Det är intressant med andras åsikter. Det kom nyligen en kommentar på ett av mina inlägg och även om den kommentaren delvis stämmer med mina åsikter, så är det faktum att vi är olika en anledning till att vi lägger upp vår cykling på olika sätt.
Anonym sa...
"Det är schemalagda tider och regler som gör träning till något negativt. Kroppen klarar med än vad man tror, bara att köra på =)"
Det beror nog lite på vilken sorts personlighet man har. Vissa, som Jeppe, frodas med ett träningsschema, medan andra, som jag, inte är lika förtjusta i att mäta watt (ens om jag hade någon wattmätare bör tilläggas).
Varför då överhuvudtaget köra intervaller och ett träningsschema om jag nu inte är så entusiastisk till det? Tyvärr är det så att jag lätt nöter ut mig själv, då jag vill så mycket mer än min kropp klarar av. Psyket och hjärtat verkar klara långa, vackra pass utomhus utan större problem, medan jag sakta blir svagare och svagare. Förhoppningen är att jag ska bli starkare, segare, tåligare, så att det går att köra hårdare och längre. För det offrar jag gärna en del tid på trainern nu, innan utomhussäsongen kommer igång på allvar.
Sedan var jag ju nyfiken på hur jag skulle reagera på att behöva sköta ett ganska inrutat intervallpassupplägg. Hittills har det gått rätt så bra. Lite av tankens och viljans motstånd då och då, men passen har genomförts. Någon gång har det varit riktigt bra pass med kraftiga adrenalinkickar. Inget mot det rus som upplevs utomhus, men ändå. Det är ju inte så att jag hade cyklat utomhus i mörkret de kvällarna ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar