Kallt och kallt.

Läser på diverse bloggar om hur kallt det är hemma i Sverige. Här är det också kallt nu. Inte alls på samma nivå, men problemet är bara att kyla utomhus ger kyla inomhus, isoleringen lämnar en del att önska. Så i morse vaknade vi till finfina 12,7 grader i köket.


Men jag gnäller inte, för efter att ha trimmat elementen och brassat på för guds nåde så är jag nu uppe i femton finfina plusgrader. Och i sovrummet lyckas vi faktiskt hålla 20 genom att stänga in värmen och brassa dubbla element.

Foten testades i lördags och gav ett kvitto på att längre ansträngningar inte är att tänka på. Sprang sex kilometer vilket kändes rimligt efter att ha testat fyra med bra resultat fem gånger. Nix, efter fem kilometer kom den gamla gnolanden smärtan tillbaka och nu får jag vara duktigt försiktig för att inte slå upp skadan helt och hållet igen.

Det var för övrigt deprimerande att springa. Höll 4.30 fart vilket är okej, men att göra det på 10-15 pulsslag högre än när jag sprang i november är deprimerande. Att form är en färskvara är en uttjatad klyscha, men det blev väldigt påtagligt på den senaste rundan.

Nu blir det gamla hederliga cykelintervaller i några dagar innan jag testar foten igen, kanske på onsdag. Då blir det att gå tillbaka till kortare distanser. Rehabträning är sjukt tråkigt och enormt otillfredställande.