Litteratur för cykelnördar

Douglas Coupland påpekade i ”Generation X” att det som karakteriserar en nörd är att de tenderar att överfokusera på vissa ämnen och helt negligera andra delar av livet. Den där beskrivningen passar ganska bra in på mig själv, det varierar förvisso vad jag nördar ner mig i. Just nu är det cykling, jag tråkar ut min omgivning med utläggningar om mina nya hjul och min träningsplanering.

Som en riktig cykelnörd så räcker det ju inte med att träna och gulla med ny utrustning, man behöver även lite andlig spis i form av cykellitteratur. Jag har just läst ”The Escape Artist” av Matt Seaton. Utan att vara något mästerverk så var det en småtrevlig bok. Det är en personlig betraktelse om författarens liv som amatörcyklist. I boken sätts cyklingen i perspektivet av att vara en del, nästan en alternativ identitet, i en tillvaro med arbete och annat umgänge. Seaton fokuserar på att beskriva passionen för sporten och det lockande i att vara en del av en exklusiv subkultur med egna koder, oskrivna lagar och allt annat som präglar en subkultur. Författaren beskriver det som emellanåt en smula problematiskt att leva tillsammans med människor som ställer sig ganska oförstående till en cykelnörds passion. Det är väl förstås ingen som känner igen sig i detta?

Några citat:

Om Big Mig:
He rode almost without tactics; just a single strategy, which was to destroy the rest of the field in the time trials. Seeming to exist in some scarcely human realm of pure performance, there was somehting cyborg-like about him.

Om triatleter:
Triathlon tends to attract obsessive-compulsive types for whom supreme fitness in one discipline is not enough. They are stamina fetishists with an abnormal ability to withstand not only the annihilating pain of extreme endurance training, but its crushing boredom as well.