Intervallbekännelser

Det är väl lika bra att ta det från början. Jag har också hoppat på träningståget, fast jag har tagit det där ångloket som man mest åker med för att det är en trevlig turistattraktion. Det är liksom en test på hur jag reagerar och vad jag egentligen tycker om det. Hur som helst jag hade ju tänkt att börja redan förra året, men det smög sig då mastodontinfektionen kom och slog ut mig hela vintern och sedan kom våren och då var jag mest lycklig över att kunna cykla överhuvudtaget, dvs knappast mentalt inställd på träningsupplägg.

Nu har jag provat en viss slags intervaller några veckor. Första tre veckorna gick bra. 3 trainerpass i veckan och ett distanspass på helgen. Sedan kom viloveckan som planerat (vilken avslutades oplanerat tufft på grund av bristande basala cykelkunskaper, typ känna att hjulet bromsas av gaffeln) och sedan blev jag förkyld helt oplanerat, så där försvann 1,5 vecka av upplägget.

Hur upplever jag intervallpass på trainern då? Jag som föredrar att cykla ute och som inte har känt någon speciell lust att ha ett träningsschema överhuvudtaget förut. Jodå, första spontana kommentaren är blött, vått, svettigt, om ni förstår vad jag menar med det. Sedan är det väl så att det fungerar för att jag vet att det har ett slut. Jag sa att jag skulle ge det 7 veckor (inklusive vilovecka) och sedan får jag helt enkelt se om lusten att ta sig an ett strukturerat träningsupplägg finns kvar där.

Ett test hos FitForFight är inbokat och jag hoppas helt orealistiskt på att jag ska vara ett träningsfenomen. En person som svarar så positivt på sådan här träning att Christian häpnar. Jag säger inte att jag tror på det, men drömmen lever vidare. Om testet visar den där häpnadsväckande förbättringen är det möjligt att jag fortsätter att ha lite struktur på cyklingen, men fasen att jag tänker offra mina distans- och fikarundor bara för att jag måste återhämta mig efter ett svettigt grispass på trainern.

Det som jag framför allt ska ha förbättrat är VO2max och mjölksyratålighet, men jag har redan märkt den trevliga bieffekten att jag har fått starkare ben. Sannolikheten att slå Jonas 15,8 mmol är inte stor, men följer jag mönstret att öka 3 mmol per test så ska jag upp i 16 mmol den här gången. Knappast troligt. Tänkt om resultatet är sämre den här gången än förra... Hemska tanke.

En liten reflektion bara - Det där trevliga värdet som jag har på återhämtning vid uthållighetstest med laktatmätning verkar inte ha mycket samband med kroppens återhämtning efter intervallpass. Jag känner mig hur sliten som helst dagen efter de där intervallerna. Kan någon tala om var man shoppar lite restutitionskapacitet värd namnet (utan otillåtna kemikalier tack).