Igår så kändes det som att jag var tillbaka i full sving. Löpningen känns bättre och bättre och är ett roligt komplement till cykelträningen. Sprang 12 kilometer på en sådär 56-57 minuter någonting.
Så nu är tanken att jag skall springa en halvmara på fredag för att se hur det känns. Jag har gjort det en gång tidigare i mitt liv. Den slutade på 1.42.22 efter en genomklappning av guds nåde vid 17 kilometer. Jag kommer ihåg hur jag gick från att känna mig ok till död på mindre än 200 meter. Från att ha legat på kilometertider strax under 5 minuter till en bit över 6 minuter. Med två kilometer kvar funderade jag allvarligt på att bryta.
Nu är jag i betydligt bättre form. På alla sätt och vis. Vid tiden för det här missödet hade jag en tröskelwatt på runt 200 (i cykling förvisso, men ändå) och nu är den väl åtminstone 50 procent högre. Och jag har tränat bättre och mer de senaste tre åren än jag gjort på länge. Då, 2006, kom jag från fem år som soffpotatis och sporadiskt tränande.
Hur som helst så är målet på fredag inte att springa fort utan bara sådär lagom. Jag tänker mig en fart runt 5 minuter kilometern så en sluttid runt 1.45 vore lagom. Det viktigaste är att inte gå in i väggen. Då är jag nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar