Undrar vad Axelsson tänkte när han talade ut i senaste numret av Kadens? Eller så var det precis det han inte gjorde. Det är den enda rimliga förklaringen.
Jag kommer ihåg när jag såg Axelsson innan SM tävlingarna i Uppsala, var det 99 eller 00. Jag var grymt imponerad av karln efter Girot och jag gratulerade honom så mycket när jag av en händelse sprang på honom under uppvärmningen. Han log och sa tack. Jag kände mig nöjd att jag inte bara beundrade på avstånd utan också berättade det för honom.
Det fick jag rakt i ansiktet när han sen åkte fast 2001. Jag var nog på väg att förlåta honom, eller i alla fall stryka ett streck över historien när detta nu hände. Förra året gillade jag Axelsson och hans hänsynslösa körningar på bland annat Tirreno Adriatico. Men om man tänker efter så körde han i ett ganska dopningsbefläckat stall. Sa någon Rebellin? och sen den där snubben som kommit tillbaka efter en avstängning i år.
Jag tror Axelssons problem är större än EPO och jag hoppas han lyckas hänga upp hjulen och hitta något annat i livet som han älskar lika mycket som cykling. För på två hjul har han gjort sitt.
Vad är det man säger i amerikanska armen. Dishonorable Discharge.
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar