Cykelrelaterat

Det blev ~20 mil i helgen.
Jag läste Cyklisten av Tim Krabbé, som vi fick tips om här på bloggen.
Jag tittade på Paris-Nice.

Innan jag insåg att jag inte kunde börja dagens inlägg med något annat än de tre första meningarna ovan funderar jag lite på några andra ämnen. Om jag skulle berätta att jag när jag kom hem från rundan i lördags och tittade mig i spegeln, snabbt insåg att det där med glasögon kan bli ett problem rent estetiskt. Jag har absolut inget emot solbränderänder på armar och ben. Faktum är att jag brukar bli lite randig allteftersom det blir varmare och ärmar och ben på kläder blir kortare. Den kraftiga rand som jag fick efter cykelbyxorna förra sommaren ståtade jag dessutom stolt med och den inbjöd till intressanta diskussioner. Det där med att se ut som en inverterad panda i ansiktet lockar mig däremot inte alls. Ni andra kan smörja in er med vilka liniment som helst för att öka er prestation eller förebygga skador. Det jag kommer att satsa på är en ansiktskräm med solskyddsfaktor 100.

Det andra ämnet jag funderade på att inleda med var att jag faktiskt blev kallad diesellok i helgen. Inte så sexigt kanske och egentligen hade det varit roligare att bli jämförd med en italiensk sportbil, men... jag inser att jag tyvärr inte är så snabb och spurtbenägen. Det har ju sina fördelar att orka mala på ett i lugnare tempo också. Diesellok - Lite tråkigare, men definitivt en komplimang i mina öron. Behöver jag tillägga att jag var längst fram i fältet? För övrigt omvandlade jag ordet lok till motor ganska snabbt i mitt huvud. Diesellok är ju rätt tråkiga och det där med att vara spårbunden lockar inte direkt. Istället för lok blev det motor på en fisketrålare och inte vilken motor som helst utan en Gardner Diesel givetvis. Ni som har hört ljudet på en sådan trotjänare vet precis varför jag valde det märket. Och just här inser jag att jag nog ska stryka de sista meningarna. Jag är faktiskt inte en praktnörd helt och hållet, men begåvad med en viss förmåga att ibland låta tankarna vandra iväg åt alla möjliga håll. Låt oss snabbt gå vidare till en annan intressant händelse för...

...det jag annars kunde ha inlett med är ju vår galne bilförare som tutade på oss en lååååång stund innan han körde om oss. Han hade väldigt bråttom trodde vi. Jag vinkade glatt och någon av oss gjorde ett annat internationellt tecken. Föraren hade visst inte så bråttom i alla fall, för plötsligt stannade han bilen mitt i vägen, öppnade bilen och hetsade ut. ”Ville du något”, sa han och verkade ivrigt vilja starta något slags slagsmål. Vad vet jag? Vi sa väl inget direkt utan rundade bilen och körde vidare. Han hade fortfarande inte så bråttom för han passerade oss och utförde samma rutin en gång till. Stanna, öppna dörren, ut ur bilen och var aggressiv så att det räckte. Första gången han stannade och hoppade ut tänkte jag att det är en rätt olycklig människa som gör något sådant. Som blir så förolämpad av att få fingret av en främling på vägen att han faktiskt stannar bilen och gör bort sig. När han sedan gör det en gång till. Vad ska man säga?

Nyheter i korthet:
- Lagmedlemmarna skötte sig riktigt bra under helgens rundor, som jag misstänkte att det skulle göra. De är inte riktigt härdade ännu, men det är inte jag heller.
- Stilpolisen Jonas äter fortfarande lussekatter och det gör han bara för att saffran matchar så oerhört väl med hans gula cykeljacka.
- Det blev inget handgemäng med ilsken bilförare för lagmedlemmarna är coola, så länge som man inte skämtar om Campagnolokomponenter, belamrar sin cykel med för mycket extrautrustning eller har fel cykelkläder på sig.

För övrigt har jag gjort en del i helgen som inte är cykelrelaterat – faktiskt!