta i lite extra under Mallisvistelsen!

Ses vi där?

Dagens intervaller

Blev ont om tid för träning idag så det blev ett kortare pass på gymmet. 20x30/60 på 430 watt blev det och benen kändes fortsatt starka om än ömma efter styrketränandet i veckan.

Efter att ha klurat ut hur den nya Life Fitness cykeln på gymmet fungerar så har jag fått en ny favorit. Wattfunktionen var perfekt. Sen undrar jag dock om den inte är en glädjemätare men det är en annan sak.

Men varför varför varför skall de göra så hemska, breda, obekväma sadlar på de där cyklarna...

Watt watt watt

Läste på Fredrik Ericssons blogg om hans 34 minuter uppför Puig Major på Mallis:

Lyckades kräma ur 433W i snitt, vilket var förvånande bra.

Snabbt överslag säger mig att det är 5,7 watt/kg ungefär. Bra, då vet jag att jag måste upp i 387 watt för att vara lika bra.

Hur svårt kan det vara?

Lonesome cyclist...

Träningen på Mallis

Vi diskuterade träningsupplägg under Mallorcalägret igår. Det lutar åt cirka 50 timmars cykling på 10 dagar. Jajks. Tror jag kommer vara en smula nertränad efter det. Efter det är det bara hem och finslipa form i 3 veckor - sen är det dags för Hammarö.

Vi är där den 26 mars - 6 april. När kommer du?

Dagens intervaller

Körde morgonpass idag. 30/60 intervaller blev det men inte 30 stycken utan 20 i vanlig ordning. Kände mig mycket mycket stark idag och låg på 430+watt på samtliga. Ofta var jag uppe på 450 watt och nosade. Sista 30:an snittade jag dryga 500.

När jag började köra dessa intervaller för knappa två månader sedan låg jag på 390-400 watt så det är trevligt att se att träningen ger resultat.

Nu sitter jag här med ett stort glas iste och skall snart till jobbet. Iste är after-sports-drycken nummer ett.

Dagens intervaller

Känner redan att träningen denna vecka har tappat fokus lite. Dagens distans skulle bytas mot längre intervaller på trainer men byttes slutligen mot styrketräning och spinning. Herregud vilket totalt ofokus!

Hur som helst. Körde först en riktig duvning av benen i gymmet. Gillar att köra styrketräning i cykelbrallor för man får ett par riktiga kycklingklubbor till ben att njuta av i spegeln. Varierade tunga lyft med lättare teknikövningar.

Sen in på intensivspinning och körde 5 längre intervaller a 6-8 minuter med ett par minuters vila. Glömde pulsklockan så jag fick gå på känsla och den sa 90%. Ungefär. Under vilan körde jag som vanligt en 30-sekundersspurt.

Det kändes okej idag men jag var lite för hungrig på slutet. Kände liksom hur energin bara sögs ur kroppen alltefter vad passet led. Sen hjälpte såklart styrketräningen före spinningen att spä på utmattningssymptomen.

Statement

Jag gillar verkligen de här testen. Ok, man mår kanske inte helt bra på slutet, men det varar så kort tid, så det kan jag stå ut med. Jag är så vansinnigt energifylld efteråt, fast slut. Hur nu det går till. Alltså ja, jag lovar, jag har "trevligt". En trevlig inramning gör ju sitt till för all del. Den nya trainern är en godbit. Jag vill ha...

Jag - ett pannben?

"Det är bra Anette. Lite till kan du. Föreställ dig att du är på väg uppför ett berg. Du är nära toppen. Du kan mer."

Jag sitter på en trainer, jag rosslar när jag andas och jag är medveten om att tiden går på halvfart. Jag är inte på ett berg, vare sig i fantasin eller i verkligheten. Det kan jag lova. Just då, på den där trainern, är sekunderna är inte lika snabba som de brukar vara.

Jag fick ett sms av en vän, som jag inte hann läsa innan testet. Meddelandet nådde mitt undermedvetna på något sätt i alla fall. "[...] visa laktatmonstret vem som bestämmer."

Med 13,4 mmol gick jag ur näst sista intervallet och jag höll inte hela sista intervallet, men jag slutade med 14,9 mmol. Förra testet mådde jag illa och satt med en hink direkt efter, för säkerhets skull. Det gjorde jag inte nu. Jag hade kunnat fortsätta lite till och jag ångrade mig direkt när jag slutade trampa. Jag borde och kunde ha mjölkat ur mig lite kraft till. Låt mig inbilla mig det i alla fall. Mjölksyrahalten säger pannben, men min intuition säger något annat.

Annars är jag i lite sämre form nu än förra testet vilket skedde förra året i maj. Nu testar jag mig två månader tidigare. Fast tröskelpuls har förbättrats i och för sig.

På vägen hem kände jag mig oförskämt fräsch. Är det så man ska känna sig efter ett mjölksyratest? Månen presenterade sig som en välmatad, vällagrad ost full av tankens vassleproteiner som skyndade på min mentala återhämtning.

14,9 mmol. Tillåt mig vara nöjd. Med den här utvecklingen fjärde gången i rad ska jag nå närmre 17 mmol nästa gång, eller hur?

Testet skedde som vanligt hos FitForFight.

Om Paris-Nice igår

Sylvain Chavanel efter gårdagens etapp:

"I saw the Rabobank riders gathering in the front," the Frenchman explained. "I took my jacket off – I was ready for the war."

Resultatet? De körde ifrån Contador med över en minut och Chavanel belönades med både etappvinst och ledatröja. Snyggt.

Jag missade tyvärr spektaklet men D har lovat att han har det inspelat för mig att avnjuta vid senare tillfälle.

Stockholms klimatzoner

Idag när jag cyklade till jobbet så noterade jag att bara på min beskedliga pendlingssträcka om cirka 6,3 kilometer så verkar man passera ett antal klimatzoner. Först har vi Katarinavägen som verkar vara en helt egen klimatzon. Om snön ligger vit på innergården så vet man ändå att den är trögflytande på Katarinavägen. Idag var det traditionsenlig mudslide med oplogad cykelbana. Jag börjar vänja mig vid att ligga mitt i vägen och bli nedsprutad av bilarna.

Sen kommer man in i stan och där är det alltid vår. Eller i alla fall blir snön aldrig liggande utan tinar på något mystiskt sätt direkt.

På Torsgatan börjar man "klättringen" mot Karolinska Institutet. Skulle gissa att vi talar om en höjdskillnad på en 8-10 meter och här upplever jag att vi går över i något mer trögflytande tillstånd igen. Alltså om vi talar om snökonsistensen.

Väl inne på KI-området råder full vinter. Här är det vintervägar med sand istället för saltvattensörja.

Jag föredrar KI-klimatet. Packad snö är ohyggligt mycket mer förutsägbart än saltsnöslask med förrädiska iskanter. Vad är poängen med en lag som tvingar folk att sätta på vinterdäck på bilen om vinterväglag aldrig tillåts råda inne i stan?

Dagens Intervaller

Klarades av i KI:s spinningsal. Adam hade dagen till ära en ny skiva. Samma låtar fast i ny ordning. Det funkade, mer svårlurad än så är jag inte.

Vi körde vårt nya favoritpass. Alltså 8,7,6,5,4 minuter med två minuters vila inklusive en maxspurt.

Benen kändes ganska bra även om jag aldrig tycker en spinningcykel känns lika bra som den vanliga cykeln. Det där med att man inte kan frihjula är inget trevligt. Även om frihjulandet är högst begränsat under ett träningspass på trainern också.

Veckoplanen, lite sent redogjord för, ser ut som följer:

Måndag: Chris Hoy
Tisdag: Långspinning a la ovan
Onsdag: Tänkt distanspass, men i det här skitvädret kanske byts mot 8x8 eller liknande på trainern (känner att jag vill ha lite fler långa intervaller)
Torsdag: Långspinning a la ovan alt 30 x 30/60 (yes, fler än vanligt)
Fredag: Vakant, har inte bestämt ännu
Lördag/Söndag: Distans 3-4 timmar någon av dagarna. Den andra skall jag sova länge och äta brakfrukost.

In your face

Igår kunde man se hur Stockholms cykelpendlare så smått började krypa fram ur sitt vinteride. Cykelbanorna förtätades av city-bikes och reflexvästar efter att SL-korten för februari nu gått ut.

Men moder natur ville inte veta av detta. In your face cykelpendlare sa hon och dumpade en decimeter nysnö över stan. Något säger mig att SL säljer många rabatthäften idag.

Dagens intervaller

Idag testade jag för första gången Chris Hoy-intervallerna.

