Jag - ett pannben?

"Det är bra Anette. Lite till kan du. Föreställ dig att du är på väg uppför ett berg. Du är nära toppen. Du kan mer."

Jag sitter på en trainer, jag rosslar när jag andas och jag är medveten om att tiden går på halvfart. Jag är inte på ett berg, vare sig i fantasin eller i verkligheten. Det kan jag lova. Just då, på den där trainern, är sekunderna är inte lika snabba som de brukar vara.

Jag fick ett sms av en vän, som jag inte hann läsa innan testet. Meddelandet nådde mitt undermedvetna på något sätt i alla fall. "[...] visa laktatmonstret vem som bestämmer."

Med 13,4 mmol gick jag ur näst sista intervallet och jag höll inte hela sista intervallet, men jag slutade med 14,9 mmol. Förra testet mådde jag illa och satt med en hink direkt efter, för säkerhets skull. Det gjorde jag inte nu. Jag hade kunnat fortsätta lite till och jag ångrade mig direkt när jag slutade trampa. Jag borde och kunde ha mjölkat ur mig lite kraft till. Låt mig inbilla mig det i alla fall. Mjölksyrahalten säger pannben, men min intuition säger något annat.

Annars är jag i lite sämre form nu än förra testet vilket skedde förra året i maj. Nu testar jag mig två månader tidigare. Fast tröskelpuls har förbättrats i och för sig.

På vägen hem kände jag mig oförskämt fräsch. Är det så man ska känna sig efter ett mjölksyratest? Månen presenterade sig som en välmatad, vällagrad ost full av tankens vassleproteiner som skyndade på min mentala återhämtning.

14,9 mmol. Tillåt mig vara nöjd. Med den här utvecklingen fjärde gången i rad ska jag nå närmre 17 mmol nästa gång, eller hur?

Testet skedde som vanligt hos FitForFight.