Jag tycker att jag vid det här laget känner min kropp ganska väl. Att jag vet vad signaler betyder och hur jag borde hantera dem. Så långt allt väl. Problemet är bara att jag inte hanterar dem väl. Tanke och handling är helt särkopplade.
Som idag. Min mage har varit lite sisådär de senaste dagarna och jag tänker då att jag borde ta det lite lugnt rent fysiskt samt tänka på vad jag äter. Rimliga reaktioner - eller hur? Men vad gör jag? Jo förvisso har jag dristat mig till en vilodag idag, trots planerad träning. Klapp på axeln till mig. Men jag fortsätter pimpla kaffe i oförminskad styrka och när några nu efter lunchen körde upp en prinsesstårta i fejset på mig så hög jag åt mig en bit stor som ett smörpaket.
Så nu sitter jag här med ömmande mage - igen- och tänker: varför? varför? varför? samtidigt som jag vet svaret: Jo, för att det var gott.
3 kommentarer:
Hahaha
Välommen i klubben för normala typer.
/D
Ja men va... du visar de drag som så ofta drabbar oss vanliga, dödliga, men som är ack sååååå skööööna att skylla på. Grattis.
Någon gång tänker jag bli vuxnare och leva som jag lär. För aldrig skulle jag rekommendera någon med ont i magen att dricka mycket kaffe, men aldrig att själv en dag inte skulle dricka mycket kaffe. Oavsett vad det får för konsekvenser.
Så, jag hör dig. Det är människans lott att ställa till det för sig
Skicka en kommentar