Morgonen var, likt tidigare mornar de senaste tre veckorna, fantastiskt vacker. Jag och Baxa lämnade hemmet vid 8-tiden för cirka 3 timmar. Baxa var sliten, så han ville köra hårt - fråga mig inte om hur han får ihop den logiken. Men jag tog honom på orden ett par mil norr om stan och tryckte på så mjölksyran sprutade.
Jag kände mig urstark. Svagt uppför - inga problem. Bara trycka dra trycka dra i hög och jämn hastighet. Baxa kämpade för att ens hålla min rulle, så bra var benen. När jag slog åt sidan skakade han bara på huvudet.
Vid vändpunkten, drygt fyra mil norr om Dusjanbe, stötte vi på ett gäng ryska alpinister. De skulle på bergsklättrarläger vid den sjö som jag skall hajka till nästa vecka. Jag tycker jag är cool som ens åker dit, det är lite i ingenstans. De skall stanna där en månad och klättra i berg. Vi är alla hårda på olika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar