Tävlingen har jag redan redogjort för så det lämnar jag därhän. Har utöver den hunnit med ytterligare tre cykelpass.
I söndags körde jag ett par timmar tillsammans med en tanig triathlet ett pass på cirka sex mil. Hittade cykelsällskap genom den lokala cykelklubbens hemsida och tur var det, för vägarna vi körde på hade jag aldrig hittat på egen hand.
Att cykla i Washington är fint, om du vet vart du kan köra vill säga. Annars är det ganska hopplöst stökigt att ta sig fram i trafiken. Vi körde på evinnerligt vackra och lummiga vägar i hög fart. Triathleten, som hette Zach, var en hyfsad cyklist fastän han var ganska grön i sporten (som att jag inte är det...). Hans löparförmåga var dock några klasser bättre insåg jag när han berättade att han sprungit milen på 32 minuter. Ouch.
Sen blev det ett par vilodagar innan jag igår gav mig ut för en tur på egen hand. Cyklade Capital Crescent trail in till Washington från Bethesda där jag bott. Det är cirka 11 kilometer och fin cykelväg hela vägen utan störande bilar. Ibland blir det dock en smula trångt när fotgängare, rollerblejdare och cyklister skall samsas om utrymmet.
Väl i DC tog jag bron över till Arlington, Virginia och cyklade förbi den enorma kyrkogården där bland annat JFK ligger begravd. Fortsatte ut på cykelvägar förbi Pentagon (som jag dock inte såg bakom all lummighet) ut mot Alexandria. Försökte mig på lite intervaller men det var för stökigt för att lyckas någe vidare.
Idag blev det återigen tur in till DC men denna gång genom stan och ut till Hains Point. Har läst att där körs det intervallträning varje dag 12-13. Tyvärr han jag inte till detta, men jag förstår varför de tränar där! Finfina vägar med lite trafik och ett perfekt intervallvarv på cirka fem kilometer. Jag körde mina mitokondrierstressande 30/60 intervaller och fick en bra genomkörare.
Jag skall inte sticka under stolen med att det är ganska ball att cykla här. Jag menar under ett pass på två timmar hann jag avverka följande: Lincolnmonumentet, Washington Memorial, Pentagon, Arlingtonkyrkogården och ytterligare några världskända monument. Det är svårslaget.
Hann även med en liten vurpa under USA-vistelsen. Hamnade på fel sida av vägen igår och skulle snabbt smita emellan trafiken. Trafiken missade jag, men jag missade också gapet mellan gräsmattan och trottoaren. Mitt framhjul hittade dock ner och smack så låg jag på backen med blödande armbåge. Men oj så hård jag såg ut när jag rullade hem med mitt blödande sår. Jag menar kontrasten mellan de vita kläderna och de röda blodkropparna. God Damn.
Arlington national cemetary: en kyrkogård som snabbt fylls på i krigstider
Lincolnmonumentet
Nöjd snubbe vid Washington Memorial
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar