Har man ett ineffektivt rörelsemönster när svettdropparna i pannan gungar i takt med musiken?
Invertika - Momentum och Jan van Lier - One Through Seven (Momu Remix) uppskruvade till 180 bpm. Skönt, tungt. En motvikt i ena vågskålen som hjälper till genom grymt tunga, mjölksyretunga passager.
De sista två intervallen fanns inte kraft till något annat än benen. Inget sluggande. Överkroppen var stilla.* Deep space ända in i kaklet (i 180 bpm givetvis).
*Utom de sista sekunderna då det hoppades osnyggt på sadeln. Jag var helt enkelt tvungen att använda min tyngd för att få runt vevarmarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar