Dagens distans - södra distriktet

Dagens runda blev en lugn tillställning i strålande sol. Det kändes som att våren nu presenterade sig på allvar med torra vägar och sol i princip hela rundan. Till och med vintercyklarna signalerade för fullt att nu får det vara nog. Tre skärmhaverier kan inte tolkas som ett annat sätt än att det är dags att ställa undan vinterhästarna och ta fram de något mer smidiga vårditona.












Niklas framskärm lossnade från fästet och Petters haveri tvingade fram en något kreativ, men inte så funktionell placering av kompislappen. Förresten så kvalar den väl knappast in som kompislapp med den placeringen. Det är fritt fram att håna Petter för det. Om det är någon som är intresserad så har han (i sin fulla rätt) frekvent varit på mig om min avsaknad av kompislapp på bakskärmen.

Vi hade trevligt besök i klungan, som uppskattade reiseleiter Olas vägval. Efter att ha följt Bjärredsborna hem till byn, tagit en kopp java på Salami och vinkat iväg de andra Lundaborna på vägen hem, fortsatte jag själv via slingrande småvägar ytterligare dryga timmen. Det som satte stopp för den resan var ett slitet knä och händer som började tröttna. Alltså fötterna har jag problem med då och då och sadelöm är inte något helt ovanligt att vara, men händerna? Jag längtar efter min sommarcykels växelreglage. Helt otroligt att de lyckades formge dem efter mina händer, utan att komma och göra en avgjutning av dem. Sorgligt att de har ändrat designen. Inte nog med att de inte är lika sköna. De är definitivt inte lika behagliga att vila ögonen på.