Drömmar i carbon

Den allmänna uppfattningen verkar vara att det är högst osannolikt att jag någonsin ska skriva något i den här bloggen. Detta bara för att jag är lite långsam med att svara på mejl! :-)

Som sagt tidigare så har jag köpt en ny cykel. Eller i alla fall en ram. Den är i carbon och röd som en brandbil. Nu står den och blänker i vardagsrummet. Oj, oj så fin den är! Jag blir glad bara av att titta på den. Hur ska det då inte bli när den är monterad och klar?

Jag ska nu bestämma mig för vad min skönhet ska utrustas med. Campagnolo blir det såklart, och visst drömmer jag om Record! Sannolikt blir det dock Centaur-gruppen. Möjligen med ett udda carbonvevparti. Mums! Om jag och Jesper inte har räknat fel så kommer cykeln att väga strax under sju kilo när den är färdig. Det är helt sjukt lite! Och extremt coolt!

Vissa i min bekantskapskrets försöker hävda att det är "motorn" som är viktig och inte materialet. De har ju inte fattat någonting! Jag är övertygad om att min Gallium kommer att rulla i stort sett av sig själv!

Nu vill jag bara ut med den på vägarna. Tråkigt nog är det ett bra tag kvar tills den är körklar. Tillsvidare får jag helt enkelt fortsätta nöta på min gamla Pinta!

Jaha, då var man av med oskulden i bloggsammanhang då. Det gjorde ju inte alls ont...
Onda tungor kommer säkert att viska lögner om att detta sannolikt var såväl första som sista gången för mig. Tro dem inte! Bara vänta...