Började alltså med 20 minuters uppvärmning på ökande motstånd. Sen körde jag fyra maxspurter om cirka 15 sekunder. Till min stora förvåning kom jag inte alls upp i något tryck utan toppade på 800 watt. Jag trodde jag skulle vara starkare än jag är i slutet av ett hårt intervallpass men icket. Intressant iakttagelse.

Nåja, sen följde 5 x 3 minuter med 5 minuters vila. Som ni förstår av vilan så är det hårt hårt hårt som gäller på intervallerna. Eller som Hoy uttrycker det: I slutet av varje intervall skall du vara så slut att du bara skulle orka några sekunder till.

Kan låta enkelt, men ni som prövat vet hur svårt det är att köra sig riktigt riktigt slut. Det är en sak att säga att "jag orkar inte mer" men en helt annan sak att faktiskt inte orka mer.

Jag gjorde så gott jag kunde och första 2-3 kan jag nog säga att jag inte skulle orka mer. Men sen börjar huvudet hänga och i takt med det är det svårt att ta ut sig till max. Det gick dock hyfsat och trots att det endast handlar om 15 minuters riktigt hårt jobb så blev jag duktigt trött.

Tittade faktiskt INTE på wattmätaren idag, bara för att inte stressa upp mig över eventuellt dåliga värden... Idag var det max, och det behövs ingen wattmätare för att se vad det är!

Mont Ventoux

Satt och kollade igenom lite gamla videoklipp och hittade det här från sommaren 2007 där jag jagar Jonas uppför Mont Ventoux.

Längtar till sommaren.

Gårdagens intervaller

Igår körde jag med Vallentuna på Bosön. 8x8 vila 2 stod på schemat. Till skillnad mot träningen med ECI på samma ställe så körde vi ungefär samma fart varje intervall. Det var jämn och hård fart och en efter en föll folk av. Jag kunde nöjt konstatera att det bara var jag och tre till som tog sina förningar under samtliga intervaller. Och det var tre duktiga cyklister så det var helt i sin ordning.

Sista intervallen trissades såklart farten och under dess sista minut flög jag av. Perfekt tajming.

Tack för ett trevligt pass!

Söndagspyssel

Har ägnat söndagsmorgonen åt att montera mina nya klassikerhjul. Oj så snyggt det blev.

Blev inget distanspass idag. Har kört intervaller i sex dagar så jag känner att jag behöver vila. Och det gör jag med en lugn löprunda.

Stolt över sitt ursprung

Lågt är det nya högt

Att följa mönstret?

I princip med en gång jag startade cykla lvg kom jag in i ett trevligt mönster. Runt halvårsskiftena så skedde det, shoppingen alltså.
-06 sommar - Första cykeln
-06 vinter - Vintercykel
-07 sommar - Bättre hjul
-07 vinter - Ny cykel, carbonram och annat lulllull

Sedan kom 2008, som blev de många cykelresornas år. Jag kom av mig där. Det saknades vissa resurser för att möta upp 2006 och 2007 års fina resultat. Jag borde komma igång och försöka nå den där fina trenden igen.

Tankarna som outtalade har funnits i bakhuvudet har varit:
Spara - En CX som kommer att användas flitigt. Det går att lägga en slant på det om rätt objekt dyker upp - Spara - En första MTB att sälla till stallet. Med stor sannolikhet en XC och inte någon top of the line. Tillräckligt bra för att vara rolig att köra med, men den lär väl inte hårdköras av mig, som ändå har hjärtat hos lvg. Någonstans ska jag kanske stoppa in fler hjul. Jeppe verkar att tycka att det är roligt och han har ju rätt ibland. Nej, Petter tempocykel är precis inte uppe och snurrar högst på listan.

Så här går tankarna, men det är ju inte värre än att jag kan ändra mig utan att få ångest för det. Ingen brådska, många möjliga val, förväntan.

Vårtecken

Gårdagens (för min del lite sega) distanspass genomfördes inte med överdragsbyxor, utan dessa var utbytta mot benvärmare. Nu har jag i och för sig haft en tendens att överklä mig, viket resulterat i jobbigt varma distanspass, men vi går mot varmare tider. Äntligen, äntligen, äntligen!

Bekännelse

Idag när jag cyklade genom stan försökte jag Shimano-växla på mina Campa Record reglage.

Inte ok. Tur att cross-säsongen är slut snart.

Cycling with the proffs

Coolt. Två killar jag har tränat med under mina Zambia-äventyr har nu blivit proffs i MTN stallet i Sydafrika. Verkar dock som de skall tävla främst på MTB. Kanske kan de visa framfötterna ordentligt i Cape Epic som går av stapeln senare denna månad? Förra året kom den på en respektabel 28:e plats.

http://www.ryder.co.za/index.php?option=com_content&task=view&id=153&Itemid=26
http://www.ryder.co.za/index.php?option=com_content&task=view&id=152&Itemid=26

Bland de mer namnkunniga cyklisterna i laget hittar vi den gamla räven Sven Teutenberg.

Go Jupiter och Trust! Den senare förnedrade oss alla under Zambiska Mästerskapen 2007.

Lättare än mitt bakhjul

Är hjulen nedan. Här har man precis myst över mina lätta hjul så läser jag på Daniel Rytz blogg om ett hjulpar som väger in på 715 gram... Alltså ett par hjul som är lättare än mitt nya lätta bakhjul.

Priset, ca USD 2.500 är förvisso mycket högre, men samtidigt förvånansvärt lågt.

Gaaargh.

Photo: www.cyclingtechblog.com

Mer om hjul

Träffade D för lunch och fick med mig mina nya klassikerhjul tillbaka till jobbet. Vikt fram/bak blev 590/760 gram. Alltså totalt 1350 gram paret. Hmmm, tror jag kanske berättat detta förut men det tål ändå att sägas igen...

Hur som helst. Gjorde en snabb inventering av hjulparken och hittar följande:

Zipp 303 på Tune-nav (tub)
Pro-Lite Padova (disk) och Vicenza (90mm) tempohjul (tub)
Super competition (lätt lågprofilfälg) med DT-ekrar och Record-nav (tub)
Corima kolfiberhjul på dura ace nav (tub)
Mavic R-SYS (kanttråd)
Mavic Aksium (kanttråd)
Shimano fulhjul (kanttråd)

Vad saknas? Jo kanske ett par lågprofilskolfiber a la Campagnolo Hyperon - men det känns avlägset givet priset. Sen skulle jag gärna byta ut mina R-SYS mot något mer raceiga hjul. När jag får det nya R-SYS framhjulet kommer paret sannolikt bjudas ut till försäljning.

Eller någon som har andra förslag på helt livsnödvändiga hjul?

Konstaterar glatt att jag har en övervikt av tubdäckshjul. Det har nog skett en omedveten glidning mot tubhållet och vips är de dominerande. Så kan det gå.

Ribban är lagd

Jag hade tänkt beklaga mig om hur trött jag är och hur hårt jag tränat hittills den här veckan men det verkar numera förbjudet efter att ha läst Fredrik Ericssons träningsschema under lägret på Mallorca. Jag menar om han kan köra rensningspass på fyra timmar med 43 minuter intervaller inslängt, ja då ska väl fan jag kunna genomlida ett spinningpass på 90 minuter med 60 minuter intervaller.

Det var i alla fall vad jag gjorde i morse - led. Benen var sega och efter 60 minuter magen tom. Började lukta lite bonk om man nu kan bonka på en spinningcykel. Bonken blir liksom inte lika påtaglig när man inte tappar farten och tvingas släppa hjul utan bara sådär gradvis lättar på motståndet för att inte ramla över styret. Och inte ens det är ju särskilt dramatiskt när cykeln är snudd på fastskruvad i golvet. Så känns det i alla fall när den väger xxx kilo. Cykeln alltså.

Gårdagens intervaller

Det blev inga intervaller igår. Chris Hoy fick stryka på foten för onsdagscykling med Fredrikshof. Kände att jag ville ha minst två längre pass den här veckan så det fick bli 3,5 timmars mörkercykling i söderort.

Imponerande 20-25 personer dök upp för evenemanget. Dubbelt så många som var vanligt vid samma tid för ett år sedan.

Noteras kan:

Jag gillar inte att cykla i mörker
Jag gillar inte att cykla fort i mörker
Det är många som är starka redan nu

Så frågar du mig så håller jag med Glenn, jag tror det kommer bli hårdare på veteranscenen i år än förra året. Tur jag har elitlicens!

Nu på väg till spinningsalen för intervaller...

Kontrollvägt

Såja, paketet hämtat. Kan konstatera att viktangivelserna på ProBikeKit är korrekta. Tyvärr. Vittoriaslangarna väger in på 84 gram, utan ventilhatt. Det är långt ifrån supersonic på 57 gram, men å andra sidan kostar Vittoriaslangarna bara 45 kronor också. En standardslag, som väger 100-110 gram, kostar ju lätt 50 spänn i din lokala cykelhandlare. Så - en bra deal trots allt.

Däcken vägde 300 gram precis som angivet. Även detta utan ventilhatt - bara för att liksom redogöra för hur mätningarna genomförts. Lite tunga kanske, men å andra sidan var de också väldigt billiga, cirka 150 kronor.

Record Skeleton

Sökte efter ett par Campa Record Skeleton bromsar på Ebay användandes sökorden "Record" och "Skeleton".

Vad hittar jag? Jo någon som säljer skelettet efter en utdöd björn för 250.000 kronor. Record!

Classy gone concept

1998 var jag nyfrälst cykelentusiast i Umeå. Med hjälp av racerentusiasten Ulf Stenudd guidades jag och Simon (en av mupparna här) in i cykelvärlden. Han berättade för oss om olika cyklar, berättade om förr, gav oss råd vad vi skulle köpa. Och så vidare.

När jag frågade honom vad han själv körde på för cykel svarade han på klingande nasalt Umemål:

En Serotta...(konstpaus)... Campagnolo Record utrustad. '

Efter det var det Campagnolo som gällde för mig. Någon Serotta har det dock aldrig blivit. Jag trodde länge att märket var Italienskt givet namnet, men jag lärde mig för några år sedan att det är ett amerikanskt märke, och har så varit sen starten.

Emellanåt har jag kollat in deras hemsida. Drömt om en custom stålram men tänkt att det får vänta tills jag blir rik (vilket aldrig lär hända).

Nu såg jag dock att classy och klassiskt är på väg ut och det är kolfiber som gäller även här. Nyaste tillskottet syns på bild nedan. Kanske snabb, men fan inte snygg. Och inte en riktig Serotta om du frågar mig, men jag kanske är gammalmodig och konservativ.

Photo: www.cyclingnews.com

Saxat

Från: http://johanlindgren86.blogspot.com/ (Cykelcitys Elitlag)

Nu har jag jag avklarat detta årets dödstest hos Nicke. Det gick bra faktiskt, jag körde 4 minuter längre på 350 watt än vad jag gjorde förra året. Det är väldigt bra tycker jag. Jag höll på i 1 timme och 16 minuter.

Jag är inte riktigt där ännu. Alltså på 1.16 minuter. Kanske 16 minuter, och då är det bara en timme kvar.

Tjena.

----------------------------
EDIT: Klart jag missuppfattat alltihop. Han körde antagligen 6 minuter på 350 watt, 2 mer än förra året. Det var själva testet som höll på i 1.16.
Jag tyckte det verkade vara ett ovanligt brutalt test: "Kör på 350 watt så länge du orkar". Aj.

Det kom ett brev

Från ProBikeKit.com!

Har beställt lite accessoarer i form av tubdäck och slangar. Ja, jag vet att man inte behöver slangar till tubdäck.

Så idag skall jag hämta ut fyra Vittoria Rally däck, däck som skall sitta på mina nya klassikerhjul som enligt D är färdigbyggda. Totalvikten på hjulen blev 1350 gram till en kostnad av cirka 4000 kronor. Det är samma vikt som mina R-SYS, fast knappt halva priset.

Vittoria Rally är en ny bekantskap. Köpte dem mest för att ha några billiga tubdäck att träna på, det kostade ungefär 150 kronor styck. Alltså som en supersonic-slang på Cykelcity typ. Kvaliten kanske är därefter, men det är värt ett försök. Sen var de också lite tunga, närmare 300 gram enligt hemsidan, men jag undrar om det verkligen kan stämma. Kontrollväger i eftermiddag och återkommer med rapport.

Dagens Intervaller

Avklarades på jobbet. 30/60 på motionscykel följt av styrketräning stod på menyn.

Kroppen kändes bra. Körde hårt igår, men bara i fyra minuter, så benen hade god form. Trissade återigen motståndet och klarade av att hålla 420 watt på intervallerna, 10 högre än senast jag satt på samma cykel. Särskilt på denna typ av korta intervaller är watten ett bra hjälpmedel, för intervallerna är jobbiga även på 390 watt, bara en nyans lättare, och då hjälper watt-besattheten till att hålla intensiteten hög.

Sen hade jag 20 minuter på mig för lite snabba styrkeövningar. Som vanligt fokus på quadriceps och hamstring. Särskilt mitt förkrympta vänsterlår.

Att resonera kring

Det är intressant med andras åsikter. Det kom nyligen en kommentar på ett av mina inlägg och även om den kommentaren delvis stämmer med mina åsikter, så är det faktum att vi är olika en anledning till att vi lägger upp vår cykling på olika sätt.

Anonym sa...
"Det är schemalagda tider och regler som gör träning till något negativt. Kroppen klarar med än vad man tror, bara att köra på =)"

Det beror nog lite på vilken sorts personlighet man har. Vissa, som Jeppe, frodas med ett träningsschema, medan andra, som jag, inte är lika förtjusta i att mäta watt (ens om jag hade någon wattmätare bör tilläggas).

Varför då överhuvudtaget köra intervaller och ett träningsschema om jag nu inte är så entusiastisk till det? Tyvärr är det så att jag lätt nöter ut mig själv, då jag vill så mycket mer än min kropp klarar av. Psyket och hjärtat verkar klara långa, vackra pass utomhus utan större problem, medan jag sakta blir svagare och svagare. Förhoppningen är att jag ska bli starkare, segare, tåligare, så att det går att köra hårdare och längre. För det offrar jag gärna en del tid på trainern nu, innan utomhussäsongen kommer igång på allvar.

Sedan var jag ju nyfiken på hur jag skulle reagera på att behöva sköta ett ganska inrutat intervallpassupplägg. Hittills har det gått rätt så bra. Lite av tankens och viljans motstånd då och då, men passen har genomförts. Någon gång har det varit riktigt bra pass med kraftiga adrenalinkickar. Inget mot det rus som upplevs utomhus, men ändå. Det är ju inte så att jag hade cyklat utomhus i mörkret de kvällarna ändå.

Tungt

Har man ett ineffektivt rörelsemönster när svettdropparna i pannan gungar i takt med musiken?

Invertika - Momentum och Jan van Lier - One Through Seven (Momu Remix) uppskruvade till 180 bpm. Skönt, tungt. En motvikt i ena vågskålen som hjälper till genom grymt tunga, mjölksyretunga passager.

De sista två intervallen fanns inte kraft till något annat än benen. Inget sluggande. Överkroppen var stilla.* Deep space ända in i kaklet (i 180 bpm givetvis).

*Utom de sista sekunderna då det hoppades osnyggt på sadeln. Jag var helt enkelt tvungen att använda min tyngd för att få runt vevarmarna.

Hammarö Maxtest #2

Hammarö maxtest #2 avklarades i afton. Följde samma upplägg som förra gången. Samma tryck i däcken. Samma uppvärmning - 30 minuter med 3 hårdare intervaller på stegrande effekt. Sista på 300 watt.

Sen ner till noll. Lite vila och pang på i fyra minuter.

Var totalt överladdad och rusade som en galning i början. Kände redan efter en halvminut att det här håller inte och var tvungen att slå av på takten. Vid två minuter funderade jag på att bryta och ge upp för jag hade så ont. Men jag plågade mig i mål och grinade illa. Hängde över styret i fem minuter och trodde döden var nära.

Resultatet då?

Jo, 23 watt högre än förra gången, snitteffekt på 382watt. Bra.

Men den största skillnaden stod att observera i maxwatt. Förra gången slog jag i taket runt 450 och hade alltså ett hyfsat väldisponerat lopp. Denna gången nådde jag 562 watt, antagligen alldeles i början, vilket såklart förklarade den totala mjölksyrakoman jag nådde.

Så givet min tjurrusning är jag mer än nöjd med att snitta hela 23 watt högre. Kan jag bara lära mig att ta det lite lite lugnare i början skall det nog bli 400 innan sista april. Minst.

Hammarö maxtest # 1: snitt 362 watt, max 450 watt
Hammarö maxtest # 2: snitt 385 watt, max 562 watt
Hammarö maxtest # 3: ??

Tung vecka väntar

Tänkt upplägg för veckan:

Måndag: Hammarö maxtest #2
Tisdag: 30/60 + styrketräning
Onsdag: Chris Hoy intervaller/alternativt utomhusdistans
Torsdag: Spinning + ev styrka
Fredag: 30/60
Lördag: Bosön med Vallentunas elitlag
Söndag: Distans (om jag pallar)

Tung vecka som väntar med andra ord - men så var ju förra veckan en mesvecka också.

Proffsnytt

Jag följer med intresse Team Capinordics framfart på proffsscenen. Laget innehåller flera svenskar, bland annat Fredrik Ericsson som nu också bloggar om sitt proffsäventyr.

I helgen har laget kört Les 3 jours de vaucluse och efter ett par tunga etapper lyckades man snyggt ta hem den sista sträckan genom dansken Martin Pedersen. Kul!

Förra veckans träning

Förra veckan blev den lugnaste på länge. Endast 4 pass! Efter en avbruten inledning så fortsatte det i samma stil. Besöket hos bror i Lund fredag-söndag innehöll endast en träningssession, om än hård.

Vi körde en timme spinning med 5x4 stenhårda intervaller följt av 8x30/30 som avslutning. Sen sprang vi över till gymmet där vi lyfte och böjde i 45 minuter.

Jag känner att styrketräningen gett resultat. Den tydligaste förbättringen är i gluteus och hamstring som jag känner att jag "hittar" mycket bättre när jag kör styrkeövningar. Där jag tidigare låg och kved med 25 kilo pumpar jag nu på 40. Nu återstår att se att den förbättrade styrkan går att omsätta till speed på hojjen.

Jonas som är sjukgymnast har riktiga falkögon. Framför spegeln på gymmet konstaterade han att mitt vänsterben är lite mindre i omfång än mitt höger. Och visst, efter närmare titt så inser jag att han har rätt. Muskeln är helt enkelt lite mindre. Kanske betoning på lite, men helt synbart.

Så nu blir det punktmarkering av quadriceps på vänster ben framöver.

Intervallbekännelser

Det är väl lika bra att ta det från början. Jag har också hoppat på träningståget, fast jag har tagit det där ångloket som man mest åker med för att det är en trevlig turistattraktion. Det är liksom en test på hur jag reagerar och vad jag egentligen tycker om det. Hur som helst jag hade ju tänkt att börja redan förra året, men det smög sig då mastodontinfektionen kom och slog ut mig hela vintern och sedan kom våren och då var jag mest lycklig över att kunna cykla överhuvudtaget, dvs knappast mentalt inställd på träningsupplägg.

Nu har jag provat en viss slags intervaller några veckor. Första tre veckorna gick bra. 3 trainerpass i veckan och ett distanspass på helgen. Sedan kom viloveckan som planerat (vilken avslutades oplanerat tufft på grund av bristande basala cykelkunskaper, typ känna att hjulet bromsas av gaffeln) och sedan blev jag förkyld helt oplanerat, så där försvann 1,5 vecka av upplägget.

Hur upplever jag intervallpass på trainern då? Jag som föredrar att cykla ute och som inte har känt någon speciell lust att ha ett träningsschema överhuvudtaget förut. Jodå, första spontana kommentaren är blött, vått, svettigt, om ni förstår vad jag menar med det. Sedan är det väl så att det fungerar för att jag vet att det har ett slut. Jag sa att jag skulle ge det 7 veckor (inklusive vilovecka) och sedan får jag helt enkelt se om lusten att ta sig an ett strukturerat träningsupplägg finns kvar där.

Ett test hos FitForFight är inbokat och jag hoppas helt orealistiskt på att jag ska vara ett träningsfenomen. En person som svarar så positivt på sådan här träning att Christian häpnar. Jag säger inte att jag tror på det, men drömmen lever vidare. Om testet visar den där häpnadsväckande förbättringen är det möjligt att jag fortsätter att ha lite struktur på cyklingen, men fasen att jag tänker offra mina distans- och fikarundor bara för att jag måste återhämta mig efter ett svettigt grispass på trainern.

Det som jag framför allt ska ha förbättrat är VO2max och mjölksyratålighet, men jag har redan märkt den trevliga bieffekten att jag har fått starkare ben. Sannolikheten att slå Jonas 15,8 mmol är inte stor, men följer jag mönstret att öka 3 mmol per test så ska jag upp i 16 mmol den här gången. Knappast troligt. Tänkt om resultatet är sämre den här gången än förra... Hemska tanke.

En liten reflektion bara - Det där trevliga värdet som jag har på återhämtning vid uthållighetstest med laktatmätning verkar inte ha mycket samband med kroppens återhämtning efter intervallpass. Jag känner mig hur sliten som helst dagen efter de där intervallerna. Kan någon tala om var man shoppar lite restutitionskapacitet värd namnet (utan otillåtna kemikalier tack).