Mer från Vänern – ursäkta att det dröjt. Bifogar en liten film från dag två då Anette fick det lite jobbigt. De alltid lika sympatiska cyklisterna från Fredrikshof kom dock till skyndsam undsättning och eskorterade vår muppvän till etappmålet.
Dag två bjöd på strålande solsken med stabila cykelränder och röda näsor som följd. Första halvan gick i motvind och andra halvan i frisk medvind. Alla i gruppen blev lite exalterade av detta vilket gjorde att farten skenade iväg emellanåt. Det är så roligt att se hur alla, och då menar jag ALLA, tycker om att cykla fort när det går lätt och vinden är gynnsam.
Jag hade ont i röven vid dagens slut. Jätteont. Det var sådär hemskt att jag emellanåt bara var tvungen att ställa mig upp för att jag inte klarade av att vila skinkorna på sadeln längre. Det sägs ju gärna att sadlarna bara blir bättre och bättre, och det blir de kanske, men de blir fan inte bekvämare.
1 kommentar:
Det snackas mycket om grupp 18, men det är ändå grupp 17 som ligger mig varmast om hjärtat. Vi syns i Italien nästa år :-)
Skicka en kommentar