www.fitforfight.se – Performance Analysis

Jag hade ett inlägg på gång där jag ondgjorde mig över problem med att hitta kläder som passar mig och över att jag verkade vara ” felmodellerad för cykling enligt någon konstig standard, som jag vägrar att gå med på” och vad hände sedan? Jo, jag har köpt två kortärmade tröjor, arm- och benförlängare, väst, regnjacka och ett par cykelbyxor. Så kan det gå. Tyvärr kostade inte allt 45 kr, så jag överväger att låta Jonas handla åt mig i fortsättningen. Hur som helst så är jag numera förhoppningsvis tillräckligt välekiperad till Vänern Runt. Detta evenemang som jag ser fram emot väldigt mycket just nu. Mer om det en annan gång, för idag tänkte jag meddela att jag har varit och gjort lite olika tester igen.

Jag är väl kanske inte världens mest strukturerade träningsperson och egentligen så finns det inget omedelbart behov av att testa mig som utgångspunkt för min vidare träning, men det är ju så roligt. Första gången i höstas fick jag hjälp med att definiera mina pulszoner och sedan hade vi en lång diskussion om nödvändigheten att strukturera sin träning eller inte. Det som är skönt med Christian (Delfin) är att han har en gedigen kunskapsbas, samtidigt som han förstår att det kanske inte är läge alla gånger att träna efter alla konstens regler. Ibland vill jag bara vara och där finns inte plats för måsten och vilodagar och pulszoner. Vi kom den gången fram till att man faktiskt kan ge sig ett första år utan någon större styrning överhuvud taget. Ett år där man bara njuter av upplevelsen i att cykla precis som man känner för det. Det blir inte optimalt på något vis, men å andra sidan så dränkts inte spontaniteten i inrutade övningar. Nu när jag tänker efter, så har jag inte sett cyklingen fram till nu så mycket som träning utan snarare som underbara upplevelser. Jovisst, det har varit träning med visst förnuft ändå, men jag skulle nog inte säga med så värst mycket.

Någonstans i denna motvillighet att följa ett slaviskt schema finns hos mig en nyfikenhet och fascination för möjligheten att effektivt förbättra sig. Någonstans har jag också hörsammat många av de tips som jag fått. Till exempel utnyttjade jag vinterhalvåret till att i princip bara köra distanspass, vilket bland annat har resulterat i att jag blivit lite bekväm. Jag kan nämligen tycka att det är lite jobbigt att ta i för hårt, när det är så mycket mysigare att rulla fram på vägarna timme efter timme i ett behagligt tempo. Utöver det har det faktiskt också resulterat i att min mjölksyrakurva är väldigt mycket trevligare att titta på nuförtiden. Jag kan alltså sälla mig till mängden som faktiskt blir bättre på det som jag tränar på.

Sedan måste jag skriva ett litet stycke om min återhämtningsförmåga som tydligen är väldigt bra. På en minut går pulsen ned från 182 till 128. Christian nämnde något om genetiskt betingat, men jag undrar om det inte kan vara så att jag övertalade kroppen till det, så jag kunde få lite möjlighet till vila nu när jag kör med personer som alla är bättre än jag. Jag har helt enkelt inte haft något annat val när jag har cyklat med de personer som jag har gjort. Om jag inte hade lyckats få med kroppen på det här hade jag slitit ut mig och aldrig cyklat i rätt pulszon. Om det nu är så att Christian har rätt och inte jag så är det bara att tacka förfäderna för den genetiska coctail som de lyckades blanda med mig som resultat.

Vad de däremot inte lyckades så bra med var den där biten som kan vara bra att ha när man spurtar, det vill säga jag saknar visst lite klipp i benen och inte har det blivit bättre under vintern heller. Jag hade en fåfäng förhoppning om att jag skulle ha blivit lite bättre trots att jag inte har tränat på det alls. Jag är ju nybörjare och som sådan kan man ibland få njuta frukterna av att bli bättre trots att man egentligen inte förtjänat det med tanke på den träningsmängd som lagts ned. Sedan kom visst verkligheten och gjorde sig påmind. Jag kan alltså sälla mig till mängden som inte blir bättre på det som de inte tränar på.

Jag gnäller faktiskt inte, för jag har blivit lite bättre, men det är inte mycket att tala om. Nej, det får bli lite fokus på det här framöver. Framför allt kan jag ju förbättra min ännu icke-existerande teknik. Jag har fått en del tips på övningar som jag kan lägga in i mina älskade distanspass. Målet för säsongen är annars ganska enkelt – Att kunna köra så mycket som möjligt i Franskrike med så lite behov av vila som möjligt och med så lite lidande som möjligt. Allt annat är bara en bonus.

Och ja, vi diskuterade hur jag skulle utrusta min fina vän för att jag ska kunna bli sittande i backarna så mycket som möjligt. Jag tror jag vet vad det blir nu och jag vill gärna vara med och byta själv. Det kära läsare, kan bli en intressant historia framöver. Det sitter inte mycket erfarenhet av cykelmekande i dessa fingrar, men det kan det alltså bli ändring på.

För de som inte har märkt de ännu, så har insekterna återvänt till Skåne. Även om jag inte är så väldigt förtjust i att de är ute på vägarna samtidigt som jag, så måste jag erkänna att det är lite tillfredsställande att se dem mosade mot hjälmen. Inte för att jag känner så stort hat att jag inte unnar dem den korta stund de har här på jorden, utan snarare för att det indikerar att jag har haft lite hastighet när de träffat min hjälm.