Just nu är jag trött.
Förra veckan var första veckan som jag verkligen kände att jag faktiskt är på väg tillbaka. En härlig känsla och idag fick jag kvitto på att den känslan är korrekt. Jag har varit och gjort ett laktattest hos Hedersmuppen Christian Delfin och FitForFight igen och jag är visst rätt bra. Faktum är att hade jag inte varit så fluffig, så hade jag haft riktigt bra värden. Alltså muskler och hjärta finns där - att det sedan råkar finnas en del icke-värdeadderande vikt kan jag leva med just nu. Jag är faktiskt hyfsat stark och jag som inte ens har tränat! Tänk om jag hade kunnat genomföra det träningsupplägget som jag hade planerat för i vinter? Alltså möjligheterna att drömma är ju fortfarande helt obegränsade, sedan är jag väl inte villig att göra de uppoffringar som krävs för att bli "bra", men det spelar inte någon roll just nu.
Andra trevliga överaskningar var att trots att jag och den högre pulszonen (den svinjobbiga) har levt i skilda världar under en lång tid, så är jag hyfsad där med - Helt otroligt och kanske inte helt rättvist. Jag sparat det bästa till sist - Jag mådde dåligt efter testet, så där dåligt att jag tyckte att det var bäst att krama en blå hink en stund för säkerhets skull. Inte för att jag gjorde mycket mer än att fylla på med lite saliv, men jag var ju inte helt kurant direkt efter testet. Det trodde jag inte att jag hade i mig, det vill säga att pressa mig så hårt på en trainer bara för att få ett bra värde på ett papper. Att jag kan pressa mig hårt utomhus i vissa situationer, det visste jag redan.
Efter testet fick jag en härlig tur hem i makligt tempo ända till jag såg traktorn svänga ut framför mig. Den körde visst inte så snabbt. Efter en liten stund var jag ikapp och belönade mig med att ligga bakom den i uppförsbacken. Fast när nedförsbacken kommer så vill man ju inte bromsa och när jag väl hade passerat traktorn och vinkat till bonden, var jag tvungen att öka avståndet mellan oss hela tiden. Vid det laget var benen mycket möra och jag slog direkt av på tempot när jag kom ut på en annan väg. Glädjen över vad Christian sa om mitt testresultat gav visst lite extra krafter, men sista biten hem fick bli i komforttempo igen.
Alltså nu är det nog läggdags och jag kommer nog att somna snabbt och sova gott.
2 kommentarer:
Men du, det kom väl inte som någon överraskning. Fast det är schysst att få det svart på vitt. Undertecknad vet ju att du kan mata på snabbt och bra länge!
Siffror kan du dela med dig till mig av - i högsta förtroende.
Den här gången kom det som en överraskning, för med tanke på min vinter hade jag förberett mig att inte ha för höga förväntningar. Du såg mig aldrig när jag var som ynkligast, men enligt mig så var jag i mycket dålig form i januari/ februari.
Det jag är mest förvånad är att jag inte dog med en gång i pulszon 5, eftersom den i stort sett bara varit ett teoretiskt intervall för mig under vintern, som jag visste om existerade, men som jag aldrig befann mig i.
Och tänk att jag, inomhus i en testmiljö, faktiskt tog ut mig så att jag blev illamående. Jag var rätt förvånad när jag insåg det. Numera (när det har sjunkit in lite) även barnsligt nöjd :)
Skicka en kommentar