Igår var det dags för ytterligare en premiär. För första gången deltog jag i ett GP-lopp. Stockholms Cykelförbund i samarbete med cykelklubbarna i Stockholm har de senaste veckorna arrangerat ett antal träningstävlingar på olika platser i staden. Tyvärr har jag missat de tre första deltävlingarna men igår stod jag på startlinjen i ”Giro Della Fiskartorpia”. Tävlingen gick på de vackra vägarna bakom Stockholms Universitet. En bana på 1,8 kilometer och tävlingen avgjordes i seniorklassen över 25 minuter + 1 varv. Banan bjöd inte på några större svårigheter, en hårnålskurva och partier med dålig asfalt var det enda som skulle kunna ställa till det. Jag hade dock varit duktig mupp och rekat banan dagen innan så jag visste exakt vad som väntade.
På morgonen var jag nervös. Oroade mig för att jag inte skulle hänga med eller köra omkull. Eller ännu värre, att jag på grund av min orutin skulle fälla någon annan cyklist. Väl på plats hade jag dock lugnat ner mig. Uppslutningen från Fredriskhof var god, vi hade en handfull cyklister på startlinjen. Bland annat ett par bekanta ansikten från träningarna i Farsta.
Starten gick och farten gick direkt upp till höga 30. Lite småstökigt i klungan det första varvet men annars inga problem att hänga med. Jag betedde mig en smula nybörjaraktigt de första varven då jag åkte jojo genom klungan. Ena sekunden låg jag långt fram för att bara en liten stund senare ligga längst bak. Vikten av att bevaka min position fanns i mitt huvud men jag lyckades inte omsätta den i praktiken.
Efter några varv stack Björn i min klubb iväg på en miniutbrytning. Jag tänkte mig inte för utan ställde mig upp på pedalerna för att köra ifatt honom – jag ville ju vara med därframme. Direkt hörde jag dock mina klubbkamraters rop: ”släpp honom”. Just ja, man kör ju fan inte ifatt sina klubbkompisar såklart. Vet inte vad jag tänkte på – får skylla på att adrenalinet förgiftat min hjärna. Slog genast av på takten och lät andra cyklister jaga ikapp.
Halvvägs genom loppet befann jag mig plötsligt i täten. Det var inte alls planerat, det bara blev så. Nåja, det är lika bra att testa hur ben och kurvtagningsteknik står sig i konkurrensen tänkte jag och malde på. Att ligga längst fram visade sig (såklart) bra när jag kom in i hårnålskurvan. Jag klippte den så tight jag kunde och ställde mig sen upp och dunkade på. Avståndet bakåt ökade direkt några meter. Aha, det här skall jag komma ihåg tänkte jag. Slog sen av på takten för jag kände i låren att det här kommer jag aldrig någonsin kunna hålla. Klungan fångade in mig ett par hundra meter senare.
Sen följde några varv av ryck här och där men inget avgörande. In på sista varvet gjorde några cyklister en fin attack. Jag missade den men hade en bra position i klungan inför den sista lilla ”stigningen”. Tryckte på uppför och kom ut som etta i klungan. Hörde någon skrika på mig att ”nu kör du ikapp dem bla bla bla”. Hade ingen aning om vem det var men jag lydde uppmaningen och dunkade på för kung och fosterland för att komma ikapp utbrytarna som befann sig kanske femtio meter framför. Det gick bra – ett tag. När jag ivrigt påhejad av cyklisten bakom (som visade sig vara en klubbkamrat som tur var – trodde för en sekund att jag var duperad av en konkurrent som ville freerida) var cirka 25 meter från tätduon var jag tvungen att vika ner mig och lämna över till de bakom.
Jag trodde att jag skulle rasa rakt igenom klungan men jag lyckades hålla mig i mitten och efter någon halvminut i lä kände jag mig bättre. Efter sista hårnålen började huggsexan om segern. Jag var inte med i täten men tog några positioner sista hundra meterna och rullade in på 10e plats (av cirka 30 startande). Helt godkänt tyckte jag för ett premiärlopp. Otroligt roligt och inte alls så svårt som jag hade väntat mig. Nästa år skall jag vara med och fajtas därframme!
Siffror:
Sträcka: 19,1 kilometer
Snittfart: 40,1 km/h
Maxpuls: 195
Snittpuls: 185 (ouch)
Den korta videon nedan är från elitgruppen som körde efter oss. Där gick det snabbt från start. Riktigt snabbt. Kolla in killen som halkat ur klungan redan efter trejde varvet – inge kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar