Vårtecken har det funnits en tid nu, men igår var det dags för en äkta vårrunda på cykeln. Solen sken hela tiden, himlen var klarblå och det var premiär för de mörka glasen. Blåste gjorde det konstant och sista timmen skulle jag inte har varit ute alls om jag lyssnat på kroppens signaler. Hur skulle jag kunna åka hem när det var en så vacker dag och våren doftar så levande? Nu tänker jag inte specifikt på de gödslade åkrarna. Det var nästan premiär för att svälja årets första insekt och krocka med årets första fjäril. Det blev inget vårskri, men någonstans ställer hela min varelse in sig på att snart är det dags att gömma vinterkläderna i en mörk vrå och låta de bleka lemmarna värmas av solen. Svårt att tro att det regnar idag igen.
3 kommentarer:
Jag undrar om inte det är de dagrna som gör att man fortsätter cykla även när det är lite bistert! Obetalbar känsla som inte går att beskriva för den som inte är insattt (och den är faktiskt väldig svår att beskriva även för de som är insatta)! Måste alltså upplevas-största njutningen på året? Definitvt topp fem!
Att få slå Museeuw på en av de tävlingaran han satsar på är kanske snäppet vassare... ;)
Första riktiga vårkänslan är och förblir något speciellt så länge man cyklar - amnen!
Ammen såklart! Jag vet inte vad amnen betyder...
Jag får erkänna tat jag var tvungen att kolla upp vem Johan Museeuw var, men tack för sökmotorer ;)
Hela långa våren och sommaren framför oss. Helt otroligt. Man blir lycklig för mindre (och så sitter leendet där igen). Mmm-hm...
Skicka en kommentar