Liten cyklist??

Visste ni om David Millar bara är 19 cm lång? Det är nästan sant jag läste det själv på Slipstream-Chipotles hemsida.

Packad och klar

Jag åker i morgon BA till London 15.05 och sen till Zambia 18.40. Beräknad ankomst 06.40 Zambisk tid. Rick möter och kanske kör vi en tur tillsammans redan på tisdag?

Jag tycker verkligen inte om att packa cykelväskan. Sååå tråkigt. Det är ju såklart roligt att ha hojen med, men det där med att montera isär och packa ner är inte alls kul.

Det blir fulhjulen som får åka med, både R-Sys och Zipp är reserver på hemmaplan. Skulle bara oroa mig för att vårdslösa bagagelastare krossar kolfiberekrarna på de nya Mavicleksakerna. Och då skulle jag ångra mig bittert.

Planen för Zambia är 12-14 timmar i veckan fördelat på 2 distanspass (+3h) 3 intervallpass (varav ett backintervaller) och 1-2 löppass (också dessa i intervallform). Fem veckor enligt den modellen borde göra susen tycker jag.

Ha det så skoj i vintermörkret...

Mer kläder

Det tillkännagavs förra veckan att vår partner Kalas har slutit avtal med SCF att tre år framöver klä vår svenska elit under alla landslagsuppdrag. Jag som inte har koll på alla i klungan tycker att det är en alldeles utmärkt design som garanterat gör att jag inte kommer att missa någon svensk deltagare. Ja, just det ja, förutsatt att det på en tv nära mig visas cykling. Tur att det finns sändningar på nätet. Jag tror dock inte att supporterutgåvan kommer att hamna på mig för jag har under en längre tid odlat en stark dragning till Raphas rena design. De har en Monte Zoncolan-tröja och gissa var jag ska cykla i sommar. Jag tror att jag kan förbise med röda nav och rosa detaljer på tröjan.

Kvalitetstid med cykeln

...har jag inte när jag mekar. Det är möjligt att ett riktigt bra reparationsställ hade förkortat pinan, men kvalitetstid med cykeln har jag i sadeln och så är det bara. Det är klart att mer kunskap och erfarenhet hade kunnat minska motståndet mot att ta tag i saker och ting.

Det där med att ta isär kassetten och rengöra den är rätt behagligt. Det är inte så mycket som kan gå fel och det går rätt så smidigt. Med kassetten ren och blänkande skulle jag byta bromsbeläggen på vinterhojen och det gick ju så där bra. Inte alls med andra ord. Eftersom jag som brukar ha koll på mina saker, har lyckats slarva bort mina insexnycklar, så har jag fått låna några av min mekarguru Ola.

Nu är det så här att har man ordning och reda på sina grejor och sedan av någon anledning inte har dem på de 3-4 ställen som de brukar ligga på, då är det kört. Genom att sortera saker av vana så slipper jag belasta minnet med onödigt vetande, som att komma ihåg var jag senast la något. Det för med sig nackedelen att om jag nu inte lägger saker och ting där jag brukar, då finns det inga minnen kvar som talat om för mig var de egentligen är.

Med det sagt så återgår jag till bytet av bromsbeläggen. Beläggen bak är bytta, det är bara det att eftersom jag av någon anledning inte längre kan växla mellan stora och lilla klingan fram så är det lite svårt att ge sig ut och se om jag behöver ändra något. Det sägs att det som är bra med en cykel är att du i stort sett inte kan ha sönder någonting när du mekar. Mycket möjligt, men det går alldeles utmärkt att förstöra inställningar utan att ha en aning om hur man ska korrigera det hela. Ja, just det, det där med att inte ha ett riktigt reparationsställ är väldigt frustrerande. Nu har jag ett litet Mission Displayställ där cykeln med jämna mellanrum glider ur och trillar när jag andas lite häftigt på den. Gah!!! Stå stilla för h-e. Mutter, mutter...

Hm, ja, beläggen fram får jag inte loss, eftersom insexnyckeln som jag har lånat bara har en kulände och den bara glider runt när jag försöker lossa beläggen. Jag misstänker att skruvhuvudena var ganska kassa från början och mina försök har ju inte gjort det bättre. De gamla bromsbeläggen sitter där de sitter.

Det positiva i detta är att jag inte kan luras att cykla utomhus nu när solen återigen tittar fram. Det är något som jag inte ska göra förrän min klena hälsa blir bättre, vilket självklart är snart, så snart, men det är en annan historia. Gissa om jag ska satsa på riktig kvalitetstid med cyklarna då.

New recruit

Det ryktas att Crescendo Velo har rekryterat en livsfarlig spurtare från Norrland till kommande säsong. Förra året tog han inte mindre än fem segrar. Övriga i laget kommer nu slåss om att få vara lead-out enligt Mario Scirea modellen. Vem är han månntro...?

Kläderna...

Eftersom trycket är stort ger jag efter och publicerar bilder på hela klädkollektionen. Notera särskilt den sjukt vackra tempodräkten med långa ärmar... Man bara ÄR snabb i den.

Det blir inte vackrare än så här

Köpte tidningen L'acheteur cycliste när jag var i Frankrike häromhelgen. Där var en bild på ett par hjul byggda på Corimafälgar med tunenav, ungefär som på bilden nedan. Fast på bilden i tidningen hade fälgen också en snyggt vit Corimalogotyp.

Det blir inte vackrare än såhär. Vill ha. Nu.

Ny sajt

Mycket nytt nu.

Ny sajt att hålla reda på är: www.crescendovelo.se

Där hittar du det nyaste, fräckaste, hetaste cykellaget i Stockholmsregionen. Du hittar också information om Carrera Vårklassiker. Skall du bara cykla ett motionslopp i vår så är det detta - det kommer bli ett grymt härligt lopp tack vare fina samarbetspartners som ECI och Carrera.

Det är roligt att starta cykelklubb. Kläddesign är nog roligast, men också byråkratin som att skaffa organisationsnummer och bankgiro.

Det är faktiskt löjligt enkelt att skapa en juridisk entitet. Räcker med att några personer träffas, antar stadgar och skriver ett protokoll. Gör man det så kan man sen skicka allt till skattemyndigheten och vips är man en legal organisation som kan bära skulder och tillgångar. Fascinerande. Do it.

Nya kompisar

Jag är en Facebooknörd och jag skäms inte för det. Särskilt inte efter min senaste kompis.

Dålig fart på bloggen på sistone. Har varit full rulle på jobbet. Men på måndag bär det av till Zambia igen för lite sommarcykling. Rapporterna säger dock att det regnar som bara den, men det är i alla fall varmt.

Vissa räkningar är roligare att få än andra

Vecka 11 går avresan till Italien med Cykeltours, samma researrangör som jag åkte med i höstas. Just nu är det knappt 90 personer som ska ta sig ned till Italien på olika sätt och den här gången har jag valt att flyga. Jag kommer ändå att skramla ner till Medelhavet med buss senare under året. Kul att vi blir så många! Redan nu vet jag att jag inte kommer lära mig namnet på alla, men det spelar inte så stor roll, för det kommer att bli så bra. Cyklar. Berg. Cyklister. Kaffe. Alltså, nedräkningen har faktiskt startat.

Söndagen veckan efter ankomst åker majoriteten av cyklisterna hem, medan en liten, lycklig skara ska stanna en vecka till. Ni ju kan roa er med att gissa vilken delmängd jag tillhör. Inte ens två månader kvar till avresa!

Intressant

Jag är inte speciellt insatt i den officiella cykelvärlden, så det här är mycket intressant och förvånande. Har det gått till så här? Oseriöst är intrycket, minst sagt.

Det jag pratar om finns att läsa om på cykelboggen.nu. Se till att klicka på länken och bilda er en egen uppfattning.

Den här historien lär nog inte ta slut än på ett tag. Just nu känns det som det finns många förlorare i den. Jag hoppas verkligen att det kommer att mynna ut i något positivt i slutändan.

En cykelmupp velosiferar om veckan som gått

Ursäkta rubriken. Jag har kanske påverkats för mycket av folk med den här slags humorn. Ni vet, de där personerna som alltid får till det med ordvitsar. Det är nog flera som känner sig träffade, eller???

Andra får tycka att det är löjligt men jag är lite nöjd

Jag har varit stilla i nästan två veckor nu. Alltså inte bara avstått från att träna, utan jag har varit mycket stilla och mest rört mig lite i lägenheten under den dryga vecka som har gått (och gissa om den var dryg). Det är bakgrunden och nu när ni har den så...

Igår när jag skulle ta mig till stationen med raska steg så kändes det lite ovant att gå. Alltså inte för att det var några problem, men det behövdes en sträcka på ~30 meter i hyfsat tempo innan allt var som vanligt. Att gå som i vandra tycker jag om, så var en konstig känsla att uppleva att den kontroll som jag normalt anser mig ha, inte fanns där. Nåväl, det gick över fort.

Här kommer det jag är så barnsligt förtjust i. När jag satte mig på trainern bara för att veva runt benen lite under 20 minuter i pulszon 1, så kändes det inte konstigt, utan jag var tillbaka i rörelsemönstret med en gång. Snacka om att ha cykeln som sitt naturliga element. Eller hur...

Nytt år ny början

Det är så tråkigt att vara sjuk. Jag som i princip inte har en sjukdag normalt har sedan april förra året, då en 3 veckors luftvägsinfektion infann sig, haft flera utbrott som liknat aprilsjukan, fast lite kortare och inte fullt lika illa. Jag har tröttnat på det för länge sedan, men det var inte förrän jag tittade i min träningsdagbok som jag insåg hur ofta det har kommit tillbaka. Ständigt detta tryck över bröstet när jag andas. Sagt och gjort nu är tid bokad för provtagning och sedan återstår väl bara att få en diagnos och knapra lite piller och sedan ska allt vara bra igen. Är det inte så det fungerar?

Under tiden som jag har varit sjuk denna gång, så har jag som vanligt svällt något ofantligt och jag har tappat i princip all kondition och styrka som jag hade. Är det inte så varenda gång? Ännu värre blev det när jag hörde hur mina muppkompisar, den ena efter den andra, hade träningsvärk eller hade haft en väldigt bra och givande träningsvecka.

Är det inte konstigt att bara ett par dagar av ofrivillig träningsfrånvaro, för att inte tala om flera dagar kan driva ner en i något bottenlöst formträsk, medan om jag däremot frivilligt tar lite vilodagar, så får det inte alls samma hopplösa effekt - mentalt... För det mesta brukar det ju inte vara så farligt som det känns. En vältränad cyklist är en atlet som är explosiv och smidig som en katt.

Bloggar

Som avslutning Det är så härligt att läsa vissa bloggar som bara är så galet sköna. Är de riktigt lyckade så kan jag känna en viss ömhet både för personerna som bloggar och de som kommenterar, fast jag inte vet vilka många av dem är. Ni vet lite släktskap i galenskapen eller åtminstone full förståelse för den.

Här är två exempel och det första är från den välkända cykelklubben.se. Lasse drog igång en gemensam trainersession och fick med sig både utövare och publik. Jag riktigt kände hur jag la huvudet på sned och leendet sprack upp när jag läste tråden.

Det andra är från en blogg som jag upptäckte nyligen och som jag varmt rekommenderar, nämligen belgiumkneewarmers.com. Under rubriken favoriter finns många läsvärda inlägg, bland annat ett som handlar om ett favoritämne, den fina cykelbrännan. Jag har ju själv behandlat ämnet för längesedan i ett inlägg som hette Cykelrelaterat. Fast nu är det belgiumkneewarmers variant som gäller, så klicka genast på genvägen och läs. Glöm inte kommentarerna.

Ny logotyp på sidan

Den uppmärksamme och återkommande läsaren har kanske redan lagt märke till att vi har en ny logo under våra partners. Det är Kalas Unique Cyclewear som gör sig så fint på vår blogg. Kalas cykelkläder har sina anor i Tjeckoslovakien, där den före detta elitcyklisten Čestmír Kalaš grundade sitt företag. När norrmannen Thor Haraldsen använde sig av cykelkläder från Kalas under sin resa ”Cycle to China, 2000 – A friendship Tour”, var han så nöjd att det så småningom slutade med att han grundade Kalas Unique Sportswear, som arbetar med att ta fram teamkläder till både små och stora klubbar och föreningar av olika slag.

Förutom självklarheter som kvalitet och funktion vill man också understryka sin flexibilitet då det gäller att ta fram teamkläder enligt önskemål. Flera gånger dyker orden skräddarsydda och skräddarsytt upp och de säger själva att de är specialister på design av teamkläder.

Det jag framför allt minns när vi tog fram vår teamtröja till cykelmuppar.se är det goda bemötande som vi fick och den ansträngning som företagets svenske representant Jonas Gunnarsson gjorde, för att vi skulle hinna få våra tröjor i tid inför vår resa ”Cykelmupparna i Frankrike 2007”. Resan hade ju inte varit fullt så bra som den var, om vi inte hade kunnat vara så här fina när vi stod på Galibier och tittade på en TdF etapp.
Förutom att vi cykelmuppar kan rekomendera produkt och företag, så finns det en sak till att ha i åtanke och jag tycker det känns tryggt att företaget står för nedanstående citat.

”Vi garanterar att alla våra produkter är tillverkade av endast vuxna medarbetare. Ingen tillverkning görs i form av slav- eller barnarbete..”

Velodromcykling - minipremiär

Idag gjorde jag minipremiär som velodromcyklist. Det var velodrom light, med betoning på light, på Bosöns löparbana. Var lite nervös inför det hela eftersom jag hade hört massa historier om vådliga vurpor och katastrofala krascher.

CK ECI stod för värdskapet och träningen var väl uppstyrd. Gingsjö senior dikterade att det var intervaller som gällde. 7x8 minuter med 2 minuters vila i stegrande fart. två i vardera 35, 37 och 39 km/h och den sista i 40. Som vanligt gick det lite fortare varje gång än vad som var sagt och snittet låg snarare en kilometer i timmen högre.

Förra helgens superbonk var glömd och jag hängde med bra. Förutom i sista intervallen då jag gav mig med två minuter kvar att cykla. Men då gick det också fort. Några riktiga hårdingar var på plats och höll uppe farten.

På det stora hela kändes det också väldigt bra. De nya hjulen var också precis så bra som jag kunde önska. Extra tillfredställande är att de drar till sig uppmärksamhet. När vi fikade efter passet så såg jag hur en nyfiken person sakta närmade sig. Efter en liten stund vågade han sig fram och kände försiktigt på ekrarna. Jag mös i soffan på diskret avstånd.

Ledsen för den dåliga bildkvaliten - belysningen var sådär.

Pimp my wheels

Nu har jag fått mina nya hjul. Var och hämtade dem igår. Han som sålde dem hade fått hjulen med sin nya Cannondale Super Six, men tyckte inte de dög. Ville ha sina Zipp 404 istället. Varför välja tänker jag? Don efter person heter det ju och hjul efter före och humör.

På hjulen satt ett par Vittoria Diamond - vita. Jävligt snyggt. Inte världens bästa bild i mörkret, men förhoppningsvis får ni en ide om hur det ser ut. Vitt är det nya svart var det någon som skrev i slutet av förra året - och jag kan bara hålla med.

I morgon skall de testas på Bosöns "velodrom". Intervaller med ECI-gänget står på programmet. Det kommer köras hårt som fan tror jag.

Vem fick julklappen?

Julklappen gick till ingen mindre än Silva och se vad fin hon blev. Julklappen, det vill säga cykelmupparnas egen teamtröja har alltså varit ute och cyklat på nyårsdagen och varit på fest. Helt rätt omgivning för en så världsvan teamtröja. Tröjan fungerade både som julklapp och födelsedagspresent från cykelmuppar.se och vår partner Kalas Unique Cyclewear till en favorit - stödmuppen Silva.

Lite smått och gott

Hm, jo, ja, jag ska tillbaka till jobbet imorgon, men det vore ju synd om jag inte delade med mig av en del som jag har hittat de timmar som jag inte sov. För övrigt kan jag möjligen ha täckt januaris sömnkvot redan.

Först ut en länk som inte är helt ny på Youtube, men det gör den ju inte sämre. Genom uppoffringar och smärta når man seger. För mig personligen innebär cykling inte just detta, för det är inte segrar och framgång i sig som är mitt stora mål utan upplevelsen. Det för med sig att jag inte lider mig igenom något för att först sedan nå målet. Jag befinner mig redan vid och i det, vare sig jag lider för tillfället eller ej. Hur som helst tycker jag om videon. Den är bra klippt med bra musikval.


Sedan har vi en blogg belgiumkneewarmers där författaren lägger upp långa, välskrivna inlägg om allt möjligt intressant. Det verkar vara en levande blogg med många kommentarer till varje inlägg. Läs till exempel Code of the Road. Mycket nöje.

För de som saknar crosscupen så har cyclofile en del mysiga klipp. Ett smakprov följer.


Jag vill att det ska vara varmt och ljust, jag vill vara frisk och i form och jag vill ut nuuuuu!!!

Jag har ju varit på en och annan sida till, men det är bara att börja någonstans och länkas vidare. Sedan kan man fortsätta att klicka sig vidare och vidare och vidare... om man har tiden till det.

Blev visst mera hjul

Jag har ju funderat på ett par nya kanttrådshjul ett tag. Valet har stått mellan Campagnonlo Shamal Titanium eller Mavics R-Sys. Igår föll valet och det blev R-sys som gick segrande ur striden. Mest av en tillfällighet då jag hittade ett par nya på andrahandsmarknaden. Hämtar dem i morgon och testar dem antagligen på söndag då det blir "velodromcykling"med ECI på Bosön.

Vissa onda röster gör gällande att de är fina och lätta, perfekta uppförhjul, men inga raketer. Aerodynamiken lämnar tydligen en del att önska. Det må vara så, men jag tror de lämpar sig perfekt för uppförscykling (Italien i sommar), som träningshjul och kanske tävlinga som till exempel Luma GP (då kraschrisken är stor och det är många igångdrag och en brant knixare på varje varv). Vi får se.

Vet ju redan att de är sköna, har ju provkört Jonas. Och snygga är de också - någon däremot?

Segergest

Det har ännu inte varit aktuellt för mig att ge mig på segergester. Enda gången som tanken korsade mitt hjärna var när jag hög på mjölksyra för några sekunder trodde mitt utbrytningsförsök på KM skulle hålla hela vägen.

Om jag nu någonsin får chansen. Förlåt: NÄR jag får nästa chans. Då ska jag i alla fall inte göra såhär...

Lockar köparens estetiska sinne - eh?

Det verkar som det var många som var sjuka kring jul och nyår. Själv ligger jag något efter och har nu vansinnigt tråkigt hemma idag. Helgen gick åt att sova, men nu är jag tillräckligt pigg för att vara såååå utled på att vara instängd i min lägenhet där jag vankar av och an (när jag orkar).

En del av dagen har således ägnats åt att följa många cykellänkar som finns på nätet. Bland annat fanns där en artikel med följande citat:

"Dynatek jobbar stenhårt med att designa produkter som lockar köparens estetiska sinne."

Eftersom den cykel som presenterades inte riktigt föll mig i smaken, gick jag in på Dynateks hemsida och hittade där ett ytterligare ett exempel på något, som inte lockar så mycket som retar mitt estetiska sinne. Retar behöver inte betyda att det är en positiv respons som följer. Grafiken på ramen är rätt rörig från början och sedan tillkommer hjulen, men valet av styrlinda! Hur lyckas man med något sådant? Vilken kombinaiton. Ett något förutsägbart val kanske, men här följer en bild på en annan cross, som kan lugna ner det retade estetiska sinnet.

Bonkelibonk

Idag var jag ute i norrort med delar av Crescendo Velo samt ytterligare tre. 3-4 timmar i "lugnt och fint tempo" var det sagt. Ja tyckte både det lugna och det fina lyste med sin frånvaro. Ganska snart trycktes det på hårt uppför - och det var inte bara jag som led.

Skillnaden var dock att precis som förra gången kände jag att energin fullkomligen sögs ur mig. Den gången skyllde jag på dåligt näringsintag dagen innan och att jag inte hade tagit med mig tillräckligt att äta ut på rundan. Därför var jag förberedd idag. Två bars och en banan gjorde att jag kände mig lugn att jag skulle klara rundan rent energimässigt.

Men nej. Efter dryga två timmar sa det bara stopp. Helt plötsligt blev jag den där som bara till synes utan förklaring cyklar saktare än alla andra uppför. Och det här var något nytt för mig. Jag har nämligen aldrig förut varit med om att gå så tom - utan att känna mig tom på energi. Benen bara inte lydde mina order.

Alla som varit i situationen vet att det är väldigt stressande eftersom övriga så vänligt slår av på takten och cyklar i maklig takt med mig. Det kändes ändå okej så länge det inte gick uppför - då stod jag nästa stilla. Efter nästan tre timmar så kände jag bara att nu får det vara nog.

"Åk, åk lämna mig åt mitt öde. Jag stannar här och dör, tar en taxi hem, vad som helst bara jag får vara ifred med mina döda ben!" Tänkte jag smått desprat för mig själv. Mina vänner var dock obevekliga - ingen lämnas bakom! Istället försökte de distrahera mig. David cyklar upp brevid mig och frågar "Så när åker du till Zambia igen". Ivan en stund senare "så har du köpt några nya cykelsaker". Problemet var ju bara att huvudet inte var i närheten lika trött som benen så jag genomskådade deras försök till distraktion - men uppskattade dem likväl.

Med en knapp mil kvar till det hägrande fikat blev jag av med alla utom Göran som vägrade i sten. Tur det för jag hade aldrig hittat till fiket. Jag knäckte en Pucko, en redbull och en Twix på fem minuter på macken någonstans Helenelund eller vart vi nu var. Det måste vara rekord i kaloriintag på kort tid nästan.

Och i viss mån var det nog så igen att energin sviktade, men det var inte hela förklaringen. Hur som är det fascinerande hur mycket energi min förhållandevis lilla kropp kräver under vintercykling. Jag är inte känd för att gå tom på energi - brukar snarare tycka att jag klarar mig ganska bra utan mat - men nu är det helt annorlunda.

Slutet gott allting gott. Nu mår benen sådär pirrmysigt som de bara gör efter en riktig mördaromgång. Klädseln funkade också riktigt bra, nya handskarna gjorde jobbet fint. Smolket i bägaren är fötterna som alltjämt så sakteliga fryser till. Och så hade jag nog lite VÄL många lager på överkroppen för jag blev sjöblöt av svett, och därmed kall så fort vi stannade till.

Thanks boys

Din lokala cykelbutik

Över nyår var jag i Lund. En Lundavistelse är givetvis inte komplett utan ett besök på Cykelcity. Namnet Cykelcity delas av tre butiker - ägarskapet är dock inte detsamma. Butiken i Lund ägs av Håkan Persson, en snacksalig Eslövsbo.

Håkan är lite anledningen till att vi besökte Cykelcity. Visst, vi hade ett ärende, en tröja skulle hämtas. Och jag skulle diskutera nya hjul. Detta var dock sekundärt till allmänt småprat. Direkt vi kom in sa Håkan "tjena grabbar" och sen var snacket igång. Vi hade betalat parkering för 30 minuter - efter 50 stod vi fortfarande och tjattrade. Vi avhandlade cyklar, tävling, träning och också hjul. Den passionen, glädjen och själen är en stor del av anledningen till att jag finner anledning att stödja min lokala cykelbutik, även om priserna ofta är högre än nätalternativen.

Vi hann också med att prata om Cykelcitys seniorsatsning vilket jag fann av särskilt intresse givet den nya tävlingssatsning jag själv är del av. Enligt Håkan så satsar Cykelcity på allt och även han hade fått förfrågan om att tävla för dem och kanske satsa på lite medaljer i H50. Dock väljer han att vara Eslöv trogen.

Så det kan bli bra fart i klungan med ett starkt CC lag brevid övriga glada själar. Otroligt roligt. Nu skall jag bara påbörja årets träning också.

Och så var det ett nytt år

Välkommen in i det nya året, god fortsättning och så. Det är så trevligt att läsa kommentarer, hälsningar med mera från våra läsare.

Idag skall jag skriva om vintercykling. Som jag har berättat tidigare kommer jag inte vintercykla så mycket i år eftersom jag skall åka iväg större delen av vintern. Men fram till jag åker om några veckor så kanske några pass hinns med.

Vis av erfarenheten från före jul då jag frös som en galning inhandlade jag inför helgens bravader lite nya kläder.

Först köpte jag ett par hummerhandskar. Alltså sådana där med tre fingrar. Tummen för sig och sen får de andra i par samsas med varandra. Funktion och värme var prio ett, men sen tycker jag också att det ser ganska roligt ut.

Sen funderade jag på elsulor för jag tycker inte om att ha kalla fötter. Men efter att ha konstaterat att de kostar över tusenlappen så gick jag istället på ett par windstopperstrumpor och ett par yllestrumpor. Båda skall klämmas ner i sommarskon och sen skoöverdrag på det. Vilka grejer det finns.

Måhända en smula lyxigt att köpa saker för tusen spänn när jag kanske kommer cykla utomhus tre gånger till innan jag åker - men vad göra?

Cykelintresse

Min cykling är verkligen ett samtalsämne på jobbet. Vi pratar material eller utrustning överlag, resor, jämför körda mil med bil kontra cykel, om det är jobbigt att cykla när det regnar, blåser mycket, är kallt och så vidare. Ämnet tar liksom inte slut och det är oftast inte jag som tar upp det.

Visst är cykling och ett brinnande intresse fascinerande, men ibland får jag känslan av att de vill använda mig som referensgalning. ”Visst har jag mina sidor, men jag cyklar i alla fall inte i 2-3 timmar i minusgrader”, skulle de kunna tänka och sedan gå hem och lägga sig i soffan framför tv’n. Hur som helst får jag väldigt mycket omtanke också och idag tillhörde en av dagar då jag fått mest och flest goda råd i anknytning till min planerade cykeltur hemåt. Efter att under dagen regelbundet ha fått information om att det var kallt, snöade, blåste mycket och var halt och jag många gånger försäkrat om att jag skulle vara försiktig, passade jag på att utnyttja den allmänna oron (hehe). Jag meddelade helt enkelt att det kanske var lika bra att jag cyklade hem innan vädret blev värre och medan jag kunde utnyttja lite av dagsljuset och sedan gav jag mig av.

Inte för att det var en av de mest behagliga turerna som skett, men å andra sidan var jag rejält påklädd, så jag frös inte så mycket. Undantaget är händerna, som började domna bort efter en timme och efter 2 timmar klarade de knappt mer. Annars var kylan hanterbar, utom för vattnet i flaskan som blev ett solitt isblock trots att jag fyllde på med varmvatten. Tur att jag inte var törstig på slutet. Den konstanta, rätt kraftiga motvinden störde mig inte så mycket heller, trots att den helt klart påverkar mig och farten. Vintercykeln är en arbetshäst och jag känner mig inte speciellt racig på den ändå. Det finns en viss charm i att tjurskalligt sänka huvudet och mala på i motvinden. Snön var definitivt inget hinder och de hala partierna störde inte heller nämnvärt. Summeringen lyder – ett okay pass, bortsett från alldeles för kalla händer. Om någon har en tandem och vill ha ett par arbetsvilliga ben där bak så kan jag ställa upp, så länge som jag kan ha mina händer instuckna i något som gör att de inte fryser, det vill säga något som gör att jag knappast kan hantera styre och växlar, som 4 tjocka lager dunvantar.