Vi var 29 anmälda och 26 startande om jag räknade rätt, så jag slutade faktiskt på den nedre delen av fältet.
Peter Mattsson från Brudpiga la sig direkt efter start i täten och tuffade på ett behagligt uppvärmningstempo. Då jag precis som Jocke i H35 kände mig morgontrött var jag glad för detta och tänkte att han får hålla på precis hur länge han vill. Efter några kilometer var han dock less och jag fick ta vind en liten bit - nu gick det nog ännu saktare men det bekom mig inte. En person det bekom var dock Juneholt som helt klart ville ha högre fart och började testa klungans attackvillighet. Alla visste att Juneholt var hjulet för dagen så något större utrymme fick han inte.
Jag tyckte direkt det blev jobbigt. Ryckigt och stötigt och avsaknaden av fartträning blev uppenbar. Så fort det gick snabbt hade jag det jobbigt. Försökte dölja det så gott det gick. Mitt idealscenario byggde på att Juneholt kom iväg solo så kunde vi andra bevaka honom och köra ikapp på slutet. Så blev det inte riktigt utan i slutet av första varvet gled han iväg tillsammans med en från Parr och en från Borlänge. Jag visste att med mina ben var det inte läge att gå iväg i utbrytning så jag gjorde inget försök att stöta ikapp. Det var trots allt en helt ok "morgonutbrytning".
Ut på andra varvet hade vi koll på utbrytarna. Jag tyckte vi kunde vänta till varv tre med att köra ikapp dem men andra, särskilt Cykelcity, ville annorlunda. Ett tag samarbetade vi fint. Jag hjälpte till för att visa god vilja. Men efter några stötförningar från överivriga (eller starka) cyklister så slutade jag hjälpa till. Visste att om vi kör så hårt kommer jag bara köra slut på mig själv och inte ha något att ge när vi kommer ikapp.
Resultatet blev att vi nästa kom ikapp i slutet av andra varvet. Vi var nog så nära som 10 sekunder bakom utbrytarna. De satt och tittade på oss och undrade när vi skulle komma ikapp. Men när körningen slutade så var avståndet igen vips en minut. CC försökte återigen styra upp ett samarbete men det enda resultatet blev att de körde slut på sig själva. Och mig. I slutet av varv tre var jag riktigt krispig och ville inte något hellre än att kliva av. Jag gjorde trots detta ett försök att komma iväg med mumien och brudpiga eftersom jag insåg att hela klungan inte skulle köra in utbrytningen.
Borlängekillen i utbrytningen hade otur att punktera så var dagen förstörd för dem. De övriga hade kunnat mysa lite i klungan men fick nu börja jaga igen. Jag var så trött att jag bara åkte och hängde med sista varvet.
När spurten kom stod benen redan rakt ut och jag gjorde ett patetiskt försök att hävda mig i kampen om 7e platsen. Det var den vi konkurrerade om efter att några till smygit iväg under slutvarvet.
Givet avsaknad av cykelträning samt att det var årets första tävling är jag ganska nöjd. Framförallt med mitt pannben. Synd att klungan var så liten för det gör att det blir ganska konstig körning - mer alla mot alla än någon uppstyrd taktik. Men det är ju lika för de flesta.
Nästa tävling på schemat för mig är Svanesund. Det är flitigt tävlande i år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar