Jag gjorde något dumt igår.
Jag sprang.
Mitt jobb tillåter mig att flexa hur mycket jag vill - i princip. Trots detta är jag plikttroget på min arbetsplats 8-17 varje dag måndag till fredag. Det är dumt, missar därmed fina cykeltimmar i vårsolen.
Det var därför jag inte kunde säga nej när min kollega igår frågade om vi inte skulle ta en löprunda i Hagaparken under lunchen. Visst, varför inte? Hellre löpning i solen än spinningpass i svettig Friskis och Svettis lokal.
Och som jag sprang.
Det blev inte så långt, cirka 9 kilometer, men för mig som inte sprungit på länge var det mer än nog. Spurtade också som besatt på slutet för att knäcka Birger och mjölksyran pumpade ut i musklerna. Helt förgiftad. Kanske 12 mmol. Eller mer.
Försökte sedan reparera skadan med ett rensningspass på trainer under kvällen. Men det var försent. Idag strejkar mina Quadriceps.
Men nu springer jag inte mer.
Det är svårt att kombinera löpning och cykling säger många. Jag är benägen att hålla med. Å ena sidan är båda konditionsidrotter som kräver mycket träning. Löpningen är dock så mycket mer brutal mot musklerna och kräver en lätthet som inte cyklingen gör (förutom i uppförsbackarna då). Jag visste det sen förut men blev smärtsamt påmind om det igen igår.
Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar