Jag fick också klart för mig vilken amatör jag är på MTB. Första gången var när jag cyklade nedför backen i full fart och tyckte det var lite studsigt. Jag släppte ju ut luft ur däcken men... jag släppte inte på framgaffeln. Stum framgaffel och stora stenar luktar genomslagspunka lång väg men jag klarade mig.
Det andra tecknet är att jag fascineras över vikten av lufttrycket. På landsväg är ju allt bara grader av hårt men på MTB har jag kört med allt från hårt till snudd på punka. Idag så kände jag hur däcket blev till sugkopparna hos en larv när jag cyklade uppför. Samma backe som var ett helvete förra turen gick nu galant. Nästan för lätt.
Fan vad jag har ful skugga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar